Problemet med arbetsmarknaden

MSU, Moderat skolungdom, skriver idag på Newsmill att anledningen till att vi har så hög ungdomsarbetslöshet inte är LAS, utan att vi låter för många unga välja frisörprogrammet på gymnasiet.

Är det tråkigt om unga inte har möjlighet att jobba med det de tänkt sig i framtiden? Ja. Löser vi det problemet med någon sorts centralplanering där "resultat" (odefinierat vad det nu skulle betyda) ligger till grund för vilka resurser skolan får? Knappast.

Det råkar nämligen vara så att vi bara kan veta en sak om morgondagen. Det är att den inte kommer att vara som idag. Vad som exempelvis gett jobb igår, behöver inte ge jobb imorgon. Ärligt talat, vi har ingen aning om vad som kommer att hända - tänk om den största globala trenden nästa år blir att klippa sig i Sverige? (Låter det som ett fånigt exempel? 2010 var typ den största trenden att på den mest avancerade telefonen någonsin skjuta små fåglar medelst slangbella mot gröna grisar. Kom igen.)

Missmatching är ett jättestort problem i Sverige, men vi kommer inte att komma åt det genom att minska valfriheten i den svenska skolan. Det är snarare så att vi borde titta på är en ökad näringslivsanknytning, att man ger unga en realistisk bild av hur arbetsmarknaden ser ut och ser till att skolan uppmuntrar kreativitet och entreprenörskap - men låtom oss lämna centralplaneringen hemma. Låt hellre de nästan 400 000 eleverna i gymnasieskolan planera själva.

Vad som historiskt sett också varit ett problem är att mängder av unga hoppat av praktiska gymnasieutbildningar som belagts med kravet att de måste ge högskolebehörighet. Där har regeringen i och med GY11 faktiskt gjort något åt problemet - men det dröjer förstås innan det avspeglar sig på arbetsmarknaden.

MSU:s bortviftande av arbetsmarknadsregleringen är också intressant, där de hävdar att LAS lyfts fram för mycket. Tja, nu är det ju så här att arbeten skapas av någon. De faller inte som manna från himmelen eller växer på träd. De regleras inte fram av myndigheter. De skapas av människor. Ska vi få fler jobb i Sverige, måste det antingen 1) startas fler företag eller 2) anställas fler i befintliga företag. Helst både och, så klart. Blir det förknippat med för stora risker att starta företag och anställa, ja, då kommer färre att göra det. Därför är LAS en viktig fråga. Absolut inte den enda - CUF drev i valrörelsen förutom LAS också exempelvis just utbildning, arbetsförmedling, facket, ingångslöner och arbetsgivaravgifter - men en viktig del. Om MSU tror att allt skulle bli frid och fröjd om man bara ändrade gymnasieskolornas finansieringsmodell, ja, då är jag rädd att det är de som sitter på den onyanserade inställningen.

Arbetsmarknaden är ett jävla skämt!

Vi i CUF släpper idag vår kampanj mot ungdomsarbetslöshet, den tröga arbetsmarknaden, sega fack som ogillar ungdomar och jantelagen.

Vi tycker att den strukturella diskrimineringen av ungdomar måste avskaffas. Vi vet att LAS är till för Lars, 58, men inte ger något skydd åt den som står utanför arbetsmarknaden - tvärt om håller den folk utanför. Trygghet är inte att jobba på samma ställe hela livet, utan att kunna hitta ett nytt jobb om det behövs.

Eftersom arbetsmarknaden är ett jävla skämt kände vi oss tvungna att starta en cirkus. Där kan du gå in och ladda upp ditt eget video-CV och förhoppningsvis få ett jobb!

Annars kan du också kontakta närmsta CUF:are, skaffa en grön näsa och delta i den gröna folkrörelsen. Jante go home!

Bloggar: Magnus Andersson, Rebecka Lindström, Annie Johansson, Alexander Woodhouse, Isak Engqvist, Johan Pettersson och så en blogg utan humor.

Kort meddelande till Alliansfritt Sverige

LAS innebär inte bara att ungdomar åker först ut p.g.a. att de är sist in - LAS är ett strukturellt problem som också gör att nyanställningen stryps, vilket främst drabbar ungdomar.

Lyssna på Annie!

Annie Johansson skriver i DI att man från Alliansens håll måste våga ifrågasätta turordningsreglerna. Det är inte acceptabelt att dessa blivit en helig ko för både moderater och socialdemokrater.

Varje steg mot att riva upp LAS är ett bra steg. Snälla partiledningen, lyssna på Annie!

LASten inom svensk arbetsmarknad

På dagens DN debatt bjuder ekonomerna Stefan Fölster och Björn Lindgren från Svenskt Näringsliv på en analys av hur LAS cementerar arbetsmarkanden på ett för arbetstagarna icke önskvärt sätt. Människor som vantrivs på sina jobb vågar inte säga upp sig eftersom de då skulle hamna sist i kön. Det här medför en rad problem. Till att börja med ökar naturligtvis risken för att den anställde på något sätt blir sjuk. Svenska studier visar på ett samband mellan att inte trivas på jobbet och att drabbas av exempelvis magbesvär och håglöshet.

Som CUF:are och centerpartist har jag en stark tro på att alla behövs i samhället, inte minst för sin egen skull. Människor kan jobba, och människor mår bra av att jobba. Om de har rätt jobb, vill säga. När en männska däremot inte vågar byta till ett bättre jobb, då uppstår situationer som är allt annat än bra. Om människan vågat byta jobb hade hon trivts bättre och antagligen jobbat bättre också. Dessutom hade rätt människa kunnat få det andra jobbet - win-win situation. När en människa däremot befinner sig på fel jobb, då ökar risken för att hon blir utsatt för mobbing och trakasserier. Vidare så hindrar hon, genom att stanna kvar, att rätt person får jobbet. Istället får vi ytterligare en människa på ett potentiellt felaktigt jobb - eller helt utanför arbetsmarknaden.

CUF har länge kritiserat LAS eftersom den gör att ungdomar slängs ut först, trots att de kanske har mer kompetens och jobbar bättre än andra på arbetsplatsen. LAS innebär ingen trygghet för ungdomar, och inte heller för andra utanför arbetsmarknaden. Nu visar det sig att den "trygghet" LAS skänker de sedan länge anställda kan orsaka mobbing, trakasserier och sjukdom. Finfin lag, det där.

Det är dags för regeringen att inse att vi inte har industrisamhällets arbetsmarknad i Sverige längre. Den anställde är inte längre utbytbar på samma sätt som förr. Individen och dennes kunnande spelar högre roll, och det blir allt viktigare för arbetsgivaren att arbetstagaren passar in i arbetsplatsens sociala miljö - för arbetsgivare vill inte ha sjuka och håglösa anställda. De vill ha friska, produktiva människor som trivs på arbetsplatsen. Det står LAS ivägen för.

Fler som skriver klokt om detta är Bloggen Bent, Kungsholmscentern och Magnus Andersson, både i sin blogg och på CUF:s hemsida.