lördag, oktober 31, 2009

Från en Gamer's Girlfriend till orolig mamma

Förlåt, men nu blir det lite opolitiskt och mer privat, men DN rapporterar om Karin, orolig mamma till Jonas, 21, som bara spelar WoW. För mig är det lite roligt, faktiskt, eftersom min pojkvän och den här Jonas är lite lika varandra. Ni vet, spelar. Spelar mycket. Lever för att spela. Nåja, det verkar finnas ett par skillnader. Mitt småländska bihang har en hög med AFK-vänner han spelar med, och han lade ner just WoW för något år sedan.

Nåja, jag tycker mig ha lite halvkoll på läget vad det gäller just gamers. Jag känner till dygnsrytmen, tankesättet, prioriteringarna.

Till att börja med har de allra flesta ett helt normalt liv. Visst, de lever inte för att jobba - de jobbar för att spela - men de tjänar egna pengar, går ut på krogen som normalt folk ibland, har partners och vänner och är i stort sett som vilken annan människa som helst. Vissa gillar att läsa på fritiden, andra spelar fotboll, många ägnar varje minut de kan i stallet - och en del gillar att spela. Mycket konstigare än så är det inte.

I vissa fall händer det dock att någon blir rejält bortskämd, som i fallet Jonas respektive min pojkvän. Bortskämd kan man bli i en massa andra sammanhang också, men det betyder inte att man behöver samtalsterapi. Det betyder att man behöver krav, gränser och en förståelse för att saker inte kommer gratis här i livet. Pojkvännen kommer därför att få lov att plugga in gymnasiebetygen på Komvux fr.o.m. januari, även om tanken är att han ska bli hemmaman. Risken är ju inte överhängande att jag får en så pass bra lön att det kommer att funka direkt efter avslutade studier. Och trots att han bor hemma hos mamma och egentligen inte betalar för sig så har han faktiskt haft jobb och skjuter till slantar till hushållskassan när det behövs.
Den här Jonas har dock, av artikeln att döma, inte någon arbetslivserfarenhet. Han verkar ha suttit på rummet framför datorn i rummet i princip i flera år och bidragit endast genom att laga middag. Mamman påstår i sin tur att hon varken förstår eller lyckas förändra situationen. Därför tänkte jag att jag skulle komma med lite tips till mamma Karin.

1. Minsta motståndets lag gäller. Om du möjliggör för din son att sitta hemma och spela hela dagarna så kommer han att göra det.

2. Ett ultimatum är inte ett ultimatum om det inte får konsekvenser att bryta det. Om du säger att du ska gömma modemet om han inte skärper sig men sedan inte gör det, då är det fullständigt självklart att det inte funkar.

3. Du kan absolut stänga av bredbandsuppkopplingen. Du kan till och med slänga ut honom. Ditt uppdrag som mamma är att förbereda honom på livet. I livet får man betala för uppkoppling, hyra och mat. Learning by doing brukar funka utmärkt för den som gillar att spela.

4. Kom nu också ihåg att sociala relationer via Internet också är sociala relationer, oavsett om du förstår det eller inte.

Överlag handlar det här inte om spelandet i sig, utan om ren bortskämdhet. Bortskämdhet botas bäst med lite hederlig verklighetskontakt.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Min erfarenhet är att personer som inte är nöjda med sitt liv hittar i spelen en värld där de uppskattas efter helt andra villkor än de som råder i samhället. Spelandet i sig är inte problemet, utan omständigheterna som driver personen till. (klart att det finns spelberoende)

Johanna Sjödin sa...

Gillar listan, särskilt punkt nummer två. Vet flera föräldrar som bara går runt och "hotar" sina barn, men aldrig gör verklighet av "hoten". Sorgligt.

Anonym sa...

Fascinerande att en person som du som bemöter så många av världens verkliga problem är tillsammans med någon som spenderar sin tid med att bemöta overkliga.

Anonym sa...

Igentligen en ganska enkel lösning och självklart den bästa. Att sätta gränser och samtidigt vara kärleksfull är inte alltid så enkelt men det går. Man är vänlig men konsekvent helt enkelt.

CarlB sa...

Håller med anonym att det verkar underligt att vara ihop med en tafflig kille som sitter o limmar med datorn. Akta dig så att du inte hamnar i samma fälla som mamman, Hanna.

Erik sa...

Tycker hon ska göra en snabb deal med pojken. Typ: Du ska gå upp kl 7 på morgonen tillsammans med mig och förberedda frukost, duscha, ta på dig kläder samt sitta och plugga när jag går till jobbet. Annars tar jag modemet med mig till jobbet.

Och sedan faktiskt vara konsekvent och ta med sig modemet om han inte går med på detta.

Det är inte synd om denna kille. Inte mer synd än massa andra unga killar där ute. Han ska ta ansvar för sitt liv. Han har valt detta liv och då måste han också få ta konsekvenserna av det.

Sen kan hon hjälpa honom till ett annat liv genom att stötta bra beslut (inte vilka beslut som helst) och ge honom positiv förstärkning.

Som många sagt är det okej att spela. På samma sätt som det är okej festa, sporta, resa etc. men när det tar över hela ens liv så blir det ett missbruk.

Andreas sa...

CarlB: Online är det nya IRL.

stefanbergmark.se sa...

Hej!

Just nu diskuterar vi det här med att vara hemmapappa på Babyvärlden.se. Gå gärna in och diskutera samt länka till era bloggar:

http://www.babyvarlden.se/Nyhetsartiklar/MinStory-Jag-var-hemmapappa-pa-80-talet/

Mvh