Nätet är kärlek!

Josh efterlyser visst, efter att en rad kändisar klagat på det s.k. näthatet, bloggposter om lite nätkärlek istället. Egentligen säger han det väl bäst själv - "[d]et finns väl ingen som tycker att kommunikation är dåligt" - men vafan, det tyvärr verkar ju en mängd människor inte ha förstått det. Min egen mor tycker fortfarande att det är liiite onödigt att skiva ut sitt efternamn på Internet, exempelvis. Någon kan ju råka få reda på vem jag är.

Under gymnasiet brukade jag säga att jag levde 80 - 90 % av mitt sociala liv på internet. Idag skulle jag nog säga att det inte går att dela upp på det viset - Internet är också IRL.

Men ska man ändå skärskåda det, så har jag Internet att tacka för mycket. LG2S lärde mig självdistans och innehåller en mängd apcoola människor som jag aldrig skulle fått förmånen att lära känna om det inte vore för nätet. Helgon.net gav mig möjligheten att hålla kontakt med mina vänner, lära känna nya och jag är dessutom ganska säker på att min pojkvän aldrig blivit min pojkvän om det inte vore för just det communityt. Den här bloggen vet jag inte ens hur jag ska kunna göra rättvisa. Det är skitsamma att vissa av kommentatorerna är idioter, den har nämligen inte bara gett mig mitt eget utrymme och en politisk plattform, den har också gett mig kontakter som jag högaktar inte bara ur ett politiskt perspektiv.

För att sammanfatta: I mina ögon är det skit samma att det ligger ute en debattartikel på Newsmill där författaren frågar vad min pojkvän skulle tycka om jag sålde sex (och som jag fortfarande inte fått in någon replik på.. Nåja, jag får väl ta den här på bloggen istället). Det positiva - ja, kalla det gärna för nätkärlek - jag fått i utbyte uppväger allt sådant med råge. Har man inställningen att ingenting någonsin får vara det minsta obekvämt kan man ju aldrig gå i högklackat, än mindre ha en relation med andra människor.

DN skulle behöva en PR-konsult

DN fortsätter idag sin kampanj mot FRA-motståndet. Man kan ju fråga sig varför - kanske är det sårad stolthet, en känsla av att man måste försvara sitt revir. Kanske känner man sig en smula utkonkurrerad av bloggosfären.

Nåja, bästa sätt att komma tillrätta med sådant är inte att försöka smutsa ner den. Jag kanske skulle bli smickrad om någon trodde att mina tuttar var av plast, men när man insinuerar att mitt engagemang skulle vara konstgjort, då blir jag förbannad.

Låt oss göra detta klart, en gång för alla.

Vi bloggare blev inte uppringda av PR-byråer för att driva en kampanj mot regeringen.

Henrik Alexandersson fick inte betalt för att blogga.

Jaha, så ett par PR-konsulter bloggade mot FRA-lagen. En viss ledarsida har också varit aktiv. Ska DN komma ut och berätta att Hanne Kjöller egentligen är för Lex Orwell, men är köpt av andra intressen?

Nej, jag trodde väl inte det. SÅ dåliga är de inte på PR. Och så är säkert inte heller fallet. Som jag skrev igår är det en helvetes skillnad mellan att få betalt för att ha åsikter, och att få betalt för att man har åsikter.

Om DN ska bli förlåten för den här blundern, då krävs det nog att de skaffar en riktigt bra PR-konsult.