Jag kan inte påstå att jag lider av en särskilt positiv inställning till tro. Det gör man nämligen i kyrkan. Nej, men skämt åsido, det religionen erbjuder, om något, är väl en sorts tröst och mening för människor som inte lyckas se sig själva och sin egen lycka som värdefulla utan behöver något annat.
Det tror jag att religiösa företrädare är väl medvetna om, också. Därför gillar jag inte när de försöker göra anspråk på annat.
På DN Debatt skriver en rad av den nämnda sorten att demokrati och rättssamhälle skulle ha sin grund i, håll i er nu, "kristen människosyn och dess betoning av allas lika värde".
Nu har jag faktiskt läst Bibeln. Det där är bullshit, och bevisen finns svart på vitt. Kvinnor, homosexuella och människor med annat etniskt ursprung fördöms både i Gamla och Nya Testamentet. Paulus verkar därtill haft en enorm aversion mot att människor hade sex med varandra.
Man får babbla på om "kärleksbudskapet" hur mycket man vill, faktum är att Moder Teresas "solidaritet" med världens fattiga bestod i att hon tillsammans med resten av kristendomen glorifierar lidande och offer. Faktum är att religionen ytterst motvilligt anpassat sig till utvecklingen - även om debattartikelns författare inte vill bli uppfattade som homofober så verkar de fortfarande tro att diskriminerande lagar är okej så länge man inte "tar till våld mot homosexuella". Är det kärlek? Nej.
Religionen bör vara ärlig med vad den erbjuder; en mening till dem som inte klarar av att se sig själva som värdefulla, en tröst till dem som ser men inte vill eller vågar handla. För den som tycker att det vore obehagligt att vara uppbyggd av atomer, framevolutionerade genom årtusenden så erbjuder religion en känsla av att vara skapad med flit av något "större". För den som inte ser sin egen lycka som ett mål erbjuder religionen andra saker att kämpa för. För den som skräms av slump och fri vilja erbjuder religionen något allsmäktigt.
Som George Bernard Shaw en gång sa: Det faktum att en troende är lyckligare än en skeptiker säger inte mer än att en berusad människa är lyckligare än en nykter.
Religionen har säkert en fortsatt viktigt roll att fylla för dem som tycker att verkligheten som sådan är lite väl skrämmande - men den bör begränsa sig till den rollen och inte göra anspråk på att tvinga andra människor att också, ehr, supa ner sig.
söndag, juni 28, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Väl rutet, Hanna!
Personligen har jag inte mycket för tro, men jag ska inte dra religion i smutsen. För jag tror det kan ha gett oss en del gott genom tiderna, jag tror religioner skapas för att harmonisera befolkningen och genom att alla har något gemensamt dvs sin tro på gud och en lagbok (bibeln).
Det är egentligen ett politiskt program fast men en historia.
Politik, Religion och pengar är roten till de flesta krig, så man kan inte bara dra Religion i smutsen.
”Religionen har säkert en fortsatt viktigt roll att fylla för dem som tycker att verkligheten som sådan är lite väl skrämmande”
Tänk om verkligheten som sådan innefattar det som kallas Gud. Religioner är teorier om hur Gud, människor och allting hänger ihop. Det som är beklagligt är att religioner har en tendens att stelna till dogmer.
Jag tror att det finns något som man kan kalla Gud, men jag tror ingen riktigt vet hur det hänger ihop.
Det som står i Bibeln speglar den tidens värderingar, det behöver vi inte ta efter, men jag tror att Jesus har funnits och mycket av det han säger är bra. Men sedan har kyrkor och organisationer förvanskat en hel del.
Hur det skulle ha varit utan kristendomen är svårt att veta. Om om inte hade varit hur hade det varit då?
”Religionen har säkert en fortsatt viktigt roll att fylla för dem som tycker att verkligheten som sådan är lite väl skrämmande”
Hur läskig måste inte verkligheten te sig för sådana människor?
Personligen tycker jag det är mer skrämmande att folk låter sig tröstas av, och söker sig till det fruktansvärt hatiska väsen som figurerar i de uråldriga sagor som utgör bibeln. Ett väsen fullt av maktfullkomlighet och avundsjuka och som inte drar sig för ond bråd död, och kollektiva bestraffningar vid brott mot hans godtyckliga, och förvirrade regler.
"För den som skräms av slump och fri vilja erbjuder religionen något allsmäktigt."
Hmm? Det är väl snarare tvärtom? Medan forskarna hävdar att människor är uppbyggda av atomer och har lika mycket fri vilja som en kackerlacka (eftersom människor som allt annat i verkligheten är styrda av orsakslagen), hävdar (vissa) religiösa att vi är skapade av något större som givit oss fri vilja (och fri viljan var nog till stor del mest något som hittades på för att förklara ondskans existens i en värld med Gud...).
Men i övrigt gillar jag blogginlägget, särskilt den sista liknelsen.
En av religionens socialpsykologiska funktioner är att utgöra en konformitetsfaktor, bland annat i form av bestraffare, övervakare och rättesnöre. Visst kan man hävda att religionen fyller en viktig funktion för många (och för individen kanske det är sant även på andra sätt), men läser man mellan raderna så ser man nog att det är samma sak som att hävda att Storebror är bra och viktig för många (eller för gruppen). Med religion är det liksom med storebror - säkerligen kan vi ha stor nytta av den, men inte utan att ge upp något ännu viktigare.
Medan forskarna hävdar att människor är uppbyggda av atomer och har lika mycket fri vilja som en kackerlacka [...]
Nej, det hävdar vi inte. Jo, att vi är uppbyggda av atomer vet vi -- det är inte föremål för diskussion sedan ett par hundra år tillbaka. De flesta, men långt ifrån alla, naturvetare har dessutom en materialistisk världsåskådning. Däremot finns det ingen vetenskaplig konsensus rörande graden av fri vilja, eller ens hur "fri vilja" rimligen bör definieras. Själv anser jag det delvis tveksamt om "fri vilja" ens är en vetenskaplig fråga. Jag lutar mer och mer åt att det till syvende og sidst är en fråga för filosofin; låt vara att naturvetenskaperna ger vissa basfakta som måste tas i beaktande.
I övrigt måste jag säga, ateist som jag ändå är, och trots att jag förvisso delar en hel del av religionskritiken, att Hannas bloggpost tyder på en mycket enkelspårig syn på såväl kristen teologi som på troende människor. Det är precis den slagordsmässiga enkelspårigheten som gång på gång gör det svårt att ta Humanisterna på allvar, trots att jag egentligen helhjärtat instämmer i det de säger sig stå för.
"..jag tror religioner skapas för att harmonisera befolkningen och genom att alla har något gemensamt dvs sin tro på gud och en lagbok"
Jo harmoniskt har det varit så det förslår.
Hanna: jag väntar fortfarande på att du ska förklara vad du grundar din syn på rättigheter på. Tror nästan du lovade att göra det vid ett tillfälle =)
Förkasta inte Bibeln så pass enkelspårigt. Visst skrev Paulus om "otukt med män" och att kvinnan ska tiga i församlingen. Men då man analyserar detta måste man sätta in det i dess historiska sammanhang.
Paulus teologi behöver nödvändigtvis inte vara det allenarådande för alla tider. Och vad står det egentligen skrivet? Skrev han verkligen om homosexualitet? Det ordet uppfanns först på 1800-talet.
Dessutom var ömsesidig sex mellan män socialt accepterad, och vad visste Paulus om detta?
Det är osäkert vad han egentligen syftar på. De grekiska orden används för vuxna mäns sex med små pojkar. Det visste man mycket om på romartiden.
Vad gäller kvinnorna var församlingarna och gudstjänstlivet präglat av oordning och kaotisk högljuddhet, och folket behövde vissa tillrättavisningar och ordningsregler. Kanske lider kvinnorna av samma problem som i dag, de uppfattas som mer högljudda och störande än männen, varför de blev föremål för Paulus huvudsakliga kritik.
Vad gäller Gamla Testamentet finns en hel uppsjö av spännande passager. I tredje mosebok avfärdas också män som ligger med män. Men jag vill se den som följer och praktiserar alla de lagar och bud som åläggs människorna där. Hur många präster låter exempelvis skägget och håret vid tinningarna växa vilt?
Så avfärda inte Bibeln utan djupare analys. Den kan förresten konsumeras som smärre underhållning också. Eller varför inte porr, om man nu gillar det. Läs Hesekiel 23 exempelvis.
@Stefan
Bortförklaringar, kort och gott.
Sen är det ju irrelevant också, med tanke på att bibeln inte har något med historia att göra. Historia handlar om vetenskap - att bevisa att något hände. Att kalla GT, NT, eller Koranen för historia, är idiotiskt.
"If a man lieth with another man in the same was as he lieth with woman, they have created an abomination and their blood shalt be upon them". Ja, GT snackar definitivt om homsexualitet, oavsett vad de kallade "kuk i manlig rumpa", för.
Bibeln innehåller mer våld av alla dess slag än något annat jag nånsin läst. Att använda bibeln som någon form av moralisk guide är att skjuta sig själv - och sina medmänniskor - i foten.
"Kanske lider kvinnorna av samma problem som i dag, de uppfattas som mer högljudda och störande än männen,"
Din personliga åsikt antar jag? Du tycker att kvinnor pratar mycket och högljutt idag? Eller hade du forskning att presentera.
Patrik: Det brukar väl sägas att Gamla Testamentets böcker från Första Mosebok till och med Ester är historiska böcker som skildrar judarnas och Kanaans historia, med förtryck, ökenvandring och återtåg från Egypten. Med det säger jag inte att allt är sant, det finns trots allt ganska få kristna fundamentalister.
Böckerna i Gamla Testamentet är fyllda av långa stamtavlor, jag vet inte hur du vill klassa dessa? De har knappast något större religiöst och teologiskt värde, snarare då ett historiskt.
Bibeln är full av moraliska hållningar som varje svensk använder dagligen. Se bara på de tio budorden. Det får väl anses ganska allmänt vedertaget att man till exempel inte bör dräpa, stjäla, ljuga eller vara otrogen.
Anonym: Jag har flera gånger hört folk åberopa något slags undersökning som säger att om en grupp av kvinnor och män har haft ungefär lika mycket talartid under en diskussion, så upplevs det ändå som att kvinnorna har talat mycket längre än männen. Av vem och när och varför undersökningen gjordes vet jag inte. Det kanske bara är påhitt alltihop.
I alla fall så lyssnade jag både till Jan Björklund (fp) och Maud Olofsson (c) under deras tal i Almedalen. Jag tycker de lägger ungefär lika mycket kraft i rösten när de talar, men Maud framstår ändå som långt mycket mer högljudd, irriterande och gnällig. I alla fall i mina öron. Därav min passage om dagens lidande kvinnor!
"Religionen bör vara ärlig med vad den erbjuder"
I mina ögon är det följande som erbjuds i religionerna, nästan oavsett vilken...
1. Gör som vi säger eller brinn i helvetet i evig tid.
2. Ge oss edra barn så att vi kan utnyttja dom för vår egen vinning på alla sätt vi finner nödvändiga.
3. Tänk inte själv, då skola du brinna i helvetet i halvt evig tid.
4. Gör som vi säger annars jävlar!
Ungefär så framstår religioner för mig, och fotboll, om man bortser från nummer 2. :)
Den som funderar över hur det kommer sig att upplysningsidealen kunde slå rot i Europa långt innan de, om någonsin, kunde det i resten av Världen bör läsa denna artikel i Axess.
Författaren driver tesen att den kristna kyrkans organisation - med församlingar fristående från det omgivande klansamhället och med utomstående inspektioner av hur ekonomin sköttes - är själva förutsättningen för det liberala västerländska samhället. Jag tycker han har rätt.
Det fins mycket att beskylla kyrkan för, men det finns också mycket att tacka den för. Till exempel att vi kan beskylla den för saker utan att råka illa ut.
Fördomarna florerar visst ograverat
Skicka en kommentar