Kalle Olsson på LT:s ledarsida och jag tycker väldigt olika om saker och ting. Idag (eller igår blir det nog) anser han inte bara att särintressen ska ges den dömande makten, han beklagar sig också över marknadsföring. Det fanns ju inga vetenskapliga belägg för att spikmattan hjälpte mot något!
Eh, nej, men det fattade väl alla? Anledningen till att spikmattan blivit populär är för att människor faktiskt upplever att den funkar - någon slags placeboeffekt, antagligen, men likväl en effekt. Jag har hört ett antal intyga att de blir av med ryggvärk, sömnproblem och fan och hans moster efter bara en kvart på vad som verkar vara en mycket ombekväm liten sak.
Olsson har emellertid missat ännu en viktig sak - anledningen till att spikmattan blivit populär är också anledningen till att andra produkter inte stannar kvar länge på marknaden. Människor gillar dem inte. Människor köper inte saker de inte gillar. De rekommenderar dem inte. De tenderar faktiskt att klaga rätt ljudligt mitt inför andra.
Men det är klart, Olsson tillhör ju den bortskämda vänstern som inte vill behöva göra saker själva - någon annan ska naturligtvis undersöka produkterna och marknadsföringen av dem. Som han uttrycker det, "det känns ändå fel att vi som konsumenter ska behöva ägna oss åt konsumentvetenskap på vår fritid för att kunna handla tryggt och upplyst". Menar ni att jag själv ska behöva köpa schampoo och märka om det fungerade bättre än det andra eller inte? Det känns fel! Någon annan borde prova!
Nu är det ju så här, käre Olsson, att olika schampoon verkar funka olika bra på olika hårtyper. Människor tenderar också att ha olika uppsättningar smaklökar, vilket innebär att jag gillar att sätta i mig mandelmassa i stora mängder medan andra tycker att det verkar lite äckligt. Men - framförallt har människor ett ansvar för sina egna liv och beslut. Ingen annan ska tvingas undersöka olika varor för att man själv är för lag - det är ju alltid möjligt att avstå köpet om man är osäker. Eller menar Olsson att folk är för dumma för sitt eget bästa?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Inte placebo. Men väl massiva mängder endorfiner som reaktion på smärtan, vilket mjukar upp åtminstone mina muskler.
Som ett liniment eller rejält senapsplåster fast inte lika kladdigt då.
En sak som förmodligen snabbt skulle eliminera vänsterfalangen är att låta dem leva i ett samhälle som faktiskt i huvudsak följer vänsterns kollektivistiska principer snarare än de liberala och socialliberala.
Hej
Jag vet inte riktigt om jag har uppfattat det du skriver korrekt, menar du att det alltså skall vara okej för företag som vill få sin produkt att framstå som bäst att vilseleda och i vissa fall rent av ljuga för oss konsumenter? För det är nämligen så det låter. Skall företag få säga vad de vill för att övertyga folk (förlåt, jag kan inte låta bli att göra en liten och något långsökt koppling till uttalandet "vi skall inte jaga en hel ungdomsgeneration" som jag helt klart ser som mycket falsk alliansmarknadsföring).
Menar du också att målet rättfärdigar vägen? Du pratar varmt om placeboeffekter hos läkemedel. För mig låter det hela helt befängt och rent av farligt. Det finns ju ingen chans att jag som konsument kan veta vilka långsiktiga konsekvenser jag kommer få om det inte finns någon som kollar det ordentligt. Det som kan ge illusionen av att fungera idag kan ju få konsekvenser senare.
Du brukar vanligen vara en mycket vettig person men det du skriver om här tycker jag låter helknas. Men jag kan ju ha fel, rätta mig gärna.
Det är bra att Konsumentverket finns. Företag, deras produkter och försäljningsknep bör granskas. En fri företagsamhet förutsätter att inte vissa luras och bluffar eller använder billiga, men miljöfarliga metoder eller kemikalier. Ett konsumentverk är bra både för konsumenter och producenter. Men det betyder inte att vi inte ska göra egna val och bedömningar.
Det finns ett mellanting mellan nyliberal kapitalism och statsstyrd kommunism, Hanna, det kallas blandekonomi.
Bra sagt Bengt, high five på det!
Ola Berg; Placebo, endorfiner, skitsamma hur den funkar om den funkar.
Andreas; Ja, det tror jag också.
Anonym 5:15 em; Hej. Ja, jag tycker att företag ska få säga vad de vill i reklam. Yttrandefriheten måste faktiskt gälla alla - precis som det är fullt tillåtet att överdriva i politiska kampanjer, ljuga offentligt och berätta för folk att man målat huset rött fastän det är blått. Jag menar att man också som konsument har skyldigheter - bl.a. en skyldighet att kontrollera varan innan man köper den, att undersöka dess egenskaper, att faktiskt tänka efter.
Jag skulle inte påstå att jag talar mig varm om placeboeffekten. Jag konstaterar snarare att den existerar.
Det där är en risk som du tar i alla andra lägen. Ingen kan garantera att pengarna du investerade i Ericssonaktier inte kommer att störtdyka, ingen kan garantera att du överlever en operation, ingen kan garantera att du går ner i vikt av vissa preparat. Att leva är att välja.
Bengt; Inte alls. En fri företagsamhet förutsätter yttrandefrihet för alla parter. Du som konsument har rätt ifrågasätta produkter, precis som företagare har rätt att lovprisa dem. Man kan inte prata om att ett konsumentverk skulle vara "bra" för båda parter - ändamålen helgar inte medlen! Du ska inte behöva betala för att jag inte fattar att man inte blir frisk av att dricka vätska med namn från någon asiatisk rot.
Och det här med blandekonomi; sett ur ett finanskrisperspektiv, hur bra tycker du att det har funkat egentligen?
Hanna, du förespråkar ett nyliberalt anarkistiskt kapitalistiskt samhälle, där den starkaste vinner. Ett allas krig mot alla. När jag skrev om blandekonomi, förutsatte jag att du var anhängare till balandekonomi, men ville ha en annan balans.
Finanskrisen speglar hur det kan bli när finansmän får härja fritt utan regler och kontroll. Tur att det finns stater och skattebetalare som kan ingripa och rätta till det hela.
Jag vill ha ett samhälle med en gemenskap, inte ett nyliberalt extremsamhälle.
Är det inte lite skillnad på att prata om att förlora lite pengar hos ericsson och att få långsiktiga leverbesvär pga av en låtsasmedicin som har blivit marknadsförd som en riktig?
Så summan av kardemumman är alltså att du tycker att det är okej med falsk marknadsföring. I min bok är det inte okej att ljuga, men så är det ju du som är politiker och inte jag.
Bengt; Finanskrisen är INTE ett resultat av att finansmän får härja fritt utan regler och kontroll - tvärt om! Den är ett resultat av att staten tvingar fram konstgjort låg ränta och blåser bostadsbubblor. Om inte stater hade varit så benägna att "ingripa" så hade riskerna som "finansmännen" tagit varit mycket mindre - eftersom de då fått stå för notan själv. Att socialisera förlusterna har aldrig legat mig för.
Och jag är inte anarkist, tack så mycket.
Anonym; Jo. Precis som det är skillnad på att förlora mycket pengar och bli gul om naglarna av ett svart nagellack. Du kan dock lita på att i marknadsekonomin så kommer alltid någon att se möjligheten att tjäna på att avslöja bluffer.
Jag säger inte att det är okej att ljuga - jag säger bara att det inte kan vara förbjudet.
Ja, det är sant att amerikanska staten hade en konstgjort låg ränta. Det var för att de försökte stödja ett sjukt nyliberalt kapitalistiskt system, som har överlevt sig själv.
Du kanske inte är anarkist Hanna, men det finns vissa tendenser. ”Anarkister vill avskaffa all myndighet och ge människan fullständig frihet över sina handlingar och sitt arbete.” enligt Wikipedia.
Naturligtvis är det väl inte så att hela det svenska folket är så upplysta att de vet hur allting är uppbyggt och vad exakt allt är? Vet du vad alla "E-tillsatser" vi har i maten är för något? Är det bra med nervgift i mjällschampot? Är man dum om man inte vet det? Om vi inte hade haft en bra produktkontroll så hade marknaden bara kört sin "trial and error"-metod med kunderna som offer.
Jag som trodde att det var politikerna som skulle ha den dömande makten... aha du menar i arbetsdomstolen. Där ska facket naturligtvis ha makten. Politikerna ska bara ha makten när det gäller brottmål. Logiken är tydligen obestridlig. Mig veterligen finns det vare sig politiska partier eller fackföreningar som bestrider systemet. Med sedvanlig svensk logik råder alltså konsensus...
Undrar hur stor andel av Sveriges befolkning som vet om att politiska partier tillsätter nämndemän. Jag tycker mig ha träffat åtskilliga välutbildade människor som när man påpekar detta antingen blir förvånade eller som fram tills dess inte funderat på att det kan anses vara en smula anmärkningsvärt.
Skicka en kommentar