tisdag, juli 06, 2010

SKR, sexköp och synen på sexsäljare

I morse var jag på ett seminarium om jämställdhet och sexhandel arrangerat av SKR. Det var - ja, intressant är nog ett bra ord, samt en smula rörigt. Rapporten som släptes - Prostitution - Ett fritt valt yrke? - har jag inte helt hunnit läsa, men jag noterade att man under seminariet lyfte fram att man verkligen pratat med sexarbetare. I redogörelsen över vilka man intervjuat finns trettio personer (tre bortsållade) återfinns fyra aktiva (tre svenska och en tysk) och tre före detta (en svensk och två tyska) sexarbetare. Samtidigt har man pratat med sju representanter från prostitutionsenheterna i Sverige. Det är inte min idé om att lyssna på sexsäljare, speciellt inte som man så gott som inledde med att påstå att det inte går att diskutera sexköpslagen med aktiva sexsäljare, eftersom de säger fel saker.

Rapporten i sig är inte jätteintressant. Jag vill inte omyndigförklara dem som gett sina berättelser i den, men jag har vissa invändningar mot metodvalet och med vilka förutsättningar man skriver den. Hursom, den efterföljande debatten var, eh, höjdpunkten. Den var nämligen helt urspårad. Den enda mannen i panelen - vars namn jag inte får tag på - menade på fullt allvar att det var svårt inte bara att skilja mellan trafficking och frivillig sexförsäljning, utan också mellan våldtäkt och frivilligt sex. Överlag var tonen man använde när man omnämnde sexarbetare djupt patriarkal - bara det att nu var det inte männen som skulle skydda kvinnan, utan staten. Det redogjordes också för åsikten att sexsäljare ljög för Petra Östergren och Susanne Dodillet eftersom de kände sig tvungna till det.

Medan Carina Hägg tyckte att Anna Skarheds utvärdering borde sätta punkt för diskussionen om sexköpslagens vara eller icke vara (en tydlig indikator på att hon antingen inte läst den eller helt enkelt saknar insikt om vad som är intellektuell hederlighet) tog faktiskt Marit Östberg (feminismporrbruden) upp en mer intressant och ovanlig kritik av sexhandeln - nämligen det kapitalismkritiska perpektivet. Hon menade att sexhandel inte hade existerat om inte kapitalismen funnits.

Eftersom kapitalism innebär ett frivilligt utbyte av varor och tjänster så har hon sannerligen en poäng. Det innebär dock inte att ett antikapitalistiskt samhälle är önskvärt. Däremot är det i högsta grad relevant att diskutera hur vi hindrar människor från fattigare länder att utnyttjas i sexhandeln, och där har faktiskt kapitalismen svaret. I många fall handlar det om människor som i ren desperation söker sig till människohandlare i hopp om ett bättre liv - och då gäller det naturligtvis att förbättra livsvillkoren så pass att det inte blir en aktuell åtgärd längre. Effektivast som fattigdomsbekämpning är just ekonomisk frihet, varför man i det snaraste bör vara en förespråkare av kapitalism om man vill komma åt problemet.

Hur som helst, Mia Jonsson, verksamhetschef Karlskrona Kvinnojour, stod för debattens smaklösaste uttalande. Hon undrade, på fullt allvar, varför de frivilliga sexsäljarna inte var där om det nu fanns så många.

Jag vet liksom inte ens var jag ska börja. Hade hon velat delta när ett gäng oinsatta människor är satta att prata över huvudet på henne? Var sexsäljarna en inbjudna? (Nej.) Förstår hon begreppet stigmatisering?

Camilla Lindberg förklarade då att det bland annat varit ett seminarium i riksdagen där en sexsäljare deltog - men som bortförklarades med att han inte var representativ. För många duger inte en sexsäljares åsikter om de inte stämmer överens med ens egna.

Mia Jonsson lyckades också själv säga att de sexarbetare som kom till kvinnojouren naturligtvis var de som hade missbruksproblem o.s.v. En klok kvinna i publiken ställde då frågan till henne om hon hämtade sin kunskap och inställning om och gentemot sexarbete från sitt engagemang i kvinnojouren - och hur hon i så fall såg på heterosexualitet. Poängen verkade dock inte riktigt gå fram, och något svar lyckades i alla fall inte jag uppfatta.

Under den 10 minuter långa frågestunden lyckades en kvinna i publiken också anklaga alla som vill slopa sexköpslagen för att vilja legalisera människohandel, gärna med tioåringar, och hon drog dessutom upp argumentet "din dotter". Det hela var ett rätt obehagligt inslag, men också talande för vilken nivå debatten låg på. Det tycktes mig inte som om många av seminariedeltagarna någonsin hört argument från den andra sidan förut, och nästan hela publiken använde sig frekvent av härskartekniker i form av suckar, stönar och mumlande. Jag kan inte låta bli att finna det intressant givet vilken grupp människor det rör sig om.

Läs också Josh som bloggar utmärkt om absurditeterna. Jag ska försöka smälta allt med en god natts sömn.

fredag, juli 02, 2010

Sexköpslagsutredningen

Ja, så har den äntligen då kommit, Anna Skarheds Sexköpslagsutredning. Det är en absurd känsla att läsa den.

Redan på sidan 14 konstaterar man att det inte är relevant att göra uppdelningen frivilligt respektive ofrivilligt sexarbete, då man har "utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet, dvs. de som utnyttjas i prostitution, till efterfrågan, dvs. människohandlarna, kopplarna och sexköparna". Det är intellektuell ohederlighet på en nivå jag sällan skådat. Till att börja med är det, utredningen igenom, mäns köp av sexuella tjänster främst från kvinnor som problematiseras - ur ett jämställdhetsperspektiv är den alltså ytterst tveksam, eftersom män tycks ha en rätt att använda sina kroppar utan att behöva fördömas, men inte kvinnor. Vidare är det enligt FN-stadgan en mänsklig rättighet att själv välja sitt yrke, och att jämställa sexköpare med människohandlare och våldtäktsmän, det är rent vidrigt. Sexköp är inte våldtäkt, och våldtäkt är inte sexköp. En frivillig relation är inte en ofrivillig, och en ofrivillig är inte frivillig. Att vi numera har en Justitiekansler som inte vill skilja på så basala begrepp är oroväckande - speciellt som hon ändå inte verkar anse att alla sexarbetare går att betrakta som målsägande (s. 26), det vill säga, som den som blivit utsatt för ett brott.

Föreställningen att minskandet av den frivilliga sexhandeln går hand i hand med minskandet av den ofrivilliga är dessutom problematisk ur två perspektiv. För det första förutsätter man att de som efterfrågar det första är de samma som efterfrågar det andra. För det andra, om vi antar att det faktiskt är så, frånser man helt risken att allt fler nyttjar den ofrivilliga marknaden när den frivilliga minskar.

Följande mening, hämtad från sida 22, är kanske den mest problematiska: "Det är tydligt, och framstår som logiskt, att de personer som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Uppenbarligen ignorerar man fullständigt de vittnesmål som framkommit bland annat i Petra Östergrens Porr, horor och feminister, som pekar på att sexarbetare pressas att ta avstånd från sina tidigare liv, göra falska erkännanden och säga att de egentligen aldrig ville. Ändå är inställningen inte förvånande: Den följer av de direktiv som regeringen utfärdat. Den följer av en oförståelse inför andras sexuella preferenser, och av föreställningen att sexarbetare inte kan vara något annat än offer.

Vad gäller sexhandelns omfattning i Sverige kan också konstateras att utredningen inte gjort någon egen utredning, utan bara sammanställt material man kommit över. Nästan varje avsnitt innehåller också reservationen av typen "det är oerhört svårt att få fram exakta siffror" och "det går inte att vara säker". På sidan 116 anges det att Ungdomsstyrelsens enkät gett vid handen att ungefär 20 000 ungdomar någon gång tagit emot ersättning för sex - på sida 118 menar man att inget talar emot att det 1993 fanns mellan 2 500 och 3 000 sexarbetare i Sverige, och slutligen, på sida 120 sägs slutligen att inget tyder på att sexhandeln har ökat sedan 1999. När man gör en jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark vad gäller sexhandel via Internet, skriver man på sida 151 att "Man bör vara uppmärksam på att alla undersökningar använt sig av bedömningar från enskilda informanter för att kunna avgöra antalet individer bakom varje annons och att tillväga- gångssätten har varierat. Figuren förmedlar därför en övergripande bild och kan inte utgöra underlag för detaljerade jämförelser." Samtidigt påstår utredningen att jämförelsen "inte ger något stöd för påståendet att det svenska förbudet har lett till att prostitutionen ”flyttat till Internet” i större utsträckning än den annars skulle ha gjort." På sida 154 säger man först klart och tydligt att några närmare undersökningar rörande sexhandelns omfattning inte har gjorts sedan 90-taler - samtidigt som man påstår att inget tyder på att den skulle ha ökat på samma sätt som i Norge och Danmark. Man anger också att 25 000 sexarbetare i Nederländerna är tio gånger fler än vad det finns i Sverige på sidan 164.

Hur utredningen behandlar uppgifterna om ökat våld mot sexarbetare är också intressant. Smaka på detta stycke från sida 123:
"I sin rapport år 2003 rapporterade emellertid Socialstyrelsen uppgifter om ett ökat antal anmälningar om övergrepp mot prostituterade personer i Malmö i början av 2000-talet. Socialstyrelsen uppgav dock sammanfattningsvis att man inte med säkerhet kunde uttala sig om huruvida våldet inom prostitutionen hade ökat sedan förbudet infördes. Det uppgavs att en del personer som lämnat information talade om en mer riskabel situation, men att det var få som uppfattade att det faktiska våldet hade ökat."
Alltså. Det finns ett ökat antal anmälningar i Malmö. Det viftas bort med att det inte är säkert att det betyder att våldet har ökat, och att få informationslämnare uppfattade att det faktiska våldet ökat. Men också få innebär att några faktiskt uppfattat ett ökat våldsanvändande - varför utredningen inte vill problematisera kring detta torde vara självklart. Bara några rader ner finner vi detta:
"När det gällde gatuprostitutionen uppgavs i 2003 års rapport att det förekom uppgifter om att den blivit mer riskfylld och besvärlig. Anledningen till detta skulle vara att ett minskat antal sexköpare gjort att konkurrensen hårdnat och att kunderna då ställde större krav på att de prostituerade skulle ställa upp på olika former av sex än tidigare. Någon riktig förklaring till dessa uppgifter gavs dock inte och en alternativ förklaring till varför tillvaron i gatu- prostitutionen skulle ha försämrats angavs vara att tillgången och användningen av heroin hade ökat."
Antingen saknar Skarhed förmågan att förstå att hon precis återgett förklaringen, eller så framställer hon det med flit som opålitliga uppgifter, och menar att knark är förklaringen till att sexarbetare som bor på gatan har fått det sämre.

Skarhed beskriver det också som positivt att aktiva sexarbetare upplever lagen som något negativt för dem. Hon talar sig varm för logiken i att de som "tagit sig ur prostitutionen" hyllar sexköpslagen medan de som "utnyttjas i prostitutionen" inte gillar den. Logiken i att de som trivs med sin situation inte lämnar den verkar dock inte ha slagit henne. Det märks så tydligt när hon skriver att aktiva sexarbetare menar "att man kan skilja på frivillig och tvingad prostitution". Samtidigt menar Skarhed på sida 228 att de farhågor som fanns om att sexsäljarnas situation skulle bli mer utsatt inte har besannats.

Jag är lite matt av att bara ha ögnat igenom delar av utredningen. Så många reservationer om osäkerhet som följs av tvärsäkra påståenden, sådana brister i undersökningen, sådant förminskande av oliktänkande! Det kommer med största sannolikhet att finnas anledningar att återkomma till utredningen framöver.

DN och SvD återger utredarens åsikter. Sanna Rayman har dock bra synpunkter.

torsdag, juli 01, 2010

Hela arbetsmarknaden är ett jävla skämt!

Japp, Elin Monday skapades av CUF. Vi kan knappast ge oss själva äran för att vara de första som någonsin använt metoden, men kanske är vi först i den politiska sfären. Möjligen är det därför det ställs frågor om vi inte har gjort många besvikna nu, när det visat sig att Elin "inte finns på riktigt".

Elins berättelse bygger dock på verkliga händelser som drabbat desperata unga i en desperat tid. Vi ville att dessa berättelser skulle nå ut. Det har vi uppenbarligen lyckats med.

Alliansfritt Sverige gör ett sedvanligt bottennapp när de helt omtolkar hela vår kampanj till att plötsligt bara vara en kritik mot arbetsförmedlingen. Elin är en del i vår kampanj. Den drivs mot hela arbetsmarknaden - och det inkluderar såväl Sven Otto Littorin, facket och LAS som arbetsförmedlingen.

Bloggar: Albin Ring Broman, Elias Giertz, Rickard Nordin, Per Ankersjö.

tisdag, juni 29, 2010

OB och helger

Idag skriver Almegas VD, Jonas Milton, på Aftonbladets debattsida om det enkla faktum att människor är olika. Även som vuxna har vi olika dygnsrytm och olika tider på dygnet passar bättre eller sämre att jobba på. OB-tilläggets nuvarande utformning är, precis som han skriver, föråldrat.

Dock gäller det inte bara vilka tider på dygnet som passar, utan också vad som räknas som helgdagar. De nuvarande känns.. jo, men lite medeltida, faktiskt. Och väldigt religiöst bundna.

Ska vi ha en religiöst obunden stat ska den bannemej vara objektiv vad gäller högtider också. Själv skulle jag gärna vara ledig på Towel Day - och det vore faktiskt rimligt om vi medborgare fick definiera vad som är helg för oss precis som vad som är obekväm arbetstid.

torsdag, juni 10, 2010

Men för fan, Ask!

Ibland blir man faktiskt rätt så jävla less. Nu var det ju inte ens tre månader sedan vår justitieminister, Beatrice Ask, senast var ute och bevisade sin oduglighet som justitieminister. Nu är hon i farten igen.

Hon menar att åklagare ska kunna dela ut strafförelägganden.

Det är helt urbota dumt.

Låtom oss betänka åklagarens roll i dagens rättssystem. Denne har att beakta alla omständigheter, även de som talar emot att brott skulle ha begåtts. När åklagaren tror sig ha ett case, då väcker den åtal.

Alla som tror att varenda väckt åtal leder till en fällande dom kan ju räcka upp en hand. Allvarligt, för det tycks vara den nivån man behöver hålla på den här debatten för att Ask ska fatta. Nej, naturligtvis förlorar också åklagare mål. Rätt ofta, till och med, skulle jag vilja påstå. Och jo, det kan hända även om det finns ett erkännande. Och, låt oss påminna oss om att inte ens domstolar är riktigt rättssäkra. Det sitter med största sannolikhet oskyldiga i våra fängelser. Troligen finns där också åtminstone en som oskyldigt dömts enbart på grund av sitt erkännande.

Hennes kommentar, att man inte ska använda rättsapparaten i onödan men att det finns mer komplicerade brott som måste bedömas av en domstol är ju dessutom något av en klass för sig. Det är nämligen inte bara det faktum att det är rätt okomplicerat att ge någon en fortkörningsbot som gör att det går att hantera i ett summariskt förfarande, utan också det faktum att det är en bot. När vi börjar snacka fängelse, till och med för ett så "enkelt" brott som rattfylla, gör man nämligen en rad bedömningar vad gäller straffets längd. Även om brottet i sig inte är komplicerat att utreda, är faktiskt ofta just påföljdsdelen det.

Nej, Ask, bespara oss dina usla besparingsförslag. Se till att statens viktigaste grundfunktion, rättsapparaten, fungerar som den ska istället.

Bloggar: Göran i Livbåten, Opassande, HAX, Yami, Drottningsylt, Falkvinge, Gothbarbie, Josh.

tisdag, juni 08, 2010

Vissa är mer jämlika än andra

Alltså förlåt, nu är jag väl allra sist på bollen, men jag kan inte få den här intervjun med Lars Ohly ur skallen.

För det första får man väl konstatera att det är lustigt att det var under sin tid på just SJ som han blev kommunist. Jag menar, det var ju inte ens bolagiserat på den tiden. Nåja.

Det som verkligen gör att jag inte kan släppa artikeln är dock Ohlys absurda inkonsekvens. Så här: Han har inga problem med att inse att pengar kan vara en del av drivkraften för fotbollsspelare, att lönen en klubb kan erbjuda spelar roll för vilka spelare de får och att Sveriges höga skatter inte blir en konkurrensfördel, direkt. Vad det gäller alla andra områden, så verkar dock denna insikt vara som bortblåst.

Antingen vet Ohly något om fotboll som jag inte vet, eller så förstår han inte grundläggande ekonomi.

"Skulle du inte kunna tillämpa samma resonemang på uppfinnare och entreprenörer?

– Samhället är inte en fotbollsplan. När jag pratar om elitens betydelse i idrotten handlar det om den upplevelse det innebär att se på bra idrott, i kombination med den positiva effekt eliten har på breddidrotten. Då finns det en logik i att man sänker skatten, som man har gjort i Danmark och Norge. Ingenstans där har jag hört slutsatsen att man därmed också borde gynna eliten i samhället. Tvärtom menar jag att det är ett problem att vd:ar tjänar fyra gånger så mycket som vanliga industriarbetare. Den eliten minskar möjligheten för människor att leva goda liv.

Kan inte vissa företagare vara förebilder för andra att skapa egna företag – på samma sätt som i idrotten?

– Den moroten spelar nästan ingen roll. När jag började på SJ tjänade mina chefer mångdubbelt mer. Inte var det någon drivkraft! Skulle alla bli chefer då?" (DN)

Alltså: Om Sverige är en arena som ger sämre betalt för entreprenörer än vad de kan få någon annanstans, då kommer de inte att etablera sig här. Om Sveriges medborgare inte tror att det går att tjäna pengar på företagande, då kommer de inte att starta några. Hur svårt ska det vara att förstå? Och vad menar han med "Skulle alla bli chefer då?"? Applicerat på fotbollen skulle ju frågan bli om alla skulle bli elitspelare - men det tycks ju inte ens vara hans mål.

Han tycker dessutom att det är för lätt att bli rik i Sverige. Yepp. I ett land där en av fem har skapat sin egen förmögenhet. Och att döma av att han menar att "den rikedom som uppstår ofta uppstår på andras bekostnad" så kan det heller inte vara så att han bara satt ribban för rikedom liiiite lägre än alla andra.

Vet ni, det finns ju en gammal historia om en socialist och en kapitalist som går förbi en gigantisk och vacker herrgård. I historien säger socialisten "Ingen borde få bo så vackert!" medan kapitalisten säger att "Alla borde kunna bo så vackert!"

Jag trodde bara aldrig att någon socialist skulle göra verklighet av historien. Wow.

Andra bloggar: Elisabeth Thand Ringqvist, Adam Cwejman, Johan Hedin på P,L & C, SvD:s ledarblogg, Hans på Motpol.

söndag, maj 30, 2010

Tack och länkkärlek

Busy days just nu. Valrörelsen rullar och jag har tenta på tisdag (gulp - i övermorgon!) varför jag inte varit särskilt aktiv här. Bot och bättring lovas!

Hur som, något oerhört smickrande har hänt den här veckan. Jag har fått en debattlag uppkallad efter mig. Den lyder så här:

Wagenius lag
En normativ regel för debatt, reklam och kommunikation överlag, som diskvalificerar den som använder argument baserade på ”om det gällde din dotter…”, ”skulle du vilja att din dotter…”, eller motsvarande som underförstått utmålar döttrar som viljelösa, hjälplösa, naiva våp vars oskuld och tadel kräver extra skydd jämfört med sönernas.
En debattregel som menar att om du finner dig hålla med KD i någon fråga som gäller genus, livsstil eller sexualitet, så bör du fundera ett varv till…

För denna ära vill jag tacka Josh och Marcus Fridholm, som formulerat och namngett. Om jag fick ge namn åt vad jag ville, så skulle nog inget smälla högre än det här. Jag vill också tacka Niklas Dougherty, Farmor Gun, min bloggkollega Johanna Nylander och Emma på Opassande för att ni sprider ordet. Så sjukt, sjukt smickrande. Och ursäkta för att det här låter som ett uppstyltat tal. Jag är bara så.. rörd.

Sen är det visst också Bloggkärleksveckan den här veckan, eller har varit snarare. Jag vill dock haka på lite så här innan det är för sent. Jag följer ungefär 150 bloggar i Google Reader, och jag följer var och en av dem för att de är bra, intressanta och givande att följa. Det går dock inte att länka till allihopa här, det vore meningslöst, men det finns vissa som förtjänar att lyftas lite extra. Dels de länkade ovan, men också dessa:

För mitt eget höga nöjes skull, utan politiska aspekter, läser jag Julia Skott, Hanna Fridén och Fredrik Backman. Bland Centerbloggarna får man inte missa Elias Giertz, Karl Malmqvist eller Elisabeth Thand Ringqvist. Annars hos Alliansen ligger Amanda Brihed mig varmt om hjärtat.

Pirater finns det också gott om i bloggrullen, och där har Gothbarbie (a.k.a. ProjO) en naturlig plats. Några från "det andra laget" följer jag naturligtvis också, bland andra Elin Frid som skriver skitbra men alldeles för sällan respektive Mikael Abramsson hemifrån Jämtland som jag stötte på när jag som yngre var engagerad i landstingets ungdomsråd.

Så mycket mer är det nog inte meningsfullt att skriva den här gången. På återseende, och kärlek på er!

torsdag, maj 20, 2010

Kvinnan som sitt kön

Ibland blir man så där heligt förbannad. Mig händer det oftast när något idiotiskt sägs om kvinnlig sexualitet. Idag öppnade jag Google Reader och hittade ett inlägg hos Sakine Madon med en bild från Stoppa Langningen. Texten lyder så här:

"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."

Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.

Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.

När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.

Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.

Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.

onsdag, maj 19, 2010

Elias äger

När jag var 14 hade jag inte ens börjat tycka saker i organiserad form. Därför är det sjukt imponerande att läsa Elias Giertz debattartikel på Aftonbladet idag. Damn, liksom.

Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.

CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?

Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!

måndag, maj 17, 2010

Låt oss snacka facket då

CUF:s kampanj har väckt en hel del irritation. Bra så. Vi är ett politiskt ungdomsförbund, det är inte vårt uppdrag att stryka medhårs och vara mediokra.

Det jag kan tycka är lite trist är att det bara tycks vara en sida i vårt tidning om arbetsmarknaden som uppmärksammas. Och nog för att Hannes att snygg, men det känns som om alla hakat på språkbruket och vägrat ta i hela frågan. Det är som om alla bara kikat på Alliansfritt Sveriges inlägg och helt skitit i att själva kolla kampanjen. Vi driver den faktiskt mot hela arbetsmarknaden. Nåja, nu verkar det vara facket de flesta är upprörda över. Då är det nog lika bra att ta tag i den frågan.

För är facket verkligen en kraft som står på ungdomars sida idag? Well, i enskilda fall händer det, visst - men om man ser hela bilden så driver de upp ingångslönerna så att färre unga får jobb, och man är föga intresserade av att jobba för de ungdomar som inte lyckats få en heltidsanställning. Och ingen verkar tycka att det är något som facket själva ska ta ansvar för att förändra.

Det hela illustreras rätt tydligt av att Tant Agnes twittrade att facket aldrig intresserat sig av henne, troligtvis på grund av hennes anställningsform(er), som alltså inte varit tillsvidare på heltid. Svaret från exiljämten och journalisten Erik Wiklund var att det var anställningsformerna som gjorde att folk inte gick med i facket.

För det första måste det vara fackets uppgift att göra sig relevant på arbetsmarknaden genom att vara till nytta för arbetstagarna. Om man då helt skiter i folk som inte har tillsvidareanställning, då är det ju liksom lite ens eget fel att man inte attraherar dessa också.
För det andra finns det en anledning till att övriga anställningsformer finns och nyttjas. Det beror på att de passar. Inte bara för arbetsgivarna, utan också framförallt min generation, som inte är inställda på att arbeta på samma jobb hela livet.

Min poäng, alltså: Det verkar konstigt att man inte ska få säga att facket inte är bra när det heller inte är det. Och när ingen annan vågar annat än att okritiskt hylla facket som det bästa sedan skivat bröd, då får CUF ta sitt ansvar. Det gör vi. När ska facket börja göra det?

fredag, maj 14, 2010

Arbetsmarknaden är ett jävla skämt!



Vi i CUF släpper idag vår kampanj mot ungdomsarbetslöshet, den tröga arbetsmarknaden, sega fack som ogillar ungdomar och jantelagen.

Vi tycker att den strukturella diskrimineringen av ungdomar måste avskaffas. Vi vet att LAS är till för Lars, 58, men inte ger något skydd åt den som står utanför arbetsmarknaden - tvärt om håller den folk utanför. Trygghet är inte att jobba på samma ställe hela livet, utan att kunna hitta ett nytt jobb om det behövs.

Eftersom arbetsmarknaden är ett jävla skämt kände vi oss tvungna att starta en cirkus. Där kan du gå in och ladda upp ditt eget video-CV och förhoppningsvis få ett jobb!

Annars kan du också kontakta närmsta CUF:are, skaffa en grön näsa och delta i den gröna folkrörelsen. Jante go home!

Bloggar: Magnus Andersson, Rebecka Lindström, Annie Johansson, Alexander Woodhouse, Isak Engqvist, Johan Pettersson och så en blogg utan humor.

fredag, maj 07, 2010

What the fack?

Alltså, jag har absolut inget principiellt emot att folk sluter sig samman i olika frivilliga konstellationer - det är inte alls där skon klämmer. Det är tvärt om en grundläggande rättighet som ska tillkomma alla medborgare.

Men det finns en annan grundläggande rättighet också, och den kallas yttrandefriheten. Den ämnar jag begagna mig av i detta inlägg.

Till att börja med - fackförbundet Unionen. Eeh. De har alltså dragit igång en kampanj i jakt på Sveriges tråkigaste jobb där de menar att det är moralisk förkastligt att städa på McDonalds, att alla snabbköpskunder är dumma i huvudet och att de som jobbar i skolrestauranter är ouppskattade. Japp. Man ser ner på vanliga jäfla jobb. Härligt.

Sen har vi Byggnads. De bygger om sitt förbundskontor. Eller, nej, klart de inte gör. De hyr in baltisk arbetskraft utan kollektivavtal för att göra det i dålig arbetsmiljö och på orimligt kort tid.
Personligen har jag inget emot att folk jobbar utan kollektivavtal. Men när man skrikit "GO HOME!" åt utländska arbetare som kommer hit och ändå har det, då känns det som om man ska vara lite försiktigare med vilka anställningsformer ens underentreprenörer håller sig med. Just sayin.

Bloggar: Magnus Andersson, Magnus Andersson igen, Albin Ring Broman.

Ekonomisk harakiri

Fadern min har rätt mycket att säga om politik. Titt som tätt, och senast till frukosten, blir han upprörd och lyckas prata tillräckligt för att fylla ett helt blogginlägg. Men han bloggar inte. Tyvärr. Istället får han denna gång lov att göra ett gästspel här. Alltså, gästinlägg av Peter Wagenius:


Gångna veckan åkte först min fru sedan jag ner till Uppsala med buss och tåg. I går torsdag åkte min dotter hem till Funäsdalsfjällen och kommer att åka ner igen på söndag. Trevligt!

Min biljett kostade drygt 1200 kronor. Var och en av oss åkte var gång med taxianslutning från Sveg de sista femton (15) milen. Taxin kostade var gång 2500 kronor – en räkning som hamnar på landstingsskatten.

Tåget var halvfullt, i bussarna trängdes cirka fem personer från Ljusdal och i taxin var vi ensamma eller som jag, hade sällskap av två personer halva vägen.

Så här ser det ofta ut på landsbygden. Vi blir färre.

I detta läge vill de rödgröna satsa 120 (000 000 000) miljarder på snabbtåg mellan Sveriges småstäder.

Hur ska det hjälpa landsbygden? Hur ska det hjälpa folket i Sveriges småstäder (inget annat finns)? För vad finns kvar till realistiska satsningar?

Ska vi satsa på snabbtåg eller miljövänliga bränslen?

torsdag, april 29, 2010

Bloggar med Nylander

Hm, aktiviteten på den här bloggen har inte varit allt för hög den senaste tiden - tyvärr. För den som uppskattar lite mer fart och liberalism så drar dock jag och Johanna Nylander igång en ny blogg på maktkamp24.se - alldeles här. Det är ett besked som mottagits med glädje såväl bland bloggar som på Twitter. Gå in och spana! Än så länge finns presentation av mig, Johanna och naturligtvis Tant Rand.

onsdag, april 21, 2010

Sexköpslagen måste skrotas!

I morse medverkade jag och LUFs ordförande Adam Cwejman i programmet Efter Tio i TV4. Ämnet var, inte helt otippat när jag är i farten, sexköpslagen. Anledningen till att det kom upp är att Greta Garbo släppt boken Att sälja sex. (Finns att köpa här och här.)

Hon berättar, både i boken och i det ovan länkade klippet, om sin vardag som sexsäljare och sin syn på sexköpslagen. Det är svårt att förstå hur enormt det är att hon sitter i studion. Det vimlar inte direkt av sexsäljare som sätter sig i TV och berättar om sig själva, med alla de risker som det innebär att bli igenkänd. All stigmatisering, risk att bli vräkt, reaktioner från familj, vänner, bekanta och de som bara råkat zappa förbi.

Varifrån Nyamko Sabuni fått sin statistik om människohandel ifrån vet jag inte. Klart står att den något mindre omfattning den fått i Sverige beror på att vi är ett (till befolkningen) litet land som ligger rätt vid sidan av. Det hade ju också varit intressant om jämställdhetsministern noterade att förekomsten av hallickar har sedan lagens införande ökat enligt socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007, vilket alltså också tyder på en ökad ström av traffickingoffer.

Synnerligen pinsamt blev det när hon inte ville göra skillnad på de som frivilligt säljer sex och de som tvingas därtill. Att vara för sexköpslagen för att förhindra trafficking, det är faktiskt som att vilja förbjuda all sex för att förhindra våldtäkter. Ohederligt och ineffektivt. Dessutom är det en vidrig devalvering av begreppet våldtäkt - jag skulle vilja se den som kan se ett traffickingoffer i ansiktet och säga att du, det du råkat ut för är inte värre än om du frivilligt sålt sex.

Sen är jag ingen sexköpare själv, men jag skulle faktiskt bli mycket förvånad om alla som köpt sex av någon som frivilligt sålt det lika gärna skulle kunna våldta ett traffickingoffer. Hade jag varit sexköpare hade jag känt mig enormt förolämpad.

Vi måste våga se sexköpslagen för vad den är. En moralistisk lag som försämrar sexsäljarnas situation och försvårar upptäckten av trafficking.

tisdag, april 20, 2010

CUF driver på om ungdomsarbetslösheten

Idag har Magnus Andersson både skrivit en debattartikel och debatterat mot Ida Gabrielsson på Aftonbladet om ungdomsarbetslösheten.

CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.

Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.

Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.

It's your choice.

Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.

söndag, april 18, 2010

Är Centerpartiet det enda som fattat?

Per Gudmundson rapporterar idag från Moderaternas kommunriksdagar och berättar att de helt missar företagande.

För att knyta an till det jag skrev i onsdags om att Moderaterna har en oförtjänt företagarprofil. De har faktiskt inte fattat. De saknar en grundläggande förståelse för att småföretagen är de som bygger Sverige, att småföretagen är de som kommer att ge jobben i framtiden.

Det är oerhört, oerhört viktigt att det åtminstone finns ett parti i regeringen som har den här insikten. På vänstersidan finns inga, så långt står allt klart. Hos Alliansen verkar bara Centerpartiet finnas.

Det måste bli lönsammare att driva företag. Om vi kanske accepterar att tjänstesektorn är den där det rimligen kommer att skapas flest arbeten i framtiden, då måste vi förstå att det är ohållbart dels att ha en så pass hög moms som vi har, dels att det är så riskfyllt och dyrt att anställa, och dels att försöka pressa ut så mycket skattepengar ur dem som möjligt. Industriproduktion kan man flytta utomlands - det är inte riktigt lika lätt med hårfrisörskor.

För att M någon gång ska fatta behövs C som påminner och driver på. Då kan man inte slentrianrösta på Moderaterna. Då får man bannemej lägga sin röst på dem som faktiskt jobbar för rätt saker.

lördag, april 17, 2010

Utmaning: Varför Centerpartiet för Cattis?

Cattis/Urban Cat på bloggen ProjektPåRiktigt utmanar ett helt gäng partipolitiska bloggare, däribland mig, att övertyga henne om varför hon ska rösta på just mitt parti. Hon berättar i länken om sin situation och undrar vilket parti som är bäst för henne.

En beskrivning i en blogg kan sällan helt ersätta ett samtal om en situation, och jag kan aldrig garantera varesig att jag uppfattat henne rätt eller att allt jag säger kommer att genomföras efter valet. Det måste man ha ödmjukhet inför - men jag vill ändå göra ett försök.

Cattis beskriver att hennes situation just nu består i att hon är sjuk, slussas runt mellan olika utredningar, saknar en diagnos, väntar i vårdköer och känner att hon inte bidrar särskilt mycket till samhället. Hon känner att hon hamnat utanför systemet.

Politisk pajkastning är förbjuden, men jag vill ändå säga att något positivt är att hon över huvud taget står i någon vårdkö och utreds - inte bara är sjukskriven. Det tar fortfarande tid i det svenska sjukvårdssystemet, men väntetiden har blivit kortare.

På det stora hela tror jag det handlar om vilket fokus man vill ha. Sjuka kommer folk alltid att bli, oavsett om de får ersättning för det eller inte. Det viktiga är om systemet ska nöja sig med att någon är sjukskriven och låta den vara det, eller arbeta för att personen ska komma tillbaka. Eftersom Cattis uttrycker en stark vilja att faktiskt kunna arbeta igen, om än inte heltid, så så pass mycket som hon klarar av, så tror jag att det bästa vore en röst på ett Alliansparti. Det är Alliansen gemensamt som sett till att man nu utreder sjukas situation för att hela tiden se vilka steg som går att ta tillbaka mot arbetsmarknaden.

Så varför då Centerpartiet, och inte något annat Alliansparti? (Tokmoderaten bloggar ju också bra om det.)

Dels därför att jag tror att Centerpartiets politik kring arbetsmarknaden kommer att göra det oerhört mycket lättare för Cattis att faktiskt få ett jobb den dagen hon är frisk nog att ta ett. Det handlar om att en arbetsgivare måste våga anställa, och man måste ha förståelse för att alla inte gör det idag när den arbetssökande har en sjukdomshistorik med utbrändhet.

Centerpartiet vill också underlätta för småföretagare, så att fler vågar ta steget att anställa. Kanske finns någon där ute som skulle behöva Cattis på 75 %, men som inte vågar anställa, eller som inte har råd att anställa. Vi tror att småföretagare ger fler människor möjligheten att få jobb där de trivs och behövs. På en stor industri är du utbytbar, men i ett litet företag är det du som räknas. Det är ett sådant jobb jag hoppas att Cattis ska kunna hitta den dagen hon kan ta ett. Ett jobb där hon finns nära sin arbetsgivare, ett jobb där hon trivs och där hon uppskattas för att hon är den hon är.

Det tror jag någonstans är ett bra recept, inte bara för Cattis, utan för samhället i stort. Om man själv tycker det, då får man lov att rösta på Centerpartiet.

fredag, april 16, 2010

Ungdomar diskrimineras idag - underlätta för oss i sommar!

Magnus Andersson, förbundsordförande för CUF, kräver idag att regeringen snabbutreder en möjlighet för ungdomar att ta sommarjobb utan att behöva drabbas av LAS och kollektivavtal.

Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.

Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.

Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?

Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.

onsdag, april 14, 2010

Företagande måste prioriteras

Min käre far brukar ibland när vi diskuterar ondgöra sig över företagare som röstar på Moderaterna. Det är ett ämne där vi ofta är överens, får man nog säga. Moderaterna är de som har rykte om sig att vara, eh, kapitalister. Ibland kallas de nyliberaler. Ofta hör man någon med upprörd stämma säga att de springer företagens ärenden.

Till viss del är det sant - alltså om man menar att företag är storföretag, att nyliberaler är för en överreglerad arbetsmarknad och om kapitalister gillar höga arbetsgivaravgifter.

Nej, nu ska jag väl inte vara allt för elak mot vårt fellow regeringsparti, men faktum är ju att den som trodde att de skulle komma med åtgärder som underlättar för företagande måste känna sig ganska snopen. Hur mycket de än må prata om att skapa fler jobb, så är det i princip bara Centerpartiet som har insett hur man gör det. Jobb i framtiden stavas småföretagande.

När Maud Olofsson medverkade i Angeläget med Adaktusson igår var det också precis vad hon klargjorde. Vill man ha fler jobb, måste det bli lättare och lönsammare att starta och driva företag.

"Om företagarna tycker att det här är så viktigt, det jag säger, ja, då får de rösta på mig!"

Så enkelt sammanfattade hon varför småföretagarpolitiken inte nått så långt som den kunnat i Sverige. Och nog tusan har hon rätt. Vill man ha jobb i framtiden, vill man ha ett bra företagsklimat, vill man ha tillväxt - då får man faktiskt lov att rösta för det också. Det räcker inte att kryssa någon skön moderatsnubbe som känner lite folk på Svenskt Näringsliv.

För den som funderar på om det verkligen behöver göras så mycket, och om de här frågorna verkligen har någon relevans för Centerpartiets tydliga ställningstagande för att hela Sverige ska leva - ja, då rekommenderas den här lilla videon med Peter Stormare.

Fler bloggare: Per Ankersjö, Gustav Andersson, Annie Johansson.

lördag, april 10, 2010

Frifräsare, makt och den stora frågan - varför?

Efter Staffan Danielssons debattartikel på SvD:s Brännpunkt har det blivit lite av en debatt i bloggosfären kring partilinjer, -piskor och hur riksdagsledamöter egentligen ska rösta.

Medan Kent Persson (m) undrar vem som egentligen vill ha "politiska vildar" ger Per Ankersjö en mer nyanserad bild av vad frifräseriet kan innebära rent praktiskt. Ingen av dem kommer dock till den verkliga frågan, tyvärr. Sagor från livbåten är nära när han pratar om den strategi som PP tänker använda sig av när de kommer in i riksdagen - men närmast kommer trots allt Danielsson själv när han i bloggen skriver

"verkligheten är ibland inte enkel och om det övergripande målet för en knapp liberal majoritet i riksdagen är att föra en sammanhållen och trovärdig politik så är inte utrymmet för att frondera alls stort"

Debatten om medlen pågår - men man glömmer (framförallt på den borgerliga sidan) både mål och principer.

Det var uppe under FRA-bävningen, det faktum att grundlagen föreskriver att regeringen är ansvarig inför riksdagen. Vi måste faktiskt fråga oss: Varför ska vi stödja en borgerlig regering? Är det för att den kallar sig borgerlig? Är det för att vi hälsat på några av ministrarna på partibanketten? Är det bara för att hålla Socialdemokraterna borta från makten?

Så får det faktiskt inte vara. Vi ska stödja en regering som lägger förslag som är bra (läs: liberala). Den riksdagsledamot som röstar för en proposition bara för att det inte är S som skrivit den, förtjänar inte att sitta i riksdagen. Den som röstar emot en proposition för att den i grund och botten bara är socialistisk med en nyblå avsändare, den röstar som den är satt att göra.

Alliansens mål får inte vara makt. Makt för maktens skull är vidrigt. Målet måste vara att göra det här landet lite friare - och då är det enda tillgängliga medlet en majoritet i riksdagen.

(Jaja, Niklas Dougherty har naturligtvis skrivit det först. He always does.

torsdag, april 01, 2010

Lite Ask, lite Bodström, lite Aschberg

För den som händelsevis missat det så kan jag meddela att jag medverkade i Aschbergs program i TV8 i måndags. Ämnet var justitieminister Beatrice Ask, hennes lila kuvert och förbluffande okunskap om rättsliga grundprinciper. Med i panelen var, förutom jag, Sanna Rayman, Thomas Bodström, Henrik Alexandersson och så Dick Erixon, som hade den otacksamma uppgiften att bagatellisera Asks uttalande.

Det mesta om Ask är sagt. Hennes förslag är så vidrigt att hon aldrig borde gett uttryck för det. Att betrakta misstänkta som dömda är helt enkelt inte acceptabelt i ett rättssamhälle.

Det som inte fick plats i programmet, however, är ju att Thomas Bodström, som också var med i programmet, å sin sida vill behandla alla som misstänkta.

Inte heller så väldigt mysigt.

fredag, mars 26, 2010

Människohatet från Ask är förfärligt

Om någon tycker att titeln är en smula hård, så kan vi väl lugnt konstatera att det i så fall också gäller för den ledarkrönika av Ann-Charlotte Marteus som inlägget är tänkt att kommentera.

Marteus driver tesen att bloggosfären har haft en överdriven reaktion på Asks uttlande om att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare. Hon menar att "justitieministern talade inte inför en samling juridikstudenter" utan inför kvinnor som utsatts för sexbrott, och att uttalandet därför skulle vara okej.

Hon tar också upp att breven som delger misstanke om sexköp skickats till människors arbetsplatser snarare än hemadresser. Marteus hävdar att juridiken således tagit ställning för männen. Istället har det troligen handlat om att eftersom sexköp är ett så grovt stigmatiserat brott så vill man undvika att den misstänkte straffas innan någon rättegång ens ägt rum.

Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.

Det är sannerligen ett lågvattenmärke.

Bloggar: HAX, Mina Moderata Karameller, Anna Troberg.

onsdag, mars 24, 2010

Och så backar Ask

Så har vår justitieminister äntligen tagit sitt förnuft till fånga och meddelat följande:

- På ett seminarium i riksdagen i torsdags om unga som prostituerar sig gav jag ett retoriskt och olyckligt exempel på att rädslan för att bli upptäckt kan verka brottsförebyggande.

Låt mig, för att det inte ska finnas utrymme för missförstånd, en gång för alla mycket tydligt säga:

Jag anser inte att rättsväsendet ska skicka kuvert med särskilda färger till vare sig misstänkta eller dömda. Regeringen planerar inget sådant förslag.

En viktig utgångspunkt för ett rättssamhälle är att alla ska betraktas som oskyldiga till dess motsatsen bevisats. Den som dömts och avtjänat sitt straff ska vara fri.


Det var sannerligen i grevens tid.

måndag, mars 22, 2010

Mer om kuverten

CUF lämnade som bekant ett lila kuvert till Beatrice Ask igår. Det tog lite skruv - läs gärna Magnus om det på SVT Debatt.

Beatrice har nu också uttalat sig om förslaget hos TV4, där hon påstår sig vara den enda som bryr sig om tjejerna som kanske får sina liv förstörda eftersom de bli övertygade om att sälja sex.

Det är ett lika häpnadsväckande idiotiskt uttalande. Jag vet inte om justitieministern helt enkelt inte följer med i nyhetsflödet, men det finns ju ganska överväldigande mycket som tyder på att sexsäljares situation blivit värre sedan lagen infördes. Exempelvis blir bara de riktigt obehagliga köparna kvar på gatan medan alla andra använder sig av Internet, vilket gör att de gatuprostituerade - som ofta är de som är mest utsatta - inte längre kan välja bort dem. Det blir överlag svårare för sexsäljare att avgöra om en potentiell kund är farlig eller bara nervös och orolig över att bli upptäckt. Barnmorskorna i Malmö har noterat att de skador som sexsäljare kommer in med har blivit grövre sedan sexköpslagen infördes. För att inte tala om skamkulturen som slår hårt genom stigmatisering. På Nya Zeeland avkriminaliserade man sexköp 2003 - och sedan dess har sexsäljares psykiska och fysiska hälsa förbättrats markant. Öppna öronen, Ask, vi pratar hela tiden om hur situationen för sexsäljare ska bli bättre. Vi har dessutom lösningar som inte inbegriper ytterligare stigmatisering och grova brott mot grundläggande rättsprinciper.

(För övrigt debatterade jag frågan med en miljöpartistisk riksdagsledamot idag - eller ja, jag försökte - på maktkamp24. Eftersom hon konstant vägrade komma med argument eller inlägg så vann jag på walkover, kan man väl säga.)

Fler bloggar: Magnus Andersson, Jonas Pettersson, Johanna Sjödin, Albin Ring Broman, Scaber Nestor, Johan Hedin, Per Ankersjö, Liberati.

söndag, mars 21, 2010

CUF skickar ett lila kuvert till Ask

Vi tycker nämligen att justitieministern bör skämmas!



Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.

(Facebookgrupp)

Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.

Räkna med Centerpartiet

Just nu pågår distriktsstämman för Centerpartiet i Jämtlands län. Det kanske låter som en torr tillställning, men så är naturligtvis inte fallet. Tvärt om - hur klämkäckt det än låter så är det faktiskt inspirerande, roligt och informativt!

Andreas Carlgren höll nyss ett föredrag om vad regeringen faktiskt gjort under mandatperioden - och damn, det är mycket. Inte minst på miljöområdet. Maria Wetterstrand talade om ett "miljöbilsgenombrott" under förra mandatperioden - då var de ungefär 23 000. Idag, efter Alliansens miljöbilsavdrag är de tolv gånger så många. Ja, idag rullar 277 000 miljöbilar på vägarna. Vi satsar fem miljarder mer under denna mandatperiod på miljön än vad sossarna gjorde. Vindkraften har tredubblats, och med de ytterligare satsningar som kommer blir det troligen en fyrdubbling innan bokslutet skrivs. För första gången på väldigt, väldigt länge ökar också torsken i Östersjön.

Vi har med andra ord gjort ett bra jobb. Men vi har varit för dåliga på att prata om det - och vi har inte kommit igång med att säga vad vi vill.

En av deltagarna läste upp ett 103 år gammalt brev ställt från en kommunalnämnd till länsstyrelsen i vilken man anhöll om att de skulle skicka en läkare till ett i difteri sjukt barn. Än idag är det allt för byråkratiskt, även om Alliansen har öppnat upp mycket. Inte minst Centerpartiet är dock drivande för att verkligen göra det möjligt för fler att driva företag inom vården - för ett friare företagande, för att ge kvinnor möjligheter att driva företag, för att förbättra arbetsmiljön och för att servicen till patienterna ska bli bättre. Det blir den nämligen när patienterna själva får välja vem som ska utföra deras vård.

Över huvud taget talas det mycket om frihetsreformer. Jo, integritetsfrågorna ligger som en hämsko över den gångna mandatperioden, men i stort sagt allt annat har friheten ökat. Lägre skatter gör människor mindre beroende av staten. Apoteksreformen gör det möjligt att behandla huvudvärken som kommer en söndagseftermiddag. Staten kommer, när energiuppgörelsen går igenom, att fråntas allt ekonomiskt ansvar för kärnkraften.

Visst finns mycket kvar. Men det finns också ett jäkla engagemang inom Centerpartiet att göra något. Räkna med det.

fredag, mars 19, 2010

Om Asks kuvert

... skriver jag och Louise Persson om på Aftonbladets debattsida.

tisdag, mars 16, 2010

Låt oss reda ut det här med incest nu...

Jag tänkte först låta bli att skriva om det här, med hänvisning till den gamla "Nej, men vet ni vad, incest är faktiskt något man borde hålla inom familjen!", men det går liksom inte längre.

Det har blivit mycket incestdebatt i veckan, efter Monica Greens (S) något motsägelsefulla uttalanden om det så kallade Kalmarfallet. Den som vill höra henne debattera med sig själv gör det lämpligast hos Politikerbloggen och TV4.

En smula obehagligare ändå finner jag den hennes moderata riksdagskollega Magdalena Andersson. Hon hänvisar nämligen till "genetiska faktorer" och "hur man skyddas inom en familj".

Låt oss ta en titt på vad förarbetena säger om incestparagrafen.

"En avkriminalisering av incest anses sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sägs tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar." - Prop. 1983/84:105

Vi tar det här med genetiken och arvsbiologin först. Jag har nämligen lite svårt att se det som ett giltigt argument. Dels eftersom, precis som Green själv påpekar, sex inte behöver leda till en avkomma. Dels eftersom det skulle kunna appliceras på äldre kvinnor som skaffar barn, liksom personer med olika handikapp och för tankarna till makarna Myrdals folkhemstanke och tvångssteriliseringar. Det är ju heller inte så att barn vars föräldrar är syskon föds med fjorton tår. Inavel brukar man kunna tala om först då det har varit mycket nära släktskap mellan föräldrarna i flera led.

I fråga om "etiska" skäl blir det om möjligen ännu mer intressant. Utgångspunkten måste ju nämligen vara att vuxna människor som vill ha sex med varandra måste få ha det. När det pratas om ojämlika maktförhållanden så glömmer man alldeles bort förbudet mot sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
Det verkar vara så att det snarare är debattörernas magkänsla som får lov att styra vad som är "moraliskt" eller inte. Och magkänsla är inte en bra grej att bygga lagstiftning på. (Notera att proppen hänvisar till "det allmänna rättsmedvetandet". Usch!)

Ligger det då något i påståendet att en avkriminalisering skulle leda till att antalet incestuösa förbindelser, även mellan unga personer, skulle öka? Knappast. Majoriteten av oss har trots allt den där inbyggda magkänslan för att det är åthelvete fel. Vi har den magkänslan om att dricka bensin också.

I grund och botten rör det sig om ett offerlöst brott då två biologiska syskon idkar könsumgänge. Offerlösa brott är ett jäfla gissel, just eftersom de är i princip omöjliga att motivera då inga rättigheter kränkts. Med andra ord; det rör sig om ren klåfingrighet från statens sida. Sådant borde vi betacka oss för.

fredag, mars 12, 2010

Företagande måste bli normalt

Nicke Grundberg, ordförande för SSCO, skriver idag på SvD:s Brännpunkt att högskolor och universitet måste lära studenterna att fakturera. Han har helt rätt i att dagens generation studenter skulle kunna bli framtidens framgångsrika företagare. Problemet ligger naturligtvis i att många inte ser företagande som ett alternativ.

När jag gick i gymnasiet fick alla skriva CV:n. Bara de som gick ekonomiprogrammet fick möjligheten att driva ett UF-företag. Under förra terminen ingick lite företagsekonomi i juristprogrammet. Det var något fullständigt främmande för de flesta av oss - vaddå dubbel bokföring? T-konton, debet och kredit snurrade till det rejält. Det släppte naturligtvis efter ett tag, men det som fascinerar mig mest är att jag aldrig tidigare i mitt liv kommit i kontakt med det. Inte heller min lillebror, som faktiskt driver ett UF-företag med sina kompisar som projektarbete, har fått någon undervisning i bokföring. Kanske finns det en pedagogisk tanke bakom, men det tråkiga är ju att han istället för att få lära sig från någon som har stenkoll fick hjälp av mig.

Det är faktiskt väldigt sent att lära ut företagande först på högskolenivå. Om företagande ska bli normalt (och det behöver det bli) måste det finnas med tidigare. Grunderna borde man faktiskt få lära sig redan på högstadiet.

tisdag, mars 02, 2010

Datalagringsdirektivet: Valet avgör

Dagens mest glädjande nyhet kommer ifrån Tyskland - där har nämligen konstitutionsdomstolen förklarat att implementeringen av datalagringsdirektivet är oförenligt med Tysklands grundlag.

Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.

Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.

Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.

Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.

---

Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.

måndag, mars 01, 2010

Gratistips till miljöpartister

Just nu kokar det i bloggosfären efter Peter Erikssons uttalande om att MP kommer att ställa sig bakom ett införande av Datalagringsdirektivet. Det är med rätta man är upprörd - det handlar trots allt om en djupt integritetskränkande lagstiftning man säger sig vara villig att införa.

Särskilt förvånande är det dock inte. Vill man sätta sig i samma regering som mannen bakom direktivet är det naturligtvis inte enkelt att bara säga nej. Man kanske till och med vågar påstå att det är mindre förvånande än att C och FP gick med på FRA - det var trots allt inte en lag som Alliansen, eller ens M, hittade på. (Det var Bodström. Igen.)

Eftersom jag trots allt tycker mig kunna relatera till hur många miljöpartister känner inför Erikssons uttalande - vi är trots allt ett gäng som varit i samma situation - så tänkte jag dela med mig av två tips.

1. Skapa ett tryck. Just nu är det typ bara Brokep som tycks ha reagerat bland era bloggare. Visa nu på en gång att det här är jäkligt fel.

2. Decisions are made by those who show up. Jag har kass koll på vilka era högsta beslutande församligar är, men åk dit! Här brast C:s integritetsvänner - det var någonstans här vi verkligen förlorade. Ni har fortfarande en chans att upprätta ert förtroende.

Lyckas ni inte kommer ni troligen, precis som C, få se en hel del väljare försvinna till PP.

---

Enligt min Humla, Opassande, MiNimaliteter, Anna Troberg

Ideologi, RUT och kvinnosyn

Det är ju inte utan att man blivit en smula trött på debatten om hushållsnära tjänster, som pågick hela förra veckan utan minskad intensitet, och som verkar kunna prägla kommande vecka också.

Vi vet att avdraget skapat jobb. Idag jobbar över 11 000 människor i branschen, enormt många fler än innan avdraget blev verklighet. Vi vet också att det är lönsamt för staten - alltså att det ger upphov till ökade skatteintäkter i slutändan. Vi vet att många, framförallt kvinnor, nu har börjat arbeta vitt och därmed får rätt till bland annat a-kassa och pension.

Varför vill då sossarna göra sig av med det? Mona Sahlin satt nyss i SVT:s morgonsoffa och förklarade att det här var en ideologisk fråga. Ni vet, det där som man med darr på sina upprörda röster påstod var Alliansens motiv för att sälja exempelvis Vin & Sprit. Men, här är det alltså något bra. Man hänvisar nämligen till att det mest är "rikt folk" som utnyttjar avdraget. Det ska alltså gynna de som "redan har mest".

Personligen skulle jag nog säga att de som gynnas allra mest är de som fått jobb trots global finanskris och därmed får rätt att ta del av det sociala skyddsnäten. Och trots allt bygger ju avdragets positiva effekter på att någon använder det. Att det är människor som har råd att betala faller sig ju trots allt rätt naturligt - precis likadant har det varit med all konsumtion, den börjar i köpstarka grupper, utvecklas och kommer allt fler till del.

Men att många, framförallt kvinnor, kommit i arbete är irrelevant för Sahlin och sossarna. Ett par tusen jobb på en förlusttyngd bilfabrik är däremot..

Det här vittnar om en syn på det som traditionellt varit kvinnogöra som något som är lite fult. Man ska ta hand om sin egen skit. Framförallt ska man inte betala någon för att göra det, nej, då är det till och med bättre att någon gör det gratis. (Vi kanske skulle behöva en städköpslag trots allt?)

---

Expressens ledarredaktion, Magnus Andersson, Per Ankersjö.

onsdag, februari 24, 2010

Vi måste prata om Grekland - och oss alla

Idag generalstrejkas det i Grekland, landet som just nu anses vara Europas största ekonomiska sorgebarn. Krisen har slagit hårt, heter det, och folk är missnöjda med regeringens sätt att hantera det.

Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.

Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.

Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)

Så, vad ska vi göra då?

Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.

---

Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.

söndag, februari 21, 2010

When we were young

När jag flyttade till Uppsala 2007 hade jag det stora nöjet att lära känna Oscar Sundevall. Han var redan då ordförande för CUF i Uppsala och blev därtill pressekreterare för Stockholms landstingsråd Gustav Andersson. Igår blev det klart att han kommer att toppa landstingslistan i Uppsala. Det är helt otroligt bra - helt enkelt därför att Oscar är det, och för att hans unga ålder inte fick lov att stå i vägen.

Igår blev det också klart att Johan Pettersson och Emil Källström får andra- samt fjärdeplatsen på riksdagslistorna i respektive hemdistrikt.

Fler bloggar: Markus Berglund och Magnus Andersson.

onsdag, februari 17, 2010

Den smutsiga retoriken

Att det är kallt i Sverige har nog ingen missat. Så fort man sticker näsan utanför fryser man liksom arslet av sig - men det beror på väderleken, inte sittande regering.

Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.

Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.

Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.

Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.

---

Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.

Vad avgör valet 2010?

Magnus Andersson uppmärksammar nya Veckans Bloggdebatt. Premiären har temat vad avgör valet 2010? - något abstrakt, men ändå intressant.

Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!

Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.

Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.

Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.

Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö

tisdag, februari 16, 2010

Verkligheten 2.0 - igen

Internet är något fantastiskt. Det har gett oss möjligheter vi bara kunnat drömma om tidigare. På Internet kan du diskutera, träffas, hålla kontakten, hämta information, samla kraft, skratta, gråta, älska, betala räkningar och ja, så gott som allt du kan i den analoga världen. Internet är också verkligheten. Samhället finns redan på Internet - Internet ÄR en del av samhället.

Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.

Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".

När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.

Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.

Internetmedborgare, se upp.

---

Niklas Dougherty skriver längre och bättre.

fredag, februari 12, 2010

Medborgarmakt

Jag har inte haft mycket kontakt med polisen i mitt liv. Jag känner ett par stycken, och en gång fick jag lift till busstationen av två som råkade köra förbi, men längre än så sträcker sig inte mina erfarenheter. Det är dock lätt att konstatera att det finns andra som har betydligt tråkigare erfarenheter av myndigheten och de personer som ska representera den.

Ja, ibland rent vidriga erfarenheter. Jesper Nilsson, som skriver på bloggen Tuggarna, tog kort med sin mobil på ett par poliser som extrajobbar som biljettkontrollanter. Helvetet bryter lös, och poliserna ger sig på honom. De tar ifrån honom hans tillhörigheter, anklagar honom för ofredande och hotar med att ta in honom och drogtesta honom om han inte raderar bilderna. Han går med på att göra det och släpps därifrån.

Nu kommer vi dock till historiens första lektion: Don't mess with the computer kids. Nilsson lyckas nämligen återskapa bilderna och publicerar dem i det länkade inlägget ovan. Han lyckas också återskapa en filmsnutt som tydligt vittnar om vilken stinkande brist på respekt för medborgarna som poliserna håller sig med. Ja, man kan med andra ord också lära sig att there is something rotten in the Swedish police.

Polisen sitter på ett statligt våldsmonopol. De har fått detta våldsmonopol för att skydda medborgarna - inte trakassera dem. Våldsmonopolet måste också tåla och ta granskning från medborgarnas sida. Det är vansinnigt viktigt, eftersom det faktiskt är vi som ger upp våra rättigheter till deras fördel. Ska vi ge upp dem måste vi kunna kontrollera att situationen inte missbrukas. Enskilda individer som är anställda inom polisen som inte klarar av att förstå och respektera detta bör omedelbart byta jobb. Förslagsvis till något där de inte behöver ha kontakt med människor över huvud taget.

---

Läs också Mattias Svensson på Neo och Johan Hedin.

onsdag, februari 10, 2010

Bilder

Ibland dyker det upp saker i mailboxen eller bland kommentarerna som sätter lite guldkant på tillvaron. Idag har jag mottagit ett förslag på att dels byta den svarta bakgrunden, eftersom det gör allt så dystert, samt att börja lägga ut lätt- eller avklädda bilder på mig själv för att stimulera det politiska intresset.

Det är ju en trevlig komplimang att få, men jag har inga planer som involverar utvik. Däremot skulle jag ju behöva bilder till personvalskampanjen som börjar kicka igång så smått - så om du som läser känner någon som eller själv är bättre än min lillebror på att fota; hör av dig! Mailadresser finns i högerspalten.

Varför staten inte ska äga företag

Sällan har väl ledarsidorna varit så överens - DN:s, SvD:s och Expressens kräver alla att staten ska sälja av sitt ägande i SAS. (Aftonbladets ställer inga krav, men touchar ämnet med viss uppgivenhet.) Och naturligtvis finns inget egenvärde i att staten äger ett flygbolag - i det snaraste är det precis tvärt om.

SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.

Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.

Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.

måndag, februari 08, 2010

Solidariteten, ja

Hejsan hoppsan.

---

Mer utförligt hos Elkers, Magnus Persson, Dayana och Annie Johansson

Så mycket för den solidariteten...

Talespersoner för vänsterkartellen skriver idag på SvD:s Brännpunkt om den lag som nu väntar efter att domen föll i det s.k. Laval-målet. Den slog fast att det svenska byggnadsfacket inte har rätt att vidta åtgärder mot ett utländskt bolag där de anställda omfattas av ett utländskt kollektivavtal. Den nya lagen, som alltså kommer att ligga i linje med avgörandet, anklagas nu för att öppna upp för "lönedumpning" och "illojal konkurrens". Man menar att den fria rörligheten inte får innebära "försämrade villkor för löntagarna".

Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.

Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.

Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.

söndag, februari 07, 2010

De jobbiga jobben

Jobben var, brukar det heta, den stora valfrågan 2006. Möjligen var debatten lite förenklad redan då, men nu tycks den alldeles ha spårat ur. Alliansfritt Sverige svamlar om minskad köpkraft, uppenbarligen utan koll på begreppet reallön, och Jytte Guteland gör en fantastisk uppvisning i grenen "Säg ingenting med 3 000 tecken" när det kommer till ungdomsarbetslöshetsdiskussionen.

Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.

Företagen.

P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.

Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.

Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.

fredag, februari 05, 2010

Opinionsläget

Jag har för vana att titta på nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige. Vanligtvis är det inte särskilt blodtryckshöjande, men nu på morgonen skulle man diskutera Centerpartiets opinionsläge.

Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.

I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.

Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.

Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.