Sällan har väl ledarsidorna varit så överens - DN:s, SvD:s och Expressens kräver alla att staten ska sälja av sitt ägande i SAS. (Aftonbladets ställer inga krav, men touchar ämnet med viss uppgivenhet.) Och naturligtvis finns inget egenvärde i att staten äger ett flygbolag - i det snaraste är det precis tvärt om.
SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.
Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.
onsdag, februari 10, 2010
måndag, februari 08, 2010
Så mycket för den solidariteten...
Talespersoner för vänsterkartellen skriver idag på SvD:s Brännpunkt om den lag som nu väntar efter att domen föll i det s.k. Laval-målet. Den slog fast att det svenska byggnadsfacket inte har rätt att vidta åtgärder mot ett utländskt bolag där de anställda omfattas av ett utländskt kollektivavtal. Den nya lagen, som alltså kommer att ligga i linje med avgörandet, anklagas nu för att öppna upp för "lönedumpning" och "illojal konkurrens". Man menar att den fria rörligheten inte får innebära "försämrade villkor för löntagarna".
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
söndag, februari 07, 2010
De jobbiga jobben
Jobben var, brukar det heta, den stora valfrågan 2006. Möjligen var debatten lite förenklad redan då, men nu tycks den alldeles ha spårat ur. Alliansfritt Sverige svamlar om minskad köpkraft, uppenbarligen utan koll på begreppet reallön, och Jytte Guteland gör en fantastisk uppvisning i grenen "Säg ingenting med 3 000 tecken" när det kommer till ungdomsarbetslöshetsdiskussionen.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
fredag, februari 05, 2010
Opinionsläget
Jag har för vana att titta på nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige. Vanligtvis är det inte särskilt blodtryckshöjande, men nu på morgonen skulle man diskutera Centerpartiets opinionsläge.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
onsdag, januari 27, 2010
Centerpartiets framtid i en blogglista?
Politometern har nu släppt listan på de mest inflytelserika centerbloggarna. Det är en sjukt intressant lista, inte bara för att jag når en hedrande tiondeplats, utan också för att jag tror att den speglar partiet och vilken framtid vi går till mötes.
Efter att snabbt skummat igenom topp femtio så gör jag bedömningen att en klar majoritet utgörs av sådana som jag skulle kalla för yngre människor. (I politiska sammanhang, mind you.) Första och andra plats innehas av CUF:s före detta respektive nuvarande förbundsordförande.
Internet kommer att spela en allt större roll i politiken framöver, det är jag övertygad om. Nästa generation centerpartistiska makthavare har fattat detta och med andra ord redan skaffat sig ett inflytande.
Uppdatering: Magnus Andersson exemplifierar föredömligt, naturligtvis.
Efter att snabbt skummat igenom topp femtio så gör jag bedömningen att en klar majoritet utgörs av sådana som jag skulle kalla för yngre människor. (I politiska sammanhang, mind you.) Första och andra plats innehas av CUF:s före detta respektive nuvarande förbundsordförande.
Internet kommer att spela en allt större roll i politiken framöver, det är jag övertygad om. Nästa generation centerpartistiska makthavare har fattat detta och med andra ord redan skaffat sig ett inflytande.
Uppdatering: Magnus Andersson exemplifierar föredömligt, naturligtvis.
tisdag, januari 26, 2010
Saab är sålt
Så kom då äntligen bekräftelsen på det som egentligen var ute och snurrade redan igår. Maud Olofsson har haft is i magen och råg i ryggen under hela processen, och det har lönat sig. Med Sahlin som statsminister hade det istället varit du och jag som fått stå för notan.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Tobias Gillberg, Mina Moderata Karameller, Magnus Persson, Annie Johansson, Elias Giertz.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Tobias Gillberg, Mina Moderata Karameller, Magnus Persson, Annie Johansson, Elias Giertz.
lördag, januari 23, 2010
Ska vi debattera eller raljera, Carina Hägg?
Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg har tydligen varit i Östersund och debatterat människohandel. Därmed passar hon smickrande nog på med att uppmärksamma inte bara CUF:s arbete för att slopa sexköpslagen, utan också mig personligen.
Tråkigt nog innehåller Häggs inlägg inte några argument i sig, utan hon nöjer sig med att fälla en kommentar om att "min" Facebookgrupp för slopandet av sexköpslagen håller sig med en "olustig" ton.
Det förvånade mig en smula. Har jag en Facebookgrupp om slopandet av sexköpslagen? En snabb reaserch sade ja. Det finns nämligen en liten grupp på 21 personer som jag gick med i för rätt länge sedan och som jag nu står kvar som ensam admin på. Alltså, jag startade den inte, utan tycker att den större gruppen är mer relevant att vara med i egentligen. Den lilla gruppen har inte heller haft någon aktivitet sedan den 15 december, och dessförinnan 14 juli. Jag antar också att det är detta inlägg Hägg syftar på - det lyder "yes!!!! fitta ska va gratis hahaha" och kan alltså inte heller rent tekniskt sägas argumentera för ett slopande.
Hägg har nu inget kommentatorsfält, så jag får fåfängt hoppas att hon läser min blogg - men gör du det, Carina, kan vi inte ta debatten nu istället? Jag är inte intresserad av att bemöta konstiga påhopp om tonen i Facebookgrupper. Jag är intresserad av att höra dina argument.
Tråkigt nog innehåller Häggs inlägg inte några argument i sig, utan hon nöjer sig med att fälla en kommentar om att "min" Facebookgrupp för slopandet av sexköpslagen håller sig med en "olustig" ton.
Det förvånade mig en smula. Har jag en Facebookgrupp om slopandet av sexköpslagen? En snabb reaserch sade ja. Det finns nämligen en liten grupp på 21 personer som jag gick med i för rätt länge sedan och som jag nu står kvar som ensam admin på. Alltså, jag startade den inte, utan tycker att den större gruppen är mer relevant att vara med i egentligen. Den lilla gruppen har inte heller haft någon aktivitet sedan den 15 december, och dessförinnan 14 juli. Jag antar också att det är detta inlägg Hägg syftar på - det lyder "yes!!!! fitta ska va gratis hahaha" och kan alltså inte heller rent tekniskt sägas argumentera för ett slopande.
Hägg har nu inget kommentatorsfält, så jag får fåfängt hoppas att hon läser min blogg - men gör du det, Carina, kan vi inte ta debatten nu istället? Jag är inte intresserad av att bemöta konstiga påhopp om tonen i Facebookgrupper. Jag är intresserad av att höra dina argument.
fredag, januari 22, 2010
Kan vi kvotera bort Schlingmann då?
Moderaterna - eller, ja, egentligen deras partisekreterare Schlingmann - har nu kommit med den fenomenalt dåliga idén att kvotera börsbolagens styrelser 2014 om de inte själva fördubblar andelen kvinnliga styrelseledamöter.
Kvotering är en styggelse. Det innebär nämligen att man tvingas tillsätta en post med hänsyn till kön och inte kompetens. Inte bara kör man alltså över bolagets ägare och underminerar den inkvoterades position, utan att man underminerar förtroendet för alla personer av det inkvoterade könet, oavsett om de faktiskt är inkvoterade eller inte.
Att Fredrik Reinfeldt härtill verkar öppna för ytterligare kvotering ger mig nästan skrämselhicka. Maud Olofsson har i alla fall ryggrad nog att säga emot.
Läs också Elker.
Kvotering är en styggelse. Det innebär nämligen att man tvingas tillsätta en post med hänsyn till kön och inte kompetens. Inte bara kör man alltså över bolagets ägare och underminerar den inkvoterades position, utan att man underminerar förtroendet för alla personer av det inkvoterade könet, oavsett om de faktiskt är inkvoterade eller inte.
Att Fredrik Reinfeldt härtill verkar öppna för ytterligare kvotering ger mig nästan skrämselhicka. Maud Olofsson har i alla fall ryggrad nog att säga emot.
Läs också Elker.
tisdag, januari 12, 2010
Att göra kön avgörande för att göra kön irrelevant funkar inte
Så kom då äntligen beskedet från regeringen om att man lägger ner kvoteringen i den högre utbildningen. Det är välkommet och egentligen ett vansinne att det fått pågå alls.
Att det fått pågå står dock klart. Enligt Centrum för Rättvisa, som drivit det uppmärksammade veterinärutbildningsfallet, är det över 5 000 personer som drabbats bara under 2009. Och jodå, det har skett i jämställdhetens namn. Tanken var ju någonstans att en jämnare könsfördelning skulle vara bra för jämställdheten i samhället. Sen råkade visst majoriteten av alla högskolestuderande vara kvinnor - och vips! så blev det inte riktigt som man tänkt sig.
Högskolekvoteringen är ett typexempel på när man glömt varför vi vill ha jämställdhet. Man har glömt att det är för att könet ska vara irrelevant för möjligheten att läsa vidare efter gymnasiet. Att göra könet till en avgörande faktor ser säkert fint ut i statistiken, men jämställdheten måste finnas på individnivå för att vara något att ha. Ett femtio-femtio-samhälle har ingenting med jämställdhet att göra, för jämställdhet är inte statistik. Det är verkliga människor som inte diskrimineras.
Alltså, vi tar det en gång till. Om man inte vill att könet ska vara avgörande för vilken utbildning man skaffar sig, kan man inte hindra människor från att skaffa sig utbildning för att de tillhör ett visst kön.
Läs också: Mårten Schultz, Amanda Brihed, Hans Egnell och Annie Johansson.
Att det fått pågå står dock klart. Enligt Centrum för Rättvisa, som drivit det uppmärksammade veterinärutbildningsfallet, är det över 5 000 personer som drabbats bara under 2009. Och jodå, det har skett i jämställdhetens namn. Tanken var ju någonstans att en jämnare könsfördelning skulle vara bra för jämställdheten i samhället. Sen råkade visst majoriteten av alla högskolestuderande vara kvinnor - och vips! så blev det inte riktigt som man tänkt sig.
Högskolekvoteringen är ett typexempel på när man glömt varför vi vill ha jämställdhet. Man har glömt att det är för att könet ska vara irrelevant för möjligheten att läsa vidare efter gymnasiet. Att göra könet till en avgörande faktor ser säkert fint ut i statistiken, men jämställdheten måste finnas på individnivå för att vara något att ha. Ett femtio-femtio-samhälle har ingenting med jämställdhet att göra, för jämställdhet är inte statistik. Det är verkliga människor som inte diskrimineras.
Alltså, vi tar det en gång till. Om man inte vill att könet ska vara avgörande för vilken utbildning man skaffar sig, kan man inte hindra människor från att skaffa sig utbildning för att de tillhör ett visst kön.
Läs också: Mårten Schultz, Amanda Brihed, Hans Egnell och Annie Johansson.
lördag, januari 09, 2010
Om kvinnligt förtagande
När man pratar jämställdhet så är det väldigt lätt att man börjar i fel ände. Oftast får man höra att det och det måste förändras för att vi ska få ett jämställt samhälle - sällan diskuteras något med utgångspunkt i att vi behöver ett jämställt samhälle därför att... Personligen tror jag detta har att göra med den strävan efter politisk korrekthet i den här specifika frågan som finns kanske framförallt hos media och politiker. Skulle man säga att vi behöver ett jämställt samhälle därför att... så innebär ju det att jämställdheten som sådan inte är en gudagiven godhet, utan något som precis som allt annat behöver motiveras. Kanske finns en rädsla för att man inte ska kunna motivera det - kanske har man helt enkelt glömt hur man gör.
Det är nämligen viktigt med ett jämställt samhälle, därför att det man har mellan benen används som måttstock där det de facto är helt irrelevant - könet sätts före individen, och innebär en ofrivillig kollektivisering.
Se exempelvis på den kollektiva uppdelning vad gäller yrken som finns i vårt samhälle. Männen finns inom privat sektor, driver företag, tjänar pengar (de är ju trots allt fortfarande familjeförsörjaren, i sann, konservativ anda) - medan kvinnor återfinns i de lågavlönade yrkena i offentlig sektor. Omvårdande yrken, deltidstjänster. Finns det egentligen någon biologisk förklaring till detta? Nej, inte ens om man säger att kvinnor är omvårdande av naturen. I första hand bör det nämligen handla om omvårdnad av den egna familjen - och ska man kunna göra det, då behöver man faktiskt dra in lite cash. Ändå antas kvinnan i dagens samhälle fortfarande vara villig att offra sin ekonomi, sina drömmar och sitt välbefinnande för att tjäna det allmänna.
Det är därför vi behöver fler kvinnliga företagare. För att kvinnorna själva ska få en chans att göra något åt den rådande ordningen. För att också kvinnor ska tjäna pengar, trivas med sina jobb, slippa arbeta på ett sätt som leder till sjukskrivning och förverkliga sina egna drömmar. Det handlar om en frigörelse från det offentligas bojor.
Därför är det sannerligen beklagligt att kvinnligt företagande motiveras med att samhället behöver det. Det blir så tydligt att vissa inte förstått vad det handlar om. Sakine Madon har helt rätt när hon skriver att man måste sluta underblåsa bilden av kvinnor som altruistiska varelser utan förståelse för pengar eller vinst. Och jo, lite tveksamt är det faktiskt om kvinnliga företagsambassadörer gör så där vansinnigt stor nytta för kvinnligt företagande - även om jag tror att det är ett nyttigt sätt att knyta kontakter och hämta inspiration. Men ska man verkligen få fart på jämställdheten i vårt avlånga land, då gäller det att sluta förhindra kvinnor att starta företag inom de områden som många av dem har utbildning inom och erfarenhet av. Kort sagt, låt vården drivas av privata företag istället för det offentliga.
Det är nämligen viktigt med ett jämställt samhälle, därför att det man har mellan benen används som måttstock där det de facto är helt irrelevant - könet sätts före individen, och innebär en ofrivillig kollektivisering.
Se exempelvis på den kollektiva uppdelning vad gäller yrken som finns i vårt samhälle. Männen finns inom privat sektor, driver företag, tjänar pengar (de är ju trots allt fortfarande familjeförsörjaren, i sann, konservativ anda) - medan kvinnor återfinns i de lågavlönade yrkena i offentlig sektor. Omvårdande yrken, deltidstjänster. Finns det egentligen någon biologisk förklaring till detta? Nej, inte ens om man säger att kvinnor är omvårdande av naturen. I första hand bör det nämligen handla om omvårdnad av den egna familjen - och ska man kunna göra det, då behöver man faktiskt dra in lite cash. Ändå antas kvinnan i dagens samhälle fortfarande vara villig att offra sin ekonomi, sina drömmar och sitt välbefinnande för att tjäna det allmänna.
Det är därför vi behöver fler kvinnliga företagare. För att kvinnorna själva ska få en chans att göra något åt den rådande ordningen. För att också kvinnor ska tjäna pengar, trivas med sina jobb, slippa arbeta på ett sätt som leder till sjukskrivning och förverkliga sina egna drömmar. Det handlar om en frigörelse från det offentligas bojor.
Därför är det sannerligen beklagligt att kvinnligt företagande motiveras med att samhället behöver det. Det blir så tydligt att vissa inte förstått vad det handlar om. Sakine Madon har helt rätt när hon skriver att man måste sluta underblåsa bilden av kvinnor som altruistiska varelser utan förståelse för pengar eller vinst. Och jo, lite tveksamt är det faktiskt om kvinnliga företagsambassadörer gör så där vansinnigt stor nytta för kvinnligt företagande - även om jag tror att det är ett nyttigt sätt att knyta kontakter och hämta inspiration. Men ska man verkligen få fart på jämställdheten i vårt avlånga land, då gäller det att sluta förhindra kvinnor att starta företag inom de områden som många av dem har utbildning inom och erfarenhet av. Kort sagt, låt vården drivas av privata företag istället för det offentliga.
onsdag, januari 06, 2010
Mer om nakenscanningen
Idag har jag ett lite längre inlägg på Politikerbloggen om det här med nakenscanningen. Någon måtta får det faktiskt vara på galenskaperna.
tisdag, januari 05, 2010
Nakenscanning och barnporr (ja, jag säger då det...)
Det är lite svårt att börja den här bloggposten. Nakenscanning och barnporr, liksom, jag känner mig som kvällspressen. Tyvärr handlar det inte om en rubriksättare som blivit galen, utan om två rätt allvarliga grejer.
Till att börja med: EU diskuterar en lag som ska tvinga alla flygplatser att börja med nakenscanning. Det är rätt vidrigt. Det är en helt annan sak om flygplatserna själva beslutar att införa scanningen - avtalsfriheten är trots allt en hedersvärd princip. Den fria marknaden kommer också med stor sannolikhet ge fördel åt de flygplatser som låter bli galenskaperna. Terrorbrott på flygplan är faktiskt vansinnigt sällsynta, så något egentligt skäl för den nya "säkerhetskontrollen" föreligger inte. Det är ren hysteri.
Om EU, eller någon enskild stat, skulle kräva det av flygplatserna blir situationen dock en annan. Då har vi medborgare inte något val, och då blir det i högsta grad relevant att tala om en integritetskränkning.
Ironiskt nog ser en annan hysteri ut att kunna bli allierad med integritetskämparna. Ja, ironiskt, eftersom det handlar om barnporrhysterin. En brittisk anti-barnporrsorganisation slår på stora trumman och hävdar att nakenscanningen kan bryta mot barnporrlagen om man scannar just barn.
Det är naturligtvis inte rimligt att klassa en scanningbild som barnporr. Då vore varenda bild från familjens badsemester barnporr. Ja, risken är naturligtvis att också att röntgenbilder klassas som oanständiga. Tar läkare verkligen på barnen när de undersöker dem? Usch, pedofili!
Vi normalt funtade människor kan antagligen se fram emot en riktigt rolig strid mellan vår tids två största hysterier - lite som plåster på såren för att vår integritet förlorar oavsett vem av dem som vinner, kanske.
Till att börja med: EU diskuterar en lag som ska tvinga alla flygplatser att börja med nakenscanning. Det är rätt vidrigt. Det är en helt annan sak om flygplatserna själva beslutar att införa scanningen - avtalsfriheten är trots allt en hedersvärd princip. Den fria marknaden kommer också med stor sannolikhet ge fördel åt de flygplatser som låter bli galenskaperna. Terrorbrott på flygplan är faktiskt vansinnigt sällsynta, så något egentligt skäl för den nya "säkerhetskontrollen" föreligger inte. Det är ren hysteri.
Om EU, eller någon enskild stat, skulle kräva det av flygplatserna blir situationen dock en annan. Då har vi medborgare inte något val, och då blir det i högsta grad relevant att tala om en integritetskränkning.
Ironiskt nog ser en annan hysteri ut att kunna bli allierad med integritetskämparna. Ja, ironiskt, eftersom det handlar om barnporrhysterin. En brittisk anti-barnporrsorganisation slår på stora trumman och hävdar att nakenscanningen kan bryta mot barnporrlagen om man scannar just barn.
Det är naturligtvis inte rimligt att klassa en scanningbild som barnporr. Då vore varenda bild från familjens badsemester barnporr. Ja, risken är naturligtvis att också att röntgenbilder klassas som oanständiga. Tar läkare verkligen på barnen när de undersöker dem? Usch, pedofili!
Vi normalt funtade människor kan antagligen se fram emot en riktigt rolig strid mellan vår tids två största hysterier - lite som plåster på såren för att vår integritet förlorar oavsett vem av dem som vinner, kanske.
Maud gör inte reklam för sig själv
Man kan tycka vad man vill om att myndigheter gör reklam. Ja, det vore faktiskt välkommet med en diskussion kring om våra skattepengar ska gå till att promota myndighetsåtgärder, men det tycks vara stört omöjligt att få igång en. Istället verkar socialdemokraterna haka upp sig på att Maud Olofsson är näringsminister. Det ger henne tydligen orättvist mycket medieutrymme.
Ja, Tillväxtverket har haft en radioreklam där man söker kvinnliga företagare som kan bli ambassadörer och arbeta för att fler kvinnor ska bli företagare. Man nämner Maud Olofssons namn. Hon är ju trots allt ansvarig minister. Det får dock oppositionen att gå i taket och kräva att Centerpartiet ska finansiera den här typen av reklam i framtiden.
Alltså. Om Socialdemokraterna skulle få makten efter valet i år (hemska tanke) - då bör de förändringar de lovat att genomföra inom exempelvis Försäkringskassan inte få annonseras av Försäkringskassan själv. Socialdemokraterna bör istället själva betala för ett gäng helsidesannonser i diverse tidningar, så att informationen kommer ut. Sakfrågan är ju nämligen bara en förevändning för att stärka deras politiker. Just det.
Det skulle jag vilja se.
Ja, Tillväxtverket har haft en radioreklam där man söker kvinnliga företagare som kan bli ambassadörer och arbeta för att fler kvinnor ska bli företagare. Man nämner Maud Olofssons namn. Hon är ju trots allt ansvarig minister. Det får dock oppositionen att gå i taket och kräva att Centerpartiet ska finansiera den här typen av reklam i framtiden.
Alltså. Om Socialdemokraterna skulle få makten efter valet i år (hemska tanke) - då bör de förändringar de lovat att genomföra inom exempelvis Försäkringskassan inte få annonseras av Försäkringskassan själv. Socialdemokraterna bör istället själva betala för ett gäng helsidesannonser i diverse tidningar, så att informationen kommer ut. Sakfrågan är ju nämligen bara en förevändning för att stärka deras politiker. Just det.
Det skulle jag vilja se.
torsdag, december 31, 2009
En tillbakablick och en framtidsförhoppning
Ja, då var 2009 strax slut, och vi kliver in i ett nytt decennium. Lite sorgligt känns det - de gångna tio åren är ändå de under vilka jag blivit den jag är, fått ett politiskt medvetande och kanske, kanske blivit vuxen. Det är rätt stora grejer. Och bara för att alla andra gör det så tänkte jag försöka mig på en snabbresumé av inte bara det gångna året, utan det gångna decenniet.
00: Jag kan inte påstå att jag minns jättemycket från nyårsafton, annat än att våra kattungar var vakna och rände i korridorerna när vi kom hem jättesent. Började sexan i Funäsdalen. Började sminka mig och hade crazy platåboots.
01: Slog vad med mamma, åt en surströmming och fick min underbare ponny Poppe. Lärde mig ta ansvar, kliva upp på morgnarna och började få kondition.
02: Frågade pappa varför folk inte röstade på borgarna - de ville ju sänka skatten.
03: Släpade ut pållen ur brinnande stall.
04: Gick ut nian. Vägrade alkohol på avslutningen och drack Fanta Exotic istället. Började på gymnasiet - omvälvande.
05: Åkte på mitt livs första festival. Träffade Lennie. Gick med i CUF.
06: Började blogga. Hamnade i CUF Jämtlands styrelse. Läste Avalons Dimmor och avskydde den. Var på min första CUF-stämma. Valvakade. Blev förbannat glad. For till Ryssland med klassen. Fyllde 18 två månader för sent.
07: Satt tre timmar i en taxi och väntade på grusbilen. Blev ordförande för CUF Jämtland. Fick upp ögonen för sexköpslagen. Tog studenten. Drack fortfarande inte alkohol. Mamma lovade för första gången att aldrig hjälpa mig att flytta igen. Antogs till juristprogrammet i Uppsala. Flyttade in i en korridor. Skrev min första nyårskrönika.
08: Åt tio semlor på fettisdagen. Gick i mitt livs första första maj-tåg. Sen kom FRA och jag blev förbannat förbannad. Argumenterade mot att kvinnors sexualitet bara är villkorligt frigiven. Argumenterade mot civilkuragelagen och hamnade i DN. Alliansen tog inte chansen att rösta nej till IPRED. Flyttade från korridor till studentlägenhet med eget kök. Mamma lovade för andra gången att aldrig hjälpa mig flytta igen Skrev en besviken och förbannad nyårskrönika.
09: Förklarade att kåren var föråldrad. Föreslog t-shirttryck. Garvade lite åt Spectrial. Gjorde ett litet bildcollage. Förlorade en vän. Föreslog en städköpslag. Förlorade min älskade Poppepålle. Valdes in i CUF:s förbundsstyrelse samtidigt som förbundet tog ställning mot sexköpslagen. Var med i TV. Skrev om sexköpslagen nästan konstant i en dryg vecka. Försökte få partiet på rätt köl i FRA-frågan, men misslyckades. Någonstans i den vevan övergav jag också mitt eget kommentatorsfält - det finns tyvärr inte tid. Började däremot blogga lite på Magasinet Neo. Slet i en ICA-kassa hela sommaren och blev väldigt dålig på att blogga här. Sörjde Blogges försvinnande men blev också förbannat glad när han dök upp igen. Tillkännagav riksdagskandidatur och hamnade på fjärdeplats hemma i Jämtland.
Ett jäkla år, med andra ord. Men det är över nu. Vi är på väg in i tiotalet.
Till att börja med kommer vi att ha valår. Jag kommer att jobba arslet av mig för att komma in, men det är ju inte direkt säkert att man klarar det. Oavsett vad som händer kan jag dock lova att jag kommer att kämpa för de mänskliga rättigheterna - inbegripet integritet. Mer är svårt att säga.
Jag får nog nöja mig med att önska er alla ett trevligt avslut på det gamla, och en riktigt gott nytt år!
00: Jag kan inte påstå att jag minns jättemycket från nyårsafton, annat än att våra kattungar var vakna och rände i korridorerna när vi kom hem jättesent. Började sexan i Funäsdalen. Började sminka mig och hade crazy platåboots.
01: Slog vad med mamma, åt en surströmming och fick min underbare ponny Poppe. Lärde mig ta ansvar, kliva upp på morgnarna och började få kondition.
02: Frågade pappa varför folk inte röstade på borgarna - de ville ju sänka skatten.
03: Släpade ut pållen ur brinnande stall.
04: Gick ut nian. Vägrade alkohol på avslutningen och drack Fanta Exotic istället. Började på gymnasiet - omvälvande.
05: Åkte på mitt livs första festival. Träffade Lennie. Gick med i CUF.
06: Började blogga. Hamnade i CUF Jämtlands styrelse. Läste Avalons Dimmor och avskydde den. Var på min första CUF-stämma. Valvakade. Blev förbannat glad. For till Ryssland med klassen. Fyllde 18 två månader för sent.
07: Satt tre timmar i en taxi och väntade på grusbilen. Blev ordförande för CUF Jämtland. Fick upp ögonen för sexköpslagen. Tog studenten. Drack fortfarande inte alkohol. Mamma lovade för första gången att aldrig hjälpa mig att flytta igen. Antogs till juristprogrammet i Uppsala. Flyttade in i en korridor. Skrev min första nyårskrönika.
08: Åt tio semlor på fettisdagen. Gick i mitt livs första första maj-tåg. Sen kom FRA och jag blev förbannat förbannad. Argumenterade mot att kvinnors sexualitet bara är villkorligt frigiven. Argumenterade mot civilkuragelagen och hamnade i DN. Alliansen tog inte chansen att rösta nej till IPRED. Flyttade från korridor till studentlägenhet med eget kök. Mamma lovade för andra gången att aldrig hjälpa mig flytta igen Skrev en besviken och förbannad nyårskrönika.
09: Förklarade att kåren var föråldrad. Föreslog t-shirttryck. Garvade lite åt Spectrial. Gjorde ett litet bildcollage. Förlorade en vän. Föreslog en städköpslag. Förlorade min älskade Poppepålle. Valdes in i CUF:s förbundsstyrelse samtidigt som förbundet tog ställning mot sexköpslagen. Var med i TV. Skrev om sexköpslagen nästan konstant i en dryg vecka. Försökte få partiet på rätt köl i FRA-frågan, men misslyckades. Någonstans i den vevan övergav jag också mitt eget kommentatorsfält - det finns tyvärr inte tid. Började däremot blogga lite på Magasinet Neo. Slet i en ICA-kassa hela sommaren och blev väldigt dålig på att blogga här. Sörjde Blogges försvinnande men blev också förbannat glad när han dök upp igen. Tillkännagav riksdagskandidatur och hamnade på fjärdeplats hemma i Jämtland.
Ett jäkla år, med andra ord. Men det är över nu. Vi är på väg in i tiotalet.
Till att börja med kommer vi att ha valår. Jag kommer att jobba arslet av mig för att komma in, men det är ju inte direkt säkert att man klarar det. Oavsett vad som händer kan jag dock lova att jag kommer att kämpa för de mänskliga rättigheterna - inbegripet integritet. Mer är svårt att säga.
Jag får nog nöja mig med att önska er alla ett trevligt avslut på det gamla, och en riktigt gott nytt år!
tisdag, december 29, 2009
Ja, dumma kristdemokrater!
Johan Ingerö raljerar idag över Johannes Forssbergs ledare i vilken det absurda steriliseringskravet för könsbyten behandlas. Enligt Ingerö är detta trams. Trams.
Jag vet att det här är en fruktansvärt infantil jämförelse, men eftersom Ingerö nu faktiskt definierar sig som hårdrockare så borde han ha en vag aning om vad det innebär att inte riktigt passa in i mallen. Hur förbannad hade han blivit om staten kommit och talat om för honom att jodå, han kan väl få lyssna på hårdrock, men då måste han tatuera in någon av Kissnubbarnas sminkning i fejjan? Då leder en grundläggande känsla av att hårdrock är ens egna musikstil ändå inte till självmord.
Transsexualism är inte ett val. Staten, däremot, har fått för sig att ett juridiskt könsbyte måste innebära sterilisering. Inte en könskorrigering per se, det går alltså bra att ha kvar kvinnliga könsorgan men juridiskt sett vara man - så länge könsorganen inte fungerar för reproduktion. Man får inte ens ha sparade könsceller som kan användas för reproduktion.
Ingerö, som annars har en förmåga att hålla sig till logiska, liberala resonemang, tycks ha förälskat sig lite väl mycket i termen "verklighetens folk" för att kunna se den absurda verklighet som drabbar transsexuella. Det är bannemej riktigt tråkigt.
Jag vet att det här är en fruktansvärt infantil jämförelse, men eftersom Ingerö nu faktiskt definierar sig som hårdrockare så borde han ha en vag aning om vad det innebär att inte riktigt passa in i mallen. Hur förbannad hade han blivit om staten kommit och talat om för honom att jodå, han kan väl få lyssna på hårdrock, men då måste han tatuera in någon av Kissnubbarnas sminkning i fejjan? Då leder en grundläggande känsla av att hårdrock är ens egna musikstil ändå inte till självmord.
Transsexualism är inte ett val. Staten, däremot, har fått för sig att ett juridiskt könsbyte måste innebära sterilisering. Inte en könskorrigering per se, det går alltså bra att ha kvar kvinnliga könsorgan men juridiskt sett vara man - så länge könsorganen inte fungerar för reproduktion. Man får inte ens ha sparade könsceller som kan användas för reproduktion.
Ingerö, som annars har en förmåga att hålla sig till logiska, liberala resonemang, tycks ha förälskat sig lite väl mycket i termen "verklighetens folk" för att kunna se den absurda verklighet som drabbar transsexuella. Det är bannemej riktigt tråkigt.
tisdag, december 01, 2009
Storebror lyssnar
onsdag, november 18, 2009
Check it out
Jag är lite upptagen just för tillfället med att fundera på ett genusperspektiv på sam- respektive individbeskattning, men ni som slipper det bör definitivt kolla in detta - Magnus Andersson släpper sin bok om miljö och framtid! Gratis som ljudbok, till och med. Lyssna på förordet, vettja!
söndag, november 15, 2009
Sluta mörka, Ask!
Johanna Sjödin skrev för en tid sedan en föredömlig debattartikel i Expressen om den föreslagna ändringen i barnporrlagen. Idag svarar Ask på ett synnerligen oföredömligt sätt.
Hela förslaget har inte läckt ut, men det talas om att alla pornografiska bilder på personer under 18 ska klassas som barnporr. Det är naturligtvis väldigt problematiskt. Till att börja med för att det devalverar begreppet barnporr, och vidare för att det riskerar att begränsa faktiskt byxmyndiga personers sexuella självbestämmande.
Det går redan idag att konstatera att barnporr inte alls behöver utgöra något "dokumenterat övergrepp". Till och med tecknad barnporr ingår ju för i jessu namn i kriminaliseringen. Den man med lagstiftningen vill komma åt är istället sexualiseringen av barn. Därför blir det en smula absurt att sätta en artonårsgräns. Det är nämligen fullständigt lagligt att ha sex med någon som fyllt femton - ska man ha någon typ av konsekvens måste det istället betraktas som våldtäkt mot barn. Det är naturligtvis ett alternativ, men det får sannerligen absurda konsekvenser.
Oroar man sig, som Ask verkar göra, för att människor mellan 15 och 18 ska utnyttjas för sexuell posering kan man påminna sig om att vi redan har en paragraf (närmare bestämt 2 st 8§ 6 kap BrB) som gör det kriminellt att utnyttja sådana för sexuell posering om det typiskt sett kan skada ungdomens utveckling eller hälsa. Någon ytterligare lagstiftning på området torde inte vara nödvändig.
Att Ask ägnar ett helt stycke åt att förklara att fotografen bör ha ett ansvar att ta reda på vilken ålder den han fotograferar har gör därför hela texten förvirrad. När vi därtill talar om tittförbud så handlar det dessutom om att konsumenten åläggs ett ansvar. Bäst vore om regeringen kunde skärpa sig och redogöra för vilka ändringar man ämnar göra i lagen, och det snarast. Just nu känns det snarare som om man försöker mörka röran man tänker ställa till med.
Hela förslaget har inte läckt ut, men det talas om att alla pornografiska bilder på personer under 18 ska klassas som barnporr. Det är naturligtvis väldigt problematiskt. Till att börja med för att det devalverar begreppet barnporr, och vidare för att det riskerar att begränsa faktiskt byxmyndiga personers sexuella självbestämmande.
Det går redan idag att konstatera att barnporr inte alls behöver utgöra något "dokumenterat övergrepp". Till och med tecknad barnporr ingår ju för i jessu namn i kriminaliseringen. Den man med lagstiftningen vill komma åt är istället sexualiseringen av barn. Därför blir det en smula absurt att sätta en artonårsgräns. Det är nämligen fullständigt lagligt att ha sex med någon som fyllt femton - ska man ha någon typ av konsekvens måste det istället betraktas som våldtäkt mot barn. Det är naturligtvis ett alternativ, men det får sannerligen absurda konsekvenser.
Oroar man sig, som Ask verkar göra, för att människor mellan 15 och 18 ska utnyttjas för sexuell posering kan man påminna sig om att vi redan har en paragraf (närmare bestämt 2 st 8§ 6 kap BrB) som gör det kriminellt att utnyttja sådana för sexuell posering om det typiskt sett kan skada ungdomens utveckling eller hälsa. Någon ytterligare lagstiftning på området torde inte vara nödvändig.
Att Ask ägnar ett helt stycke åt att förklara att fotografen bör ha ett ansvar att ta reda på vilken ålder den han fotograferar har gör därför hela texten förvirrad. När vi därtill talar om tittförbud så handlar det dessutom om att konsumenten åläggs ett ansvar. Bäst vore om regeringen kunde skärpa sig och redogöra för vilka ändringar man ämnar göra i lagen, och det snarast. Just nu känns det snarare som om man försöker mörka röran man tänker ställa till med.
tisdag, november 03, 2009
SD:s idé
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
