Det meddelas på centerpartiets hemsida att något som kallas för resolution nummer två om Kvinnors rätt till sin egen kropp har röstats igenom på den pågående ELDR-kongressen i Stockholm.
Det låter ju bra. Tills man läser lite till.
"Den innebär bland annat att medlemsstaterna ställer sig bakom alla kvinnors rätt till sin egen kropp, att man aktivt ska arbeta för att förebygga att kvinnor utsätts för våld, trafficking och prostitution." (Min fetning.)
Det handlar alltså inte alls om kvinnans rätt tills in kropp - det handlar om att Annika Qarlsson ska få avgöra vad du vill göra med den eller inte.
Varför måste vissa smutsa ner liberalismen med dessa paternalistiska vänsteridéer?
fredag, oktober 31, 2008
torsdag, oktober 30, 2008
Mer ineffektiv lagstiftning löser ingenting
På dagens Brännpunkt kräver bland andra Magnus Andersson att tvångsäktenskap ska kriminaliseras. Man förkastar fullständigt det fakum att ett tvångsäktenskap redan är ogiltigt eftersom rättshandlingar som ingås under tvång per automatik är ogiltiga. (Jag skulle därför vilja säga att det är direkt ohederligt att hävda att tvångsäktenskap inte är kriminaliserat i Sverige. Skämmes, tamejfan!) Den lagstiftningen ska tydligen inte ge ett tillräckligt skydd. Man förklarar dock inte varför den nya lagstiftningen man kräver skulle vara bättre.
Lagen ska enligt min mening vara objektiv - vi kan inte slita ögonbindeln från Fru Justitia och ersätta den med vare sig genusglasögon eller religionslinser. Lösningen på problemet torde snarare vara att människor upplyses om sina rättigheter och om den nuvarande lagen.
Lagen ska enligt min mening vara objektiv - vi kan inte slita ögonbindeln från Fru Justitia och ersätta den med vare sig genusglasögon eller religionslinser. Lösningen på problemet torde snarare vara att människor upplyses om sina rättigheter och om den nuvarande lagen.
onsdag, oktober 29, 2008
Friheten försvarad
Jag har, som kanske regeringens partisekreterare blev varse, inga problem med att gå emot Alliansen när jag tycker den har fel. Jag gör det till och med rätt ofta. Men, som min korridorsgranne Oskar påpekat, det blir lätt lite långrandigt att bara klaga hela tiden. Därför vill jag uppmärksamma att det faktiskt finns liberaler i riksdagen också, ja, till och med liberaler som gör rätt saker.
Dagens ljuspunkt är det här inlägget där Johan Linander, riksdagsledamot för centerpartiet, förklarar att det är vidrigt att vilja reglera transfettsinnehållet i maten.
För att citera godbitarna:
"Ett förbud ska aldrig motiveras med att det kan införas utan att det är något problem för någon, ska vi göra ingrepp i människors frihet (vilket alla förbud är) så måste det motiveras med att det verkligen finns starka skäl och att det klarar en proportionalitetsbedömning."
"Den andra aspekten på frågan är min gamla käpphäst om människors egna ansvar. Den nordiska välfärdsmodellen hyllas ohämmat här, men vad de stolta socialdemokraterna glömmer bort är att vårt stora statliga ansvarstagande har gjort att många nordbor i allmänhet och svenskar i synnerhet inte klarar av att ta ansvar för sina egna liv längre."
Mer sådant!
Dagens ljuspunkt är det här inlägget där Johan Linander, riksdagsledamot för centerpartiet, förklarar att det är vidrigt att vilja reglera transfettsinnehållet i maten.
För att citera godbitarna:
"Ett förbud ska aldrig motiveras med att det kan införas utan att det är något problem för någon, ska vi göra ingrepp i människors frihet (vilket alla förbud är) så måste det motiveras med att det verkligen finns starka skäl och att det klarar en proportionalitetsbedömning."
"Den andra aspekten på frågan är min gamla käpphäst om människors egna ansvar. Den nordiska välfärdsmodellen hyllas ohämmat här, men vad de stolta socialdemokraterna glömmer bort är att vårt stora statliga ansvarstagande har gjort att många nordbor i allmänhet och svenskar i synnerhet inte klarar av att ta ansvar för sina egna liv längre."
Mer sådant!
tisdag, oktober 28, 2008
Baneverket?
X2000 är typ alltid försenat, skriver SvD. För oss som någon gång rest med tåg är detta inte riktigt någon nyhet. Däremot är artikeln i sig intressant, eftersom den tar upp Banverket som ansvarig.
Min lillebror berättade för övrigt något riktigt intressant om sin resa ner till mig i fredags. Tåget han åkte med stannade för signalfel. Sedan detta utförligt förklaras hördes en något mer tveksam ton i högtalarna, som besviket poängterade;
"Innan det här hände var vi ju faktiskt i tid..."
Vem vet, någon gång journalisterna kanske börjar ifrågasätta Banverkets nästintill monopolsliknande ställning och undra varför ingen bygger egen järnväg.
Min lillebror berättade för övrigt något riktigt intressant om sin resa ner till mig i fredags. Tåget han åkte med stannade för signalfel. Sedan detta utförligt förklaras hördes en något mer tveksam ton i högtalarna, som besviket poängterade;
"Innan det här hände var vi ju faktiskt i tid..."
Vem vet, någon gång journalisterna kanske börjar ifrågasätta Banverkets nästintill monopolsliknande ställning och undra varför ingen bygger egen järnväg.
Kårfum, del II
Alltså, det hände inte så mycket intressant. Vår motion röstades ner, surprise, surprise. Det enda jag kan uppbåda något genuint engagemang för är fikat.
För det första har vi en policy som säger att allt fika ska vara ekologiskt och fairtrademärkt. Därför får vi ingen skinka på smörgåsarna.
Japp. De fikaansvariga tycker det är för jobbigt att leta efter ekologisk fairtrademärkt skinka. Alternativ till svettig ost finns bara inte.
För det andra kostade kvällens fika fyrtiofem kronor per person.
Nu kan man ju tro att vi för de pengarna fick en varsin mastig baguette med härlig fyllning. Så är inte fallet. Vi fick 10 x 5 x 1 cm stora smörgåsar med en ostskiva (som sagt, inte ens ett alternativ till ostskivan) och ett par grönsaker på. Till det kaffe eller thé.
Fyrtiofem spänn.
Var det någon som ville veta vad kåravgiften går till?
För det första har vi en policy som säger att allt fika ska vara ekologiskt och fairtrademärkt. Därför får vi ingen skinka på smörgåsarna.
Japp. De fikaansvariga tycker det är för jobbigt att leta efter ekologisk fairtrademärkt skinka. Alternativ till svettig ost finns bara inte.
För det andra kostade kvällens fika fyrtiofem kronor per person.
Nu kan man ju tro att vi för de pengarna fick en varsin mastig baguette med härlig fyllning. Så är inte fallet. Vi fick 10 x 5 x 1 cm stora smörgåsar med en ostskiva (som sagt, inte ens ett alternativ till ostskivan) och ett par grönsaker på. Till det kaffe eller thé.
Fyrtiofem spänn.
Var det någon som ville veta vad kåravgiften går till?
Kårfum
Sitter just nu på Uppsala Universitets Kårfullmäktige. Det är en rätt grå tillställning där inga direkt viktiga beslut tas. (Däremot en rad felaktiga. Varför skulle kåren ha en ideell fotogrupp? Jag menar, va fan!) De enda höjdpunkterna är de lite småfina citaten man kan plocka med sig. Bäst hittills kom till då presidiet på förra mötet upptäckte att de frångått en liten talarregel vi har:
"Förlåt, Louise, jag glömde ditt kön!"
Det återstår att se vad denna kväll bjuder på.
"Förlåt, Louise, jag glömde ditt kön!"
Det återstår att se vad denna kväll bjuder på.
Vänsterkartellen sänker lönerna i länet
Via Jonas Rask och Andreas Stenmark informeras jag om att landstinget där hemma höjer skatten. Vänstermajoriteten har misskött ekonomin så fatalt att man behöver sänka lönen för Jämtlands läns arbetande befolkning med 90 miljoner.
När ska ledningen ta ansvar och sänka kostnaderna med 90 miljoner istället? Jag kan ju tänka mig en och annan som vi kan skära ner på...
När ska ledningen ta ansvar och sänka kostnaderna med 90 miljoner istället? Jag kan ju tänka mig en och annan som vi kan skära ner på...
söndag, oktober 26, 2008
Rättighetsbegreppet
Mark Klamberg fortsätter naturligtvis debatten med en rätt väntad motfråga: Vad är en rättighet, egentligen?
Svaret är att allt som kan kategoriseras som en rättighet måste vara förenligt med den grundläggande rätten; rätten till frihet. Detta innebär att ingen har rätt att tvinga någon till något. För att veta om något är en rättighet måste man alltså fråga; innebär detta att någon tvingas? Rätten till liv innebär att ingen får ta livet av dig - inte att du har rätt att alltid, i alla situationer överleva. Äganderätten innebär att ingen får tvinga dig att lämna ifrån dig din egendom - inte att du har rätt att ha något att äga. Yttrandefriheten innebär att ingen har rätt att tvinga dig till tystnad - inte att du har rätt att ha något att säga.
Något som också måste noteras är att tvång endast är något som skapas av människor. Det är alltså tvång när någon håller en gevärspipa mot ditt huvud, men inte när gravitationen drar dig i backen när du hoppar från ett höghus.
I fråga om immaterialrätt måste man alltså fråga sig; utsätts upphovsmännen för tvång när du exempelvis kopierar deras skiva? Svaret är nej; de har nämligen avhänt sig äganderätten till det specifika exemplaret av skivan. (Under förutsättning att ingen bryter sig in i deras bostad och faktiskt stjäl skivan, eller så.) Det du äger har du rätt till och rätt att göra som du vill med.
Detta är också varför jag tog upp nyttjanderätt i min förra post. Om upphovsmannen endast hyr ut skivan har han ju kvar sin äganderätt och kan helt legitimt förbjuda kopiering.
Att som Klamberg hävda att rättigheter är något skapat av människan, och att "vi själva avgör vad som är en rättighet" kan möjligen, som han tror, göra synen på politik mer intressant - men framförallt är det ett farligt synsätt. Det skulle nämligen göra det helt legitimt att avskaffa yttrandefriheten om vi bara hade en majoritet för avskaffandet.
Som Johan Norberg uttrycker det i sin bok Fullständiga Rättigheter: Rättigheter är alternativet till idén att
makt är rätt. Det är något jag trodde att varje liberal höll med om.
Svaret är att allt som kan kategoriseras som en rättighet måste vara förenligt med den grundläggande rätten; rätten till frihet. Detta innebär att ingen har rätt att tvinga någon till något. För att veta om något är en rättighet måste man alltså fråga; innebär detta att någon tvingas? Rätten till liv innebär att ingen får ta livet av dig - inte att du har rätt att alltid, i alla situationer överleva. Äganderätten innebär att ingen får tvinga dig att lämna ifrån dig din egendom - inte att du har rätt att ha något att äga. Yttrandefriheten innebär att ingen har rätt att tvinga dig till tystnad - inte att du har rätt att ha något att säga.
Något som också måste noteras är att tvång endast är något som skapas av människor. Det är alltså tvång när någon håller en gevärspipa mot ditt huvud, men inte när gravitationen drar dig i backen när du hoppar från ett höghus.
I fråga om immaterialrätt måste man alltså fråga sig; utsätts upphovsmännen för tvång när du exempelvis kopierar deras skiva? Svaret är nej; de har nämligen avhänt sig äganderätten till det specifika exemplaret av skivan. (Under förutsättning att ingen bryter sig in i deras bostad och faktiskt stjäl skivan, eller så.) Det du äger har du rätt till och rätt att göra som du vill med.
Detta är också varför jag tog upp nyttjanderätt i min förra post. Om upphovsmannen endast hyr ut skivan har han ju kvar sin äganderätt och kan helt legitimt förbjuda kopiering.
Att som Klamberg hävda att rättigheter är något skapat av människan, och att "vi själva avgör vad som är en rättighet" kan möjligen, som han tror, göra synen på politik mer intressant - men framförallt är det ett farligt synsätt. Det skulle nämligen göra det helt legitimt att avskaffa yttrandefriheten om vi bara hade en majoritet för avskaffandet.
Som Johan Norberg uttrycker det i sin bok Fullständiga Rättigheter: Rättigheter är alternativet till idén att
makt är rätt. Det är något jag trodde att varje liberal höll med om.
lördag, oktober 25, 2008
En legitim upphovsrätt?
Mark Klamberg försöker idag dra igång en debatt om upphovsrätt och fildelning. Han frågar sig om det är legitimt att fildela, eller om man som upphovsrättskritiker istället borde bojkotta skyddad media och på så sätt tvinga dem att helt enkelt tillåta spridning.
För att besvara den frågan tror jag att man måste gå lite djupare och fråga sig om upphovsrätten i sig är legitim.
Upphovsrätten bygger på antagandet att en upphovsman kan äga något immateriellt. Det är naturligt att den som målar en tavla också äger den rent materiellt; frågan är snarare om tanken på tavlan kan ägas, trots att man ur juridisk synvinkel alltid hävdar att det bara är patenträtten som innebär att man kan äga en idé.
Sett ur ett rättighetsperspektiv är upphovsrätten en konstruerad rättighet. Äganderätten skyddar något faktiskt, medan upphovsrätten skyddar något oberoende av materia. Den är helt enkelt inte naturrättslig.
Om man som jag anser att det är naturrättigheterna som staten ska skydda är alltså upphovsrätten illegitim. Att staten ändå skyddar den är alltså inte heller legitimt.
Men, kommer man antagligen att fråga, hur ska upphovsmän då kunna tjäna pengar på det de gör? Uppriktigt talat, inte mitt problem. Men förslagsvis kan man ju distribuera sina verk som nyttjanderätter istället för äganderätter, och där förbehålla sig spridningsrätten, om man nu tror att det kommer att gå att tjäna några pengar på det viset.
För att besvara den frågan tror jag att man måste gå lite djupare och fråga sig om upphovsrätten i sig är legitim.
Upphovsrätten bygger på antagandet att en upphovsman kan äga något immateriellt. Det är naturligt att den som målar en tavla också äger den rent materiellt; frågan är snarare om tanken på tavlan kan ägas, trots att man ur juridisk synvinkel alltid hävdar att det bara är patenträtten som innebär att man kan äga en idé.
Sett ur ett rättighetsperspektiv är upphovsrätten en konstruerad rättighet. Äganderätten skyddar något faktiskt, medan upphovsrätten skyddar något oberoende av materia. Den är helt enkelt inte naturrättslig.
Om man som jag anser att det är naturrättigheterna som staten ska skydda är alltså upphovsrätten illegitim. Att staten ändå skyddar den är alltså inte heller legitimt.
Men, kommer man antagligen att fråga, hur ska upphovsmän då kunna tjäna pengar på det de gör? Uppriktigt talat, inte mitt problem. Men förslagsvis kan man ju distribuera sina verk som nyttjanderätter istället för äganderätter, och där förbehålla sig spridningsrätten, om man nu tror att det kommer att gå att tjäna några pengar på det viset.
torsdag, oktober 23, 2008
Tro gör inte (s)anning, del II
Jag unnade mig en hamburgerlunch på Max idag. Max är en fantastisk kedja - inte bara för att de har Sveriges godaste hamburgare, klimatkompenserar och inreder rätt snyggt, de bjuder dessutom på DN. (Lokala variationer förekommer.) Eftersom det är trevligt att göra något mer än att bara tugga tog jag mig ett exemplar. Jag kom till debattsidan innan jag höll på att sätta i halsen.
Kommunals ordförande Ylva Thörn skriver nämligen där, och hon presenterar en mycket spännande tes: 27 procent av medlemmarna i undersökningen upplever att långtidssjukskrivna sägs upp i större utsträckning i dag än för två år sedan. Ni kan ju gissa vilken del av den meningen som blev rubrik.
Att över huvud taget presentera vad människor "upplever", eller tror, som sanning, är ohederligt. Det är ju fullständigt ointressant att veta vad Thörns medlemmar tror händer, om man inte tar reda på vad som faktiskt händer.
Det hela noteras också av Sanna Rayman på Ledarbloggen.
Kommunals ordförande Ylva Thörn skriver nämligen där, och hon presenterar en mycket spännande tes: 27 procent av medlemmarna i undersökningen upplever att långtidssjukskrivna sägs upp i större utsträckning i dag än för två år sedan. Ni kan ju gissa vilken del av den meningen som blev rubrik.
Att över huvud taget presentera vad människor "upplever", eller tror, som sanning, är ohederligt. Det är ju fullständigt ointressant att veta vad Thörns medlemmar tror händer, om man inte tar reda på vad som faktiskt händer.
Det hela noteras också av Sanna Rayman på Ledarbloggen.
Hur vill du dö?
Hjärt-Lungfonden oroar sig över att folk vill äta mättade fetter och får sändningstid. De har naturligtvis ett fint syfte; att minska dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar, men på något sätt känns det ändå lite naivt. Jag menar, dödligheten för befolkningen är alltid 100 %. Något ska man ändå dö av. Min biologilärare brukade säga att hälften av oss dör i cancer och den andra hälften av hjärtattack. Det stämmer nu inte riktigt, men kika gärna på sidan 27 i det här dokumentet från socialstyrelsen - vilka av de andra dödsorsakerna skulle du välja? Jag kan bjuda på ett par godbitar:
- Vissa infektionssjukdomar och parasitsjukdomar. (Jag tänker bara var och larver när jag hör det här. Ueek.)
- Tumörer. (Alltså en hel del cancer. Nej tack, då tar jag hellre något snabbt och smidigt.)
- Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. (Jag gissar att självmord finns med i den här kategorin.)
- Sjukdomar i ögat och närliggande organ. (Se, där är något som kommer att låta coolt när man berättar för efterblivande. "Hur dog morfar egentligen?" "Han fick något i ögat...")
- Sjukdomar i urin- och könsorganen. (Jag kan inte tänka mig att det skulle vara trevligt alls.)
- Graviditet, förlossning och barnsängstid. (Den här tar jag med bara för att jag hyser en enorm rädsla för att en gång bära och föda ett barn. Det känns inte bra alls att man faktiskt kan dö av det.)
- Symtom, sjukdomstecken och onormala kliniska fynd och laboratoriefynd som ej klassificeras annorstädes. (Lite så där, nej, vi vet inte riktigt vad som tog kål på honom. Känns en smula otryggt.)
Om jag själv får välja så tar jag gärna en hjärtinfarkt när det ändå är dags. (Alltså, helst inte innan jag är typ 85.) Tråkigt nog verkar jag bara pricka in ett par av de modifierbara riskfaktorer som wiki anger. Vi får se hur det går helt enkelt, men en sak är säker; på ett eller annat sätt kommer man att trilla av pinn.
- Vissa infektionssjukdomar och parasitsjukdomar. (Jag tänker bara var och larver när jag hör det här. Ueek.)
- Tumörer. (Alltså en hel del cancer. Nej tack, då tar jag hellre något snabbt och smidigt.)
- Psykiska sjukdomar och syndrom samt beteendestörningar. (Jag gissar att självmord finns med i den här kategorin.)
- Sjukdomar i ögat och närliggande organ. (Se, där är något som kommer att låta coolt när man berättar för efterblivande. "Hur dog morfar egentligen?" "Han fick något i ögat...")
- Sjukdomar i urin- och könsorganen. (Jag kan inte tänka mig att det skulle vara trevligt alls.)
- Graviditet, förlossning och barnsängstid. (Den här tar jag med bara för att jag hyser en enorm rädsla för att en gång bära och föda ett barn. Det känns inte bra alls att man faktiskt kan dö av det.)
- Symtom, sjukdomstecken och onormala kliniska fynd och laboratoriefynd som ej klassificeras annorstädes. (Lite så där, nej, vi vet inte riktigt vad som tog kål på honom. Känns en smula otryggt.)
Om jag själv får välja så tar jag gärna en hjärtinfarkt när det ändå är dags. (Alltså, helst inte innan jag är typ 85.) Tråkigt nog verkar jag bara pricka in ett par av de modifierbara riskfaktorer som wiki anger. Vi får se hur det går helt enkelt, men en sak är säker; på ett eller annat sätt kommer man att trilla av pinn.
onsdag, oktober 22, 2008
Halkvarning
Jag är en av dem som befunnit sig på blogglunchen med alliansens partisekreterare idag. Jag skulle vilja säga att det var det häftigaste jag varit med om, men det går bara inte.
Partisekreterarna var mycket tydliga i sitt budskap: Varumärket Alliansen ska stärkas och man behöver fokusera mer på internetaktörer. Mycket handlade om i vilket forum man skulle nå ut - knappt något om vad man ville nå ut med. Däri, tror jag det stora problemet ligger.
När man lyssnade på partisekreterarna fick de det nästan att låta som om det finns en hel uppsjö allianssympatisörer på nätet som man bara behöver låta vara positiva och sprida Alliansens budskap. Min fråga blev således: Hur i hela friden ska Alliansen få med sig internetaktörerna på tåget? En stor del av de som tidigare fungerat som en propagandamaskin för Alliansen fick helt enkelt nog i FRA-frågan - hur ska man kunna uppbåda engagemang hos människor som känner sig bespottade? Från partisekreterarhåll försökte man mest släta över det genom att hävda att bloggrörelsen haft ett stort inflytande på de förbättringar som nu lagts fram, och påstod till och med att Lex Orwell faktiskt är bra. Jag försökte utkräva ett konkret svar på hur man tänker gå bloggare till mötes och påpekade att det är dessa som tenderar att engagera sig allra mest i integritetsfrågor. Erik Ullenhag började nämna några saker, men verkade bara ha frågor som handlar om att staten borde reglera och frågan om arbetsgivares möjlighet att övervaka anställda. Kort sagt tror jag inte att han har riktigt rätt fokus. Anders Flanking drog upp etik på internet, och jag fick omedelbart Marianne Mikko-känningar, men jag pratade med honom varefter han försäkrade att ingen lagstiftning var aktuell. Sammantaget måste man ändå säga att det var mycket snömos, halkande på begrepp och dålig insikt om varför bloggosfären upprördes över FRA-lagen. Det är visserligen fantastiskt bra att man insett att man måste ha internetaktörerna med sig - men otroligt dåligt att man inte vet hur man ska få dem med. Att man inte har någon strategi för detta kan fälla Alliansen i valet 2010.
Eftersom jag faktiskt helst ser en bra utgång av nästa val tänkte jag vara ödmjuk nog att bjuda partisekreterarna på ett gratistips om hur man får med sig bloggarna: Riv upp FRA-lagen!
Partisekreterarna var mycket tydliga i sitt budskap: Varumärket Alliansen ska stärkas och man behöver fokusera mer på internetaktörer. Mycket handlade om i vilket forum man skulle nå ut - knappt något om vad man ville nå ut med. Däri, tror jag det stora problemet ligger.
När man lyssnade på partisekreterarna fick de det nästan att låta som om det finns en hel uppsjö allianssympatisörer på nätet som man bara behöver låta vara positiva och sprida Alliansens budskap. Min fråga blev således: Hur i hela friden ska Alliansen få med sig internetaktörerna på tåget? En stor del av de som tidigare fungerat som en propagandamaskin för Alliansen fick helt enkelt nog i FRA-frågan - hur ska man kunna uppbåda engagemang hos människor som känner sig bespottade? Från partisekreterarhåll försökte man mest släta över det genom att hävda att bloggrörelsen haft ett stort inflytande på de förbättringar som nu lagts fram, och påstod till och med att Lex Orwell faktiskt är bra. Jag försökte utkräva ett konkret svar på hur man tänker gå bloggare till mötes och påpekade att det är dessa som tenderar att engagera sig allra mest i integritetsfrågor. Erik Ullenhag började nämna några saker, men verkade bara ha frågor som handlar om att staten borde reglera och frågan om arbetsgivares möjlighet att övervaka anställda. Kort sagt tror jag inte att han har riktigt rätt fokus. Anders Flanking drog upp etik på internet, och jag fick omedelbart Marianne Mikko-känningar, men jag pratade med honom varefter han försäkrade att ingen lagstiftning var aktuell. Sammantaget måste man ändå säga att det var mycket snömos, halkande på begrepp och dålig insikt om varför bloggosfären upprördes över FRA-lagen. Det är visserligen fantastiskt bra att man insett att man måste ha internetaktörerna med sig - men otroligt dåligt att man inte vet hur man ska få dem med. Att man inte har någon strategi för detta kan fälla Alliansen i valet 2010.
Eftersom jag faktiskt helst ser en bra utgång av nästa val tänkte jag vara ödmjuk nog att bjuda partisekreterarna på ett gratistips om hur man får med sig bloggarna: Riv upp FRA-lagen!
tisdag, oktober 21, 2008
Hur tänkte de då?
Jag blev påkörd i måndags. Själv klarade jag mig undan med ett par skrubbsår, med cykeln är det värre. Den såg OK ut när jag kikade på den, men det visar sig att bakdäcket har böjts. Eftersom jag trodde att jag kommit undan med blotta förskräckelsen bad jag aldrig om förarens kontaktuppgifter, något som uppenbarligen är dumt så här i efterhand. Trots att jag helst gör upp med honom i godo har jag varit tvungen att göra en polisanmälan. Anledningen? Jag har bara de två första bokstäverna från registreringsskylten, och när jag ringer till fordonsregistret förklarar de att deras söksystem är uppbyggt så att man måste ha hela registreringsnumret för att ens kunna göra själva sökningen. Det är uppenbarligen bara polisen som kan gå in i registret och leta när man misstänker brott.
Min fråga är alltså; varför i hela friden har man ett värdelöst söksystem hos fordonsregistret? Tror man att det på något vis minskar risken för integritetskränkningar? Kan någon förklara för mig?
Min fråga är alltså; varför i hela friden har man ett värdelöst söksystem hos fordonsregistret? Tror man att det på något vis minskar risken för integritetskränkningar? Kan någon förklara för mig?
måndag, oktober 20, 2008
Att skapa allmän insyn utan att få en lynchmobb på köpet
Det är en lite halvknepig fråga, den som Maria Abrahamsson tar upp idag. TV-sända rättegångar. Vi har uppenbarligen haft ett fotoförbud ända sedan 1948.
Hans Engnell på Motpol tycker i alla fall inte att det är en något vidare bra idé att avskaffa förbudet. Han drar paralleller till USA, där sexförbrytare som avtjänat sitt straff fortfarande tvingas registrera sig så att alla grannar ska veta att ungarna måste stanna inne, typ. Han har naturligtvis rätt i att det vore obehagligt om liknande tendenser dök upp i Sverige - men han missar också lite av poängen. Fotoförbudet innebär i det snaraste att allmänheten utestängs från att se domstolarnas myndighetsutövning - och där har vi ett problem.
Man tar väl knappast i när man hävdar att rättssäkerheten knappast ligger svenska folket (eller i vart fall löpsedelsmakarna) särskilt varmt om hjärtat. Långt innan fall ens tas upp i rätten utropar de att X mördade Y, A våldtog B och O snodde P:s chihuahua. Den allmänna uppfattningen verkar vara att är man misstänkt så är man också skyldig. Däri ligger en fara med att slänga foton av misstänkta omkring sig - ett "befinns oskyldig" accepteras inte av allmänheten som bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Därför tror jag också att Maria Abrahamsson är fel ute när hon talar om rättegångar av allmänt intresse - det tenderar att bli sensationsjournalistik. Däremot kan folk behöva se en och annan rättegång för att förstå processen. Juridiken är inte direkt skriven för folket - utan för juristerna. Vilken vanlig svensson vet hur bevisbördan ligger? Vem vet ens skillnaden mellan indicier och bevis?
Alltså; TV-sända rättegångar? Varför inte. Men innan media kan anförtros den uppgiften måste de ta sitt ansvar och sluta skräpa ner det allmänna rättsmedvetandet.
Hans Engnell på Motpol tycker i alla fall inte att det är en något vidare bra idé att avskaffa förbudet. Han drar paralleller till USA, där sexförbrytare som avtjänat sitt straff fortfarande tvingas registrera sig så att alla grannar ska veta att ungarna måste stanna inne, typ. Han har naturligtvis rätt i att det vore obehagligt om liknande tendenser dök upp i Sverige - men han missar också lite av poängen. Fotoförbudet innebär i det snaraste att allmänheten utestängs från att se domstolarnas myndighetsutövning - och där har vi ett problem.
Man tar väl knappast i när man hävdar att rättssäkerheten knappast ligger svenska folket (eller i vart fall löpsedelsmakarna) särskilt varmt om hjärtat. Långt innan fall ens tas upp i rätten utropar de att X mördade Y, A våldtog B och O snodde P:s chihuahua. Den allmänna uppfattningen verkar vara att är man misstänkt så är man också skyldig. Däri ligger en fara med att slänga foton av misstänkta omkring sig - ett "befinns oskyldig" accepteras inte av allmänheten som bestämmer sig för att ta saken i egna händer. Därför tror jag också att Maria Abrahamsson är fel ute när hon talar om rättegångar av allmänt intresse - det tenderar att bli sensationsjournalistik. Däremot kan folk behöva se en och annan rättegång för att förstå processen. Juridiken är inte direkt skriven för folket - utan för juristerna. Vilken vanlig svensson vet hur bevisbördan ligger? Vem vet ens skillnaden mellan indicier och bevis?
Alltså; TV-sända rättegångar? Varför inte. Men innan media kan anförtros den uppgiften måste de ta sitt ansvar och sluta skräpa ner det allmänna rättsmedvetandet.
lördag, oktober 18, 2008
En helgsaga
Det var en gång en liten flicka, kanske var hon en sisådär tio-tolv år gammal, som gick och längtade till sommaren. Ja, hon längtade något alldeles förfärligt, faktiskt, för varje sommar fick hon flytta upp till fäboden med familjens djur. Uppe i fäboden fanns gott om saftigt gräs och enorma betesmarker där alla korna och getterna fick ströva, och en liten stuga där flickan fick bo. Resten av familjen var tvungna att ta hand om höskörden hemma på gården, och det gick ju rakt inte att ha djuren hemma då - det fanns ju inget bete. Därför tog man dem med sig till fäboden varje sommar och lämnade flickan där att ta hand om dem.
Somrarna på fäboden var bland det roligaste flickan visste. Där fick hon vakna av kornas råmande och getternas bräkande, kliva upp och gå genom daggen för att mjölka, själv använda separatorn, ysta ost och kärna smör och göra tusen andra saker alldeles själv.
När så sommaren äntligen kom och hennes mor och far lämnade några sista förmaningar om hur allt skulle skötas uppe i fäboden innan de själva återvände till gården, kunde flickan inte annat än le.
- Men var försiktig nu, sade hennes mor strängt. Och låt dig inte förledas av småfolket!
- Nej då, mor, sade flickan som hade hört förmaningen många gånger förr.
- De är sluga, de där små, sade hennes far. Se upp för dem! De kommer, ser du, och de är grå från topp till tå, och sen lurar de korna av dig.
- Jag ska vara försiktig, far, sade flickan. Jag har sett dem förr, vet far, och jag lyssnar inte på vad de säger!
- Du är då en duktig flicka, sade hennes mor, och så åkte föräldrarna.
Dagarna flöt förbi och allt gick bra för flickan. Hon gick ut varje morgon och mjölkade, hon bakade sig eget bröd och åt med lite av smöret hon kärnade, hon skar björkris och band till en helt ny kvast, ja, det fanns så mycket att göra varje dag, och varje kväll mjölkade hon igen. Visst kröp småfolket fram ibland och bad henne om saker, men hon travade alltid förbi dem utan att ge dem så mycket som en blick - även om det var svårt nog, för de såg så lustiga ut! Gråa kläder från den lilla toppiga luvan till vadmalsskorna, ja, till och med deras hud verkade ha en grå ton i sig, och deras sluga små ögon var lika grå som flickans var blå. Men flickan visste att man gjorde bäst i att strunta helt i dem, och gjorde det också.
Så, en morgon när hon var på väg ut för att mjölka korna och getterna, fick hon syn på en varelse som inte liknade något hon sett förut. Den var lite större än småfolket var, och även om den hade samma gråa färg så var kläderna fullständigt annorlunda! Borta var de små toppiga luvorna, de lustiga rockarna och bylsiga byxorna - istället hade varelsen på sig något som såg ut som en jacka med slag och bara tre knappar, under det en skjorta, och byxorna var smala och slätstrukna. De små vadmalsskorna var utbytta mot ett par eleganta som liknade de som flickans far brukade ha när de hade finbesök. Och ansiktet var ett helt annat! Istället för de sluga små ögonen och det illvilliga ansiktsuttrycket fanns där bara en tomhet. Flickan ryste av obehag när hon såg det - det var inte ens ett kallt beräknande, utan en likgiltighet.
- Du borde inte gå till djuren, sade varelsen plötsligt, med en obehaglig röst, liksom oljig, släpig och lika tom som ansiktet. De är farliga.
Flickan kunde inte hjälpa det; hon stirrade förundrad på varelsen. Så kom hon plötsligt på sig, och fortsatte frammåt med sin lilla mjölkpall och sin mjölkkruka. Den underliga varelsen betraktade henne där han satt på en sten, men han sade inget mer.
Det gick ytterligare några dagar. Varelsen satt kvar på sin sten, och varje gång hon gick förbi för att mjölka sade den samma sak. En morgon kunde hon inte hålla sig längre, utan frågade;
- På vilket vis menar du att de är farliga?
- De kan göra dig illa, svarade varelsen med den obehagliga rösten.
- Skulle Rosa och Maja och Blomma göra mig illa? utbrast flickan. Jag har kännt dem sen de var små kalvar; varför skulle de göra mig illa?
- Det vet du väl; djur är väldigt oberäkneliga.
Flickan skakade på huvudet, vände ryggen åt varelsen och gick för att mjölka. Men se; då hoppade varelsen upp på hennes rygg och klamrade sig fast!
- Du borde binda fast dem, viskade han. Då kan de inte stånga dig när du mjölkar.
- De har aldrig stångat mig, svarade flickan samtidigt som hon försökte slita varelsen från sin rygg, men han klamrade sig fast.
- Men för säkerhets skull, sade varelsen. Det skadar ju inte att vara försiktig.
- Lovar du att du hoppar av om jag bider fast dem? frågade flickan då.
- Jadå, svarade varelsen, samtidigt som han sträckte fram tjuderpinnar och kedjor. Flickan suckade och tjudrade alla kor och getter. Därefter mjölkade hon som hon brukade. Varelsen satt åter på sin sten och tittade på. När flickan sedan började ta loss djuren var han framme som ett skott igen.
- Du borde lämna dem bundna, sade han. På det viset slipper du gå och leta efter dem i skogen ikväll när du ska mjölka igen.
- Åhnejdu, det brukar aldrig vara några problem med att få hem dem, svarade flickan. De kommer av sig själva.
- Ja, men tänk om någon skulle gå bort sig, då får du en massa problem. Tänk om någon blir tagen av björnen! Nej, det är både enklare för dig och säkrare för dem att stå tjudrade här.
Flickan suckade. Nåja, tänkte hon, det kunde kanske inte skada att vara försiktig. Alltså lämnade hon djuren tjudrade och gick in i stugan med sin mjölk för att fortsätta med alla sina andra sysslor. Varelsen återvände till sin sten.
Så vid lunchtid, när flickan började plocka fram lite bröd till sig, hörde hon hur det knackade på dörren. Hon skyndade för att öppna, och fann varelsen stående där utanför.
- Skulle det inte smaka gott med lite färsk mjölk till brödet? frågade han och såg upp i flickans ansikte.
- Färsk mjölk? svarade hon oförstående.
- Jo, ser du, nu när djuren ändå står tjudrade kan du ju faktiskt passa på att mjölka dem så att du har färsk mjölk till brödet. Det skulle väl vara gott?
- Men djuren ska bara mjölkas på morogonen och kvällen, protesterade flickan. Mer mjölk än så klarar de inte av att producera.
- Äsch, svarade varelsen. Det ser du ju på dem att de är feta och välgödda - och inte undra på när de äter så mycket av det färska gräset här omkring! Inte tar de någon skada, det kan jag lova dig!
Tveksamt hämtade flickan sin pall och mjölkkruka. Nåja, tänkte hon, gör jag bara som den lilla grå herren ber mig om kanske han slutar snart. Och nog hade han rätt i att djuren var feta och välgödda - kanske skulle de inte ta någon skada av att bli mjölkade en extra gång, åtminstone inte idag. Och nog smakade det gudomligt gott med färsk mjölk när man var hungrig, det märkte hon när hon satte sig för att äta. Men innan hon blivit mätt knackade det på dörren igen. Det var varelsen den här gången också.
- Jo, sade den, eftersom jag var den som föreslog att du skulle mjölka igen, verkar det inte mer än rätt att jag också får lite av mjölken.
Flickan såg ner på det lilla krus som varelsen höll upp mot henne, och som han uppenbarligen ville få fyllt med mjölk. Inte kunde det skada, att ge bort så fjuttigt lite. Flickan tog emot det, gick in i stugan, fyllde det och tog med det ut igen.
- Här får du, sade hon, och stängde sedan dörren om sig.
När flickan ätit märkte hon att all mjölk inte gått åt, och hon använde den överblivna mjölken till att kärna smör. Tänk, så glada mor och far skulle bli om hon kom hem med lite extra den här sommaren!
Till kvällen, när hon mjölkat djuren igen (och se! De gav lika mycket som de brukade!) tänkte hon släppa dem från sina tjuder. Då kom varelsen fram igen.
- Inte ska du väl släppa lös dem? sade han. Tänk om de förirrar sig i nattmörkret. Tänk om de går rakt i famnen på en björn! Kom ihåg att alla de faror som fanns om dagen finns om natten också.
Flickan suckade och lät djuren stå tjudrade även under natten.
Dagarna därefter förflöt i likhet med den föregående. Flickan mjölkade på morgonen, mitt på dagen och på kvällen. Varje gång hon mjölkat kom varelsen med sitt lilla krus och bad om en andel. Flickan, som var alldeles uppe i att vara duktig och ordna mer smör och ost än hennes mor och far förväntade sig, fyllde det gärna; det var ju ett litet krus, inte gjorde det särskilt mycket från eller till. Dessutom var ju varelsen den som gett henne idén att mjölka mitt på dagen också, han kunde gott få sin belöning. Flickan märkte inte att kruset verkade rymma allt mer för varje gång och att djuren mjölkade mindre för varje dag. Däremot började hon bekymra sig över att de ätit upp gräset runt pålarna de stod bundna i, och ville flytta på dem.
- Oh, nej, det kan du inte göra, sade varelsen. Märker du inte att de är för farliga för att flyttas på? Rosa sparkade dig närapå igår. Nej, det är nog bättre att du slår lite gräs åt dem och ger dem.
Alltså började flickan ägna dagarna åt att använda den lie som fanns på fäboden. Till en början slog hon gräset som fanns närmast, men allt efter som dagarna gick fick hon gå allt längre för att hitta något gräs att slå. Det var tungt arbete att bära det tillbaka till fäboden, och all tid hon inte mjölkade eller sov ägnade hon åt denna syssla. Ju längre sommaren löpte, desto mer hålögd och utmärglad blev flickan, desto mer irriterade och magrare blev djuren, och desto fetare blev varelsen.
En dag, alldeles i slutet av sommaren, föll flickan ihop av utmattning ute i skogen. Hon orkade inte resa sig - och det orkade inte djuren där hemma heller. Getterna hade slutat bräka, korna hade slutat råma, och de hade alla gått i sin. I samma stund som allt brakade samman kom flickans föräldrar för att hämta hem flickan och djuren, och när de svängde upp med sin häst och vagn framför fäbodstugan såg de något klumpigt, grått försvinna i ett hujj upp mot skogen. De förstod att något var på tok. Modern skyndade sig att släppa lös djuren. Hon baxade upp dem och lockade dem med sig ut i skogen, där det fortfarande fanns gräs. Fadern gick ut och letade efter flickan, och fann henne utslagen på marken. Väl tillbaka i stugan berättade hon vad som hänt och bad om ursäkt; hon förstod nu att allt hon gjort var fullständigt tokigt.
- Men han såg inte ut som ett småfolk, snyftade hon. Jag trodde han var något annat.
- Det var han också, svarade fadern. Nej, småfolket är ute efter att stjäla djuren eller mjölken. Det du råkat ut för var något mycket värre; något som får dig att tro att du gör rätt när du gör fel, något som lurar och förvränger bara för att få makt över dig. Det kan inte finnas när människor tänker själva och inte överleva när överlevnad kräver verkligt arbete och inte utsugning. Det lever på att lura och binda producenter. Det måste du förstå, flickan min, att det som du råkat ut för, det var en politiker.
Somrarna på fäboden var bland det roligaste flickan visste. Där fick hon vakna av kornas råmande och getternas bräkande, kliva upp och gå genom daggen för att mjölka, själv använda separatorn, ysta ost och kärna smör och göra tusen andra saker alldeles själv.
När så sommaren äntligen kom och hennes mor och far lämnade några sista förmaningar om hur allt skulle skötas uppe i fäboden innan de själva återvände till gården, kunde flickan inte annat än le.
- Men var försiktig nu, sade hennes mor strängt. Och låt dig inte förledas av småfolket!
- Nej då, mor, sade flickan som hade hört förmaningen många gånger förr.
- De är sluga, de där små, sade hennes far. Se upp för dem! De kommer, ser du, och de är grå från topp till tå, och sen lurar de korna av dig.
- Jag ska vara försiktig, far, sade flickan. Jag har sett dem förr, vet far, och jag lyssnar inte på vad de säger!
- Du är då en duktig flicka, sade hennes mor, och så åkte föräldrarna.
Dagarna flöt förbi och allt gick bra för flickan. Hon gick ut varje morgon och mjölkade, hon bakade sig eget bröd och åt med lite av smöret hon kärnade, hon skar björkris och band till en helt ny kvast, ja, det fanns så mycket att göra varje dag, och varje kväll mjölkade hon igen. Visst kröp småfolket fram ibland och bad henne om saker, men hon travade alltid förbi dem utan att ge dem så mycket som en blick - även om det var svårt nog, för de såg så lustiga ut! Gråa kläder från den lilla toppiga luvan till vadmalsskorna, ja, till och med deras hud verkade ha en grå ton i sig, och deras sluga små ögon var lika grå som flickans var blå. Men flickan visste att man gjorde bäst i att strunta helt i dem, och gjorde det också.
Så, en morgon när hon var på väg ut för att mjölka korna och getterna, fick hon syn på en varelse som inte liknade något hon sett förut. Den var lite större än småfolket var, och även om den hade samma gråa färg så var kläderna fullständigt annorlunda! Borta var de små toppiga luvorna, de lustiga rockarna och bylsiga byxorna - istället hade varelsen på sig något som såg ut som en jacka med slag och bara tre knappar, under det en skjorta, och byxorna var smala och slätstrukna. De små vadmalsskorna var utbytta mot ett par eleganta som liknade de som flickans far brukade ha när de hade finbesök. Och ansiktet var ett helt annat! Istället för de sluga små ögonen och det illvilliga ansiktsuttrycket fanns där bara en tomhet. Flickan ryste av obehag när hon såg det - det var inte ens ett kallt beräknande, utan en likgiltighet.
- Du borde inte gå till djuren, sade varelsen plötsligt, med en obehaglig röst, liksom oljig, släpig och lika tom som ansiktet. De är farliga.
Flickan kunde inte hjälpa det; hon stirrade förundrad på varelsen. Så kom hon plötsligt på sig, och fortsatte frammåt med sin lilla mjölkpall och sin mjölkkruka. Den underliga varelsen betraktade henne där han satt på en sten, men han sade inget mer.
Det gick ytterligare några dagar. Varelsen satt kvar på sin sten, och varje gång hon gick förbi för att mjölka sade den samma sak. En morgon kunde hon inte hålla sig längre, utan frågade;
- På vilket vis menar du att de är farliga?
- De kan göra dig illa, svarade varelsen med den obehagliga rösten.
- Skulle Rosa och Maja och Blomma göra mig illa? utbrast flickan. Jag har kännt dem sen de var små kalvar; varför skulle de göra mig illa?
- Det vet du väl; djur är väldigt oberäkneliga.
Flickan skakade på huvudet, vände ryggen åt varelsen och gick för att mjölka. Men se; då hoppade varelsen upp på hennes rygg och klamrade sig fast!
- Du borde binda fast dem, viskade han. Då kan de inte stånga dig när du mjölkar.
- De har aldrig stångat mig, svarade flickan samtidigt som hon försökte slita varelsen från sin rygg, men han klamrade sig fast.
- Men för säkerhets skull, sade varelsen. Det skadar ju inte att vara försiktig.
- Lovar du att du hoppar av om jag bider fast dem? frågade flickan då.
- Jadå, svarade varelsen, samtidigt som han sträckte fram tjuderpinnar och kedjor. Flickan suckade och tjudrade alla kor och getter. Därefter mjölkade hon som hon brukade. Varelsen satt åter på sin sten och tittade på. När flickan sedan började ta loss djuren var han framme som ett skott igen.
- Du borde lämna dem bundna, sade han. På det viset slipper du gå och leta efter dem i skogen ikväll när du ska mjölka igen.
- Åhnejdu, det brukar aldrig vara några problem med att få hem dem, svarade flickan. De kommer av sig själva.
- Ja, men tänk om någon skulle gå bort sig, då får du en massa problem. Tänk om någon blir tagen av björnen! Nej, det är både enklare för dig och säkrare för dem att stå tjudrade här.
Flickan suckade. Nåja, tänkte hon, det kunde kanske inte skada att vara försiktig. Alltså lämnade hon djuren tjudrade och gick in i stugan med sin mjölk för att fortsätta med alla sina andra sysslor. Varelsen återvände till sin sten.
Så vid lunchtid, när flickan började plocka fram lite bröd till sig, hörde hon hur det knackade på dörren. Hon skyndade för att öppna, och fann varelsen stående där utanför.
- Skulle det inte smaka gott med lite färsk mjölk till brödet? frågade han och såg upp i flickans ansikte.
- Färsk mjölk? svarade hon oförstående.
- Jo, ser du, nu när djuren ändå står tjudrade kan du ju faktiskt passa på att mjölka dem så att du har färsk mjölk till brödet. Det skulle väl vara gott?
- Men djuren ska bara mjölkas på morogonen och kvällen, protesterade flickan. Mer mjölk än så klarar de inte av att producera.
- Äsch, svarade varelsen. Det ser du ju på dem att de är feta och välgödda - och inte undra på när de äter så mycket av det färska gräset här omkring! Inte tar de någon skada, det kan jag lova dig!
Tveksamt hämtade flickan sin pall och mjölkkruka. Nåja, tänkte hon, gör jag bara som den lilla grå herren ber mig om kanske han slutar snart. Och nog hade han rätt i att djuren var feta och välgödda - kanske skulle de inte ta någon skada av att bli mjölkade en extra gång, åtminstone inte idag. Och nog smakade det gudomligt gott med färsk mjölk när man var hungrig, det märkte hon när hon satte sig för att äta. Men innan hon blivit mätt knackade det på dörren igen. Det var varelsen den här gången också.
- Jo, sade den, eftersom jag var den som föreslog att du skulle mjölka igen, verkar det inte mer än rätt att jag också får lite av mjölken.
Flickan såg ner på det lilla krus som varelsen höll upp mot henne, och som han uppenbarligen ville få fyllt med mjölk. Inte kunde det skada, att ge bort så fjuttigt lite. Flickan tog emot det, gick in i stugan, fyllde det och tog med det ut igen.
- Här får du, sade hon, och stängde sedan dörren om sig.
När flickan ätit märkte hon att all mjölk inte gått åt, och hon använde den överblivna mjölken till att kärna smör. Tänk, så glada mor och far skulle bli om hon kom hem med lite extra den här sommaren!
Till kvällen, när hon mjölkat djuren igen (och se! De gav lika mycket som de brukade!) tänkte hon släppa dem från sina tjuder. Då kom varelsen fram igen.
- Inte ska du väl släppa lös dem? sade han. Tänk om de förirrar sig i nattmörkret. Tänk om de går rakt i famnen på en björn! Kom ihåg att alla de faror som fanns om dagen finns om natten också.
Flickan suckade och lät djuren stå tjudrade även under natten.
Dagarna därefter förflöt i likhet med den föregående. Flickan mjölkade på morgonen, mitt på dagen och på kvällen. Varje gång hon mjölkat kom varelsen med sitt lilla krus och bad om en andel. Flickan, som var alldeles uppe i att vara duktig och ordna mer smör och ost än hennes mor och far förväntade sig, fyllde det gärna; det var ju ett litet krus, inte gjorde det särskilt mycket från eller till. Dessutom var ju varelsen den som gett henne idén att mjölka mitt på dagen också, han kunde gott få sin belöning. Flickan märkte inte att kruset verkade rymma allt mer för varje gång och att djuren mjölkade mindre för varje dag. Däremot började hon bekymra sig över att de ätit upp gräset runt pålarna de stod bundna i, och ville flytta på dem.
- Oh, nej, det kan du inte göra, sade varelsen. Märker du inte att de är för farliga för att flyttas på? Rosa sparkade dig närapå igår. Nej, det är nog bättre att du slår lite gräs åt dem och ger dem.
Alltså började flickan ägna dagarna åt att använda den lie som fanns på fäboden. Till en början slog hon gräset som fanns närmast, men allt efter som dagarna gick fick hon gå allt längre för att hitta något gräs att slå. Det var tungt arbete att bära det tillbaka till fäboden, och all tid hon inte mjölkade eller sov ägnade hon åt denna syssla. Ju längre sommaren löpte, desto mer hålögd och utmärglad blev flickan, desto mer irriterade och magrare blev djuren, och desto fetare blev varelsen.
En dag, alldeles i slutet av sommaren, föll flickan ihop av utmattning ute i skogen. Hon orkade inte resa sig - och det orkade inte djuren där hemma heller. Getterna hade slutat bräka, korna hade slutat råma, och de hade alla gått i sin. I samma stund som allt brakade samman kom flickans föräldrar för att hämta hem flickan och djuren, och när de svängde upp med sin häst och vagn framför fäbodstugan såg de något klumpigt, grått försvinna i ett hujj upp mot skogen. De förstod att något var på tok. Modern skyndade sig att släppa lös djuren. Hon baxade upp dem och lockade dem med sig ut i skogen, där det fortfarande fanns gräs. Fadern gick ut och letade efter flickan, och fann henne utslagen på marken. Väl tillbaka i stugan berättade hon vad som hänt och bad om ursäkt; hon förstod nu att allt hon gjort var fullständigt tokigt.
- Men han såg inte ut som ett småfolk, snyftade hon. Jag trodde han var något annat.
- Det var han också, svarade fadern. Nej, småfolket är ute efter att stjäla djuren eller mjölken. Det du råkat ut för var något mycket värre; något som får dig att tro att du gör rätt när du gör fel, något som lurar och förvränger bara för att få makt över dig. Det kan inte finnas när människor tänker själva och inte överleva när överlevnad kräver verkligt arbete och inte utsugning. Det lever på att lura och binda producenter. Det måste du förstå, flickan min, att det som du råkat ut för, det var en politiker.
onsdag, oktober 15, 2008
The beacons are lit!
Trots att rubrikerna förkunnade att FRA-kritikerna fått rätt då i slutet av september vägrade FRA-kritikerna själva hålla med. Vi fortsatte varna för de oklarheter som fanns och vad dessa kunde leda till. Personligen hade jag tre klara frågeställningar. Idag kom svaret.
1. Trafiken ska skiljas ut hos staten, närmare bestämt i specialdomstolen. Detta är som tidigare flaggats för på intet sätt acceptabelt.
2. I enlighet med första punkten är var och en faktiskt övervakad. Man vill dock bara informera människor om spaning som riktats direkt mot dem i egenskap av person. Inte heller detta är acceptabelt.
3. "Specialdomstolen" i fråga kan komma att utgöras av en ny domstol, kallad "Underrättelsedomstolen". Hur den ska göras oberoende av regeringen och FRA framgår inte.
I praktiken är alltså skillnaderna mellan FRA-lagen och FRA-lagen 2.0 betydelselösa. Att man faktiskt inte gjort ett dugg åt den grundläggande kritiken syns extra tydligt när man tittar på det läckta dokumentets sista sida, där en översikt av hur allt ska gå till finns uppritad. Jag gissar att ett par poänger försvinner i och med att dokumentet inte är i färg, men själva skuggningen är mycket intressant.
Gissningsvis är det skuggade området, där FRA:s hantering av trafiken skissas, det kritiska området som man tror är det som måste reglera. Var integritetsintrånget sker symboliseras dock fortfarande bäst av stoppaFRAlagen.nu:s bild:
Detta problem är inte på något vis hanterat i det nya förslaget.
Med andra ord; arbetet har ännu inte gett resultat, och det måste kommuniceras! Tänk lite tända vårdkasar i bästa LotR-manér.
Fler med facklor: MiNimaliteter, Christian Engström, Opassande, Ett Otyg, HAX och Johan Norberg.
1. Trafiken ska skiljas ut hos staten, närmare bestämt i specialdomstolen. Detta är som tidigare flaggats för på intet sätt acceptabelt.
2. I enlighet med första punkten är var och en faktiskt övervakad. Man vill dock bara informera människor om spaning som riktats direkt mot dem i egenskap av person. Inte heller detta är acceptabelt.
3. "Specialdomstolen" i fråga kan komma att utgöras av en ny domstol, kallad "Underrättelsedomstolen". Hur den ska göras oberoende av regeringen och FRA framgår inte.
I praktiken är alltså skillnaderna mellan FRA-lagen och FRA-lagen 2.0 betydelselösa. Att man faktiskt inte gjort ett dugg åt den grundläggande kritiken syns extra tydligt när man tittar på det läckta dokumentets sista sida, där en översikt av hur allt ska gå till finns uppritad. Jag gissar att ett par poänger försvinner i och med att dokumentet inte är i färg, men själva skuggningen är mycket intressant.
Gissningsvis är det skuggade området, där FRA:s hantering av trafiken skissas, det kritiska området som man tror är det som måste reglera. Var integritetsintrånget sker symboliseras dock fortfarande bäst av stoppaFRAlagen.nu:s bild:
Detta problem är inte på något vis hanterat i det nya förslaget.Med andra ord; arbetet har ännu inte gett resultat, och det måste kommuniceras! Tänk lite tända vårdkasar i bästa LotR-manér.
Fler med facklor: MiNimaliteter, Christian Engström, Opassande, Ett Otyg, HAX och Johan Norberg.
tisdag, oktober 14, 2008
Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering är ett skämt
Jag har redan tidigare förklarat vad jag tycker om Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminering (ERK). Gissa därför hur chockad jag blev när tre av deras bedömningar togs upp under min kurs i immaterialrätt! Jag förklarade för mina basgruppsmedlemmar vad jag tyckte om saken - att ERK måste bestå av ett gäng paniska pk-människor och att om något är könsdiskriminerande så är det att de tar sig rätten att framställa kvinnor som humorlösa våp utan förmåga att hantera synen av ett par bröst på en reklamskylt och bestämmer vad jag som kvinna ska känna mig kränkt av.
De höll naturligtvis inte med. Uppenbarligen är det "bra att någon gör det" som ERK gör, för man kan ju faktiskt må lite dåligt ibland när man ser en smal kropp på en reklamtavla. Min fråga om det verkligen var tillräckligt för att inskränka yttrandefriheten ledde bara till en diskussion om varför det var ok att säga vad man ville i opinionsbildande sammanhang men inte i kommersiella - jag menar, varför skulle det vara finare att vilja få makt över andra än att få dem att handla med en?
Under själva seminariet, där jag också luftade mina åsikter om ERK:s icke-juridiska pk-bedömningar som mest var ett copypastande hit och dit, fick jag i alla fall lite medhåll från läraren. Han tyckte att ERK nog faktiskt var lite löjliga och undergrävde sin egen position genom att fälla när Santa Maria gör reklam för sin kryddmix genom att säga att till och med pappa kan laga goda köttbullar med hjälp av den.
Idag går Birgitta Ohlsson ut och klagar på att Ryan Air inte ber om ursäkt för den reklam de haft som ERK ansåg var sexistisk. Jag kan dock inte se att journalisterna som skrivit om det hela gjort någon vidare djupdykning i ERK:s sätt att hantera sina ärenden. Alltså; EKR "skriver" inte saker - de copypastar. Det blir väldigt tydligt efter att man tittar igenom bara ett par fall. Tobias Eltell, sekreterare i ERK, uttrycker åsikten att det är tråkigt att man inte har några sanktionsmöjligheter i DN - utan att få frågan vad som skulle motivera denna inskränkning i yttrandefriheten. Att ERK över huvud taget existerar tyder ju i det snaraste på att man vill moralisera över vad konsumenter vill se på reklamskyltarna; hade en majoritet ansett att s.k. sexistisk reklam var dåligt hade ju ingen köpt produkterna.
Jag försår inte ens hur "könsdiskriminerande reklam" kan vara en fråga. Jag vill inte gå riktigt lika långt som den här bilden, men är det inte så att man har fullständigt fel fokus? Borde inte frågan vara varför någon som kvinna känner sig kränkt av att se en annan kvinna? Om man inom reklambranschen anser att kvinnokroppen är så satans snygg att man kan marknadsföra precis vad fan som helst med den, varför i hela friden mår man då dåligt?
Om Birgitta Ohlsson verkligen vill göra skillnad borde hon kanske koncentrera sig mer på att få folk att älska sig själva och mindre på att hata Ryan Air.
De höll naturligtvis inte med. Uppenbarligen är det "bra att någon gör det" som ERK gör, för man kan ju faktiskt må lite dåligt ibland när man ser en smal kropp på en reklamtavla. Min fråga om det verkligen var tillräckligt för att inskränka yttrandefriheten ledde bara till en diskussion om varför det var ok att säga vad man ville i opinionsbildande sammanhang men inte i kommersiella - jag menar, varför skulle det vara finare att vilja få makt över andra än att få dem att handla med en?
Under själva seminariet, där jag också luftade mina åsikter om ERK:s icke-juridiska pk-bedömningar som mest var ett copypastande hit och dit, fick jag i alla fall lite medhåll från läraren. Han tyckte att ERK nog faktiskt var lite löjliga och undergrävde sin egen position genom att fälla när Santa Maria gör reklam för sin kryddmix genom att säga att till och med pappa kan laga goda köttbullar med hjälp av den.
Idag går Birgitta Ohlsson ut och klagar på att Ryan Air inte ber om ursäkt för den reklam de haft som ERK ansåg var sexistisk. Jag kan dock inte se att journalisterna som skrivit om det hela gjort någon vidare djupdykning i ERK:s sätt att hantera sina ärenden. Alltså; EKR "skriver" inte saker - de copypastar. Det blir väldigt tydligt efter att man tittar igenom bara ett par fall. Tobias Eltell, sekreterare i ERK, uttrycker åsikten att det är tråkigt att man inte har några sanktionsmöjligheter i DN - utan att få frågan vad som skulle motivera denna inskränkning i yttrandefriheten. Att ERK över huvud taget existerar tyder ju i det snaraste på att man vill moralisera över vad konsumenter vill se på reklamskyltarna; hade en majoritet ansett att s.k. sexistisk reklam var dåligt hade ju ingen köpt produkterna.
Jag försår inte ens hur "könsdiskriminerande reklam" kan vara en fråga. Jag vill inte gå riktigt lika långt som den här bilden, men är det inte så att man har fullständigt fel fokus? Borde inte frågan vara varför någon som kvinna känner sig kränkt av att se en annan kvinna? Om man inom reklambranschen anser att kvinnokroppen är så satans snygg att man kan marknadsföra precis vad fan som helst med den, varför i hela friden mår man då dåligt?
Om Birgitta Ohlsson verkligen vill göra skillnad borde hon kanske koncentrera sig mer på att få folk att älska sig själva och mindre på att hata Ryan Air.
lördag, oktober 11, 2008
Nog fan behövs det etik, alltid! Och en begreppsordbok.
Göran Hägglund och Mats Odell visar idag prov på att de inte alls förstått varför banker i USA lånat ut pengar till icke kreditvärdiga. De tror att det handlar om giriga banker. Det handlar om regleringar. När de pratar om att mer etik behövs, så pratar de om, ja, just det, fler regleringar.
När de dessutom beklagar sig över att "marknadsekonomins kritiker vatten på sin kvarn" samtidigt som de inte vill ha en "en okontrollerad rå kapitalism" måste man fråga sig hur det kommer sig att finansmarknadsministern och kd:s partiledare inte har förstått att marknadsekonomi och kapitalism är samma sak.
Jag skulle säga att det faktiskt behövs lite mer etik inom den amerikanska marknaden. Bara inte den etik som vi nu fått se; Please Politicians, utan marknadens etik; Make Money! I en "rå kapitalism" hade bankerna varit medvetna om att för stora risker gör att de går omkull - de hade helt enkelt inte vunnit på det. Att varken finansmarknadsministern eller kd:s partiledare förstår detta heller är också mycket, mycket oroväckande.
Läs också Dick Erixon, och Johan på Peace, Love and Capitalism som nyligen fått århundradets idé rörande Volvo-frågan.
När de dessutom beklagar sig över att "marknadsekonomins kritiker vatten på sin kvarn" samtidigt som de inte vill ha en "en okontrollerad rå kapitalism" måste man fråga sig hur det kommer sig att finansmarknadsministern och kd:s partiledare inte har förstått att marknadsekonomi och kapitalism är samma sak.
Jag skulle säga att det faktiskt behövs lite mer etik inom den amerikanska marknaden. Bara inte den etik som vi nu fått se; Please Politicians, utan marknadens etik; Make Money! I en "rå kapitalism" hade bankerna varit medvetna om att för stora risker gör att de går omkull - de hade helt enkelt inte vunnit på det. Att varken finansmarknadsministern eller kd:s partiledare förstår detta heller är också mycket, mycket oroväckande.
Läs också Dick Erixon, och Johan på Peace, Love and Capitalism som nyligen fått århundradets idé rörande Volvo-frågan.
fredag, oktober 10, 2008
När blev socialism nyliberalt?
Redan tidigare har jag misstänkt att Lars Ohly inte riktigt har alla hästar i hagen. Efter dagens Brännpunkt ställer jag mig också tveksam till om han över huvud taget har en hage.
I vilket fall som helst har han ingen aning om vad nyliberalism är. Den amerikanska marknaden är inte nyliberal, det trodde jag vi hade fastslagit. Amerikanska banker tvingades låna ut till icke kreditvärdiga - och man behöver ju inte vara partiledare för att räkna ut vad som händer. Hade USA varit nyliberalt så hade man inte haft sådana regleringar. Det finns ingen "nyliberal ekonomisk politik" som han verkar tro - en nyliberal ekonomi kännetecknas tvärt om av avsaknaden av politisk inblandning.
(Man kan ju för övrigt fråga sig vilket ljushuvud som satt rubriken - "Så går det när nyliberaler får styra". Själva poängen med nyliberalism är ju att det inte styrs.)
För övrigt kan ju nämnas något om begreppet "orättvis fördelningspolitik". I själva begreppet fördelningspolitik ligger ju att det är orättvist - man tar från dem som skapar och ger till någon annan. Det är inte rättvisa Ohly vill ha - det är en konstlad ekonomisk jämlikhet.
Att han dessutom hävdar att vi ska öka det gemensamma ägandet är väl kanske inte förvånande - däremot är konstaterandet att "[r]egeringen verkar tycka att gemensamt ägande är dåligt av princip" en smula befängt.Regeringen har inget emot gemensamt ägande som sådant - om jag och Ohly skulle köpa en travhäst ihop, till exempel, så skulle de inte lägga sig i. Skillnaden mellan det och statligt ägda bolag är ju att medborgarna inte individuellt väljer att äga de statliga bolagen, och ingen kan sälja sin del om inte alla gör det. Att tvinga någon att äga är precis lika äckligt som att stjäla.
Men nu har ju Ohly kanske inte så mycket emot varken det ena eller det andra.
I vilket fall som helst har han ingen aning om vad nyliberalism är. Den amerikanska marknaden är inte nyliberal, det trodde jag vi hade fastslagit. Amerikanska banker tvingades låna ut till icke kreditvärdiga - och man behöver ju inte vara partiledare för att räkna ut vad som händer. Hade USA varit nyliberalt så hade man inte haft sådana regleringar. Det finns ingen "nyliberal ekonomisk politik" som han verkar tro - en nyliberal ekonomi kännetecknas tvärt om av avsaknaden av politisk inblandning.
(Man kan ju för övrigt fråga sig vilket ljushuvud som satt rubriken - "Så går det när nyliberaler får styra". Själva poängen med nyliberalism är ju att det inte styrs.)
För övrigt kan ju nämnas något om begreppet "orättvis fördelningspolitik". I själva begreppet fördelningspolitik ligger ju att det är orättvist - man tar från dem som skapar och ger till någon annan. Det är inte rättvisa Ohly vill ha - det är en konstlad ekonomisk jämlikhet.
Att han dessutom hävdar att vi ska öka det gemensamma ägandet är väl kanske inte förvånande - däremot är konstaterandet att "[r]egeringen verkar tycka att gemensamt ägande är dåligt av princip" en smula befängt.Regeringen har inget emot gemensamt ägande som sådant - om jag och Ohly skulle köpa en travhäst ihop, till exempel, så skulle de inte lägga sig i. Skillnaden mellan det och statligt ägda bolag är ju att medborgarna inte individuellt väljer att äga de statliga bolagen, och ingen kan sälja sin del om inte alla gör det. Att tvinga någon att äga är precis lika äckligt som att stjäla.
Men nu har ju Ohly kanske inte så mycket emot varken det ena eller det andra.
onsdag, oktober 08, 2008
Saker man känner starkt för
Det är väl lika bra att börja med att fastslå att nej, jag har aldrig upplevt hur det är att få sparken, nej, jag vet inte hur det känns när man inser att hela ens försörjning står på spel (jag menar, jag är ju bara student!), och nej, jag skulle inte vilja byta.
Alltså, Volvo varslar. Inte någon struntsumma, utan över 3 000. Det är inte på något sätt roligt.
Men snälla, tro inte att regeringen kan göra något för situationen!
Thomas Eneroth säger att han känner starkt för de familjer som drabbats. Jag känner starkt för att införa en grundkurs i ekonomi i grundskolan.
Här är en basic regel som du behöver lära dig, Eneroth; staten kan inte skapa jobb. Den kan välja att stå mer eller mindre i vägen för företagen, som skapar jobb.
Annarkia, finanskrisen är inte en "en konsekvens av en avreglerad kapitalism i nyliberal anda".
Trotten, Volvo "gör" inte 3 000 arbetslösa. Volvo upphör med att ge dem arbete. Det är en rätt stor skillnad.
Svensson, kapitalismen i sig kan inte vara oansvarig! Och nej, marknaden är inte perfekt; just därför att marknaden i sig inte kan ta några beslut, besluten tas av människor, och människor handlar inte alltid rationellt. Men tro mig, de handlar troligen mer rationellt på en marknad än vad politikerna gör i riksdagshuset.
Det är förjävligt att 3 000 människor blir arbetslösa i ett slag. Det bästa regeringen kan göra är att hålla sig utanför och inte göra det värre än vad det redan är.
Alltså, Volvo varslar. Inte någon struntsumma, utan över 3 000. Det är inte på något sätt roligt.
Men snälla, tro inte att regeringen kan göra något för situationen!
Thomas Eneroth säger att han känner starkt för de familjer som drabbats. Jag känner starkt för att införa en grundkurs i ekonomi i grundskolan.
Här är en basic regel som du behöver lära dig, Eneroth; staten kan inte skapa jobb. Den kan välja att stå mer eller mindre i vägen för företagen, som skapar jobb.
Annarkia, finanskrisen är inte en "en konsekvens av en avreglerad kapitalism i nyliberal anda".
Trotten, Volvo "gör" inte 3 000 arbetslösa. Volvo upphör med att ge dem arbete. Det är en rätt stor skillnad.
Svensson, kapitalismen i sig kan inte vara oansvarig! Och nej, marknaden är inte perfekt; just därför att marknaden i sig inte kan ta några beslut, besluten tas av människor, och människor handlar inte alltid rationellt. Men tro mig, de handlar troligen mer rationellt på en marknad än vad politikerna gör i riksdagshuset.
Det är förjävligt att 3 000 människor blir arbetslösa i ett slag. Det bästa regeringen kan göra är att hålla sig utanför och inte göra det värre än vad det redan är.
Men (v)i vill också vara med ju!
Föreställ er följande situation. I ett hörn av sandlådan sitter tre små barn. Två av barnen försöker bygga ett sandslott (ja, de lyckas ju inte direkt lika bra som de fyra ungarna i mitten, men ändå, de försöker). Spadar sätts i sanden, gruset lassas i en hög, några klapp med spaden - och så helt plötsligt drivs en mörkröd spade ner i högen av den tredje ungen. Han skrattar och sprätter sand åt alla möjliga håll (mest mot de fyra andra i mitten), men en del hamnar också på de två andras galonbyxor. Av högen finns inte mycket kvar. De två ungar som grävt den börjar stortjuta och knuffar undan barnet med den mörkröda spaden.
"Du få inte va me!"
"Titta, du har fösstöt!"
I nästan alla sådana här situationer dyker det upp en dagisfröken som strängt säger att ni måste låta lilla vänstern vara med, han förstår ju inte bättre, se så, var snälla nu barn.
Det kan man möjligtvis acceptera när det rör sig om en riktig sandlåda, men vi snackar staten här.
Ja, naturligtvis är det vänsterpartiet som känner sig mobbade och vill ha en handlingsplan. All denna "politiska mobbning" är ju inte bara ett arbetsmiljöproblem, det skadar också förtroendet för de folkvalda!
För att använda sig av ytterligare dagismetaforer; den som ger sig in i leken får leken tåla. Man kan inte kräva att få vara med i ett snöbollskrig och sedan kräva att ingen ska kasta på en. Någon som gjorde så skulle då jag inte känna det minsta förtroende för.
Vad är förresten skillnaden mellan vanlig mobbning och politisk dito? Hur hade vänstern tänkt sig att handlingsplanen ska se ut? Vilka konkreta åtgärder ska vidtas? Ska man jämka ihop partiprogram och låta alla samregera? Hur tror man egentligen att sverigedemokraterna skulle utnyttja handlingsplanen om de kom in i riksdagen? Vill Alice Åström verkligen vara tvungen att sätta sig och ta en fika med Jimmie Åkesson?
Om politikerbloggen för övrigt publicerat en exakt kopia av motionen, så skulle jag vilja ta mig friheten att påpeka att det saknas ett par kommatecken. Kan man inte upprätta en handlingsplan för att lära riksdagsledamöter att skriva?
"Du få inte va me!"
"Titta, du har fösstöt!"
I nästan alla sådana här situationer dyker det upp en dagisfröken som strängt säger att ni måste låta lilla vänstern vara med, han förstår ju inte bättre, se så, var snälla nu barn.
Det kan man möjligtvis acceptera när det rör sig om en riktig sandlåda, men vi snackar staten här.
Ja, naturligtvis är det vänsterpartiet som känner sig mobbade och vill ha en handlingsplan. All denna "politiska mobbning" är ju inte bara ett arbetsmiljöproblem, det skadar också förtroendet för de folkvalda!
För att använda sig av ytterligare dagismetaforer; den som ger sig in i leken får leken tåla. Man kan inte kräva att få vara med i ett snöbollskrig och sedan kräva att ingen ska kasta på en. Någon som gjorde så skulle då jag inte känna det minsta förtroende för.
Vad är förresten skillnaden mellan vanlig mobbning och politisk dito? Hur hade vänstern tänkt sig att handlingsplanen ska se ut? Vilka konkreta åtgärder ska vidtas? Ska man jämka ihop partiprogram och låta alla samregera? Hur tror man egentligen att sverigedemokraterna skulle utnyttja handlingsplanen om de kom in i riksdagen? Vill Alice Åström verkligen vara tvungen att sätta sig och ta en fika med Jimmie Åkesson?
Om politikerbloggen för övrigt publicerat en exakt kopia av motionen, så skulle jag vilja ta mig friheten att påpeka att det saknas ett par kommatecken. Kan man inte upprätta en handlingsplan för att lära riksdagsledamöter att skriva?
onsdag, oktober 01, 2008
Nästan för bra för att vara sant
Magnus Andersson skriver och pratar (1:22 in) idag om ett helt fantastiskt sätt att bekämpa fattigdomen. MyC4 har som affärsidé att förmedla microlån till afrikanska bolag som vill expandera. 92,3 % av alla bolag betalar tillbaka lånen i tid med ränta - vilket innebär en mycket liten risk för oss vanliga människor, som uppmanas bli investerare. Medelräntan ligger dessutom på 12,8 %, vilket definitivt gör det mer lönsamt än mitt sparkonto...
Sen ska man ju ha pengar att spara också. Rickard Nordin utmanar CUF:s förbundsstyrelse och tänker ivestera lika mycket i MyC4 själv som de andra gör tillsammans.
Det är sådant här man tänker på när man hör orden "riktig solidaritet". Vänsterfolk kanske tror att man kan nöja sig med att skicka lite biståndspengar, och att man ska "rädda" Afrikas befolkning från den hemska kapitalismen, men de har fel. Let's end poverty by 2015 står det på MyC4:s hemsida. Det är precis vad det handlar om. En miskad fattigdom tjänar vi alla på.
Fler som bloggar är Jonas Rask, Per Ankersjö och Annie Johansson.
Sen ska man ju ha pengar att spara också. Rickard Nordin utmanar CUF:s förbundsstyrelse och tänker ivestera lika mycket i MyC4 själv som de andra gör tillsammans.
Det är sådant här man tänker på när man hör orden "riktig solidaritet". Vänsterfolk kanske tror att man kan nöja sig med att skicka lite biståndspengar, och att man ska "rädda" Afrikas befolkning från den hemska kapitalismen, men de har fel. Let's end poverty by 2015 står det på MyC4:s hemsida. Det är precis vad det handlar om. En miskad fattigdom tjänar vi alla på.
Fler som bloggar är Jonas Rask, Per Ankersjö och Annie Johansson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
