Vämjeliga värnskatt!

En av mina favoritbloggare, Johan Hedin på Peace, Love and Capitalism, utmanar idag ett gäng sossebloggare på debatt om värnskatten. Själv undrar jag om han inte borde ha utmanat ett gäng moderatbloggare istället, men det kan vi återkomma till.

I grund och botten argumenterar Johan utifrån att värnskatten främst drabbar dem som arbetar och arbetar bra och mycket. Vill man få en bättre ekonomi genom att jobba istället för att ärva någon gammal faster är värnskatten helt enkelt ett stort hinder som staten sätter upp.

Peter Högberg har svarat med att han inte tycker att privatekonomi är en avgörande drivkraft för personlig utveckling. Det kan man ju tycka. Alla har verkligen inte målet att tjäna en stor hög pengar, många prioriterar mycket fritid, bostad i avskilt läge eller roande men inte så lönsamma arbetsuppgifter istället. Det är självklart okej - men innebär det att man måste straffskatta dem som prioriterar pengar?

Tja, Högbergs argument är att de pengar värnskatten inbringar istället möjliggör mångas personliga utveckling. Givet att det mesta pekar på att värnskatten faktiskt inte gör statskassan större är det självklart ett svagt argument. Om en slopad värnskatt inbringar mer är en kvarvarande borde ju Högberg utifrån sin egen argumentation faktiskt vara för ett slopande.

Det som irriterar mig är dock kanske främst hur lättvindigt ekonomiska drivkrafter avfärdas. Det är liksom inte tillräckligt fint på något sätt. Högberg skriver:

"Jag kan vara med på att steg ett och två i jobbskatteavdraget var ok som skattesänkning. Men frågan är om det drev undersköterskan att utvecklas i arbetet och sträva vidare mot karriären. Jag tror inte det var fallet utan att det är andra drivkrafter."

Jag skulle vilja svara som Hayek gör i den här videon: Jobs are a means, not the ends in themselves, people work to live better, to put food on the shelves. Pengar är ett mått på värden vi producerar, som vi kan byta mot andra värden. Undersköterskan kanske sätter ett värde på att kunna köpa ett par, tre extra chipspåsar till fredagsmyset med sina barn, kanske på att kunna åka på en lite längre semester, köpa goda lådviner, gå en helgkurs i aurafotografering eller bara ha ett sparande som fungerar som buffert om kylskåpet skulle paja. När man höjer skatterna förhindrar man undersköterskan från att kunna skaffa sig detta genom eget arbete. Var finns det goda i det? Var finns det goda i att hindra andra som vill höja sin livskvalitet genom att dra in lite mer cash?

Sanningen är ju att om man vill ha saker som inte kan köpas för pengar, som står utanför marknaden, då finns det ändå inte så mycket som staten kan göra. Den har nämligen bara två verktyg: Lagstiftningen och budgeten.

Jag säger inte att skatter hindrar personlig utveckling, faktum är att de inte ens alltid hindrar människor från att göra karriär. Däremot hindrar de människor från att skörda de fulla frukterna av sitt arbete, och mer än någon annan gör värnskatten detta, samtidigt som den inte gör någon annans liv lättare. Varför i hela friden ska vi då ha kvar den?

Och, tja, ärligt, det är nog något som Anders Borg behöver svara på också. Någon större skillnad mellan S och M verkar nämligen inte finnas i den här frågan. Borg hänvisar till "stabilitet i statsfinanserna", men om värnskatten inte bidrar till det då? Varför i hela friden ska den då vara kvar?

Vi måste prata om Grekland - och oss alla

Idag generalstrejkas det i Grekland, landet som just nu anses vara Europas största ekonomiska sorgebarn. Krisen har slagit hårt, heter det, och folk är missnöjda med regeringens sätt att hantera det.

Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.

Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.

Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)

Så, vad ska vi göra då?

Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.

---

Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.

Finansiering, shinansiering!

Varandes något av en besserwisser (se URL:en), kan jag inte låta bli att irritera mig en smula på Östros nya favoritterm, "ofinansierade skattesänkningar", som han dräller omkring med idag - bland annat i DN. Han anklagar dessutom regeringen för att låna till denna skattesänkning.

- Tjena Mats, hur är det?
-Jo, nu senast fick jag ju gå ner i tid, va, så jag fick en ofinansierad inkomstsänkning.. Men det är lugnt, jag har lånat till inkomsten istället.

Vill man verkligen ha en finansminister som inte riktigt har insikt om att man lånar till utgifter, och att skatterna är själva finansieringen?

Dessutom ser han ut som Humma Kavula i Liftarens Guide till Galaxen-filmen:


Ankersjö skriver också.

Om jobb, trygghet och ekonomi

Igår skrev Magnus Henrekson, professor och vd vid Institutet för Näringslivsforskning, på DN Debatt om att LAS måste kastas i papperskorgen. Centerfolk jublade över slutsatsen.

En slutsats som naturligtvis i sig är lovvärd - det är bara det att den kommer med ett antagande om att vi har för lite trygghet på arbetsmarknaden idag, och att det är något som måste lösas med lagstiftning.

Idag skriver Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ledamot av Globaliseringsråde, på SvD Brännpunkt om att man kanske borde införa ett generöst, allmänt avdragsbidrag för att folk som drabbas av uppsägning ska känna sig lite tryggare.

Samtidigt hittar jag via Dick Kling den skrämmande verkligheten: Var tredje svensk har ingen ekonomisk buffert.

Ja, vi behöver skrota LAS, och nej, vi ska inte ha ett generöst allmänt avgångsbidrag. Det är dags för svenska folket att bli vuxna nu. Det är dags för svenska folket att lära sig ta ansvar. Det är dags för svenska folket att inse sambanden mellan dagens enorma skattetryck, byråkratin och det som kommer ut i slutändan.

En människa med normal inkomst ska inte behöva ett avgångsbidrag. Hon ska klara av att spara ihop en buffert medan hon jobbar. Om jag med ett extrajobb max två kvällar i veckan klarar av att spara ihop till sommarhyran, betala den aktuella, ha mat på bordet, köpa ny kurslitteratur och fortfarande kan unna mig bio, fika och sådant, då ska det bannemej inte vara några problem för en människa med full lön.

Vuxna medborgare verkar ju ha samma förhållande till staten som som den här grabben till sin farmor, och tro mig, mitt råd till människan är inte att kräva ett tack, utan att sluta skämma bort sin sonson.

Saker man känner starkt för

Det är väl lika bra att börja med att fastslå att nej, jag har aldrig upplevt hur det är att få sparken, nej, jag vet inte hur det känns när man inser att hela ens försörjning står på spel (jag menar, jag är ju bara student!), och nej, jag skulle inte vilja byta.

Alltså, Volvo varslar. Inte någon struntsumma, utan över 3 000. Det är inte på något sätt roligt.

Men snälla, tro inte att regeringen kan göra något för situationen!

Thomas Eneroth säger att han känner starkt för de familjer som drabbats. Jag känner starkt för att införa en grundkurs i ekonomi i grundskolan.

Här är en basic regel som du behöver lära dig, Eneroth; staten kan inte skapa jobb. Den kan välja att stå mer eller mindre i vägen för företagen, som skapar jobb.
Annarkia, finanskrisen är inte en "en konsekvens av en avreglerad kapitalism i nyliberal anda".
Trotten, Volvo "gör" inte 3 000 arbetslösa. Volvo upphör med att ge dem arbete. Det är en rätt stor skillnad.
Svensson, kapitalismen i sig kan inte vara oansvarig! Och nej, marknaden är inte perfekt; just därför att marknaden i sig inte kan ta några beslut, besluten tas av människor, och människor handlar inte alltid rationellt. Men tro mig, de handlar troligen mer rationellt på en marknad än vad politikerna gör i riksdagshuset.

Det är förjävligt att 3 000 människor blir arbetslösa i ett slag. Det bästa regeringen kan göra är att hålla sig utanför och inte göra det värre än vad det redan är.

Lyxfällan är tillbaka!

Jag har insett att jag är lite sen med den här nyheten, men jag har varit för upptagen med att titta på alla avsnitt för att hinna skriva något. Idag är dock Lyxfällans Charlie med i DN och förklarar lite grundläggande grejer om privatekonomi.

Jag är personligen helt nerkärad i programmet. Vad är mer public service än att hjälpa människor med allvarliga, ekonomiska problem och samtidigt lära publiken ett och annat? Dessutom ligger alla avsnitt ute på Lyxfällans hemsida. Jag älskar verkligen det här. Sällan ser man i TV att någon vågar vara tydlig med att man själv ansvarar för sitt eget liv, sin egen ekonomi och sin egen framtid. Det är så skönt att höra.

Själv lever jag ju just nu på pengar från alla er skattebetalare. Jag tackar och lovar att betala tillbaka så fort det bara är möjligt!

400 000? Vad i hela friden..?

Både DN och SvD rapporterar idag om att 400 000 vuxna människor i Sverige inte tror att de kommer att kunna betala sina räkningar de kommande månaderna. Jag är i chocktillstånd. Så här förvånad har jag inte varit sen TV3 började sändan Lyxfällan. Hur tänker dessa människor?

Jag förstår att ett och annat tragiskt livsöde kan dölja sig bakom siffrorna, men 400 000?! Var har det gått fel? När började folk tro att man kan leva över sina tillgångar?

- Regeringen måste skapa en kraftfull och dynamisk strategi så att vi kan komma till rätta med problemen, säger rikskronofogden Eva Lidström Adler. Damn right, det behöver de. Börja med att införa privatekonomi som skolämne redan på högstadiet. Förklara hur marknaden fungerar. Förklara vad som händer om man hamnar hos kronofogden, visa inte bara någon tråkig film på hemkunskapen. Få ungarna att fatta att man inte tar sms-lån, då är man körd. Herregud, sådant här måste förebyggas.

Är det verkligen så många som 400 000 vuxna människor som inte kan hålla igen plånboken? Shit. Hörrni, kan vi alla komma överens om att inte basunera ut det här över hela världen? Annars kommer vi att höra rösten på Eurovision Song Contest säga "And the next contestent comes from Sweden, the nation of freaks".

Putout

Det är fantastiskt vad mycket viktigt man missar egentligen. Som det faktum att Putin fryser priserna på vissa matvaror. The Moscow Times rapporterar om det på dålig engelska men med förvånansvärd bredd. Även om myndigheterna hävdar att avtalet, som lyckligtvis bara ska gälla en begränsad period, är frivilligt så finns det väl ett och annat som talar emot det. Dessutom ser det ut att bli en gullig rundgång på pengarna; '"We haven't made any calculations yet, but we understand that we will face some difficulties," Saraikin said. "We have made the first step, but we believe that government should improve the situation radically by supporting agriculture in Russia"', eller på ren svenska; ryssarna ska betala mjölken via skattesedeln istället.

Varför händer då det här? Times Online spekulerar i att det handlar om det kommande valet. Myndigheterna säger att det rör sig om att bromsa inflationen.
Någon ekonom där ute som kan ge mig exempel på länder som tagit sig ur inflationskriser med hjälp av pristak?