I morse var jag på ett seminarium om jämställdhet och sexhandel arrangerat av SKR. Det var - ja, intressant är nog ett bra ord, samt en smula rörigt. Rapporten som släptes - Prostitution - Ett fritt valt yrke? - har jag inte helt hunnit läsa, men jag noterade att man under seminariet lyfte fram att man verkligen pratat med sexarbetare. I redogörelsen över vilka man intervjuat finns trettio personer (tre bortsållade) återfinns fyra aktiva (tre svenska och en tysk) och tre före detta (en svensk och två tyska) sexarbetare. Samtidigt har man pratat med sju representanter från prostitutionsenheterna i Sverige. Det är inte min idé om att lyssna på sexsäljare, speciellt inte som man så gott som inledde med att påstå att det inte går att diskutera sexköpslagen med aktiva sexsäljare, eftersom de säger fel saker.
Rapporten i sig är inte jätteintressant. Jag vill inte omyndigförklara dem som gett sina berättelser i den, men jag har vissa invändningar mot metodvalet och med vilka förutsättningar man skriver den. Hursom, den efterföljande debatten var, eh, höjdpunkten. Den var nämligen helt urspårad. Den enda mannen i panelen - vars namn jag inte får tag på - menade på fullt allvar att det var svårt inte bara att skilja mellan trafficking och frivillig sexförsäljning, utan också mellan våldtäkt och frivilligt sex. Överlag var tonen man använde när man omnämnde sexarbetare djupt patriarkal - bara det att nu var det inte männen som skulle skydda kvinnan, utan staten. Det redogjordes också för åsikten att sexsäljare ljög för Petra Östergren och Susanne Dodillet eftersom de kände sig tvungna till det.
Medan Carina Hägg tyckte att Anna Skarheds utvärdering borde sätta punkt för diskussionen om sexköpslagens vara eller icke vara (en tydlig indikator på att hon antingen inte läst den eller helt enkelt saknar insikt om vad som är intellektuell hederlighet) tog faktiskt Marit Östberg (feminismporrbruden) upp en mer intressant och ovanlig kritik av sexhandeln - nämligen det kapitalismkritiska perpektivet. Hon menade att sexhandel inte hade existerat om inte kapitalismen funnits.
Eftersom kapitalism innebär ett frivilligt utbyte av varor och tjänster så har hon sannerligen en poäng. Det innebär dock inte att ett antikapitalistiskt samhälle är önskvärt. Däremot är det i högsta grad relevant att diskutera hur vi hindrar människor från fattigare länder att utnyttjas i sexhandeln, och där har faktiskt kapitalismen svaret. I många fall handlar det om människor som i ren desperation söker sig till människohandlare i hopp om ett bättre liv - och då gäller det naturligtvis att förbättra livsvillkoren så pass att det inte blir en aktuell åtgärd längre. Effektivast som fattigdomsbekämpning är just ekonomisk frihet, varför man i det snaraste bör vara en förespråkare av kapitalism om man vill komma åt problemet.
Hur som helst, Mia Jonsson, verksamhetschef Karlskrona Kvinnojour, stod för debattens smaklösaste uttalande. Hon undrade, på fullt allvar, varför de frivilliga sexsäljarna inte var där om det nu fanns så många.
Jag vet liksom inte ens var jag ska börja. Hade hon velat delta när ett gäng oinsatta människor är satta att prata över huvudet på henne? Var sexsäljarna en inbjudna? (Nej.) Förstår hon begreppet stigmatisering?
Camilla Lindberg förklarade då att det bland annat varit ett seminarium i riksdagen där en sexsäljare deltog - men som bortförklarades med att han inte var representativ. För många duger inte en sexsäljares åsikter om de inte stämmer överens med ens egna.
Mia Jonsson lyckades också själv säga att de sexarbetare som kom till kvinnojouren naturligtvis var de som hade missbruksproblem o.s.v. En klok kvinna i publiken ställde då frågan till henne om hon hämtade sin kunskap och inställning om och gentemot sexarbete från sitt engagemang i kvinnojouren - och hur hon i så fall såg på heterosexualitet. Poängen verkade dock inte riktigt gå fram, och något svar lyckades i alla fall inte jag uppfatta.
Under den 10 minuter långa frågestunden lyckades en kvinna i publiken också anklaga alla som vill slopa sexköpslagen för att vilja legalisera människohandel, gärna med tioåringar, och hon drog dessutom upp argumentet "din dotter". Det hela var ett rätt obehagligt inslag, men också talande för vilken nivå debatten låg på. Det tycktes mig inte som om många av seminariedeltagarna någonsin hört argument från den andra sidan förut, och nästan hela publiken använde sig frekvent av härskartekniker i form av suckar, stönar och mumlande. Jag kan inte låta bli att finna det intressant givet vilken grupp människor det rör sig om.
Läs också Josh som bloggar utmärkt om absurditeterna. Jag ska försöka smälta allt med en god natts sömn.
tisdag, juli 06, 2010
fredag, juli 02, 2010
Sexköpslagsutredningen
Ja, så har den äntligen då kommit, Anna Skarheds Sexköpslagsutredning. Det är en absurd känsla att läsa den.
Redan på sidan 14 konstaterar man att det inte är relevant att göra uppdelningen frivilligt respektive ofrivilligt sexarbete, då man har "utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet, dvs. de som utnyttjas i prostitution, till efterfrågan, dvs. människohandlarna, kopplarna och sexköparna". Det är intellektuell ohederlighet på en nivå jag sällan skådat. Till att börja med är det, utredningen igenom, mäns köp av sexuella tjänster främst från kvinnor som problematiseras - ur ett jämställdhetsperspektiv är den alltså ytterst tveksam, eftersom män tycks ha en rätt att använda sina kroppar utan att behöva fördömas, men inte kvinnor. Vidare är det enligt FN-stadgan en mänsklig rättighet att själv välja sitt yrke, och att jämställa sexköpare med människohandlare och våldtäktsmän, det är rent vidrigt. Sexköp är inte våldtäkt, och våldtäkt är inte sexköp. En frivillig relation är inte en ofrivillig, och en ofrivillig är inte frivillig. Att vi numera har en Justitiekansler som inte vill skilja på så basala begrepp är oroväckande - speciellt som hon ändå inte verkar anse att alla sexarbetare går att betrakta som målsägande (s. 26), det vill säga, som den som blivit utsatt för ett brott.
Föreställningen att minskandet av den frivilliga sexhandeln går hand i hand med minskandet av den ofrivilliga är dessutom problematisk ur två perspektiv. För det första förutsätter man att de som efterfrågar det första är de samma som efterfrågar det andra. För det andra, om vi antar att det faktiskt är så, frånser man helt risken att allt fler nyttjar den ofrivilliga marknaden när den frivilliga minskar.
Följande mening, hämtad från sida 22, är kanske den mest problematiska: "Det är tydligt, och framstår som logiskt, att de personer som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Uppenbarligen ignorerar man fullständigt de vittnesmål som framkommit bland annat i Petra Östergrens Porr, horor och feminister, som pekar på att sexarbetare pressas att ta avstånd från sina tidigare liv, göra falska erkännanden och säga att de egentligen aldrig ville. Ändå är inställningen inte förvånande: Den följer av de direktiv som regeringen utfärdat. Den följer av en oförståelse inför andras sexuella preferenser, och av föreställningen att sexarbetare inte kan vara något annat än offer.
Vad gäller sexhandelns omfattning i Sverige kan också konstateras att utredningen inte gjort någon egen utredning, utan bara sammanställt material man kommit över. Nästan varje avsnitt innehåller också reservationen av typen "det är oerhört svårt att få fram exakta siffror" och "det går inte att vara säker". På sidan 116 anges det att Ungdomsstyrelsens enkät gett vid handen att ungefär 20 000 ungdomar någon gång tagit emot ersättning för sex - på sida 118 menar man att inget talar emot att det 1993 fanns mellan 2 500 och 3 000 sexarbetare i Sverige, och slutligen, på sida 120 sägs slutligen att inget tyder på att sexhandeln har ökat sedan 1999. När man gör en jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark vad gäller sexhandel via Internet, skriver man på sida 151 att "Man bör vara uppmärksam på att alla undersökningar använt sig av bedömningar från enskilda informanter för att kunna avgöra antalet individer bakom varje annons och att tillväga- gångssätten har varierat. Figuren förmedlar därför en övergripande bild och kan inte utgöra underlag för detaljerade jämförelser." Samtidigt påstår utredningen att jämförelsen "inte ger något stöd för påståendet att det svenska förbudet har lett till att prostitutionen ”flyttat till Internet” i större utsträckning än den annars skulle ha gjort." På sida 154 säger man först klart och tydligt att några närmare undersökningar rörande sexhandelns omfattning inte har gjorts sedan 90-taler - samtidigt som man påstår att inget tyder på att den skulle ha ökat på samma sätt som i Norge och Danmark. Man anger också att 25 000 sexarbetare i Nederländerna är tio gånger fler än vad det finns i Sverige på sidan 164.
Hur utredningen behandlar uppgifterna om ökat våld mot sexarbetare är också intressant. Smaka på detta stycke från sida 123:
"I sin rapport år 2003 rapporterade emellertid Socialstyrelsen uppgifter om ett ökat antal anmälningar om övergrepp mot prostituterade personer i Malmö i början av 2000-talet. Socialstyrelsen uppgav dock sammanfattningsvis att man inte med säkerhet kunde uttala sig om huruvida våldet inom prostitutionen hade ökat sedan förbudet infördes. Det uppgavs att en del personer som lämnat information talade om en mer riskabel situation, men att det var få som uppfattade att det faktiska våldet hade ökat."
Alltså. Det finns ett ökat antal anmälningar i Malmö. Det viftas bort med att det inte är säkert att det betyder att våldet har ökat, och att få informationslämnare uppfattade att det faktiska våldet ökat. Men också få innebär att några faktiskt uppfattat ett ökat våldsanvändande - varför utredningen inte vill problematisera kring detta torde vara självklart. Bara några rader ner finner vi detta:
"När det gällde gatuprostitutionen uppgavs i 2003 års rapport att det förekom uppgifter om att den blivit mer riskfylld och besvärlig. Anledningen till detta skulle vara att ett minskat antal sexköpare gjort att konkurrensen hårdnat och att kunderna då ställde större krav på att de prostituerade skulle ställa upp på olika former av sex än tidigare. Någon riktig förklaring till dessa uppgifter gavs dock inte och en alternativ förklaring till varför tillvaron i gatu- prostitutionen skulle ha försämrats angavs vara att tillgången och användningen av heroin hade ökat."
Antingen saknar Skarhed förmågan att förstå att hon precis återgett förklaringen, eller så framställer hon det med flit som opålitliga uppgifter, och menar att knark är förklaringen till att sexarbetare som bor på gatan har fått det sämre.
Skarhed beskriver det också som positivt att aktiva sexarbetare upplever lagen som något negativt för dem. Hon talar sig varm för logiken i att de som "tagit sig ur prostitutionen" hyllar sexköpslagen medan de som "utnyttjas i prostitutionen" inte gillar den. Logiken i att de som trivs med sin situation inte lämnar den verkar dock inte ha slagit henne. Det märks så tydligt när hon skriver att aktiva sexarbetare menar "att man kan skilja på frivillig och tvingad prostitution". Samtidigt menar Skarhed på sida 228 att de farhågor som fanns om att sexsäljarnas situation skulle bli mer utsatt inte har besannats.
Jag är lite matt av att bara ha ögnat igenom delar av utredningen. Så många reservationer om osäkerhet som följs av tvärsäkra påståenden, sådana brister i undersökningen, sådant förminskande av oliktänkande! Det kommer med största sannolikhet att finnas anledningar att återkomma till utredningen framöver.
DN och SvD återger utredarens åsikter. Sanna Rayman har dock bra synpunkter.
Redan på sidan 14 konstaterar man att det inte är relevant att göra uppdelningen frivilligt respektive ofrivilligt sexarbete, då man har "utgångspunkt i ett jämställdhets- och människorättsperspektiv och med fokus flyttat från utbudet, dvs. de som utnyttjas i prostitution, till efterfrågan, dvs. människohandlarna, kopplarna och sexköparna". Det är intellektuell ohederlighet på en nivå jag sällan skådat. Till att börja med är det, utredningen igenom, mäns köp av sexuella tjänster främst från kvinnor som problematiseras - ur ett jämställdhetsperspektiv är den alltså ytterst tveksam, eftersom män tycks ha en rätt att använda sina kroppar utan att behöva fördömas, men inte kvinnor. Vidare är det enligt FN-stadgan en mänsklig rättighet att själv välja sitt yrke, och att jämställa sexköpare med människohandlare och våldtäktsmän, det är rent vidrigt. Sexköp är inte våldtäkt, och våldtäkt är inte sexköp. En frivillig relation är inte en ofrivillig, och en ofrivillig är inte frivillig. Att vi numera har en Justitiekansler som inte vill skilja på så basala begrepp är oroväckande - speciellt som hon ändå inte verkar anse att alla sexarbetare går att betrakta som målsägande (s. 26), det vill säga, som den som blivit utsatt för ett brott.
Föreställningen att minskandet av den frivilliga sexhandeln går hand i hand med minskandet av den ofrivilliga är dessutom problematisk ur två perspektiv. För det första förutsätter man att de som efterfrågar det första är de samma som efterfrågar det andra. För det andra, om vi antar att det faktiskt är så, frånser man helt risken att allt fler nyttjar den ofrivilliga marknaden när den frivilliga minskar.
Följande mening, hämtad från sida 22, är kanske den mest problematiska: "Det är tydligt, och framstår som logiskt, att de personer som tagit sig ur prostitutionen är positiva till kriminaliseringen medan de som alltjämt utnyttjas i prostitutionen är kritiska mot förbudet." Uppenbarligen ignorerar man fullständigt de vittnesmål som framkommit bland annat i Petra Östergrens Porr, horor och feminister, som pekar på att sexarbetare pressas att ta avstånd från sina tidigare liv, göra falska erkännanden och säga att de egentligen aldrig ville. Ändå är inställningen inte förvånande: Den följer av de direktiv som regeringen utfärdat. Den följer av en oförståelse inför andras sexuella preferenser, och av föreställningen att sexarbetare inte kan vara något annat än offer.
Vad gäller sexhandelns omfattning i Sverige kan också konstateras att utredningen inte gjort någon egen utredning, utan bara sammanställt material man kommit över. Nästan varje avsnitt innehåller också reservationen av typen "det är oerhört svårt att få fram exakta siffror" och "det går inte att vara säker". På sidan 116 anges det att Ungdomsstyrelsens enkät gett vid handen att ungefär 20 000 ungdomar någon gång tagit emot ersättning för sex - på sida 118 menar man att inget talar emot att det 1993 fanns mellan 2 500 och 3 000 sexarbetare i Sverige, och slutligen, på sida 120 sägs slutligen att inget tyder på att sexhandeln har ökat sedan 1999. När man gör en jämförelse mellan Sverige, Norge och Danmark vad gäller sexhandel via Internet, skriver man på sida 151 att "Man bör vara uppmärksam på att alla undersökningar använt sig av bedömningar från enskilda informanter för att kunna avgöra antalet individer bakom varje annons och att tillväga- gångssätten har varierat. Figuren förmedlar därför en övergripande bild och kan inte utgöra underlag för detaljerade jämförelser." Samtidigt påstår utredningen att jämförelsen "inte ger något stöd för påståendet att det svenska förbudet har lett till att prostitutionen ”flyttat till Internet” i större utsträckning än den annars skulle ha gjort." På sida 154 säger man först klart och tydligt att några närmare undersökningar rörande sexhandelns omfattning inte har gjorts sedan 90-taler - samtidigt som man påstår att inget tyder på att den skulle ha ökat på samma sätt som i Norge och Danmark. Man anger också att 25 000 sexarbetare i Nederländerna är tio gånger fler än vad det finns i Sverige på sidan 164.
Hur utredningen behandlar uppgifterna om ökat våld mot sexarbetare är också intressant. Smaka på detta stycke från sida 123:
"I sin rapport år 2003 rapporterade emellertid Socialstyrelsen uppgifter om ett ökat antal anmälningar om övergrepp mot prostituterade personer i Malmö i början av 2000-talet. Socialstyrelsen uppgav dock sammanfattningsvis att man inte med säkerhet kunde uttala sig om huruvida våldet inom prostitutionen hade ökat sedan förbudet infördes. Det uppgavs att en del personer som lämnat information talade om en mer riskabel situation, men att det var få som uppfattade att det faktiska våldet hade ökat."
Alltså. Det finns ett ökat antal anmälningar i Malmö. Det viftas bort med att det inte är säkert att det betyder att våldet har ökat, och att få informationslämnare uppfattade att det faktiska våldet ökat. Men också få innebär att några faktiskt uppfattat ett ökat våldsanvändande - varför utredningen inte vill problematisera kring detta torde vara självklart. Bara några rader ner finner vi detta:
"När det gällde gatuprostitutionen uppgavs i 2003 års rapport att det förekom uppgifter om att den blivit mer riskfylld och besvärlig. Anledningen till detta skulle vara att ett minskat antal sexköpare gjort att konkurrensen hårdnat och att kunderna då ställde större krav på att de prostituerade skulle ställa upp på olika former av sex än tidigare. Någon riktig förklaring till dessa uppgifter gavs dock inte och en alternativ förklaring till varför tillvaron i gatu- prostitutionen skulle ha försämrats angavs vara att tillgången och användningen av heroin hade ökat."
Antingen saknar Skarhed förmågan att förstå att hon precis återgett förklaringen, eller så framställer hon det med flit som opålitliga uppgifter, och menar att knark är förklaringen till att sexarbetare som bor på gatan har fått det sämre.
Skarhed beskriver det också som positivt att aktiva sexarbetare upplever lagen som något negativt för dem. Hon talar sig varm för logiken i att de som "tagit sig ur prostitutionen" hyllar sexköpslagen medan de som "utnyttjas i prostitutionen" inte gillar den. Logiken i att de som trivs med sin situation inte lämnar den verkar dock inte ha slagit henne. Det märks så tydligt när hon skriver att aktiva sexarbetare menar "att man kan skilja på frivillig och tvingad prostitution". Samtidigt menar Skarhed på sida 228 att de farhågor som fanns om att sexsäljarnas situation skulle bli mer utsatt inte har besannats.
Jag är lite matt av att bara ha ögnat igenom delar av utredningen. Så många reservationer om osäkerhet som följs av tvärsäkra påståenden, sådana brister i undersökningen, sådant förminskande av oliktänkande! Det kommer med största sannolikhet att finnas anledningar att återkomma till utredningen framöver.
DN och SvD återger utredarens åsikter. Sanna Rayman har dock bra synpunkter.
torsdag, juli 01, 2010
Hela arbetsmarknaden är ett jävla skämt!
Japp, Elin Monday skapades av CUF. Vi kan knappast ge oss själva äran för att vara de första som någonsin använt metoden, men kanske är vi först i den politiska sfären. Möjligen är det därför det ställs frågor om vi inte har gjort många besvikna nu, när det visat sig att Elin "inte finns på riktigt".
Elins berättelse bygger dock på verkliga händelser som drabbat desperata unga i en desperat tid. Vi ville att dessa berättelser skulle nå ut. Det har vi uppenbarligen lyckats med.
Alliansfritt Sverige gör ett sedvanligt bottennapp när de helt omtolkar hela vår kampanj till att plötsligt bara vara en kritik mot arbetsförmedlingen. Elin är en del i vår kampanj. Den drivs mot hela arbetsmarknaden - och det inkluderar såväl Sven Otto Littorin, facket och LAS som arbetsförmedlingen.
Bloggar: Albin Ring Broman, Elias Giertz, Rickard Nordin, Per Ankersjö.
Elins berättelse bygger dock på verkliga händelser som drabbat desperata unga i en desperat tid. Vi ville att dessa berättelser skulle nå ut. Det har vi uppenbarligen lyckats med.
Alliansfritt Sverige gör ett sedvanligt bottennapp när de helt omtolkar hela vår kampanj till att plötsligt bara vara en kritik mot arbetsförmedlingen. Elin är en del i vår kampanj. Den drivs mot hela arbetsmarknaden - och det inkluderar såväl Sven Otto Littorin, facket och LAS som arbetsförmedlingen.
Bloggar: Albin Ring Broman, Elias Giertz, Rickard Nordin, Per Ankersjö.
tisdag, juni 29, 2010
OB och helger
Idag skriver Almegas VD, Jonas Milton, på Aftonbladets debattsida om det enkla faktum att människor är olika. Även som vuxna har vi olika dygnsrytm och olika tider på dygnet passar bättre eller sämre att jobba på. OB-tilläggets nuvarande utformning är, precis som han skriver, föråldrat.
Dock gäller det inte bara vilka tider på dygnet som passar, utan också vad som räknas som helgdagar. De nuvarande känns.. jo, men lite medeltida, faktiskt. Och väldigt religiöst bundna.
Ska vi ha en religiöst obunden stat ska den bannemej vara objektiv vad gäller högtider också. Själv skulle jag gärna vara ledig på Towel Day - och det vore faktiskt rimligt om vi medborgare fick definiera vad som är helg för oss precis som vad som är obekväm arbetstid.
Dock gäller det inte bara vilka tider på dygnet som passar, utan också vad som räknas som helgdagar. De nuvarande känns.. jo, men lite medeltida, faktiskt. Och väldigt religiöst bundna.
Ska vi ha en religiöst obunden stat ska den bannemej vara objektiv vad gäller högtider också. Själv skulle jag gärna vara ledig på Towel Day - och det vore faktiskt rimligt om vi medborgare fick definiera vad som är helg för oss precis som vad som är obekväm arbetstid.
torsdag, juni 10, 2010
Men för fan, Ask!
Ibland blir man faktiskt rätt så jävla less. Nu var det ju inte ens tre månader sedan vår justitieminister, Beatrice Ask, senast var ute och bevisade sin oduglighet som justitieminister. Nu är hon i farten igen.
Hon menar att åklagare ska kunna dela ut strafförelägganden.
Det är helt urbota dumt.
Låtom oss betänka åklagarens roll i dagens rättssystem. Denne har att beakta alla omständigheter, även de som talar emot att brott skulle ha begåtts. När åklagaren tror sig ha ett case, då väcker den åtal.
Alla som tror att varenda väckt åtal leder till en fällande dom kan ju räcka upp en hand. Allvarligt, för det tycks vara den nivån man behöver hålla på den här debatten för att Ask ska fatta. Nej, naturligtvis förlorar också åklagare mål. Rätt ofta, till och med, skulle jag vilja påstå. Och jo, det kan hända även om det finns ett erkännande. Och, låt oss påminna oss om att inte ens domstolar är riktigt rättssäkra. Det sitter med största sannolikhet oskyldiga i våra fängelser. Troligen finns där också åtminstone en som oskyldigt dömts enbart på grund av sitt erkännande.
Hennes kommentar, att man inte ska använda rättsapparaten i onödan men att det finns mer komplicerade brott som måste bedömas av en domstol är ju dessutom något av en klass för sig. Det är nämligen inte bara det faktum att det är rätt okomplicerat att ge någon en fortkörningsbot som gör att det går att hantera i ett summariskt förfarande, utan också det faktum att det är en bot. När vi börjar snacka fängelse, till och med för ett så "enkelt" brott som rattfylla, gör man nämligen en rad bedömningar vad gäller straffets längd. Även om brottet i sig inte är komplicerat att utreda, är faktiskt ofta just påföljdsdelen det.
Nej, Ask, bespara oss dina usla besparingsförslag. Se till att statens viktigaste grundfunktion, rättsapparaten, fungerar som den ska istället.
Bloggar: Göran i Livbåten, Opassande, HAX, Yami, Drottningsylt, Falkvinge, Gothbarbie, Josh.
Hon menar att åklagare ska kunna dela ut strafförelägganden.
Det är helt urbota dumt.
Låtom oss betänka åklagarens roll i dagens rättssystem. Denne har att beakta alla omständigheter, även de som talar emot att brott skulle ha begåtts. När åklagaren tror sig ha ett case, då väcker den åtal.
Alla som tror att varenda väckt åtal leder till en fällande dom kan ju räcka upp en hand. Allvarligt, för det tycks vara den nivån man behöver hålla på den här debatten för att Ask ska fatta. Nej, naturligtvis förlorar också åklagare mål. Rätt ofta, till och med, skulle jag vilja påstå. Och jo, det kan hända även om det finns ett erkännande. Och, låt oss påminna oss om att inte ens domstolar är riktigt rättssäkra. Det sitter med största sannolikhet oskyldiga i våra fängelser. Troligen finns där också åtminstone en som oskyldigt dömts enbart på grund av sitt erkännande.
Hennes kommentar, att man inte ska använda rättsapparaten i onödan men att det finns mer komplicerade brott som måste bedömas av en domstol är ju dessutom något av en klass för sig. Det är nämligen inte bara det faktum att det är rätt okomplicerat att ge någon en fortkörningsbot som gör att det går att hantera i ett summariskt förfarande, utan också det faktum att det är en bot. När vi börjar snacka fängelse, till och med för ett så "enkelt" brott som rattfylla, gör man nämligen en rad bedömningar vad gäller straffets längd. Även om brottet i sig inte är komplicerat att utreda, är faktiskt ofta just påföljdsdelen det.
Nej, Ask, bespara oss dina usla besparingsförslag. Se till att statens viktigaste grundfunktion, rättsapparaten, fungerar som den ska istället.
Bloggar: Göran i Livbåten, Opassande, HAX, Yami, Drottningsylt, Falkvinge, Gothbarbie, Josh.
tisdag, juni 08, 2010
Vissa är mer jämlika än andra
Alltså förlåt, nu är jag väl allra sist på bollen, men jag kan inte få den här intervjun med Lars Ohly ur skallen.
För det första får man väl konstatera att det är lustigt att det var under sin tid på just SJ som han blev kommunist. Jag menar, det var ju inte ens bolagiserat på den tiden. Nåja.
Det som verkligen gör att jag inte kan släppa artikeln är dock Ohlys absurda inkonsekvens. Så här: Han har inga problem med att inse att pengar kan vara en del av drivkraften för fotbollsspelare, att lönen en klubb kan erbjuda spelar roll för vilka spelare de får och att Sveriges höga skatter inte blir en konkurrensfördel, direkt. Vad det gäller alla andra områden, så verkar dock denna insikt vara som bortblåst.
Antingen vet Ohly något om fotboll som jag inte vet, eller så förstår han inte grundläggande ekonomi.
"Skulle du inte kunna tillämpa samma resonemang på uppfinnare och entreprenörer?
– Samhället är inte en fotbollsplan. När jag pratar om elitens betydelse i idrotten handlar det om den upplevelse det innebär att se på bra idrott, i kombination med den positiva effekt eliten har på breddidrotten. Då finns det en logik i att man sänker skatten, som man har gjort i Danmark och Norge. Ingenstans där har jag hört slutsatsen att man därmed också borde gynna eliten i samhället. Tvärtom menar jag att det är ett problem att vd:ar tjänar fyra gånger så mycket som vanliga industriarbetare. Den eliten minskar möjligheten för människor att leva goda liv.
Kan inte vissa företagare vara förebilder för andra att skapa egna företag – på samma sätt som i idrotten?
– Den moroten spelar nästan ingen roll. När jag började på SJ tjänade mina chefer mångdubbelt mer. Inte var det någon drivkraft! Skulle alla bli chefer då?" (DN)
Alltså: Om Sverige är en arena som ger sämre betalt för entreprenörer än vad de kan få någon annanstans, då kommer de inte att etablera sig här. Om Sveriges medborgare inte tror att det går att tjäna pengar på företagande, då kommer de inte att starta några. Hur svårt ska det vara att förstå? Och vad menar han med "Skulle alla bli chefer då?"? Applicerat på fotbollen skulle ju frågan bli om alla skulle bli elitspelare - men det tycks ju inte ens vara hans mål.
Han tycker dessutom att det är för lätt att bli rik i Sverige. Yepp. I ett land där en av fem har skapat sin egen förmögenhet. Och att döma av att han menar att "den rikedom som uppstår ofta uppstår på andras bekostnad" så kan det heller inte vara så att han bara satt ribban för rikedom liiiite lägre än alla andra.
Vet ni, det finns ju en gammal historia om en socialist och en kapitalist som går förbi en gigantisk och vacker herrgård. I historien säger socialisten "Ingen borde få bo så vackert!" medan kapitalisten säger att "Alla borde kunna bo så vackert!"
Jag trodde bara aldrig att någon socialist skulle göra verklighet av historien. Wow.
Andra bloggar: Elisabeth Thand Ringqvist, Adam Cwejman, Johan Hedin på P,L & C, SvD:s ledarblogg, Hans på Motpol.
För det första får man väl konstatera att det är lustigt att det var under sin tid på just SJ som han blev kommunist. Jag menar, det var ju inte ens bolagiserat på den tiden. Nåja.
Det som verkligen gör att jag inte kan släppa artikeln är dock Ohlys absurda inkonsekvens. Så här: Han har inga problem med att inse att pengar kan vara en del av drivkraften för fotbollsspelare, att lönen en klubb kan erbjuda spelar roll för vilka spelare de får och att Sveriges höga skatter inte blir en konkurrensfördel, direkt. Vad det gäller alla andra områden, så verkar dock denna insikt vara som bortblåst.
Antingen vet Ohly något om fotboll som jag inte vet, eller så förstår han inte grundläggande ekonomi.
"Skulle du inte kunna tillämpa samma resonemang på uppfinnare och entreprenörer?
– Samhället är inte en fotbollsplan. När jag pratar om elitens betydelse i idrotten handlar det om den upplevelse det innebär att se på bra idrott, i kombination med den positiva effekt eliten har på breddidrotten. Då finns det en logik i att man sänker skatten, som man har gjort i Danmark och Norge. Ingenstans där har jag hört slutsatsen att man därmed också borde gynna eliten i samhället. Tvärtom menar jag att det är ett problem att vd:ar tjänar fyra gånger så mycket som vanliga industriarbetare. Den eliten minskar möjligheten för människor att leva goda liv.
Kan inte vissa företagare vara förebilder för andra att skapa egna företag – på samma sätt som i idrotten?
– Den moroten spelar nästan ingen roll. När jag började på SJ tjänade mina chefer mångdubbelt mer. Inte var det någon drivkraft! Skulle alla bli chefer då?" (DN)
Alltså: Om Sverige är en arena som ger sämre betalt för entreprenörer än vad de kan få någon annanstans, då kommer de inte att etablera sig här. Om Sveriges medborgare inte tror att det går att tjäna pengar på företagande, då kommer de inte att starta några. Hur svårt ska det vara att förstå? Och vad menar han med "Skulle alla bli chefer då?"? Applicerat på fotbollen skulle ju frågan bli om alla skulle bli elitspelare - men det tycks ju inte ens vara hans mål.
Han tycker dessutom att det är för lätt att bli rik i Sverige. Yepp. I ett land där en av fem har skapat sin egen förmögenhet. Och att döma av att han menar att "den rikedom som uppstår ofta uppstår på andras bekostnad" så kan det heller inte vara så att han bara satt ribban för rikedom liiiite lägre än alla andra.
Vet ni, det finns ju en gammal historia om en socialist och en kapitalist som går förbi en gigantisk och vacker herrgård. I historien säger socialisten "Ingen borde få bo så vackert!" medan kapitalisten säger att "Alla borde kunna bo så vackert!"
Jag trodde bara aldrig att någon socialist skulle göra verklighet av historien. Wow.
Andra bloggar: Elisabeth Thand Ringqvist, Adam Cwejman, Johan Hedin på P,L & C, SvD:s ledarblogg, Hans på Motpol.
söndag, maj 30, 2010
Tack och länkkärlek
Busy days just nu. Valrörelsen rullar och jag har tenta på tisdag (gulp - i övermorgon!) varför jag inte varit särskilt aktiv här. Bot och bättring lovas!
Hur som, något oerhört smickrande har hänt den här veckan. Jag har fått en debattlag uppkallad efter mig. Den lyder så här:
Wagenius lag
En normativ regel för debatt, reklam och kommunikation överlag, som diskvalificerar den som använder argument baserade på ”om det gällde din dotter…”, ”skulle du vilja att din dotter…”, eller motsvarande som underförstått utmålar döttrar som viljelösa, hjälplösa, naiva våp vars oskuld och tadel kräver extra skydd jämfört med sönernas.
En debattregel som menar att om du finner dig hålla med KD i någon fråga som gäller genus, livsstil eller sexualitet, så bör du fundera ett varv till…
För denna ära vill jag tacka Josh och Marcus Fridholm, som formulerat och namngett. Om jag fick ge namn åt vad jag ville, så skulle nog inget smälla högre än det här. Jag vill också tacka Niklas Dougherty, Farmor Gun, min bloggkollega Johanna Nylander och Emma på Opassande för att ni sprider ordet. Så sjukt, sjukt smickrande. Och ursäkta för att det här låter som ett uppstyltat tal. Jag är bara så.. rörd.
Sen är det visst också Bloggkärleksveckan den här veckan, eller har varit snarare. Jag vill dock haka på lite så här innan det är för sent. Jag följer ungefär 150 bloggar i Google Reader, och jag följer var och en av dem för att de är bra, intressanta och givande att följa. Det går dock inte att länka till allihopa här, det vore meningslöst, men det finns vissa som förtjänar att lyftas lite extra. Dels de länkade ovan, men också dessa:
För mitt eget höga nöjes skull, utan politiska aspekter, läser jag Julia Skott, Hanna Fridén och Fredrik Backman. Bland Centerbloggarna får man inte missa Elias Giertz, Karl Malmqvist eller Elisabeth Thand Ringqvist. Annars hos Alliansen ligger Amanda Brihed mig varmt om hjärtat.
Pirater finns det också gott om i bloggrullen, och där har Gothbarbie (a.k.a. ProjO) en naturlig plats. Några från "det andra laget" följer jag naturligtvis också, bland andra Elin Frid som skriver skitbra men alldeles för sällan respektive Mikael Abramsson hemifrån Jämtland som jag stötte på när jag som yngre var engagerad i landstingets ungdomsråd.
Så mycket mer är det nog inte meningsfullt att skriva den här gången. På återseende, och kärlek på er!
Hur som, något oerhört smickrande har hänt den här veckan. Jag har fått en debattlag uppkallad efter mig. Den lyder så här:
Wagenius lag
En normativ regel för debatt, reklam och kommunikation överlag, som diskvalificerar den som använder argument baserade på ”om det gällde din dotter…”, ”skulle du vilja att din dotter…”, eller motsvarande som underförstått utmålar döttrar som viljelösa, hjälplösa, naiva våp vars oskuld och tadel kräver extra skydd jämfört med sönernas.
En debattregel som menar att om du finner dig hålla med KD i någon fråga som gäller genus, livsstil eller sexualitet, så bör du fundera ett varv till…
För denna ära vill jag tacka Josh och Marcus Fridholm, som formulerat och namngett. Om jag fick ge namn åt vad jag ville, så skulle nog inget smälla högre än det här. Jag vill också tacka Niklas Dougherty, Farmor Gun, min bloggkollega Johanna Nylander och Emma på Opassande för att ni sprider ordet. Så sjukt, sjukt smickrande. Och ursäkta för att det här låter som ett uppstyltat tal. Jag är bara så.. rörd.
Sen är det visst också Bloggkärleksveckan den här veckan, eller har varit snarare. Jag vill dock haka på lite så här innan det är för sent. Jag följer ungefär 150 bloggar i Google Reader, och jag följer var och en av dem för att de är bra, intressanta och givande att följa. Det går dock inte att länka till allihopa här, det vore meningslöst, men det finns vissa som förtjänar att lyftas lite extra. Dels de länkade ovan, men också dessa:
För mitt eget höga nöjes skull, utan politiska aspekter, läser jag Julia Skott, Hanna Fridén och Fredrik Backman. Bland Centerbloggarna får man inte missa Elias Giertz, Karl Malmqvist eller Elisabeth Thand Ringqvist. Annars hos Alliansen ligger Amanda Brihed mig varmt om hjärtat.
Pirater finns det också gott om i bloggrullen, och där har Gothbarbie (a.k.a. ProjO) en naturlig plats. Några från "det andra laget" följer jag naturligtvis också, bland andra Elin Frid som skriver skitbra men alldeles för sällan respektive Mikael Abramsson hemifrån Jämtland som jag stötte på när jag som yngre var engagerad i landstingets ungdomsråd.
Så mycket mer är det nog inte meningsfullt att skriva den här gången. På återseende, och kärlek på er!
torsdag, maj 20, 2010
Kvinnan som sitt kön
Ibland blir man så där heligt förbannad. Mig händer det oftast när något idiotiskt sägs om kvinnlig sexualitet. Idag öppnade jag Google Reader och hittade ett inlägg hos Sakine Madon med en bild från Stoppa Langningen. Texten lyder så här:
"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."
Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.
Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.
När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.
Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.
Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.
"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen."
Det är vidrigt skrivet. Det säger rätt ut att en kvinnas oskuld är något som av någon outgrundlig anledning är viktig att skydda. Som om det vore något fel med kvinnan annars, som om sex skulle förstöra henne.
Men det stora problemet är inte den här affischen. Det stora problemet är att majoriteten bara upptäcker det vidriga budskapet när det är så tydligt uttryckt.
När någon - som ofta kallar sig för feminist - upprörs över det "kvinnoförnedrande" i reklam o. dyl. som innehåller bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor som tycks vilja ha sex with no strings attached, däremot, då är det svårare att se att det som uttrycks är precis samma sak. Budskapet att jag förväntas uppröras av att kvinnor framställs som villiga är ett budskap om att kvinnor som har sex är orena. Det är ett budskap om att hela kvinnans väsen sitter i hennes kön, och att det blir befläckat av sex. Detsamma syns ofta under ytan på sexköpsdebatten, där det blir tydligt att kvinnor och sex är en kombination som upprör, där en kvinna som har sex mot betalning måste vara traumatiserad eller tvingad.
Jag säger inte att alla kvinnor alltid vill ha sex. Jag säger bara att det är fel och vidrigt att betrakta kvinnan som något som kan förstöras av sex, hur frivilligt det än är. Jag skulle vilja sluta förväntas bli upprörd när jag ser en annan naken kvinna på en reklampelare. Jag skulle vilja sluta bli betraktad som ett kön.
Och jag skulle vilja att radikalfeministerna funderar en vända till nästa gång de upptäcker att de är överens med KD.
onsdag, maj 19, 2010
Elias äger
När jag var 14 hade jag inte ens börjat tycka saker i organiserad form. Därför är det sjukt imponerande att läsa Elias Giertz debattartikel på Aftonbladet idag. Damn, liksom.
Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.
CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?
Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!
Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.
CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?
Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!
måndag, maj 17, 2010
Låt oss snacka facket då
CUF:s kampanj har väckt en hel del irritation. Bra så. Vi är ett politiskt ungdomsförbund, det är inte vårt uppdrag att stryka medhårs och vara mediokra.
Det jag kan tycka är lite trist är att det bara tycks vara en sida i vårt tidning om arbetsmarknaden som uppmärksammas. Och nog för att Hannes att snygg, men det känns som om alla hakat på språkbruket och vägrat ta i hela frågan. Det är som om alla bara kikat på Alliansfritt Sveriges inlägg och helt skitit i att själva kolla kampanjen. Vi driver den faktiskt mot hela arbetsmarknaden. Nåja, nu verkar det vara facket de flesta är upprörda över. Då är det nog lika bra att ta tag i den frågan.
För är facket verkligen en kraft som står på ungdomars sida idag? Well, i enskilda fall händer det, visst - men om man ser hela bilden så driver de upp ingångslönerna så att färre unga får jobb, och man är föga intresserade av att jobba för de ungdomar som inte lyckats få en heltidsanställning. Och ingen verkar tycka att det är något som facket själva ska ta ansvar för att förändra.
Det hela illustreras rätt tydligt av att Tant Agnes twittrade att facket aldrig intresserat sig av henne, troligtvis på grund av hennes anställningsform(er), som alltså inte varit tillsvidare på heltid. Svaret från exiljämten och journalisten Erik Wiklund var att det var anställningsformerna som gjorde att folk inte gick med i facket.
För det första måste det vara fackets uppgift att göra sig relevant på arbetsmarknaden genom att vara till nytta för arbetstagarna. Om man då helt skiter i folk som inte har tillsvidareanställning, då är det ju liksom lite ens eget fel att man inte attraherar dessa också.
För det andra finns det en anledning till att övriga anställningsformer finns och nyttjas. Det beror på att de passar. Inte bara för arbetsgivarna, utan också framförallt min generation, som inte är inställda på att arbeta på samma jobb hela livet.
Min poäng, alltså: Det verkar konstigt att man inte ska få säga att facket inte är bra när det heller inte är det. Och när ingen annan vågar annat än att okritiskt hylla facket som det bästa sedan skivat bröd, då får CUF ta sitt ansvar. Det gör vi. När ska facket börja göra det?
Det jag kan tycka är lite trist är att det bara tycks vara en sida i vårt tidning om arbetsmarknaden som uppmärksammas. Och nog för att Hannes att snygg, men det känns som om alla hakat på språkbruket och vägrat ta i hela frågan. Det är som om alla bara kikat på Alliansfritt Sveriges inlägg och helt skitit i att själva kolla kampanjen. Vi driver den faktiskt mot hela arbetsmarknaden. Nåja, nu verkar det vara facket de flesta är upprörda över. Då är det nog lika bra att ta tag i den frågan.
För är facket verkligen en kraft som står på ungdomars sida idag? Well, i enskilda fall händer det, visst - men om man ser hela bilden så driver de upp ingångslönerna så att färre unga får jobb, och man är föga intresserade av att jobba för de ungdomar som inte lyckats få en heltidsanställning. Och ingen verkar tycka att det är något som facket själva ska ta ansvar för att förändra.
Det hela illustreras rätt tydligt av att Tant Agnes twittrade att facket aldrig intresserat sig av henne, troligtvis på grund av hennes anställningsform(er), som alltså inte varit tillsvidare på heltid. Svaret från exiljämten och journalisten Erik Wiklund var att det var anställningsformerna som gjorde att folk inte gick med i facket.
För det första måste det vara fackets uppgift att göra sig relevant på arbetsmarknaden genom att vara till nytta för arbetstagarna. Om man då helt skiter i folk som inte har tillsvidareanställning, då är det ju liksom lite ens eget fel att man inte attraherar dessa också.
För det andra finns det en anledning till att övriga anställningsformer finns och nyttjas. Det beror på att de passar. Inte bara för arbetsgivarna, utan också framförallt min generation, som inte är inställda på att arbeta på samma jobb hela livet.
Min poäng, alltså: Det verkar konstigt att man inte ska få säga att facket inte är bra när det heller inte är det. Och när ingen annan vågar annat än att okritiskt hylla facket som det bästa sedan skivat bröd, då får CUF ta sitt ansvar. Det gör vi. När ska facket börja göra det?
fredag, maj 14, 2010
Arbetsmarknaden är ett jävla skämt!
Vi i CUF släpper idag vår kampanj mot ungdomsarbetslöshet, den tröga arbetsmarknaden, sega fack som ogillar ungdomar och jantelagen.
Vi tycker att den strukturella diskrimineringen av ungdomar måste avskaffas. Vi vet att LAS är till för Lars, 58, men inte ger något skydd åt den som står utanför arbetsmarknaden - tvärt om håller den folk utanför. Trygghet är inte att jobba på samma ställe hela livet, utan att kunna hitta ett nytt jobb om det behövs.
Eftersom arbetsmarknaden är ett jävla skämt kände vi oss tvungna att starta en cirkus. Där kan du gå in och ladda upp ditt eget video-CV och förhoppningsvis få ett jobb!
Annars kan du också kontakta närmsta CUF:are, skaffa en grön näsa och delta i den gröna folkrörelsen. Jante go home!
Bloggar: Magnus Andersson, Rebecka Lindström, Annie Johansson, Alexander Woodhouse, Isak Engqvist, Johan Pettersson och så en blogg utan humor.
fredag, maj 07, 2010
What the fack?
Alltså, jag har absolut inget principiellt emot att folk sluter sig samman i olika frivilliga konstellationer - det är inte alls där skon klämmer. Det är tvärt om en grundläggande rättighet som ska tillkomma alla medborgare.
Men det finns en annan grundläggande rättighet också, och den kallas yttrandefriheten. Den ämnar jag begagna mig av i detta inlägg.
Till att börja med - fackförbundet Unionen. Eeh. De har alltså dragit igång en kampanj i jakt på Sveriges tråkigaste jobb där de menar att det är moralisk förkastligt att städa på McDonalds, att alla snabbköpskunder är dumma i huvudet och att de som jobbar i skolrestauranter är ouppskattade. Japp. Man ser ner på vanliga jäfla jobb. Härligt.
Sen har vi Byggnads. De bygger om sitt förbundskontor. Eller, nej, klart de inte gör. De hyr in baltisk arbetskraft utan kollektivavtal för att göra det i dålig arbetsmiljö och på orimligt kort tid.
Personligen har jag inget emot att folk jobbar utan kollektivavtal. Men när man skrikit "GO HOME!" åt utländska arbetare som kommer hit och ändå har det, då känns det som om man ska vara lite försiktigare med vilka anställningsformer ens underentreprenörer håller sig med. Just sayin.
Bloggar: Magnus Andersson, Magnus Andersson igen, Albin Ring Broman.
Men det finns en annan grundläggande rättighet också, och den kallas yttrandefriheten. Den ämnar jag begagna mig av i detta inlägg.
Till att börja med - fackförbundet Unionen. Eeh. De har alltså dragit igång en kampanj i jakt på Sveriges tråkigaste jobb där de menar att det är moralisk förkastligt att städa på McDonalds, att alla snabbköpskunder är dumma i huvudet och att de som jobbar i skolrestauranter är ouppskattade. Japp. Man ser ner på vanliga jäfla jobb. Härligt.
Sen har vi Byggnads. De bygger om sitt förbundskontor. Eller, nej, klart de inte gör. De hyr in baltisk arbetskraft utan kollektivavtal för att göra det i dålig arbetsmiljö och på orimligt kort tid.
Personligen har jag inget emot att folk jobbar utan kollektivavtal. Men när man skrikit "GO HOME!" åt utländska arbetare som kommer hit och ändå har det, då känns det som om man ska vara lite försiktigare med vilka anställningsformer ens underentreprenörer håller sig med. Just sayin.
Bloggar: Magnus Andersson, Magnus Andersson igen, Albin Ring Broman.
Ekonomisk harakiri
Fadern min har rätt mycket att säga om politik. Titt som tätt, och senast till frukosten, blir han upprörd och lyckas prata tillräckligt för att fylla ett helt blogginlägg. Men han bloggar inte. Tyvärr. Istället får han denna gång lov att göra ett gästspel här. Alltså, gästinlägg av Peter Wagenius:
Gångna veckan åkte först min fru sedan jag ner till Uppsala med buss och tåg. I går torsdag åkte min dotter hem till Funäsdalsfjällen och kommer att åka ner igen på söndag. Trevligt!
Min biljett kostade drygt 1200 kronor. Var och en av oss åkte var gång med taxianslutning från Sveg de sista femton (15) milen. Taxin kostade var gång 2500 kronor – en räkning som hamnar på landstingsskatten.
Tåget var halvfullt, i bussarna trängdes cirka fem personer från Ljusdal och i taxin var vi ensamma eller som jag, hade sällskap av två personer halva vägen.
Så här ser det ofta ut på landsbygden. Vi blir färre.
I detta läge vill de rödgröna satsa 120 (000 000 000) miljarder på snabbtåg mellan Sveriges småstäder.
Hur ska det hjälpa landsbygden? Hur ska det hjälpa folket i Sveriges småstäder (inget annat finns)? För vad finns kvar till realistiska satsningar?
Ska vi satsa på snabbtåg eller miljövänliga bränslen?
Gångna veckan åkte först min fru sedan jag ner till Uppsala med buss och tåg. I går torsdag åkte min dotter hem till Funäsdalsfjällen och kommer att åka ner igen på söndag. Trevligt!
Min biljett kostade drygt 1200 kronor. Var och en av oss åkte var gång med taxianslutning från Sveg de sista femton (15) milen. Taxin kostade var gång 2500 kronor – en räkning som hamnar på landstingsskatten.
Tåget var halvfullt, i bussarna trängdes cirka fem personer från Ljusdal och i taxin var vi ensamma eller som jag, hade sällskap av två personer halva vägen.
Så här ser det ofta ut på landsbygden. Vi blir färre.
I detta läge vill de rödgröna satsa 120 (000 000 000) miljarder på snabbtåg mellan Sveriges småstäder.
Hur ska det hjälpa landsbygden? Hur ska det hjälpa folket i Sveriges småstäder (inget annat finns)? För vad finns kvar till realistiska satsningar?
Ska vi satsa på snabbtåg eller miljövänliga bränslen?
torsdag, april 29, 2010
Bloggar med Nylander
Hm, aktiviteten på den här bloggen har inte varit allt för hög den senaste tiden - tyvärr. För den som uppskattar lite mer fart och liberalism så drar dock jag och Johanna Nylander igång en ny blogg på maktkamp24.se - alldeles här. Det är ett besked som mottagits med glädje såväl bland bloggar som på Twitter. Gå in och spana! Än så länge finns presentation av mig, Johanna och naturligtvis Tant Rand.
onsdag, april 21, 2010
Sexköpslagen måste skrotas!
I morse medverkade jag och LUFs ordförande Adam Cwejman i programmet Efter Tio i TV4. Ämnet var, inte helt otippat när jag är i farten, sexköpslagen. Anledningen till att det kom upp är att Greta Garbo släppt boken Att sälja sex. (Finns att köpa här och här.)
Hon berättar, både i boken och i det ovan länkade klippet, om sin vardag som sexsäljare och sin syn på sexköpslagen. Det är svårt att förstå hur enormt det är att hon sitter i studion. Det vimlar inte direkt av sexsäljare som sätter sig i TV och berättar om sig själva, med alla de risker som det innebär att bli igenkänd. All stigmatisering, risk att bli vräkt, reaktioner från familj, vänner, bekanta och de som bara råkat zappa förbi.
Varifrån Nyamko Sabuni fått sin statistik om människohandel ifrån vet jag inte. Klart står att den något mindre omfattning den fått i Sverige beror på att vi är ett (till befolkningen) litet land som ligger rätt vid sidan av. Det hade ju också varit intressant om jämställdhetsministern noterade att förekomsten av hallickar har sedan lagens införande ökat enligt socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007, vilket alltså också tyder på en ökad ström av traffickingoffer.
Synnerligen pinsamt blev det när hon inte ville göra skillnad på de som frivilligt säljer sex och de som tvingas därtill. Att vara för sexköpslagen för att förhindra trafficking, det är faktiskt som att vilja förbjuda all sex för att förhindra våldtäkter. Ohederligt och ineffektivt. Dessutom är det en vidrig devalvering av begreppet våldtäkt - jag skulle vilja se den som kan se ett traffickingoffer i ansiktet och säga att du, det du råkat ut för är inte värre än om du frivilligt sålt sex.
Sen är jag ingen sexköpare själv, men jag skulle faktiskt bli mycket förvånad om alla som köpt sex av någon som frivilligt sålt det lika gärna skulle kunna våldta ett traffickingoffer. Hade jag varit sexköpare hade jag känt mig enormt förolämpad.
Vi måste våga se sexköpslagen för vad den är. En moralistisk lag som försämrar sexsäljarnas situation och försvårar upptäckten av trafficking.
Hon berättar, både i boken och i det ovan länkade klippet, om sin vardag som sexsäljare och sin syn på sexköpslagen. Det är svårt att förstå hur enormt det är att hon sitter i studion. Det vimlar inte direkt av sexsäljare som sätter sig i TV och berättar om sig själva, med alla de risker som det innebär att bli igenkänd. All stigmatisering, risk att bli vräkt, reaktioner från familj, vänner, bekanta och de som bara råkat zappa förbi.
Varifrån Nyamko Sabuni fått sin statistik om människohandel ifrån vet jag inte. Klart står att den något mindre omfattning den fått i Sverige beror på att vi är ett (till befolkningen) litet land som ligger rätt vid sidan av. Det hade ju också varit intressant om jämställdhetsministern noterade att förekomsten av hallickar har sedan lagens införande ökat enligt socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007, vilket alltså också tyder på en ökad ström av traffickingoffer.
Synnerligen pinsamt blev det när hon inte ville göra skillnad på de som frivilligt säljer sex och de som tvingas därtill. Att vara för sexköpslagen för att förhindra trafficking, det är faktiskt som att vilja förbjuda all sex för att förhindra våldtäkter. Ohederligt och ineffektivt. Dessutom är det en vidrig devalvering av begreppet våldtäkt - jag skulle vilja se den som kan se ett traffickingoffer i ansiktet och säga att du, det du råkat ut för är inte värre än om du frivilligt sålt sex.
Sen är jag ingen sexköpare själv, men jag skulle faktiskt bli mycket förvånad om alla som köpt sex av någon som frivilligt sålt det lika gärna skulle kunna våldta ett traffickingoffer. Hade jag varit sexköpare hade jag känt mig enormt förolämpad.
Vi måste våga se sexköpslagen för vad den är. En moralistisk lag som försämrar sexsäljarnas situation och försvårar upptäckten av trafficking.
tisdag, april 20, 2010
CUF driver på om ungdomsarbetslösheten
Idag har Magnus Andersson både skrivit en debattartikel och debatterat mot Ida Gabrielsson på Aftonbladet om ungdomsarbetslösheten.
CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.
Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.
Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.
It's your choice.
Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.
CUF har tydliga förslag. Slopa LAS, öka kontakterna mellan skola och näringsliv genom exempelvis mer praktik, driv inte upp ingångslönerna, behåll arbetsgivaravgiftssänkningen för unga.
Ung Vänster tycker att alla ska ha rätt till ett fast jobb efter gymnasiet.
Med andra ord, det finns ett ungdomsförbund som sysslar med verkligheten, och ett ungdomsförbund som på allvar tror att jobb kan vara en rättighet.
It's your choice.
Fler bloggar: Johan Pettersson, Simon Palme, Per Ankersjö, Rickard Nordin, Alexander Woodhouse.
söndag, april 18, 2010
Är Centerpartiet det enda som fattat?
Per Gudmundson rapporterar idag från Moderaternas kommunriksdagar och berättar att de helt missar företagande.
För att knyta an till det jag skrev i onsdags om att Moderaterna har en oförtjänt företagarprofil. De har faktiskt inte fattat. De saknar en grundläggande förståelse för att småföretagen är de som bygger Sverige, att småföretagen är de som kommer att ge jobben i framtiden.
Det är oerhört, oerhört viktigt att det åtminstone finns ett parti i regeringen som har den här insikten. På vänstersidan finns inga, så långt står allt klart. Hos Alliansen verkar bara Centerpartiet finnas.
Det måste bli lönsammare att driva företag. Om vi kanske accepterar att tjänstesektorn är den där det rimligen kommer att skapas flest arbeten i framtiden, då måste vi förstå att det är ohållbart dels att ha en så pass hög moms som vi har, dels att det är så riskfyllt och dyrt att anställa, och dels att försöka pressa ut så mycket skattepengar ur dem som möjligt. Industriproduktion kan man flytta utomlands - det är inte riktigt lika lätt med hårfrisörskor.
För att M någon gång ska fatta behövs C som påminner och driver på. Då kan man inte slentrianrösta på Moderaterna. Då får man bannemej lägga sin röst på dem som faktiskt jobbar för rätt saker.
För att knyta an till det jag skrev i onsdags om att Moderaterna har en oförtjänt företagarprofil. De har faktiskt inte fattat. De saknar en grundläggande förståelse för att småföretagen är de som bygger Sverige, att småföretagen är de som kommer att ge jobben i framtiden.
Det är oerhört, oerhört viktigt att det åtminstone finns ett parti i regeringen som har den här insikten. På vänstersidan finns inga, så långt står allt klart. Hos Alliansen verkar bara Centerpartiet finnas.
Det måste bli lönsammare att driva företag. Om vi kanske accepterar att tjänstesektorn är den där det rimligen kommer att skapas flest arbeten i framtiden, då måste vi förstå att det är ohållbart dels att ha en så pass hög moms som vi har, dels att det är så riskfyllt och dyrt att anställa, och dels att försöka pressa ut så mycket skattepengar ur dem som möjligt. Industriproduktion kan man flytta utomlands - det är inte riktigt lika lätt med hårfrisörskor.
För att M någon gång ska fatta behövs C som påminner och driver på. Då kan man inte slentrianrösta på Moderaterna. Då får man bannemej lägga sin röst på dem som faktiskt jobbar för rätt saker.
lördag, april 17, 2010
Utmaning: Varför Centerpartiet för Cattis?
Cattis/Urban Cat på bloggen ProjektPåRiktigt utmanar ett helt gäng partipolitiska bloggare, däribland mig, att övertyga henne om varför hon ska rösta på just mitt parti. Hon berättar i länken om sin situation och undrar vilket parti som är bäst för henne.
En beskrivning i en blogg kan sällan helt ersätta ett samtal om en situation, och jag kan aldrig garantera varesig att jag uppfattat henne rätt eller att allt jag säger kommer att genomföras efter valet. Det måste man ha ödmjukhet inför - men jag vill ändå göra ett försök.
Cattis beskriver att hennes situation just nu består i att hon är sjuk, slussas runt mellan olika utredningar, saknar en diagnos, väntar i vårdköer och känner att hon inte bidrar särskilt mycket till samhället. Hon känner att hon hamnat utanför systemet.
Politisk pajkastning är förbjuden, men jag vill ändå säga att något positivt är att hon över huvud taget står i någon vårdkö och utreds - inte bara är sjukskriven. Det tar fortfarande tid i det svenska sjukvårdssystemet, men väntetiden har blivit kortare.
På det stora hela tror jag det handlar om vilket fokus man vill ha. Sjuka kommer folk alltid att bli, oavsett om de får ersättning för det eller inte. Det viktiga är om systemet ska nöja sig med att någon är sjukskriven och låta den vara det, eller arbeta för att personen ska komma tillbaka. Eftersom Cattis uttrycker en stark vilja att faktiskt kunna arbeta igen, om än inte heltid, så så pass mycket som hon klarar av, så tror jag att det bästa vore en röst på ett Alliansparti. Det är Alliansen gemensamt som sett till att man nu utreder sjukas situation för att hela tiden se vilka steg som går att ta tillbaka mot arbetsmarknaden.
Så varför då Centerpartiet, och inte något annat Alliansparti? (Tokmoderaten bloggar ju också bra om det.)
Dels därför att jag tror att Centerpartiets politik kring arbetsmarknaden kommer att göra det oerhört mycket lättare för Cattis att faktiskt få ett jobb den dagen hon är frisk nog att ta ett. Det handlar om att en arbetsgivare måste våga anställa, och man måste ha förståelse för att alla inte gör det idag när den arbetssökande har en sjukdomshistorik med utbrändhet.
Centerpartiet vill också underlätta för småföretagare, så att fler vågar ta steget att anställa. Kanske finns någon där ute som skulle behöva Cattis på 75 %, men som inte vågar anställa, eller som inte har råd att anställa. Vi tror att småföretagare ger fler människor möjligheten att få jobb där de trivs och behövs. På en stor industri är du utbytbar, men i ett litet företag är det du som räknas. Det är ett sådant jobb jag hoppas att Cattis ska kunna hitta den dagen hon kan ta ett. Ett jobb där hon finns nära sin arbetsgivare, ett jobb där hon trivs och där hon uppskattas för att hon är den hon är.
Det tror jag någonstans är ett bra recept, inte bara för Cattis, utan för samhället i stort. Om man själv tycker det, då får man lov att rösta på Centerpartiet.
En beskrivning i en blogg kan sällan helt ersätta ett samtal om en situation, och jag kan aldrig garantera varesig att jag uppfattat henne rätt eller att allt jag säger kommer att genomföras efter valet. Det måste man ha ödmjukhet inför - men jag vill ändå göra ett försök.
Cattis beskriver att hennes situation just nu består i att hon är sjuk, slussas runt mellan olika utredningar, saknar en diagnos, väntar i vårdköer och känner att hon inte bidrar särskilt mycket till samhället. Hon känner att hon hamnat utanför systemet.
Politisk pajkastning är förbjuden, men jag vill ändå säga att något positivt är att hon över huvud taget står i någon vårdkö och utreds - inte bara är sjukskriven. Det tar fortfarande tid i det svenska sjukvårdssystemet, men väntetiden har blivit kortare.
På det stora hela tror jag det handlar om vilket fokus man vill ha. Sjuka kommer folk alltid att bli, oavsett om de får ersättning för det eller inte. Det viktiga är om systemet ska nöja sig med att någon är sjukskriven och låta den vara det, eller arbeta för att personen ska komma tillbaka. Eftersom Cattis uttrycker en stark vilja att faktiskt kunna arbeta igen, om än inte heltid, så så pass mycket som hon klarar av, så tror jag att det bästa vore en röst på ett Alliansparti. Det är Alliansen gemensamt som sett till att man nu utreder sjukas situation för att hela tiden se vilka steg som går att ta tillbaka mot arbetsmarknaden.
Så varför då Centerpartiet, och inte något annat Alliansparti? (Tokmoderaten bloggar ju också bra om det.)
Dels därför att jag tror att Centerpartiets politik kring arbetsmarknaden kommer att göra det oerhört mycket lättare för Cattis att faktiskt få ett jobb den dagen hon är frisk nog att ta ett. Det handlar om att en arbetsgivare måste våga anställa, och man måste ha förståelse för att alla inte gör det idag när den arbetssökande har en sjukdomshistorik med utbrändhet.
Centerpartiet vill också underlätta för småföretagare, så att fler vågar ta steget att anställa. Kanske finns någon där ute som skulle behöva Cattis på 75 %, men som inte vågar anställa, eller som inte har råd att anställa. Vi tror att småföretagare ger fler människor möjligheten att få jobb där de trivs och behövs. På en stor industri är du utbytbar, men i ett litet företag är det du som räknas. Det är ett sådant jobb jag hoppas att Cattis ska kunna hitta den dagen hon kan ta ett. Ett jobb där hon finns nära sin arbetsgivare, ett jobb där hon trivs och där hon uppskattas för att hon är den hon är.
Det tror jag någonstans är ett bra recept, inte bara för Cattis, utan för samhället i stort. Om man själv tycker det, då får man lov att rösta på Centerpartiet.
fredag, april 16, 2010
Ungdomar diskrimineras idag - underlätta för oss i sommar!
Magnus Andersson, förbundsordförande för CUF, kräver idag att regeringen snabbutreder en möjlighet för ungdomar att ta sommarjobb utan att behöva drabbas av LAS och kollektivavtal.
Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.
Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.
Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?
Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.
Ja, jag skriver drabbas - därför att LAS och kollektivavtal faktiskt inte innebär att ungdomar behandlas lika som alla andra på arbetsmarknaden. Vi får svårare att ta oss in och vi sparkas ut snabbare.
Att, som vänsterpartierna och facken, låtsas om att det inte är en större risk för arbetsgivare att anställa en ungdom leder inte till att ungas problem med att få jobb försvinner - tvärt om.
Vi måste våga titta på det här problemet som det verkligen ser ut. Det är mer riskfyllt att anställa oprövade kort. Om man då håller sig med höga ingångslöner och en överreglerad arbetsmarknad, då gör man det inte direkt attraktivare att våga satsa på någon ny. Idag är en fjärdedel av alla ungdomar arbetslösa. Frågan som bör ställas är alltså: Och vad har vänstern och facken för lösning?
Bloggar: Johan Pettersson, Rickard Nordin, Elias Giertz, Annie Johansson.
onsdag, april 14, 2010
Företagande måste prioriteras
Min käre far brukar ibland när vi diskuterar ondgöra sig över företagare som röstar på Moderaterna. Det är ett ämne där vi ofta är överens, får man nog säga. Moderaterna är de som har rykte om sig att vara, eh, kapitalister. Ibland kallas de nyliberaler. Ofta hör man någon med upprörd stämma säga att de springer företagens ärenden.
Till viss del är det sant - alltså om man menar att företag är storföretag, att nyliberaler är för en överreglerad arbetsmarknad och om kapitalister gillar höga arbetsgivaravgifter.
Nej, nu ska jag väl inte vara allt för elak mot vårt fellow regeringsparti, men faktum är ju att den som trodde att de skulle komma med åtgärder som underlättar för företagande måste känna sig ganska snopen. Hur mycket de än må prata om att skapa fler jobb, så är det i princip bara Centerpartiet som har insett hur man gör det. Jobb i framtiden stavas småföretagande.
När Maud Olofsson medverkade i Angeläget med Adaktusson igår var det också precis vad hon klargjorde. Vill man ha fler jobb, måste det bli lättare och lönsammare att starta och driva företag.
"Om företagarna tycker att det här är så viktigt, det jag säger, ja, då får de rösta på mig!"
Så enkelt sammanfattade hon varför småföretagarpolitiken inte nått så långt som den kunnat i Sverige. Och nog tusan har hon rätt. Vill man ha jobb i framtiden, vill man ha ett bra företagsklimat, vill man ha tillväxt - då får man faktiskt lov att rösta för det också. Det räcker inte att kryssa någon skön moderatsnubbe som känner lite folk på Svenskt Näringsliv.
För den som funderar på om det verkligen behöver göras så mycket, och om de här frågorna verkligen har någon relevans för Centerpartiets tydliga ställningstagande för att hela Sverige ska leva - ja, då rekommenderas den här lilla videon med Peter Stormare.
Fler bloggare: Per Ankersjö, Gustav Andersson, Annie Johansson.
Till viss del är det sant - alltså om man menar att företag är storföretag, att nyliberaler är för en överreglerad arbetsmarknad och om kapitalister gillar höga arbetsgivaravgifter.
Nej, nu ska jag väl inte vara allt för elak mot vårt fellow regeringsparti, men faktum är ju att den som trodde att de skulle komma med åtgärder som underlättar för företagande måste känna sig ganska snopen. Hur mycket de än må prata om att skapa fler jobb, så är det i princip bara Centerpartiet som har insett hur man gör det. Jobb i framtiden stavas småföretagande.
När Maud Olofsson medverkade i Angeläget med Adaktusson igår var det också precis vad hon klargjorde. Vill man ha fler jobb, måste det bli lättare och lönsammare att starta och driva företag.
"Om företagarna tycker att det här är så viktigt, det jag säger, ja, då får de rösta på mig!"
Så enkelt sammanfattade hon varför småföretagarpolitiken inte nått så långt som den kunnat i Sverige. Och nog tusan har hon rätt. Vill man ha jobb i framtiden, vill man ha ett bra företagsklimat, vill man ha tillväxt - då får man faktiskt lov att rösta för det också. Det räcker inte att kryssa någon skön moderatsnubbe som känner lite folk på Svenskt Näringsliv.
För den som funderar på om det verkligen behöver göras så mycket, och om de här frågorna verkligen har någon relevans för Centerpartiets tydliga ställningstagande för att hela Sverige ska leva - ja, då rekommenderas den här lilla videon med Peter Stormare.
Fler bloggare: Per Ankersjö, Gustav Andersson, Annie Johansson.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
