Say what?!

Staffan Danielsson rapporterar om Marita Ulvskogs, ehm, något galna retorik. Hon hävdar att vi kommer att bli invaderade av en armé av låglönare. Solidaritet? Knappast.

Det är ju i klass med både "GO HOME" och Perssons förutsägelse om social turism. Sorteras under "idioti".

Schymans nästa utspel: "Ingen vill egentligen skriva sexnoveller!"

Via HAX hittar jag den här debattartikeln signerat Schyman. Uppenbarligen är det prostitution att ha telefonsex mot pengar.

Jaha.

Så kan man säkerligen se det, men jag ser inte problemet. Vill folk prata sex i telefon mot pengar måste de väl ändå få göra det? Nej, naturligtvis inte, det finns ju "inga som helst belägg för att telefonsex skulle ha några positiva effekter för samhället".

Vad är det för fel med att bara låta människor göra som de vill? För att det knappast finns "någon som vill att den egna dottern ska vara telefonprostituerad"?
Hey, got news for you; är din dotter över arton har du ingen som helst rätt att lägga dig i vad hon gör med sitt liv.

(Schyman bör eventuellt också kolla upp det där med att "[d]et finns ett starkt stöd för kampen mot prostitution i vårt land.")

Härnäst kommer hon väl hävda attingen egentligen skriver sexnoveller frivilligt.

Vad gör man egentligen åt sådan här moralism?

Tro gör inte (s)anning, del II

Jag unnade mig en hamburgerlunch på Max idag. Max är en fantastisk kedja - inte bara för att de har Sveriges godaste hamburgare, klimatkompenserar och inreder rätt snyggt, de bjuder dessutom på DN. (Lokala variationer förekommer.) Eftersom det är trevligt att göra något mer än att bara tugga tog jag mig ett exemplar. Jag kom till debattsidan innan jag höll på att sätta i halsen.

Kommunals ordförande Ylva Thörn skriver nämligen där, och hon presenterar en mycket spännande tes: 27 procent av medlemmarna i undersökningen upplever att långtidssjukskrivna sägs upp i större utsträckning i dag än för två år sedan. Ni kan ju gissa vilken del av den meningen som blev rubrik.

Att över huvud taget presentera vad människor "upplever", eller tror, som sanning, är ohederligt. Det är ju fullständigt ointressant att veta vad Thörns medlemmar tror händer, om man inte tar reda på vad som faktiskt händer.

Det hela noteras också av Sanna Rayman på Ledarbloggen.

Men (v)i vill också vara med ju!

Föreställ er följande situation. I ett hörn av sandlådan sitter tre små barn. Två av barnen försöker bygga ett sandslott (ja, de lyckas ju inte direkt lika bra som de fyra ungarna i mitten, men ändå, de försöker). Spadar sätts i sanden, gruset lassas i en hög, några klapp med spaden - och så helt plötsligt drivs en mörkröd spade ner i högen av den tredje ungen. Han skrattar och sprätter sand åt alla möjliga håll (mest mot de fyra andra i mitten), men en del hamnar också på de två andras galonbyxor. Av högen finns inte mycket kvar. De två ungar som grävt den börjar stortjuta och knuffar undan barnet med den mörkröda spaden.

"Du få inte va me!"
"Titta, du har fösstöt!"

I nästan alla sådana här situationer dyker det upp en dagisfröken som strängt säger att ni måste låta lilla vänstern vara med, han förstår ju inte bättre, se så, var snälla nu barn.

Det kan man möjligtvis acceptera när det rör sig om en riktig sandlåda, men vi snackar staten här.

Ja, naturligtvis är det vänsterpartiet som känner sig mobbade och vill ha en handlingsplan. All denna "politiska mobbning" är ju inte bara ett arbetsmiljöproblem, det skadar också förtroendet för de folkvalda!

För att använda sig av ytterligare dagismetaforer; den som ger sig in i leken får leken tåla. Man kan inte kräva att få vara med i ett snöbollskrig och sedan kräva att ingen ska kasta på en. Någon som gjorde så skulle då jag inte känna det minsta förtroende för.

Vad är förresten skillnaden mellan vanlig mobbning och politisk dito? Hur hade vänstern tänkt sig att handlingsplanen ska se ut? Vilka konkreta åtgärder ska vidtas? Ska man jämka ihop partiprogram och låta alla samregera? Hur tror man egentligen att sverigedemokraterna skulle utnyttja handlingsplanen om de kom in i riksdagen? Vill Alice Åström verkligen vara tvungen att sätta sig och ta en fika med Jimmie Åkesson?

Om politikerbloggen för övrigt publicerat en exakt kopia av motionen, så skulle jag vilja ta mig friheten att påpeka att det saknas ett par kommatecken. Kan man inte upprätta en handlingsplan för att lära riksdagsledamöter att skriva?

Vem behöver domedagsprofeter när Ung Vänster så gärna beskriver sin framtidsvision?

Igår gästade jag den ärovördiga Katedralskolan i Uppsala. Gymnasiets samhällsklasser bjöds på en smula politisk retorik, en smula politiskt samtal och en del godis, åtminstone från oss i CUF. Det var en inte helt ointressant dag.

Till att börja med är det alltid lika roligt att höra vad alla andra säger i sina inledningsanföranden. MUF:aren påpekade att saker och ting blev bättre, LUF pratade fri invandring, KdU kändes lite småflummiga och pratade om att ingen är fulländad, SSU:aren gnällde över att skattebetalarna inte längre tvingades betala mer än hälften av hennes biljett mellan Flemmingsberg och Stockholm och Ung Vänster.. Ung Vänster tog scenen och försökte övertala alla om att kapitalismen suger. Jag hade precis varit uppe och snackat om vår solidaritetskampanj, så jag fick vänta till slutanförandet (där jag var alldeles efter dem) men att hålla ett (nåja) brandtal för kapitalismen. Förhoppningsvis sjönk ett och annat in.

Eftersom jag märkte att jag och Ung Vänster stod så långt ifrån varandra i ekonomiska frågor så var jag bara tvungen att fråga killen efteråt; hur shoppar man egentligen som vänster? Svaret blev att han inte trodde på "individuella" lösningar så som konsumentmakt - istället skulle sådant regleras. Yepp, ni läste rätt (om jag hörde rätt). Om du är vänster får du shoppa hur mycket du vill så länge du röstar på någon som vill förbjuda dig att göra det.

Vidare kom vi in på en diskussion om rättigheter. Vänsterkillen vidhöll fast att alla rättigheter är sociala konstruktioner och att naturrättigheterna inte var förmer än några andra. Rättigheter var något som människor sinsemellan skulle komma överens om. Jajemän, i det socialistiska samhället kan tydligen vad som helst kompromissas bort - till och med rätten till liv. Vänsterkillen försökte protestera mot den här tolkningen genom att säga "men jag kan ju fortfarande ha moraliska invändningar mot det!" - hur nu en enda människas moraliska invändningar har hindrat majoriteten från att stifta obehagliga lagar om majoriteten har den rätten. Har man accepterat majoritetens diktatur så har man. Då finns, per definition, inga rättigheter.

För övrigt var det intressant att se att en kille som är uttalat wannabe-feminist-vänster ändå lyckas pricka in två härskartekniker, förlöjligande (han garvade åt mig istället för att ge ett svar) och förminskande ("Läs första kapitlet i Marxs Kapitalet så ska du se att du förstår vad pengar är"), på mindre än en minut. Nu har jag personligen inget emot att vana debattörer använder retoriska knep mot varandra, men jag måste ändå ge två tummar upp och säga; Way to go, vänstern!

Tro gör inte (s)anning

Jag har alltid tyckt att vetenskap är något av helig mark. Att försöka manipulera vetenskap för att den ska passa ens egna syften är i mina ögon en synd av grova mått. När människor försöker hävda att religion är vetenskap så blir jag genuint upprörd.

Därför blir jag också upprörd av dagens DN Debatt. Där presenterar sossarna en opinionsundersökning i termerna av vetenskap. Folk tror si och så, alltså är det så.

Visst finns mycket kvar att görapå arbetsmarknadsområdet, det är det ingen som förnekar. Men det innebär också att man inte kan förneka att ca 75 000 nytillkomna arbetstillfällen är ett direkt resultat av regeringens politik. En opinionsundersökning omkullkastar inte detta fakta! Jorden var inte platt under medeltiden bara för att folk trodde det. Socialdemokraterna får gärna komma med "124 konkreta förslag för att skapa fler jobb" (speciellt intresserad är jag av att se om de har någon ny politik mot ungdomsarbetslösheten - låt oss inte glömma hur den såg ut innan valet!), men jag hoppas att dessa förslag bygger på fakta och inte tro.

Nästan marknadshyror är i alla fall bättre än bruksvärdessystemet

Hyresgästföreningen surnade redan igår. Utredaren skriver på DN Debatt idag. Äntligen ska man sluta subventitonera hyrorna för folk som bor i innerstan!

Jag har aldrig förstått varför det är så viktigt för diverse vänsterfolk att folk som bor på typ Östermalm ska betala så lite i hyra som möjligt. Det handlar ju tydligen inte om segregation.
Jag minns när Veronica Palm debatterade mot Magnus Andersson (som också bloggar om saken). Hon gav uttryck för den groteska tanken att det är jättebra att folk står i kö mer än halva livet för att få en hyresrätt - detta trots att man faktiskt som enskild kan påverka sin ekonomi jäfligt mycket enklare än man kan påverka hur många dagar sedan det var man fick ställa sig i kön. Kanske är det något med sossarnas kärlek till system, helt enkelt?

Dagens lustigaste resonemang kommer i alla fall från Thaher Pelaseyed, 2:e vice ordförande i Ung Vänster.

"Den som råkar ut för en hyreshöjnig på 50, 70, 80 eller 150 procent har två val beroende av tjocklek på plånboken. Är plånboken fet, köper man sin lägenhet. Är man några stycken så kan man bilda en bostadsrättsförening. Klart! Det finns ju också dem, och dem är väldigt många, som inte har feta plånböcker. För dem är det bara att börja fylla bananlådorna. Och så håller det på, fram till den dag en hyresgäst är beredd att köpa sin lägenhet. I vilket fall som helst är hyresrätten bara ett minne blott!"

Frågan som Pelasayed inte ställer sig, trots att han borde, är varför en fastighetsägare som faktiskt tillåts tjäna på att han uppfört ett hyresrättshus skulle sälja det. Och varför då ingen annan skulle bygga hyresrätter för att möta efterfrågan.

Själv har jag nyligen åkt på en hyreshöjning på 100 spänn i månaden. För det ska vi i korridoren tydligen slippa städa. Med anledning av detta tänkte jag bara förklara för alla syndikalister; nej, ni behöver inte komma hit och blockera något McDonalds för den städerskans skull. Personen i fråga måste ha en jäkla timlön för att täckas upp - 14 400 kr ökas hyran med per korridor och månad, vilket ska jämföras med en halvtimmes städning i veckan.
Hyresvärden hade aldrig kunnat höja så här mycket om vi haft marknadshyror. Då hade det istället byggts en jäkla massa billiga lägenheter för att möta den enorma efterfrågan på hyresrätter som finns här i Uppsala, och ja, jag är i alla fall övertygad om att Flogsta Höghus skulle bli utkonkurrerat. 2 900 kronor för 19 kvadrat i en korridor tre kilometer från centrum där man delar ett sunkigt kök (men de har skruvat fast kylskåpshandtaget nu - i nya hål för tredje gången) som man delar med bananflugor är helt enkelt inte en situation som skulle uppstå på den fria marknaden.

Och årets Noll Koll-pris går till...

Jag tycker personligen att det nästan är lite gulligt. En SSU-ombudsman hävdar att Fredrick Federley är nazist eftersom han stödjer staten Israel. Han säger också till Politikerbloggen att "Israels regim i dag är närapå nazistisk" - inte så att alla där läser Mein Kampf, det är bara så att "man håller på att utrota människor från dag till annan".
Ombudsmannen har nu visserligen bett om ursäkt för att ha beskyllt Fredrick för att vara nazze, men förklarar att "kritiken i sak står jag fast vid".

Jag vet inte ombudsmannen i fråga fick läsa någon historia på högstadiet, eller om han bara glömt bort det och SSU inte haft råd att hålla kurser i olika ideologiers historia och grundpelare, men hur denna logiska vurpa än kommer sig så tänkte jag tipsa om att man enkelt och gratis kan läsa om nazismenpå wikipedia. Termen "antisemitism" dyker upp på ett och annat ställe. Det kanske är något av en give away.

Svepskäl på ledarsidan

Det är bara att erkänna. Vänstern har något av ett överläge i debatten. De kan ju alltid tycka synd om alla människor. Idag är det ledarsidan i LT som tycker synd om. Det gäller ungdomar och BRIS senaste rapport. Barn mår ju uppenbarligen dåligt, det är svårt att säga emot, men om orsakerna tvista de lärde, eller, tja, i alla fall jag och ledarskribenten Kalle Olsson. Enligt honom är det naturligtvis om "konsumtionskulturen" - barn ses visst inte som barn av företagen, utan som konsumenter (varför skulle företag ha intresse av att se människor som något annat än konsumenter?), och det är visst också så att "hela konceptet med att vara vuxen pressats ner i åldrarna". My ass att det har! Vi betraktas snarare som unga längre och längre - förr hade kvinnor i min ålder man, barn och tre kor, nu sitter de på universitet och högskolor. Det var inte länge sedan man fick sin första sup vid konfirmationen och därefter fick dricka som man ville. Herregud, på den tiden var du vuxen som fjortonåring! Tänk dig att vara fjorton när du skaffade ditt första jobb. Då kan vi snacka stress, jag tror knappast att valmöjligheter inom exempelvis skolan skulle göra att unga mår sämre - istället får de ju chansen att gå i en skola som de själva valt och tycker om, vilket antagligen leder till att färre skolkar. Sådana samband kan dock Olsson inte se. Istället tjatar han om att "Regeringen Reinfeldt är ju helt berusad av tanken på valfrihet och konkurrens" - som om man skulle behöva begränsa de båda för människors eget bästa. Vad det hela handlar om står klart. I Olssons drömvärld finns en skola, en klädbutik och en modell av mobiltelefoner. Allt tillhandahålls av staten - för att försäkra sig om att inga onda företagare försöker tjäna pengar på att folk efterfrågar bra grejer, säger man, men det underliggande skälet är som alltid drömmen om att kontrollera människor.
"[J]ag känner mig ganska pessimistisk", skriver Olsson. Det kan jag ärligt säga att jag också gör. I ett samhälle där ansvarskraven kryper allt längre upp i åldrarna och ingen förklarar för ungdomar hur verkligheten faktiskt ser ut är det rätt självklart att man, när man möts av den bistra sanningen, bryter ihop. Om man däremot växer upp med den har man en rimlig chans att klara sig. Linda Skugge har skrivit två krönikor om detta som sätter huvudet på spiken. Dem kan alla med Olssons världsbild (och även realistiska människor) hitta här och här.

Uppdate: Vänsterns misslyckade skolpolitik och en ekofacists uttalanden

Min dator har av någon anledning fått för sig att den inte gillar att ha både DN och blogger uppe i olika flikar samtidigt. Därför kom det inget blogginlägg om Ohlys debattartikel igår - det kommer nu istället. (Tips om hur jag får Mozilla att sluta jävlas med mig mottages tacksammast.)

Vänsterns partiledare börjar med att påstå att alliansen svartmålar enskilda lärare. Det är direkt felaktigt - det alliansen kritiserat är främst den s.k. flumskolan, som sossarna och vänstern skapat. Han lyckas dock bli lite självkritisk och påpekar att politikerna inte lyckats skapa förutsättningarna för att alla ska kunna inhämta kunskap i den svenska skolan. Minns någon rapporten som skolan som kom 2005 och som visade att de som missgynnades allra värst i skolan var de svaga eleverna? Ni vet, den där som Baylan fick tillbakadragen. Den som slog fast att elever som inte lär sig skitlätt får ännu svårare att inhämta kunskap i en stökig skola.
Kunskap, förresten. Det viktiga enligt Ohly är att barn blir "självständiga och kritiskt tänkande medborgare". Rena, mätbara kunskaper är tydligen bara korvstoppning och kortsiktig populism. Istället bör man lyssna till vad pedagogerna har att säga.

Jag tycker pedagogerna är ett utmärkt ställe att börja. Saker jag inte vet hur man gör undviker jag att göra. Därför är det ingen överraskning att det finns lärare som inte vill sätta betyg - de får nämligen inte lära sig det under sin utbildning. Vad är då problemet med en betygsfri skola? Först och främst är betyg ett kvitto på att du faktiskt lärt dig något, inte ett tecken på att kunskap "reduceras till att rabbla upp saker utantill." Vi kan ta matte som exempel. Det hjälper inte om du är en självständig och kritiskt tänkande elev när du ska förstå vad 2 x 2 är för något. Och såvida Ohly inte tror att alla nationella prov läcks ut i förväg så handlar det därför inte om att kunna rabbla upp saker - det handlar om att förstå. För det andra försvårar ett betygslöst system vidareantagning till gymnasium, högskolor och universitet. Så länge alla ges en likvärdig skolgång så är det alltid de rena kunskaperna som kommer att ligga till grund för antagningen, skulle man börja anta på andra, icke-objektiva grunder uppkommer risken för korruption - och det om något skulle missgynna barn med föräldrar utan akademikerutbildning.

Sen går Ohly till angrepp mot friskolorna - eller "privata skolor", som han kallar det (vad sägs om den retoriken?). Uppdatera mig någon, men går inte Ohlys egen dotter i friskola?
Nåja, tittar man på det logiskt är det enkelt. Friskolor kan bara existera så länge de erbjuder något som den kommunala skolan inte gör. Vissa hävdar då att friskolor sätter högre betyg än elever förtjänar för att få något extra att locka med. Gissa varför alliansen vill se fler nationella prov. De handlar lika mycket om att mäta elevernas kunskap som de handlar om att kontrollera att betyg sätts korrekt. Sen ondgör man sig över att vinst tas ut. Plötsligt blev det jätteviktigt med var våra skattepengar går - gud förbjude att någon som driver en framgångsrik skola ska belönas för det! Nej, de pengarna kunde ju Ohly själv behöva till bantningen.

Det finns en annan gullig motsägelse i debattartikeln också. Ohly börjar med att bli förbannad över att regeringen inte längre vill tvinga ungdomar som gå yrkesinriktade program att läsa till högskolebehörighet (vad hände här med kunskapsdefinitionen?) - trots att vi inte förbjuder dem att göra det - eftersom man tror att det kommer att minska valmöjligheterna för eleverna, ergo färre kommer att läsa på högskolan. Samtidigt är man emot skattesänkarpolitiken. Personligen tror jag att om man känner att man kommer att tjäna på att läsa vidare så är chansen större att man faktiskt gör det än om vänstern står och skriker om något femtioprocentsmål. Det är dags för vänstern att börja se helheten - inte fan förstår man ett schackparti genom att envetet stirra på ruta 8H. Man får faktiskt lov att titta på hela brädet.


Sen finns det ett och annat att säga om ekofacisten Pentti Linkolas uttalande om skolmassakern i Finland.
Det är äckligt.
Om en människa som tror att jorden bara kan räddas genom att minska befolkningen kan hon ju föregå med gott exempel och hoppa av livet själv, inte tvinga andra att göra det.
Att miljödebatten sedan borde handla om att ge länder möjlighet att utvecklas, inte avvecklas, är väl en annan historia. För man bli inte populär genom att säga att det går att vända en negativ miljöutveckling genom att se till att folk får råd med det. Nej, usch, det är ju kapitalistiskt och ont.


"Det hjälper inte att skjuta några kamrater" - nej, det gör det tamejfan inte. Att tvinga människor hjälper över huvud taget inte - det gäller att ge folk möjligheten att välja miljövänligt.

Det här om något är väl solidaritet!

DN, TV 4-nyheterna och SR rapporterar idag om ett nytt barnsjukhus som öppnas i Stockholm. Vissa blir inte glada. Det hävdas att man vill värna de offentliga sjukhusen - folk som har råd med privat vård till sina barn ska tydligen sluta betala skatt. Det blir naturligtvis snack om A- och B-lag.

Själv tycker jag det är jättebra att det startas privata alternativ. Det handlar inte om att man underminerar den offentliga vården - det handlar om att vara solidarisk. När man anser sig ha råd att själv betala sitt barns sjukvård så avstår man från det man har rätt till i offentlighetens regi och låter de pengarna och den tiden gå till någon som faktiskt inte har råd. Köerna blir kortare, resurserna blir kvar längre. Det är en win-win situation.

Istället för att fatta det dyker det upp konspirationsteorier om att högern börjar montera ner den allmänna välfärden. Jo, tjena. Det hela handlar om en missunnsam inställning; kan inte jag så ska inte du kunna heller. Då blir det plötsligt bättre att alla får dålig vård än att alla får bra och några köper sig bättre.

Reinfeldt i Uppsala och kanske en insikt om varför Ida Gabrielsson blev som hon är

Tyvärr har min tid sprungit lite ifrån mig på sistone, och därför har det inte blivit något bloggande på ett par dagar.

I alla fall, Reinfeldt var i Uppsala och talade under ett arrangemang av Utrikespolitiska Föreningen med temat klimatpolitik. Han lät nästan som en centerpartist. Det känns skönt att vi har en statsminister som faktiskt inser att tillväxt och miljö måste gå hand i hand - att det är utveckling, och inte avveckling, som kommer att rädda planeten. Att säga att vi måste lägga ner hela sammhället är, som han uttryckte det, "lite på temat 'Hur dum får man bli?'". Tack, Reinfeldt! Så glad har jag inte blivit på länge.

Sen är jag lite beroende av att läsa Ung vänsters blogg, i vilken den senaste posten handlar om ordförande Ida Gabrielssons barndom. Det är så lustigt, tycker jag, för hon är förbannad över att när de åkte på semester så låg alla andra "ett steg före", och det gav henne sådan ångest. Jag kan inte komma ihåg att vi var på semester mer än två-tre gånger under hela nittiotalet - någon gång innan 94 till gammelfarmor på Åland, och en resa till Island 96 när pappa fyllde fyrtio. Jag och mina två småbröder har faktiskt ägnat varje sommar under vår uppväxt till slåtter (höskörd för de oinvigda) - jobb, med andra ord. Och vi har vetat att det var väldigt viktigt för att vi skulle kunna ha så många får som möjligt över vintern - det har alltså varit en fråga om liv och död för våra ulliga vänner. Trots detta har jag inte haft någon ångest. Jag har aldrig mått dåligt för att mina kompisar farit till söderliggande länder och blivit bruna under sommaren. Jag har aldrig blivit stressad för att min familj inte åkte utomlands. Dessutom har mina föräldrar aldrig haft den dåliga smaken att blanda in oss barn i ekonomin. Det är de som ska betala dig för sveda och värk, Ida, för det var de som drog in dig. Den som lärde dig att alla måste vara likadana, att alla måste ligga på samma nivå, att alla måste på semester och att det är skamligt om man inte är en i mängden, det är den som ska betala.

Utan motsägelse

Jag kan inte få fram något resultat av "The Political Compass" på Facebook. Anledningen är för en gångs skull inte min oförmåga att hantera datorer, utan något så obehagligt som det första påståendet:

"If economic globalisation is inevitable, it should primarily serve humanity rather than the interests of trans-national corporations."

Själva formuleringen är till att börja med äcklig; som om global ekonomi vore något ont, när det egentligen är något eftersträvansvärt, eftersom det kommer att leda till spritt och ökat välstånd, mer öppenhet och framförallt fred.

Vidare är det ju så att människan (?) som formulerat frågan uppenbarligen inte är särskilt införstådd i hur en marknad fungerar. Ett företag vill tjäna pengar. För att kunna göra det måste de erbjuda något som folk vill köpa - och vad är det om inte att tjäna mänskligheten? Det stavas konsumentmakt. Människors och företags intressen står inte emot varandra, så länge det inte ligger i någons intressse att få något oförtjänt.

Jag kan inte svara på frågor som utgår från vänsterlogik och vänsterns världsbild, eftersom jag utgår från verkligheten.

Nu börjar det bli läskigt igen...

Ni vet det här med grundläggande existentiella lagar som att man inte kan konsumera mer än man producerar (om man inte får eller stjäl), och att om en människa ser det som den högsta av moraliska dygder att tappa sig på blod så att andra får äta så dör den människan? Yeah, jag har lite att säga om (mp) angående just de grejerna... Deras representant har reserverat sig i en fråga om handikappvården med motiveringen att man inte gör tillräckligt för att komma åt de höga vinster som vårdbolagen plockar ut.

Den moraliska princip man luftar är att om du arbetar med något som människor är beroende av, som människor kan anses behöva, så har du ingen rätt att göra vinst på det. Du ska istället arbeta gratis, det vill säga tappa dig på blod.
Man kan fråga sig varför de inte klagar på att exempelvis ICA gör vinst. Mat behöver ju alla människor, rimligtvis borde ju mat därför vara gratis.

Jag vågar inte ens tänka på hur ett sådant samhälle skulle se ut...

Frihandelsdebatt

Ikväll var det debattema "Free Trade eller Fair Trade?" på Ekonomikum, och jag var givetvis där och tittade. Frihandelsrepresentatnen, Fredrik Segerfeldt från Timbro, skötte sig faktiskt riktigt bra, jag måste säga att Fair Traderepresentanten, Emma Eneborg, också var duktig. Marianne Laantza, nationalekonomen, var lite svårförstådd dock.

Nåja, jag måste påpeka en sak; RÄTTVISEMÄRKT LJUGER I SIN BROSCHYR!!
Jag citerar: "ofta tvingas de [många av världens odlare] sälja sina produkter till priser som understiger produktionskostnaden".
De tvingas inte om de inte lever i diktaturer under vapenhot. Och då är det rent slaveri som är problemet. Jag konfronterade Emma Eneborg om saken och hon erkände att det var kanske lite fel ordval. Jo, jag tackar jag. Populistiskt så det förslår.

Sen satt jag bredvid en uppenbarligt vänstervriden tjej. Hon måste trott att jag var vänster också (Bamse-nyckelbandet kanske?), för när Fredrik Segerfeldt påpekade att Chile tack vare sin globalisering av ekonomin var rikare än Peru så lutade hon sig mot mig och sa " Och så har de de största klasskillnaderna i världen också". Jag frågade om det inte var bättre om några var rika och färre fattiga, än att alla var fattiga.
Nej, det fick jag inget svar på.

Innovatör eller entreprenör?

Jag har en liten grej för att läsa Ung Vänsters blogg . Känn din fiende, brukar man ju säga. Nåja, de har uppmärksammat ett blogginlägg skrivet av en Erik Berg som försöker definera skillnaden mellan en innovatör och en entreprenör. Den definitionen är mycket intressant.

"När innovatören frågar sig ”går det att göra?” frågar sig entrepenören istället ”går det att sälja?”"

Vi benar ut det här. Man hävdar alltså att en innovatör uppfinner för uppfinnandets skull, medan en entreprenör uppfinner för att överleva. Och det sistnämnda skulle vara ont.

"När innovatören försöker konstruera en glödlampa som aldrig går sönder, försöker entreprenören konstruera en glödlampa med en planerad brinntid på två år – så att konsumenten måste återvända och handla igen."

... Eller så är det entreprenören som försöker konstruera en glödlampa som aldrig går sönder, eftersom
1) den skulle kunna säljas mycket dyrare
2) det skulle vara en större efterfrågan på den glödlampan.

"När innovatören ser en produkt som kan underlätta människors liv om den får spridning till hela mänskligheten, ser entreprenören en produkt som kan generera en förmögenhet, om den säljs till rätt pris där efterfrågan överstiger utbudet."

Entreprenören måste rimligtvis också se att en produkt har ett värde, annars skulle den inte bli såld.

En entreprenör måste vara en innovatör. Och innovatörer ska inte definieras som en outtömlig, altruistisk, uppfinnande kraft som bara har andras bästa för ögonen. En innovatör är någon som får en idé och omsätter den i praktiken. En entreprenör är något snävare; någon som får en bra idé och omsätter den i praktiken så att den gör nytta.

Kanske dags att tänka om

Jag kan ibland bli lite less. Lite förbannad. Lite trött på att folk inte verkar tänka efter ordentligt.

Ung Vänster har på sin blogg skrivit ett inlägg med rubriken "Fack you, Maud!", och det var ju fyndigt, men när jag läser det blir jag, ja, lite less.

"[Centerpartiet] är ett parti som på ett tydligt sätt har tagit ställning mot stärkta rättigheter för ungdomar på dagens arbetsmarknad".
Jo, tjena. Ursäkta, men det vi vill är att möjliggöra för ungdomar att få jobb! LAS är så sjukt uppbyggt att om ett företag blir tvunget att säga upp personal (vilket det knappast gör gärna) så är den avgörande faktorn angående vem som måste gå hur länge varje anställd jobbat inom företaget. Är inte det lite absurt? Varför ska det vara så? Vettigt argument, någon? Det kan ju faktiskt vara så att en människa som jobbat där i två år är bättre för företagen än någon som jobbat där i tio, och nog vore det väl bra om ett företag fick behålla sin mest kompetenta personal när det går lite dåligt?

"Dock tar hoten om att i praktiken förbjuda fackets enda vapen mot arbetsgivaren, nämligen stridsåtgärden, priset."
Kan någon förklara för mig varför facket ska få sätta in åtgärder mot företag som inte har några fackligt anslutna anställda? Är arbetsgivaren förjävlig kan man väl bara bli medlem så kommer facket och gör något åt det? Om de anställda inte ligger i konflikt med arbetsgivaren, varför ska facket göra det? VARFÖR?!

"Förslagen syftar till att stärka arbetsgivarnas övertag på arbetsmarkanden och att bakbinda facket."
Nej, min kära vänster, nu är det dags att vi tar och tittar igenom det här ordentligt. Det är dags att ni bestämmer er, vad vill ni helst ha? Stora företag där varje arbetare är utbytbar eller små företag där individen i sig är oerhört viktig för företaget? Det handlar nämligen om det. Ett stort företag som sätts i blockad brukar klara sig utan konkurs. Ett litet där ingen anställd känner ett behov av att vara med i facket kan däremot göra det.

Jag blir förtvivlad när jag läser sådant här

http://www.aftonbladet.se/vss/linkoping/story/0,2789,1132795,00.html

Visst är det äckligt? Och ändå finns det folk som försvarar det här. Som anser att man inte alls behöver jobba. Någon som i forumet kallar sig TankSjalva, till exempel. Denna människa ondgör sig också över all "onödig" konsumtion, eftersom den bidrar till växthuseffekten.
Nu är det ju så att det enbart är utveckling, inte avveckling, som kan rädda jorden undan koldioxidhotet. Om vi återgår till ett samhälle där vi endast producerar och konsumerar vad vi "behöver" (jag har för mig att den tiden kallas stenåldern) så blir ju problemen kvar, inte minskade. Dessutom släpper samhället ut färre miljöskadliga ämnen nu än för 100 år sedan.

Vem ska förresten bestämma vad man "behöver"? Borde det inte vara upp till var och en att införskaffa sig vad den vill ha, under förutsättningen att det inte skadar andra?

Och jo, alla behöver jobba. TankSjalva hävdar att det inte behöver ske under så strukturerade former som det sker idag, d.v.s. nio till fem, och det har han/hon alldeles rätt i. Tack vare en utvecklad teknologi och större acceptans för människors olikheter kan man själv ofta välja när och hur man vill jobba. Annat var det på bondesamhällstiden, då var det fem till nio som gällde..

Vinstintresse

Man hör oroväckande ofta vänsterfolk spy galla över människors vinstintresse. Osjälviskhet och att göra saker utan något som helst hopp om profit verkar däremot vara höga ideal i deras värld. Det är inte utan att man blir lite mörkrädd när SSU på sin hemsida skriver, under rubriken "En solidarisk värld", att "Vinstintresset som driver kapitalismen framåt har insett att det också på global nivå kan tjäna grova pengar genom att utnyttja människor", samtidigt som man under rubriken "Välfärd" anser att "Skattens ska vara progressiv och betalas efter förmåga."

Jag förstår att det finns dem som inte ser det ologiska i deras resonemang.
Först och främst måste väl detta "utnyttjande" av människor som kapitalisterna står för redas ut.

När ett avtal träffas, till exempel ett anställningsavtal, så sker det inte emot någons vilja. Då skulle det liksom aldrig bli något avtal. Är en vara inte värd priset som säljaren satt så köper man den inte. Det finns alltid alternativ, trots att vänserfolk har en förmåga att förbise detta. Vill man inte bli anställd får man lov att starta eget, för ja, man måste faktiskt arbeta för att försörja sig själv. Inget samhälle kan fungera annars.
Om det nu ska bli en fråga om utnyttjande kan man ju fråga sig vem som suger ut vem; den som fått tillåtelse att tjäna pengar på någon annans idé eller den som låter någon annan tjäna pengar på sin idé.

Sen kan man fråga sig varför detta "vinstintresse" är något ont. Vinstintresse är väl i det snaraste en överlevnadsinstinkt. Du sätter liksom inte tjugo potatisar i jorden för att få upp fem. Då dör du. Du sätter potatisen för att få upp mångdubbelt mer.

Och de progressiva skatterna då? Ja, enligt SSU är det så att ju bättre du är på att odla potatis, desto fler har de rätt att ta av dig.
Säg att två människor har tjugo potatisar var. Den ena är inte så jättebra på odling och lyckas av dessa tjugo få upp femtio potatisar. Den andra är jättebra och lyckas få upp hundra. Enligt SSU ger detta dem rätt att inte bara kräva tjugo potatisar av odlare ett, utan dessutom 60 av odlare två, grovt räknat. Så trots att odlare två var dubbelt så bra på potatis får han inte dubbelt så många potatisar, utan bara tio fler.
Om odlare två däremot känt sig så nedslagen och diskriminerad av denna orättvisa skatt att han/hon skitit i sitt vinstintresse och bara odlat femtio potatisar han/hon också, så hade SSU bara fått konfiskera 40 potatisar istället för åttio. Den mänskliga drivkraft som försett dem med dubbelt så många potatisar är något man fördömer.
Jag säger då det..