Hägglund borde haft en lätt match mot Ohly

En av nackdelarna med att göra Gomorron Sverige till en del av sin morgonrutin är att man allt för ofta börjar skrika åt TV:n. När Lars Ohly kläcker ur sig saker som att "min problembeskrivning, den är den, det är ett stort problem om vi har en vård som kommer dem till del som har råd att betala, men inte andra".

Nu har vi ju inte en vård i Sverige. Det hela handlar om att Ohly är arg för att barnsjukhuset Martina kommer att startas. Varför? Ja, helt enkelt verkar det handla om att man drar nollsummespeteorin så långt att man vill vägra barn vård. Så här säger Ohly: "Det är ett oerhört resursslöseri här, läkare och sjuksköterskor ska arbeta för att tillgodose de rikas behov av vård, barn till rika föräldrar ska kunna komma till barnsjukhuset Martina med kanske bara infektioner, så använder man läkarkunskaperna, sköterskekunskaperna, till fel saker, när det samtidigt finns vårdköer och behov bland den stora befolkningen som är mycket värre, som handlar om kanske riktiga sjukdomar som verkligen behöver behandlas av läkare."
Alltså, för det första, i Ohlys värld finns ett fixt antal läkare som ska fördelas över befolkningen, och människor som "bara" har infektioner ska hålla sig på mattan. Hur Hägglund kan slarva bort den här debatten är för mig obegripligt, men han babblar på om att Ohly vill förbjuda hit och dit, vilket känns en smula underordnat.

Vad Hägglund borde ha sagt är istället att det naturligtvis är tråkigt att några inte upplever den offentliga vården som tillräcklig, men, hallå, vill de betala dubbelt för vården, kliva ur köerna till de offentliga vårdinrättningarna och lägga in sina ungar på Martina så var så god; det tjänar vi alla på. De som inte har råd kommer ju snabbare fram till läkaren eftersom inte dessa rika snorvalpar står före i kön, och inga resurser försvinner från den offentliga sjukvården. Bara en riktigt ond människa skulle förvägra alla barn bättre vård för att kunna upprätthålla en felaktig nollsummespelsteori.

Jag har skrivit om den typen av moral förr.

Vem behöver domedagsprofeter när Ung Vänster så gärna beskriver sin framtidsvision?

Igår gästade jag den ärovördiga Katedralskolan i Uppsala. Gymnasiets samhällsklasser bjöds på en smula politisk retorik, en smula politiskt samtal och en del godis, åtminstone från oss i CUF. Det var en inte helt ointressant dag.

Till att börja med är det alltid lika roligt att höra vad alla andra säger i sina inledningsanföranden. MUF:aren påpekade att saker och ting blev bättre, LUF pratade fri invandring, KdU kändes lite småflummiga och pratade om att ingen är fulländad, SSU:aren gnällde över att skattebetalarna inte längre tvingades betala mer än hälften av hennes biljett mellan Flemmingsberg och Stockholm och Ung Vänster.. Ung Vänster tog scenen och försökte övertala alla om att kapitalismen suger. Jag hade precis varit uppe och snackat om vår solidaritetskampanj, så jag fick vänta till slutanförandet (där jag var alldeles efter dem) men att hålla ett (nåja) brandtal för kapitalismen. Förhoppningsvis sjönk ett och annat in.

Eftersom jag märkte att jag och Ung Vänster stod så långt ifrån varandra i ekonomiska frågor så var jag bara tvungen att fråga killen efteråt; hur shoppar man egentligen som vänster? Svaret blev att han inte trodde på "individuella" lösningar så som konsumentmakt - istället skulle sådant regleras. Yepp, ni läste rätt (om jag hörde rätt). Om du är vänster får du shoppa hur mycket du vill så länge du röstar på någon som vill förbjuda dig att göra det.

Vidare kom vi in på en diskussion om rättigheter. Vänsterkillen vidhöll fast att alla rättigheter är sociala konstruktioner och att naturrättigheterna inte var förmer än några andra. Rättigheter var något som människor sinsemellan skulle komma överens om. Jajemän, i det socialistiska samhället kan tydligen vad som helst kompromissas bort - till och med rätten till liv. Vänsterkillen försökte protestera mot den här tolkningen genom att säga "men jag kan ju fortfarande ha moraliska invändningar mot det!" - hur nu en enda människas moraliska invändningar har hindrat majoriteten från att stifta obehagliga lagar om majoriteten har den rätten. Har man accepterat majoritetens diktatur så har man. Då finns, per definition, inga rättigheter.

För övrigt var det intressant att se att en kille som är uttalat wannabe-feminist-vänster ändå lyckas pricka in två härskartekniker, förlöjligande (han garvade åt mig istället för att ge ett svar) och förminskande ("Läs första kapitlet i Marxs Kapitalet så ska du se att du förstår vad pengar är"), på mindre än en minut. Nu har jag personligen inget emot att vana debattörer använder retoriska knep mot varandra, men jag måste ändå ge två tummar upp och säga; Way to go, vänstern!

Om moral

Jag lär aldrig sluta förvånas över hur socialister argumenterar. Såg lite på Kvällsöppet med Ekdal och Hakelius där man debatterade den nyöppnade privata cancerkliniken RayClinic. Det är tydligen djupt omoraliskt att betala för vården.

Inspirerad av Bloggen Bents eminenta grundutbildning i kapitalism eller Jag har en mammut i min trädgård! så tänkte jag bena ut det här med att betala för sin överlevnad.

Ponera att vi har en by. För enkelhetens skull döper vi den till Byn. I Byn bor bland andra Pelle och Kalle. Pelle odlar med framgång morötter och tjänar mer pengar än Kalle, som odlar sallad. I Byn finns också en kriskassa som alla betalar till, och den innehåller för tillfället tjugo kronor.

En dag när Pelle och Kalle är ute och går halkar de i en nedförsbacke och bryter varsit ben. När de ligger där kommer Biff och Buff, som är läkare förbi. Biff är anställd av Byns kriskassa, men Buff är privatpraktiserande.

Nu är det så att folk tack och lov inte bryter benen särskilt ofta, men det innebär att en läkare måste ta tjugo kronor per benbrott han fixar - och han kan bara fixa ett om dagen.

Hur löser sig nu problemet? Jo, Pelle erbjuder sig att betala tjugo kronor ur egen ficka för att Buff ska fixa hans ben, så att Kalle, som inte har lika mycket pengar, kan få sitt ben behandlat av Biff betalat av kriskassan.

Det här kallas alltså omoral av socialismen. Istället ska Buff inte få finnas, Pelle ska inte få betala själv och Biff ska tvingas prioritera vem som ska få behandling. Det hade ju varit finfint.

Nu börjar det bli läskigt igen...

Ni vet det här med grundläggande existentiella lagar som att man inte kan konsumera mer än man producerar (om man inte får eller stjäl), och att om en människa ser det som den högsta av moraliska dygder att tappa sig på blod så att andra får äta så dör den människan? Yeah, jag har lite att säga om (mp) angående just de grejerna... Deras representant har reserverat sig i en fråga om handikappvården med motiveringen att man inte gör tillräckligt för att komma åt de höga vinster som vårdbolagen plockar ut.

Den moraliska princip man luftar är att om du arbetar med något som människor är beroende av, som människor kan anses behöva, så har du ingen rätt att göra vinst på det. Du ska istället arbeta gratis, det vill säga tappa dig på blod.
Man kan fråga sig varför de inte klagar på att exempelvis ICA gör vinst. Mat behöver ju alla människor, rimligtvis borde ju mat därför vara gratis.

Jag vågar inte ens tänka på hur ett sådant samhälle skulle se ut...