Vem som helst som spenderat mer än fem minuter med en tonåring vet att de gnäller. Ja, inte alla, naturligtvis, men generellt sett. Vanligen gnäller de om alla krav som tynger ner dem. Åh, det är så många krav i skolan, åh, det kommer så många krav från Ebba von Sydow, åh, nu vill mamma att jag ska diska också!
Tonåren är lite till för att gnälla. Det är halva grejen. Gnällandet i sig är inte särskilt farligt. Tonåringar gnäller gärna frivilligt i grupp, och det är ett bra sätt att släppa lite på hormontrycket. Problemet kommer när vuxna lyssnar och tar dem på allvar.
Jag har gått både grundskolan och gymnasiet. Nej, det är inte så hemskt som vuxna tror. Det är faktiskt rätt soft. Inte helt enkelt, men rätt soft. Nej, det ställs inte för höga krav i skolan på ungdomar. Snarare tvärt om. Jämför gärna med kraven som ställdes när din mamma var liten - ah, just det, kraven har inte ökat. Nej, "utseendekraven" dök inte upp när du började på högstadiet. De såg bara annorlunda ut. Förr i tiden var det heller inte bara diska det handlade om, utan mjölka, städa, läsa läxor, laga kläder och diska. I-landsproblem är naturligtvis också problem, men ibland kan det vara bra med lite perspektiv. In other news, Gandalf died, liksom.
Nåja, skadan har ju redan börjat ske. Med lägre krav följer lägre resultat. Det är liksom inbyggt i människans natur och kallas för minsta motståndets lag - man gör så lite som möjligt för så mycket som möjligt. Det är det beteendet är vad som ligger bakom mänsklighetens framsteg.
Därför är det inte förvånande att resultaten sjunker. Det är en logisk följd.
Hur löses då problemet på bästa sätt?
Förslagsvis genom att man ställer krav på elever igen. Men det är klart, det vore ju hemskt, för sådant gör ju redan Ebba von Sydow och mamma...
fredag, januari 30, 2009
onsdag, januari 28, 2009
Ett skolexempel på varför kårobligatoriet inte fungerar
Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå på det senaste kårfullmäktigemötet. Nu sitter Borgerliga Studenter i opposition, så jag misstänker att jag inte direkt hade kunnat göra något åt skiten, men här är den i alla fall:
Uppsala studentkår tar ställning för kårobligatoriet.
Jag hade nog missat det helt, om det inte vore för att ordförande Klas-Herman Lundgren mailade ut till folk om artikeln. I slutet av mailet, antagligen medhängande i alla han skickar, finns följande mening:
Uppsala Studentkår är Sveriges största studentkår med 34 000 medlemmar.
Det här är precis varför vi ska avskaffa obligatoriet. Av dessa 34 000 medlemmar röstade, med lite god vilja, tretton procent i kårvalet. Av dessa lite drygt 4 000 medlemmar har en något övervägande majoritet röstat på Uppsala Universitets Studenter, Vänsterns Studentförbund eller Gröna Studenter. Dessa har nu beslutat att kårobligatoriet borde vara kvar - dessutom med motiveringen att det ska säkra studentinflytandet.
Okej, om ingen annan tänker ställa den förbjudna frågan så gör jag det.
Hur mycket studentinflytande behövs egentligen?
Ärligt talat alltså. Jag sitter i fullmäktige. Det är inte direkt så att vi har något egentligt, mer än alla pengar vi tvingar av studenterna, att ha inflytande över. Det funkar rätt bra (bortsett från att vi inte borde lägga vantarna på andras egendom, naturligtvis.) Åttiosju procent av alla studenter bryr sig ju uppenbarligen inte över huvud taget om kåren - den är helt enkelt inte relevant för dem. Ändå har nu, tja, låt oss vara snälla och säga åtta procent av kåren bestämt att resten borde tvingas vara medlemmar.
Tack, hörrni, jättesnällt.
Jag trodde att Piratstudenterna skulle komma med den här reaktionen, men har inte läst något om det hos MAB än, så jag får väl säga det också:
Kåren är föråldrad.
Studentinflytande på 2000-talet kommer inte att finnas genom mossiga institutioner, utan säkras genom att universitet och högskolor får konkurrera med varandra. Internet ger dessutom oändliga möjligheter till engagemang på andra sätt än en påtvingad avgift och inrutade förfaranden. Studenter kommer inte i framtiden att ägna sig åt kårer, utan snarare åt sakfrågor.
Lägg ner kåren. Den behövs inte.
Uppsala studentkår tar ställning för kårobligatoriet.
Jag hade nog missat det helt, om det inte vore för att ordförande Klas-Herman Lundgren mailade ut till folk om artikeln. I slutet av mailet, antagligen medhängande i alla han skickar, finns följande mening:
Uppsala Studentkår är Sveriges största studentkår med 34 000 medlemmar.
Det här är precis varför vi ska avskaffa obligatoriet. Av dessa 34 000 medlemmar röstade, med lite god vilja, tretton procent i kårvalet. Av dessa lite drygt 4 000 medlemmar har en något övervägande majoritet röstat på Uppsala Universitets Studenter, Vänsterns Studentförbund eller Gröna Studenter. Dessa har nu beslutat att kårobligatoriet borde vara kvar - dessutom med motiveringen att det ska säkra studentinflytandet.
Okej, om ingen annan tänker ställa den förbjudna frågan så gör jag det.
Hur mycket studentinflytande behövs egentligen?
Ärligt talat alltså. Jag sitter i fullmäktige. Det är inte direkt så att vi har något egentligt, mer än alla pengar vi tvingar av studenterna, att ha inflytande över. Det funkar rätt bra (bortsett från att vi inte borde lägga vantarna på andras egendom, naturligtvis.) Åttiosju procent av alla studenter bryr sig ju uppenbarligen inte över huvud taget om kåren - den är helt enkelt inte relevant för dem. Ändå har nu, tja, låt oss vara snälla och säga åtta procent av kåren bestämt att resten borde tvingas vara medlemmar.
Tack, hörrni, jättesnällt.
Jag trodde att Piratstudenterna skulle komma med den här reaktionen, men har inte läst något om det hos MAB än, så jag får väl säga det också:
Kåren är föråldrad.
Studentinflytande på 2000-talet kommer inte att finnas genom mossiga institutioner, utan säkras genom att universitet och högskolor får konkurrera med varandra. Internet ger dessutom oändliga möjligheter till engagemang på andra sätt än en påtvingad avgift och inrutade förfaranden. Studenter kommer inte i framtiden att ägna sig åt kårer, utan snarare åt sakfrågor.
Lägg ner kåren. Den behövs inte.
tisdag, januari 27, 2009
Livsmedelsverket laborerar med matvanorna - som vanligt
Jaha. Nu äter vi visst för mycket kött. Det kan visst göra oss feta.
Förlåt, men hursa?
Faktum är ju att om man skär bort det synliga fettet så innehåller rent kött så lite som tre procent fett. (Jämför gärna med "lågfettarna" hos Scan; det klår köttbullarna, lättkorven och salamin, för att ta några exempel.)
Viktigt att notera i sammanhanget är att Metroartikeln inte bara pratar om kött - utan också köttvaror (exempelvis köttbullarna, lättkorven och salamin, mind you).
I övrigt vill jag bara påminna om, eh, det här igen.
Förlåt, men hursa?
Faktum är ju att om man skär bort det synliga fettet så innehåller rent kött så lite som tre procent fett. (Jämför gärna med "lågfettarna" hos Scan; det klår köttbullarna, lättkorven och salamin, för att ta några exempel.)
Viktigt att notera i sammanhanget är att Metroartikeln inte bara pratar om kött - utan också köttvaror (exempelvis köttbullarna, lättkorven och salamin, mind you).
I övrigt vill jag bara påminna om, eh, det här igen.
fredag, januari 23, 2009
Fuck off!
Via Dexion hittar jag den här motionen, underskriven av bl. a. Birgitta Ohlsson. Man förklarar att Sverige ska marknadsföra sexköpslagen till andra länder.
Att debattera sexköp är svårt. Människors fria vilja, människors rätt till sin egen kropp, människors rätt till sin egen sexualitet - det är saker som motståndarsidan på något vis lyckats kapa. Ingen kan vilja sälja sex. Man säljer inte sex, man säljer sin kropp. Man säljer sin sexualitet.
Sist jag skrev i ämnet fick jag också förklarat för mig att jag saknar legitimitet att uttala mig, eftersom jag själv inte säljer sex.
Slående logik, hörrni.
Jag kan alltså heller inte förespråka att homosexuella ska få ligga med varandra, eftersom inte är homosexuell. Detsamma gäller i fråga om polyamorösa människor.
Jag kan inte argumentera för att värnskatten ska avskaffas, för jag tjänar inte tillräckligt mycket för att betala sådan.
Jag har ingen möjlighet att stå på en sida i någon konflikt där jag inte själv är involverad.
(Det här, kära lilla Nicke, innebär också att du inte kan välja sida i Gaza-konflikten!)
Det finns natuligtvis anledningar till att jag inte säljer sex. En är att jag lider av en monogam störning. En annan är att jag dels inte tror att pojkvännen skulle uppskatta ökade utgifter, samt att sådan försäljning inte skulle anses vara riktigt sexsäljeri.
Det finns naturligtvis anledningar till att jag heller inte vill spraya folk med grädde och slicka upp det, bli urinerad på, spy i någon annans mun eller slicka fitta. Det handlar om saker jag inte tänder på. Men vill andra sysselsätta sig med sådant så har jag bannemej ingen rätt att lägga mig i.
Kristendomsinfluerade moralpaniska reaktioner på sexköp, som finns från riksdagens höger till vänster, är inget annat är ren och skär paternalism. Sådant ska de ge fan i.
Att debattera sexköp är svårt. Människors fria vilja, människors rätt till sin egen kropp, människors rätt till sin egen sexualitet - det är saker som motståndarsidan på något vis lyckats kapa. Ingen kan vilja sälja sex. Man säljer inte sex, man säljer sin kropp. Man säljer sin sexualitet.
Sist jag skrev i ämnet fick jag också förklarat för mig att jag saknar legitimitet att uttala mig, eftersom jag själv inte säljer sex.
Slående logik, hörrni.
Jag kan alltså heller inte förespråka att homosexuella ska få ligga med varandra, eftersom inte är homosexuell. Detsamma gäller i fråga om polyamorösa människor.
Jag kan inte argumentera för att värnskatten ska avskaffas, för jag tjänar inte tillräckligt mycket för att betala sådan.
Jag har ingen möjlighet att stå på en sida i någon konflikt där jag inte själv är involverad.
(Det här, kära lilla Nicke, innebär också att du inte kan välja sida i Gaza-konflikten!)
Det finns natuligtvis anledningar till att jag inte säljer sex. En är att jag lider av en monogam störning. En annan är att jag dels inte tror att pojkvännen skulle uppskatta ökade utgifter, samt att sådan försäljning inte skulle anses vara riktigt sexsäljeri.
Det finns naturligtvis anledningar till att jag heller inte vill spraya folk med grädde och slicka upp det, bli urinerad på, spy i någon annans mun eller slicka fitta. Det handlar om saker jag inte tänder på. Men vill andra sysselsätta sig med sådant så har jag bannemej ingen rätt att lägga mig i.
Kristendomsinfluerade moralpaniska reaktioner på sexköp, som finns från riksdagens höger till vänster, är inget annat är ren och skär paternalism. Sådant ska de ge fan i.
Definitivt värt att komma ihåg
Apropå Livsmedelsverkets debattartikel hos Aftonbladet tycker jag att vi alla ska påminna oss om vad som nog är 2008 års bästa citat:
Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30 - 40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn
Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde.
Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30 - 40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn
Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde.
torsdag, januari 22, 2009
DN Kulturs korrekturläsare ansvarar även för ledarna
Att det brukar vara lite si och så med DN Kultur, fakta och korrektur har vi nog alla vant oss vid. Att det hela spridit sig till ledarsidan kan man ju faktiskt nästan bara garva åt.
Men bara nästan.
Rättssäkerhet är ett viktigt begrepp. Det är absolut grundläggande i en rättsstat. Rättssäkerhet är en garanti för den som står anklagad för ett brott - en garanti att inte dömas oskyldig.
Den hotas inte ett jävla dugg av organiserad brottslighet och dennes "ovana att hota vittnen och på annat sätt styra rättsprocessen". Troligen är ordet DN söker efter "rättsskydd" - men det är, som sagt var, något helt annat.
Att slänga omkring med begreppet hur som helst, för att det passar ens egna syften och låter bra, det undergräver rättsstaten i allmänhet och rättssäkerheten i synnerhet.
Skärpning, för fan!
Men bara nästan.
Rättssäkerhet är ett viktigt begrepp. Det är absolut grundläggande i en rättsstat. Rättssäkerhet är en garanti för den som står anklagad för ett brott - en garanti att inte dömas oskyldig.
Den hotas inte ett jävla dugg av organiserad brottslighet och dennes "ovana att hota vittnen och på annat sätt styra rättsprocessen". Troligen är ordet DN söker efter "rättsskydd" - men det är, som sagt var, något helt annat.
Att slänga omkring med begreppet hur som helst, för att det passar ens egna syften och låter bra, det undergräver rättsstaten i allmänhet och rättssäkerheten i synnerhet.
Skärpning, för fan!
onsdag, januari 21, 2009
Vad man kan lära sig av Kristdemokraterna
Jag är inget stort fan av Kristdemokraterna. De står för en alldeles för religiös syn på saker och ting, och förhåller sig alldeles för konservativt till, tja, allt.
Det visar sig dock att man kan lära sig saker även av dem.
Till att börja med principfastheten. Ja, jag förstår varför kd får vägra men c inte fick det i FRA-frågan, men ändå; principfastheten.
Vidare frågan om huruvida kyrkan ska "tvingas" viga samkönade par eller inte - eller snarare om kyrkan över huvud taget ska ha vigselrätt. Det ska den naturligtvis inte. (Kan påpekas att avtalsfrihet naturligtvis vore trevligast för alla, men vafan, tillåt mig att vara pragmatisk.)
Vill man ha, eh, Guds välsignelse över sin religion så får man gärna knalla till kyrkan - men det finns ingen som helst anledning att ge dem en myndighetsutövande roll.
DN, SvD, Newsmill.
Det visar sig dock att man kan lära sig saker även av dem.
Till att börja med principfastheten. Ja, jag förstår varför kd får vägra men c inte fick det i FRA-frågan, men ändå; principfastheten.
Vidare frågan om huruvida kyrkan ska "tvingas" viga samkönade par eller inte - eller snarare om kyrkan över huvud taget ska ha vigselrätt. Det ska den naturligtvis inte. (Kan påpekas att avtalsfrihet naturligtvis vore trevligast för alla, men vafan, tillåt mig att vara pragmatisk.)
Vill man ha, eh, Guds välsignelse över sin religion så får man gärna knalla till kyrkan - men det finns ingen som helst anledning att ge dem en myndighetsutövande roll.
DN, SvD, Newsmill.
tisdag, januari 20, 2009
Politisk pragmatism, del II
Förra veckan beklagade jag mig över att man fokuserar på vad som är politiskt möjligt och önskade mig rakryggade politiker. Mattias $vensson har också ilsknat till, vilket föranlett Sanna Rayman att försvara pragmatiken.
Man måste skynda långsamt, tycks hon mena. Mattias är revolutionär, medan Annie är en smula mer pragmatisk - men de har ju samma mål, och det är vad som räknas. Hur man tar sig till målet är mindre viktigt, bara man gör det.
Där måste jag få bryta in. Man missar nämligen en viktig, viktig princip.
Ändamålen helgar inte medlen.
Att Annie och Mattias till stor del har samma mål har inget att göra med att man kan ta fel väg dit. Det är inte okej att rösta igenom FRA bara för att man också röstar för att sänka skatterna. Det är inte okej att rösta igenom industripaket bara för att man också röstar för att underlätta för småföretagare. Det är inte okej att slakta integriteten bara för att man vill ha ett liberalt samhälle någon gång.
Man måste skynda långsamt, tycks hon mena. Mattias är revolutionär, medan Annie är en smula mer pragmatisk - men de har ju samma mål, och det är vad som räknas. Hur man tar sig till målet är mindre viktigt, bara man gör det.
Där måste jag få bryta in. Man missar nämligen en viktig, viktig princip.
Ändamålen helgar inte medlen.
Att Annie och Mattias till stor del har samma mål har inget att göra med att man kan ta fel väg dit. Det är inte okej att rösta igenom FRA bara för att man också röstar för att sänka skatterna. Det är inte okej att rösta igenom industripaket bara för att man också röstar för att underlätta för småföretagare. Det är inte okej att slakta integriteten bara för att man vill ha ett liberalt samhälle någon gång.
måndag, januari 19, 2009
Om upphovsrätt
Eftersom det är på tapeten tänkte jag ta och titta lite närmare på det här med upphovsrätt - igen.
Björn från Bloggen Bent skriver på Centeruppropet om hur upphovsrätt hänger ihop med naturrätten, och kallar det för "right of mind". För att vara helt rättvis vill han korta den till en sisådär tio år, vilket är betydligt bättre än den nuvarande lagstiftningen, men jag måste ändå tyvärr säga att han har fel.
Upphovsrätt är inte en del av naturrätten. Den är en inskränkning av den.
Sist jag skrev om saken påpekade en kommentator att pengar minsann också kan vara immateriella - menar jag att man inte kan äga dem? Precis tvärt om. Vi kan ta ett exempel.
Föreställ dig att du på julafton får ett presentkort på H&M av din mamma. Överlycklig tågar du iväg till affären, med henne i släptåg, och plockar på dig varor som uppgår till den angivna summan och tar dig till kassan, där kassörskan registrerar alla varor. Därefter räcker du över ditt presentkort. Kassörskan ler och frågar:
- Vill du betala med det?
Du nickar ivrigt.
- Nej nej, stop! säger plötsligt din mor. Jag äger pengarna på det där kortet!
- Va? svarar du, en smula förvirrad.
- Ja, men lilla vän, det förstår du väl, att du visserligen äger det fysiska kortet, men pengarna på det kommer ju från mig, de äger jag fortfarande. De är immateriella.
OK, ni kanske har trevliga mammor, men situationen är direkt överförbar på en CD-skiva. Du köper skivan av artisten och måste därefter ha rätt att göra vad fan du vill med den - även kopiera den till dina vänner, fiender och vilka helst du önskar - därför att du äger den.
Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?
Vidare så finns det en lösning. Den går ut på att upphovsmannen inte säljer saker, utan hyr ut. Så länge upphovsmannen själv har kvar äganderätten gör det utmärkt att i nyttjanderättsuppgörelsen uppställa vilkor där nyttjanderättsinnehavaren förbinder sig att inte kopiera eller sprida vidare.
Right of mind, för övrigt, torde innebära att man har rätt att behålla sina idéer; ingen kan tvinga dig att berätta vad du tänker.
Björn från Bloggen Bent skriver på Centeruppropet om hur upphovsrätt hänger ihop med naturrätten, och kallar det för "right of mind". För att vara helt rättvis vill han korta den till en sisådär tio år, vilket är betydligt bättre än den nuvarande lagstiftningen, men jag måste ändå tyvärr säga att han har fel.
Upphovsrätt är inte en del av naturrätten. Den är en inskränkning av den.
Sist jag skrev om saken påpekade en kommentator att pengar minsann också kan vara immateriella - menar jag att man inte kan äga dem? Precis tvärt om. Vi kan ta ett exempel.
Föreställ dig att du på julafton får ett presentkort på H&M av din mamma. Överlycklig tågar du iväg till affären, med henne i släptåg, och plockar på dig varor som uppgår till den angivna summan och tar dig till kassan, där kassörskan registrerar alla varor. Därefter räcker du över ditt presentkort. Kassörskan ler och frågar:
- Vill du betala med det?
Du nickar ivrigt.
- Nej nej, stop! säger plötsligt din mor. Jag äger pengarna på det där kortet!
- Va? svarar du, en smula förvirrad.
- Ja, men lilla vän, det förstår du väl, att du visserligen äger det fysiska kortet, men pengarna på det kommer ju från mig, de äger jag fortfarande. De är immateriella.
OK, ni kanske har trevliga mammor, men situationen är direkt överförbar på en CD-skiva. Du köper skivan av artisten och måste därefter ha rätt att göra vad fan du vill med den - även kopiera den till dina vänner, fiender och vilka helst du önskar - därför att du äger den.
Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?
Vidare så finns det en lösning. Den går ut på att upphovsmannen inte säljer saker, utan hyr ut. Så länge upphovsmannen själv har kvar äganderätten gör det utmärkt att i nyttjanderättsuppgörelsen uppställa vilkor där nyttjanderättsinnehavaren förbinder sig att inte kopiera eller sprida vidare.
Right of mind, för övrigt, torde innebära att man har rätt att behålla sina idéer; ingen kan tvinga dig att berätta vad du tänker.
söndag, januari 18, 2009
Till vintern
torsdag, januari 15, 2009
Zaremba tar tag i grundlagsdebatten
Det finns många anledningar till att jag älskar Max. Deras perfekta hamburgare är en av dem. Att stripsen idag var mycket godare än vanligt en annan.
Ett gigantiskt plus är också att de bjuder på DN. Jag läser vanligtvis tidningen på nätet, och missar därför en del rätt bra saker. Idag uppenbarligen Maciej Zarembas debattinlägg.
Det är nog ingen hemlighet att jag inte är ett stort fan av vare sig politiska kompromisser eller vår grundlag. En kompromiss är ofta den sämsta av tre tänkbara lösningar, och grundlagen fungerar ungefär som lagstiftarnas dasspapper.
Våra rättigheter är skyddade - från att kunna tas i anspråk.
Det juridiska språket är också något som Zaremba uppmärksammar (liksom många förtvivlade juriststudenter innan honom, vill jag lova). Och nog är det sant att texten på sina håll är väl krånglig, och därtill inte alls ger intrycket av att vara ett grundläggande manifest.
Man får väl helt enkelt hoppas att Zaremba får rätt om de två sista styckena:
"Så låt oss om sisådär sex år få fram ett helgjutet förslag att omvandla regeringsformen från ett administrativt stycke till en fyr som lyser upp mörkret. [...]
Sedan får debatten komma, och motförslagen, och remisserna och kompromisserna. I den ordningen."
Ett gigantiskt plus är också att de bjuder på DN. Jag läser vanligtvis tidningen på nätet, och missar därför en del rätt bra saker. Idag uppenbarligen Maciej Zarembas debattinlägg.
Det är nog ingen hemlighet att jag inte är ett stort fan av vare sig politiska kompromisser eller vår grundlag. En kompromiss är ofta den sämsta av tre tänkbara lösningar, och grundlagen fungerar ungefär som lagstiftarnas dasspapper.
Våra rättigheter är skyddade - från att kunna tas i anspråk.
Det juridiska språket är också något som Zaremba uppmärksammar (liksom många förtvivlade juriststudenter innan honom, vill jag lova). Och nog är det sant att texten på sina håll är väl krånglig, och därtill inte alls ger intrycket av att vara ett grundläggande manifest.
Man får väl helt enkelt hoppas att Zaremba får rätt om de två sista styckena:
"Så låt oss om sisådär sex år få fram ett helgjutet förslag att omvandla regeringsformen från ett administrativt stycke till en fyr som lyser upp mörkret. [...]
Sedan får debatten komma, och motförslagen, och remisserna och kompromisserna. I den ordningen."
Politisk pragmatik är fruktansvärt
Jag hade tyvärr inte möjlighet att gå på Timbros Hur skapar vi ett stöttåligare Sverige?-seminarium igår. Sanna Rayman var dock på plats och rapporterar om det hela.
Jag fastnar för när hon citerar Annie Johanssons förklaring till att politiker lägger sig i när de inte borde och de facto förvärrar saker. "Politiskt sett är det inte ett alternativ att inte göra någonting. Det måste man ha med i beräkningarna inför 2010, men också med nästa mandatperiod i åtanke – om man vill ha fortsatta liberala reformer".
Pragmatiskt.
Resonemanget går alltså ut på att man inte kan göra rätt hela tiden - man måste medvetet göra fel ibland också, så att man är fortsatt populär.
I dessa tider, när opinionsmätningarna får rubriker så gott som varje dag, är det alltså viktigt att vänta kappan efter vinden. Politikers möjligheter att själva opinionsbilda verkar man bortse helt ifrån.
Föreställ er att det inte kommit något bilpaket. Det är klart att Alliansen skulle få beska frågor, men de skulle också kunna leverera svar. De skulle kunna förklara att ja, folk kommer nog att förlora just de här jobben, men ett bilpaket hade bara senarelagt processen en smula, och kanske i slutändan förvärrat situationen ytterligare. Det kommer nya jobb. Kriser är en del av livet.
Istället vågar man inte stå med rak rygg, och resultatet blir naturligtvis att folk tror att staten ska lägga sig i, för det blir bra då.
Man måste börja vänta skutan någon gång. Med tanke på utsikterna för ett omval 2010 föreslår jag att man börjar ratta å det grövsta omedelbart.
Jag fastnar för när hon citerar Annie Johanssons förklaring till att politiker lägger sig i när de inte borde och de facto förvärrar saker. "Politiskt sett är det inte ett alternativ att inte göra någonting. Det måste man ha med i beräkningarna inför 2010, men också med nästa mandatperiod i åtanke – om man vill ha fortsatta liberala reformer".
Pragmatiskt.
Resonemanget går alltså ut på att man inte kan göra rätt hela tiden - man måste medvetet göra fel ibland också, så att man är fortsatt populär.
I dessa tider, när opinionsmätningarna får rubriker så gott som varje dag, är det alltså viktigt att vänta kappan efter vinden. Politikers möjligheter att själva opinionsbilda verkar man bortse helt ifrån.
Föreställ er att det inte kommit något bilpaket. Det är klart att Alliansen skulle få beska frågor, men de skulle också kunna leverera svar. De skulle kunna förklara att ja, folk kommer nog att förlora just de här jobben, men ett bilpaket hade bara senarelagt processen en smula, och kanske i slutändan förvärrat situationen ytterligare. Det kommer nya jobb. Kriser är en del av livet.
Istället vågar man inte stå med rak rygg, och resultatet blir naturligtvis att folk tror att staten ska lägga sig i, för det blir bra då.
Man måste börja vänta skutan någon gång. Med tanke på utsikterna för ett omval 2010 föreslår jag att man börjar ratta å det grövsta omedelbart.
onsdag, januari 14, 2009
Lyssna på Annie!
Annie Johansson skriver i DI att man från Alliansens håll måste våga ifrågasätta turordningsreglerna. Det är inte acceptabelt att dessa blivit en helig ko för både moderater och socialdemokrater.
Varje steg mot att riva upp LAS är ett bra steg. Snälla partiledningen, lyssna på Annie!
Varje steg mot att riva upp LAS är ett bra steg. Snälla partiledningen, lyssna på Annie!
tisdag, januari 13, 2009
Ska det vara så svårt att vara objektiv när man skriver om sexarbete?
På SvD.se kan man idag läsa att prostitutionen frodas i Danmark. De har nämligen inte någon sexköpslag.
Hela artikeln, skriven av Kristina Olsson, har en rätt spännande uppbyggnad.
Steg 1. Beskrivning av en gatuprostituerad. Hon bjuder ut sig till män, men "vänder skyggt bort blicken när man som förbipasserande kvinna tittar rakt på henne". Det är hemskt. Man kan köpa allt; "[d]ildos, porrfilmer, människor". "Individens rättigheter och fria val går före allt annat" - och allt annat är ju, underförstått, viktigare.
Steg 2. Någon typ av representant för de gatuprostituerade ges utrymme. Människan "ser ingen annan utväg än att förbjuda sexköp också i Danmark".
Steg 3. En "massageklinikprostituerad" (i brist på bättre ord) får presentera sin synvinkel. Men varför knullar hon inte gratis, om hon nu tycker om det? Nyckeltermen är troligen "men jag gör det för pengarna".
Steg 4. "Det känns dock som en avgrund mellan den varma, väldoftande massagekliniken och de blåfrusna flickorna som vi nyligen passerade på Istedgade".
Steg 5. Åter till den självutnämnda representanten. "Prostitution i ett samhälle påverkar alla kvinnor".
Läser man faktarutan får man all anledning att höja på ögonbrynen. Det finns ungefär 500 gatuprostituerade i Danmark - att jämföra med det totala antalet prostituerade, 6000. Prostituerade som arbetar på massagekliniker utgör den största andelen, ungefär 1200 pers. Om man bara läser artikeln verkar dock dessa utgöra en klar minoritet. Det är ju dessutom intressant att Olsson väljer att låta en självutnämnd representant för de gatuprostituerade uttala sig i deras ställe. I artikeln verkar man inte heller köpa sex, utan människor. Prostituerade omnämns också enbart som kvinnor, trots att andelen män som säljer sex inte är obetydlig.
Och framförallt; de som faktiskt vill prostituera sig måste ge upp denna rätt till förmån för representantens uppfattning. När Maria, som den massageklinikprostituerade kallas i artikeln, framhåller att det är en liten del av kvinnorna i branschen som mår dåligt, får representanten förklara att det är omöjligt med särlagstiftning som förbjuder sexköp vad gäller traffickingoffer, men inte vad gäller dem som gör ett fritt val - och det antyds att Maria inte har den blekaste om vad gatuprostitution ens är för något.
Det är också intressant att man beskriver Danmark som ett tillhåll för hallickar och prostituerade från andra länder, när man utifrån Socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007 kan dra slutsatsen att andelen hallickar - och därmed utländska sexarbetare - ökat också i Sverige, trots sexköpslagen. Att den inte heller har minskat prostitutionen i Sverige kan ju också vara värt att notera.
Om SvD försöker marknadsföra som "kvalitetsjournalistik och satsning på det fördjupande reportaget" så kan de behöva omdefiniera sina begrepp.
Hela artikeln, skriven av Kristina Olsson, har en rätt spännande uppbyggnad.
Steg 1. Beskrivning av en gatuprostituerad. Hon bjuder ut sig till män, men "vänder skyggt bort blicken när man som förbipasserande kvinna tittar rakt på henne". Det är hemskt. Man kan köpa allt; "[d]ildos, porrfilmer, människor". "Individens rättigheter och fria val går före allt annat" - och allt annat är ju, underförstått, viktigare.
Steg 2. Någon typ av representant för de gatuprostituerade ges utrymme. Människan "ser ingen annan utväg än att förbjuda sexköp också i Danmark".
Steg 3. En "massageklinikprostituerad" (i brist på bättre ord) får presentera sin synvinkel. Men varför knullar hon inte gratis, om hon nu tycker om det? Nyckeltermen är troligen "men jag gör det för pengarna".
Steg 4. "Det känns dock som en avgrund mellan den varma, väldoftande massagekliniken och de blåfrusna flickorna som vi nyligen passerade på Istedgade".
Steg 5. Åter till den självutnämnda representanten. "Prostitution i ett samhälle påverkar alla kvinnor".
Läser man faktarutan får man all anledning att höja på ögonbrynen. Det finns ungefär 500 gatuprostituerade i Danmark - att jämföra med det totala antalet prostituerade, 6000. Prostituerade som arbetar på massagekliniker utgör den största andelen, ungefär 1200 pers. Om man bara läser artikeln verkar dock dessa utgöra en klar minoritet. Det är ju dessutom intressant att Olsson väljer att låta en självutnämnd representant för de gatuprostituerade uttala sig i deras ställe. I artikeln verkar man inte heller köpa sex, utan människor. Prostituerade omnämns också enbart som kvinnor, trots att andelen män som säljer sex inte är obetydlig.
Och framförallt; de som faktiskt vill prostituera sig måste ge upp denna rätt till förmån för representantens uppfattning. När Maria, som den massageklinikprostituerade kallas i artikeln, framhåller att det är en liten del av kvinnorna i branschen som mår dåligt, får representanten förklara att det är omöjligt med särlagstiftning som förbjuder sexköp vad gäller traffickingoffer, men inte vad gäller dem som gör ett fritt val - och det antyds att Maria inte har den blekaste om vad gatuprostitution ens är för något.
Det är också intressant att man beskriver Danmark som ett tillhåll för hallickar och prostituerade från andra länder, när man utifrån Socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007 kan dra slutsatsen att andelen hallickar - och därmed utländska sexarbetare - ökat också i Sverige, trots sexköpslagen. Att den inte heller har minskat prostitutionen i Sverige kan ju också vara värt att notera.
Om SvD försöker marknadsföra som "kvalitetsjournalistik och satsning på det fördjupande reportaget" så kan de behöva omdefiniera sina begrepp.
måndag, januari 12, 2009
Om jobb, trygghet och ekonomi
Igår skrev Magnus Henrekson, professor och vd vid Institutet för Näringslivsforskning, på DN Debatt om att LAS måste kastas i papperskorgen. Centerfolk jublade över slutsatsen.
En slutsats som naturligtvis i sig är lovvärd - det är bara det att den kommer med ett antagande om att vi har för lite trygghet på arbetsmarknaden idag, och att det är något som måste lösas med lagstiftning.
Idag skriver Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ledamot av Globaliseringsråde, på SvD Brännpunkt om att man kanske borde införa ett generöst, allmänt avdragsbidrag för att folk som drabbas av uppsägning ska känna sig lite tryggare.
Samtidigt hittar jag via Dick Kling den skrämmande verkligheten: Var tredje svensk har ingen ekonomisk buffert.
Ja, vi behöver skrota LAS, och nej, vi ska inte ha ett generöst allmänt avgångsbidrag. Det är dags för svenska folket att bli vuxna nu. Det är dags för svenska folket att lära sig ta ansvar. Det är dags för svenska folket att inse sambanden mellan dagens enorma skattetryck, byråkratin och det som kommer ut i slutändan.
En människa med normal inkomst ska inte behöva ett avgångsbidrag. Hon ska klara av att spara ihop en buffert medan hon jobbar. Om jag med ett extrajobb max två kvällar i veckan klarar av att spara ihop till sommarhyran, betala den aktuella, ha mat på bordet, köpa ny kurslitteratur och fortfarande kan unna mig bio, fika och sådant, då ska det bannemej inte vara några problem för en människa med full lön.
Vuxna medborgare verkar ju ha samma förhållande till staten som som den här grabben till sin farmor, och tro mig, mitt råd till människan är inte att kräva ett tack, utan att sluta skämma bort sin sonson.
En slutsats som naturligtvis i sig är lovvärd - det är bara det att den kommer med ett antagande om att vi har för lite trygghet på arbetsmarknaden idag, och att det är något som måste lösas med lagstiftning.
Idag skriver Lars Calmfors, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet och ledamot av Globaliseringsråde, på SvD Brännpunkt om att man kanske borde införa ett generöst, allmänt avdragsbidrag för att folk som drabbas av uppsägning ska känna sig lite tryggare.
Samtidigt hittar jag via Dick Kling den skrämmande verkligheten: Var tredje svensk har ingen ekonomisk buffert.
Ja, vi behöver skrota LAS, och nej, vi ska inte ha ett generöst allmänt avgångsbidrag. Det är dags för svenska folket att bli vuxna nu. Det är dags för svenska folket att lära sig ta ansvar. Det är dags för svenska folket att inse sambanden mellan dagens enorma skattetryck, byråkratin och det som kommer ut i slutändan.
En människa med normal inkomst ska inte behöva ett avgångsbidrag. Hon ska klara av att spara ihop en buffert medan hon jobbar. Om jag med ett extrajobb max två kvällar i veckan klarar av att spara ihop till sommarhyran, betala den aktuella, ha mat på bordet, köpa ny kurslitteratur och fortfarande kan unna mig bio, fika och sådant, då ska det bannemej inte vara några problem för en människa med full lön.
Vuxna medborgare verkar ju ha samma förhållande till staten som som den här grabben till sin farmor, och tro mig, mitt råd till människan är inte att kräva ett tack, utan att sluta skämma bort sin sonson.
fredag, januari 09, 2009
De tror i alla fall på vad de säger - men det är ju också det värsta
För ett par dagar sedan berättade Erik Hultin på sin blogg att en socialdemokratisk kvinna vid namn Susanne Eberstein hävdat att FRA-kritikerna har fullt upp med att ägna sig åt fildelning.
Jag undrar om det inte är det gamla "rent mjöl i påsen"-argumentet som kommer igen. Bara fildelare kan bry sig om IPRED. Antagligen var också bara fildelare (och terrorister) rädda för FRA. Vanligt, laglydigt folk bryr sig inte.
Den attityden är bland de farligaste som kan intas, och antagligen den som föranlett sossarna att vilja omöjliggöra anonym surfing. Den som bara är laglydig behöver ju inte vara rädd för att storebror står och kikar över axeln.
Det oroar mig att den totala brytningen med oskuldspresumtionen inte oroar politikerna själva. De verkar lida av paranoia. Plötsligt är alla terrorister, fildelare och yttre hot - det ska till och med antas att de är det, de ska spanas på och deras integritet ska till papperskorgen.
En demokrati bygger på mer än bara folkstyre. Den måste också innehålla grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan. Rätten att anses oskyldig till dess motsatsen är bevisad utgör en annan. Rätten att fritt kunna meddela sig till journalister och dylikt utan att behöva vara rädd för repressalier och åsiktsregistrering ytterligare en.
Lästips; HAX i Expressen.
Jag undrar om det inte är det gamla "rent mjöl i påsen"-argumentet som kommer igen. Bara fildelare kan bry sig om IPRED. Antagligen var också bara fildelare (och terrorister) rädda för FRA. Vanligt, laglydigt folk bryr sig inte.
Den attityden är bland de farligaste som kan intas, och antagligen den som föranlett sossarna att vilja omöjliggöra anonym surfing. Den som bara är laglydig behöver ju inte vara rädd för att storebror står och kikar över axeln.
Det oroar mig att den totala brytningen med oskuldspresumtionen inte oroar politikerna själva. De verkar lida av paranoia. Plötsligt är alla terrorister, fildelare och yttre hot - det ska till och med antas att de är det, de ska spanas på och deras integritet ska till papperskorgen.
En demokrati bygger på mer än bara folkstyre. Den måste också innehålla grundläggande rättigheter. Rätten till personlig integritet är en sådan. Rätten att anses oskyldig till dess motsatsen är bevisad utgör en annan. Rätten att fritt kunna meddela sig till journalister och dylikt utan att behöva vara rädd för repressalier och åsiktsregistrering ytterligare en.
Lästips; HAX i Expressen.
onsdag, januari 07, 2009
Om du är förvånad är du dum i huvudet
I likhet med Johan Hedin blev jag i morse uppringd och utfrågad om energipolitik. Till skillnad från Johan orkade jag inte jävlas med den bisarra frågeställningen eftersom jag knappt fått i mig frukosten - men likt honom är jag en smula upprörd över den utveckling samhället tagit.
Politiker ska bestämma hur din el ska levereras i framtiden.
Av samma skäl blir jag upprörd över Margot Wallströms raljerande i fördragsfrågan. Johan Norbergs klockrena rubrik upplös folket och välj ett nytt säger väl allt...
Politiker inte bara förväntas bestämma en herrejävlans massa saker, de flesta vill det också. Jag kommer ihåg ett möte med Liberala Gruppen, där en moderat riksdagskvinna förklarade att folk inte sitter i riksdagen för pengarna, utan för makten - och att det inte är fult att vilja ha makt.
Temat? En liberal grundlag, om jag inte minns fel.
Därför är det heller ingen överraskning att socialdemokraterna i princip vill förbjuda öppna nätverk. (ProjO skriver mer utförligt än jag orkar.)
Sa jag gott nytt 1984..?
Politiker ska bestämma hur din el ska levereras i framtiden.
Av samma skäl blir jag upprörd över Margot Wallströms raljerande i fördragsfrågan. Johan Norbergs klockrena rubrik upplös folket och välj ett nytt säger väl allt...
Politiker inte bara förväntas bestämma en herrejävlans massa saker, de flesta vill det också. Jag kommer ihåg ett möte med Liberala Gruppen, där en moderat riksdagskvinna förklarade att folk inte sitter i riksdagen för pengarna, utan för makten - och att det inte är fult att vilja ha makt.
Temat? En liberal grundlag, om jag inte minns fel.
Därför är det heller ingen överraskning att socialdemokraterna i princip vill förbjuda öppna nätverk. (ProjO skriver mer utförligt än jag orkar.)
Sa jag gott nytt 1984..?
fredag, januari 02, 2009
Goda nyheter - omväxling förnöjer
Ja, jag vet, jag var kanske lite mer än lovligt sur i min summering av 2008 - men för helvete, jag tror inte ens jag nämnde the bail out Volvo-plan, så det får stå, även om "vårt sista år i frihet" är lite over the top.
I vilket fall som helst, den här bloggen kommer antagligen vara rätt tom fram till onsdag, eftersom jag hälsar på min pojkvän, men jag vill i alla fall gratulera HAX till titeln Årets politiska blogg - en väldigt välförtjänt titel.
För den som inte kan hålla sig till onsdag, however, finns ännu en ljuspunkt; jag har gått och blivit en av vinnarna i Blogges senaste tävling. Där kan man hitta mina kanske en smula mer filosofiska tankar kring det här med utvik. Gott nytt 1984 allihop!
(Oh, jag vet, jag gjorde det igen. Drama queen, I know.)
I vilket fall som helst, den här bloggen kommer antagligen vara rätt tom fram till onsdag, eftersom jag hälsar på min pojkvän, men jag vill i alla fall gratulera HAX till titeln Årets politiska blogg - en väldigt välförtjänt titel.
För den som inte kan hålla sig till onsdag, however, finns ännu en ljuspunkt; jag har gått och blivit en av vinnarna i Blogges senaste tävling. Där kan man hitta mina kanske en smula mer filosofiska tankar kring det här med utvik. Gott nytt 1984 allihop!
(Oh, jag vet, jag gjorde det igen. Drama queen, I know.)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
