Politisk pragmatism, del II

Förra veckan beklagade jag mig över att man fokuserar på vad som är politiskt möjligt och önskade mig rakryggade politiker. Mattias $vensson har också ilsknat till, vilket föranlett Sanna Rayman att försvara pragmatiken.

Man måste skynda långsamt, tycks hon mena. Mattias är revolutionär, medan Annie är en smula mer pragmatisk - men de har ju samma mål, och det är vad som räknas. Hur man tar sig till målet är mindre viktigt, bara man gör det.

Där måste jag få bryta in. Man missar nämligen en viktig, viktig princip.

Ändamålen helgar inte medlen.

Att Annie och Mattias till stor del har samma mål har inget att göra med att man kan ta fel väg dit. Det är inte okej att rösta igenom FRA bara för att man också röstar för att sänka skatterna. Det är inte okej att rösta igenom industripaket bara för att man också röstar för att underlätta för småföretagare. Det är inte okej att slakta integriteten bara för att man vill ha ett liberalt samhälle någon gång.