Eftersom det är på tapeten tänkte jag ta och titta lite närmare på det här med upphovsrätt - igen.
Björn från Bloggen Bent skriver på Centeruppropet om hur upphovsrätt hänger ihop med naturrätten, och kallar det för "right of mind". För att vara helt rättvis vill han korta den till en sisådär tio år, vilket är betydligt bättre än den nuvarande lagstiftningen, men jag måste ändå tyvärr säga att han har fel.
Upphovsrätt är inte en del av naturrätten. Den är en inskränkning av den.
Sist jag skrev om saken påpekade en kommentator att pengar minsann också kan vara immateriella - menar jag att man inte kan äga dem? Precis tvärt om. Vi kan ta ett exempel.
Föreställ dig att du på julafton får ett presentkort på H&M av din mamma. Överlycklig tågar du iväg till affären, med henne i släptåg, och plockar på dig varor som uppgår till den angivna summan och tar dig till kassan, där kassörskan registrerar alla varor. Därefter räcker du över ditt presentkort. Kassörskan ler och frågar:
- Vill du betala med det?
Du nickar ivrigt.
- Nej nej, stop! säger plötsligt din mor. Jag äger pengarna på det där kortet!
- Va? svarar du, en smula förvirrad.
- Ja, men lilla vän, det förstår du väl, att du visserligen äger det fysiska kortet, men pengarna på det kommer ju från mig, de äger jag fortfarande. De är immateriella.
OK, ni kanske har trevliga mammor, men situationen är direkt överförbar på en CD-skiva. Du köper skivan av artisten och måste därefter ha rätt att göra vad fan du vill med den - även kopiera den till dina vänner, fiender och vilka helst du önskar - därför att du äger den.
Jaha, vad ska artister leva på då? brukar många mena. Till att börja med; det är inte mitt ansvar att ge folk jobb. Föreställ er att man stiftar en lag som gör att folk har rätt till pengar när de visslar - bortsett från oljudet, skulle ni tycka att det är en bra lag? Skulle ni vilja ta bort den? Jaha, vad ska visslarna leva på då?
Vidare så finns det en lösning. Den går ut på att upphovsmannen inte säljer saker, utan hyr ut. Så länge upphovsmannen själv har kvar äganderätten gör det utmärkt att i nyttjanderättsuppgörelsen uppställa vilkor där nyttjanderättsinnehavaren förbinder sig att inte kopiera eller sprida vidare.
Right of mind, för övrigt, torde innebära att man har rätt att behålla sina idéer; ingen kan tvinga dig att berätta vad du tänker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Samma tanke fel som alltid. Artister säljer inte CD skivor. Artister säljer en upplevelse och inget annat, via CD skivan har du sedan kunnat få upplevelsen upprepad, CD skivan säljs av skivbolaget och förlaget eftersom de betalat artisten för rätten att duplicera, du får göra vad du vill med själva plastbiten men inte med musiken eller filmen på den.
Nu blir det streaming tjänster istället när det inte längre finns en inkomst via CD skivor kommer artister att sluta producera dem. Du kommer då att kunna prenumerera på upplevelser via nätet.
Att tro att man äger rätten att duplicera musiken bara för man köpt en CD skiva är felaktig, precis som du inte köpt rätten att duplicera en konsert bara för att du betalt en biljett och upplevt den.
Jag gillar överlag dina åsikter men får krupp varje gång du drar upp upphovsrätten på grund av att resonemanget sträcker sig så långt näsan når.
Man vet på vilka villkor man köper en CD, lagen kan sägas vara en presumtion angående upphovsmannens vilja. Ingen kommer driva något intrångsåtal mot någon som t ex laddat hem shareware.
Ställer man inte upp på de hemska villkoret att inte sprida innehållet på sin CD behöver man inte köpa den.
Det är inte ditt jobb att ge människor arbete, däremot är det en moralisk skyldighet att ersätta någon för dennes arbete som du direkt tar del av.
Artisterna får väl hitta andra sätt för att få in pengar på sin musik kanske någon säger.
Genom att använda avancerade krypteringsmetoder och andra säkerhetsmetoder eller? Skulle det bli bra bara för att det blev fysiskt omöjligt att kopiera och komma åt gratis? Det är ju bara att göra det krångligare - istället för att bara respektera upphovsmannens vilja och kunna köpa en CD.
Troligen finns det ett begränsat antal utgångar - du får en situation som ovan eller så får du en situation där en potentiell artist aldrig blir mer än någon trubadur med ett dagjobb.
När väl framtidens Bill Gatesar eller Elvisar aldrig slagit sig in på sin karriär kan du ju försöka fritt kopiera deras icke-existerande CD:s eller program.
Det är troligen det enda som denna antikonceptuella och materiella syn på ämnet leder till.
Läs gärna:
http://www.dianahsieh.com/blog/2006/05/dont-steal-this-article.html
Anonym 8:09 PM; Det är p.g.a. upphovsrättslagstiftningen som man inte får duplicera. Det är upphovsrättslagstiftningen jag ogillar. Återkom gärna i frågan.
Cripp; Villkoren finns, vilket du är mycket väl medveten om, reglerade i lag. Det rör sig alltså inte om någon frivillig överenskommelse mellan två personer, utan om tvång.
Jag är inte alls skyldig att ersätta för arbete jag tar del av - allt handlar om vilken överenskommelse som finns mellan mig och, eh, arbetaren. Om min mamma ger mig ett presentkort i julklapp har jag rätt till pengarna på presentkortet. Om någon säljer mig en skiva för x antal kronor, så äger jag den och har därmed rätt att göra som jag vill med den.
Jag gav ett förslag på hur man kan tjäna pengar istället. Synpunkter på det, kanske?
Tror inte någon lyckats åtala någon för upphovsrättsintrång när någon spridit material med skaparens goda minne. - I realiteten kan copyrighten ses som en presumtion om att upphovsmannen inte vill att hans produkt ska kopieras.
Om skaparen istället skulle plombera produkten med ett meddelande om att brytandet av plomberingen innebär godtagande av avtalet som killen i skivbutiken har bredvid disken, vilken skillnad skulle detta vara? Antagligen skulle det bara bli krångligare för skaparen att bevisa att avtalsbrott förekommit.
Att hyra ut skulle ju fungera, men bli krångligare. Det hela är ett sorts plåster för ditt resonemang som missat det konceptuella och lagt för stor vikt vid det strikt materiella.
Det är ju tankefel redan från början. Du tror att du köpt musiken när du köper en CD. Nej du har köpt en plastbit som du får göra vad du vill med, men du har enbart införskaffat dig en rättighet att lyssna på musiken, inget annat. När du köper CDn är detta ett vilkor som är satt från början, genom att köpa CDn accepterar du avtalet. Om du inte vill acceptera avtalet så får du låta bli att köpa CDn, precis som du accepterar ett avtal när du hyr en bil, ett hotelrum eller annat som du nyttjar utan att äga det.
Upphovsrätten ger den som skapar verket möjligheten att sälja dupliceringsrätten till någon. Denna dupliceringsrätt har ett värde för den som köper dupliceringsrätten. När någon som inte har införskaffat sig duppliceringsrätten börjar skapa kopior så inkräktar denne på ett avtal som regleras mellan skaparen och dupliceringsköpare. Du som köpare av CD skivan har inte införskaffat dig dupliceringsrätten, endast rätten att konsumera - lyssna - titta hur många gånger du vill, men inget annat.
Cripp; Tja, skillnaden mellan oss är alltså att jag har en ideologi medan du är pragmatisk.
Varför i hela friden ska staten presumera något alls? Vidrigt.
Anonym 10:13; Jag pratar inte om hur det ÄR, utan om hur DET BORDE VARA. Återkom gärna i frågan.
Ponera att vi erkände rätt till dödshjälp. Hittas någon dödad så skulle det ändå från statens sida "presumeras" att denne inte ville dö. Vidrigt?
Som sagt, vill någon sprida sin musik och låta folk fritt kopiera den kommer ingen att hindra denne. Svårare än så är det inte.
Jag är inte pragmatisk, däremot kan jag tänka i koncept istället för att som en bebis endast kunna tänka konkret om saker man kan ta eller bita på. Såant är faktiskt tänket när man skiljer på uthyrning eller köp av själva plastbiten som i sig bara är ett värdelöst medium.
Hmm. För sakens skull två texter jag själv skrivit om detta med upphosrätt och (framför allt) immaterialrätt.
http://www.equil.net/?p=570
http://www.equil.net/?p=746
Det är glädjande att se att vissa liberaler förstår skillnaden mellan immateriella och materiella ting. Upphovsrätt (och patent, för den delen) är inte något annat än ett statligt givet monopol, som gör att man hindrar andra att utveckla liknande produkter (speciellt när det gäller patent). Det är rimligt att säga att man äger de immateriella saker som man äger, så att säga, som sina tankar exempelvis. Det betyder inte att någon kränker din äganderätt om de själva tänker tankarna efter att du har sagt det till dem. Vill du att ingen annan ska få reda på någonting så håll tyst!
Jag är glad att det verkar finnas personer i Centern som står upp för liberala ideal i praktiken och inte bara när det passar dem. Om jag skulle rösta på Centerpartiet är det troligt att du skulle få min röst, Hanna Wagenius. (Nu ska jag ju inte rösta på Centerpartiet, men jag hoppas att du och liksinnade kan få dem att ändra sig i viktiga frågor om exempelvis integritet, upphovsrätt, patent (om du nu hyser den åsikten, vilket du konsekvent borde göra), tullar, prostitution och drogliberalism (om du ny vill legalisera droger, vilket jag hoppas att du gör, lagarna har skapat nog med lidande redan). Lycka till!
Vilket fantastiskt struntprat. Givetvis har du inte "rätt att göra vad fan du vill" med skivan bara för att du äger den. Du har till exempel inte rätt att spela den på högsta volym mitt i natten så att folk inte kan sova. Och nej bara för att äger ett exemplar av Winnerbäcks senaste skiva har du inte däremed förvärvat rätten att spela upp hans musik hursomhelst och var som helst.
Redan den enda punkt där du faktiskt har rätt borde ha varit en ledtråd. Detta att imaterella och materiella rättigheter är två väsenskilda saker innebär ju att förvärv av det ena inte ger några rättigheter till det andra. Annat än det som bgränsar sig till det okiperade exemplar du faktiskt äger.
Skicka en kommentar