Jag hade fel om 2008

Förra året skrev jag att det nya året inte alls markerade ett slut, utan en ny början. Aldrig har jag väl haft så fel.

Visst har det funnits ljuspunkter, men i stort har året haft en frihetlig nedgång som är värre än börsens.

Jag började året med att upptäcka ERK och sucka över halvdöda institutioner med dålig taktkänsla. Pappa vägrade kompromissa med sin integritet och Nämnden för Barn, Utbildning och Fritid förlorade - i mina ögon - sin bäste ordförande någonsin.

Småpotatis, kan tyckas så här i efterhand, för plötsligt dök en storspelare upp på banan. Vi reglerar, sade de, när de menade att de berättigade allmän avlyssning. I en enda omröstning dödades den personliga integriteten - av en borgerlig regering där centerpartiet ingår. Jag tror aldrig att jag i hela mitt liv skämts så mycket över min partitillhörighet. Aldrig. Ändå beslutade jag mig för att stanna. Det handlar om taktik. Det handlar om att inte ha några egentliga alternativ. Det handlar om att skämmas så mycket att man villigt städar upp andras skit.

2008 handlade också mycket om feltolkningar. Syndikalister fick för sig att porr var ofeministiskt. Centerkvinnorna var fan inte bättre. I finanskrisens spår blev allt nyliberalt - till och med socialism. Marknadshyror var det visst så länge sedan vi hade att folk glömt bort vad det är.

Under hösten föddes också ett annat hot mot integriteten: IPRED. En allians som sade sig vilja återvinna förtroendet fick sin chans och sumpade den.

Civilkuragelagen dök också upp och jag fick uttala mig i DN om saken. Saken verkar sedan ha dött ut, men det är väl värt att hålla ögonen öppna.

Man får väl bara erkänna att det blivit en del porr, hor och feminism också. Vad fan, jag har ju till och med blivit censurerad! Jag som hoppats på att vi gick mot bättre tider.

Förra året lovade jag att gå upp fem kilo. Det har förvisso misslyckats, men på något vis har jag hamnat stabilt över femtiosträcket. I år tänkte jag iställlet försöka skaffa mig kondition, eller nått.
För när allt kommer omkring är det nog konditionen det hänger på. Det här med hjärt- och kärlsjukdomar, alltså. Sådana vill vi ju tydligen inte råka ut för. Maten ska de bannemig inte få ta ifrån mig.
Årets citat på temat dök i alla fall upp för mig i Ljusdalsposten på självaste julafton och är författat av Christer Enkvist, överläkare, och Olle Jonsson, mjölkbonde. Nog fan har de en poäng med följande; Vi måste komma ihåg att i ett historiskt perspektiv är det först under de få 30–40 åren som Livsmedelsverkets rekommendationer funnits som fetman i landet formligen exploderat, inte minst bland våra barn.

Hur kan man då summera året?

FRA. IPRED. En socialistisk borgarregering som gör mer dåligt än bra och som vägrar acceptera människors egna val.

På torsdag börjar FRA-lagen gälla, med full kraft, utan inskränkningar. Onsdag kväll skålar vi för vad som kanske varit vårt sista år i frihet. Gott nytt år, hörrni.

Ett julinlägg

Ja, jag vet att det är ett par dagar för tidigt, men eftersom jag inte kommer att ha tillgång till internet där jag ska spendera julafton - hos mormor - så är det lika bra att ta det nu.

Redan förra året berättade jag om min, tja, rätt skiftande inställning till julen. Blogge har förtjänstfullt gjort upp med de kristna inslagen i julen (även om jag personligen är en smula tveksam till likhetstecknet mellan Oden och tomten), så jag känner inget behov av att klaga. I år ska jag njuta!

För precis som jag var inne på förra året så har julen gått och blivit något utav en kapitalismens högtid. Vissa invänder nog mot tanken - man handlar ju ändå för att ge bort - men de har missat en viktig beståndsdel; nämligen att kapitalismen på intet sätt kräver av människor att de ska arbeta för ekonomisk vinning, utan faktiskt ger dem friheten att arbeta för något annat. Mellanmänskliga relationer, exempelvis.
Julklapparna är i mina ögon ett sätt att visa uppskattning för sina nära och kära. Det handlar om symboler mer än saker.

Appropå saker. Kvällens Agenda tog upp Reinfeldts påstående om att man ska köpa inhemska varor i julklappar för att stödja den svenska ekonomin.
Sista minuten-tips till Filippa: En bok om ekonomi. Ta något enkelt, så att grabben förstår.
Ask och Tolgfors förtjänar ett varsit exemplar av 1984. Vore bra att skicka ett till Bodström också, när man ändå håller på.
Annika Qarlsson behöver använda julledigheten till att läsa av Petra Östergrens Porr, horor och feminister som jag skickade till henne i somras. Chansen är väl inte så stor, men vafan, sker det jungfrufödslar, så...
En och annan behöver kanske ägna sin ledighet åt att läsa på lite om vad nyliberalism är - om inte annat för att inse att det inte direkt var den som orsakade finanskrisen.
ERK hoppas jag får en rejäl portion självinsikt i julklapp - eller att det åtminstone ligger lite humor under granen och väntar.
Piratpartiet har, några dagar för tidigt visserligen, fått en julklapp som jag verkligen unnar dem. Det ska bli intressant att se hur de gör i parlamentet - finns det månne en alldeles speciell vågmästarplan för EU?
Sexualmoralismen verkar få sig en känga i julklapp. Jag undrar hur wanna be-feministerna får in porrindustrins kollaps i analysen av hur heeemskt det är med det sexualiserade samhället där sex kan köpas för pengar och människor tvingast ta porrjobb och barnen gråter och allt vad det nu är.

Alla er andra vill jag bara önska en riktigt god jul. Och var för guds skull inte rädda för julmaten. Köp en bok och tänk på att det är lika farligt att väga tre kilo för lite som fyrtiofem kilo förmycket.

Glöm förresten för allt i världen inte Jul med Ernst, som spelats in hos min farbror och faster med familj. När ni tittar på alla vackra naturbilder så hoppas jag ni hör min skrytsamma röst inne i huvudet; där bor jag. I paradiset. (Och för er som såg förra avsnittet vill jag bara föra in en dementi; farfar har då aldrig lärt Karl-Arne att ta granar som växer ihop, tvärt om. Huvvaligen.)

Rösta fram årets politiska blogg!

Så var det dags i år igen - hos Bloggen Bent utses årets politiska blogg! Det är naturligtvis extra spännande i år, med tanke på vilket kliv framåt bloggarna har tagit. Rösta du också!

Låt mig se om jag fattat det här rätt nu...

1. FRA. Förslaget kommer egentligen från sossarna.

2. IPRED. Sossarna hejar på.

3. Teledatalagringen. Hela skiten är egentligen Bodströms.

Somliga säger att Centerpartiet säljer ut integriteten. Det stämmer inte. Ordet sälja implicerar att ett utbyte sker - men vi har inte fått något tillbaka. Noll gehör för de nödvändiga förändringarna av arbetsmarknadslagstiftningen, exempelvis. Vi kunde lika gärna förhandlat med Sahlin. Regelförenklingar på företagsområdet? Jo tjena. Författningsdomstol? Nej just det, ett visst parti har fått vetorätt av statsministern...
Vad tjänar vi på det här egentligen?

Jo, naturligtvis är vi en del av regeringsmakten. Men makt för maktens skull är ju inte poängen - vi skulle ju ta makten för att göra något bra av det!

Jag har bara en fråga till partiledningen; vad fan gör centerpartiet i en socialdemokratisk regering?!

Ursäkta, jag är upptagen...

Gårdagen bestod av tenta och jobb, dagen bestod av resande och möte - morgondagen kommer att bestå av sova och resa. Förhoppningsvis är jag tillbaka imorgon kväll - som det är nu har jag inte ens hunnit med att läsa måndagens rss:er...

Anyway, vill man ha något annat att roa sig med kan man kolla in Twinglys lista över Sveriges populäraste bloggar, där jag tydligen kvalar in.

In other news, så kommer jag inte att delta i panelen för Aftonbladets/Bloggportalens Stora Bloggpriset. Jag har inget emot idén som sådan egentligen - jag vill bara inte ha något med Aftonbladet att göra.

Men alltså, åter imorgon kväll - men senast torsdag.

Helgläsning

Eftersom internet ännu inte installerats i min underbara, fantastiska, ursnygga och gudomliga nya lägenhet med eget kök så hinner jag inte med någon längre bloggpost innan biblioteket stänger. Därför rekommenderar jag alla (speciellt eventuella regeringskanslister och partistrateger som läser) att titta närmare på Thomas Gürs kolumn i SvD.

Orkar ni inte det, så kan den sammanfattas med något Hayek kläckte ur sig; We need good principles rather than good people. We need fixed rules, not fixers.

Varför det är viktigt att ifrågasätta Piratpartiet

Pappa frågade över telefonen igår om jag höll på att begå politiskt självmord. Nej, svarade jag, hurså? Det var onsdagens inlägg han syftade på - i dessa tider är det nämligen inte klokt att ifrågasätta Piratpartiet. Jag har fått 22 kommentarer på inlägget, mina egna svar borträknade, och det är nog rekord.

Min tes är alltså att Piratpartiet visserligen har bra ståndpunkter i sina kärnfrågor, men att man inte kan vara säker på vad de gör för att få igenom dem. Kort sagt, de är en smula opålitliga.

Det är ju naturligtvis alla andra partier också. Skillnaden ligger i att de övriga ofta talar om en ideologisk utgångspunkt, och när de inte håller sig till den blir det något man kritiskt kan peka på. Ta mitt eget parti, till exempel. Centern hävdar ofta att liberalismen är dess grundideologi. När de då gör riktigt idiotiska saker, som exempelvis FRA och IPRED, kan man kritisera dem från en ideologisk utgångspunkt. När Mona Sahlin tycker att staten ska rädda Saab och Volvo kan man börja nynna på Staten och Kapitalet. Man kan angripa dem för att gå emot sig själva, för att inte hålla fast vid sin ideologi och för att sprida falska budskap.

Piratpartiet, som ju inte har en ideologisk ståndpunkt, kan göra lite vad fan de vill. De kan inte anklagas för att bryta några principer när de inte har några.

Med det i minnet tror jag det är viktigt att PP inte blir allt för glorifierade. Jag vill inte vakna upp en morgon och höra folk säga att ja, visst är det lite halvdåligt att PP gick med på att sossarna fick höja skattetrycket till 89 %, och det är kanske inte så kul det här med att stänga gränserna för flyktingar, men va fan, något får man offra för att IPRED ska kastas i papperskorgen.
Mänskliga rättigheter är nämligen inte förhandlingsbara. De ska inte prioriteras. De hör samman.
I en kompromiss mellan gift och mat kan bara giftet vinna. I en kompromiss mellan ont och gott kan bara det onda vinna.
Därför måste också PP kunna kritiseras. De får inte bli en helig ko. Man får inte glömma synder som kan följa med förvisso goda gärningar.

Att man vågar titta kritiskt på Piratpartiet innebär snarare att man tar dem på allvar - och inser att det vore lika allvarligt om de växte fast vid makten som om någon annan gör det.

Men Maud, du sa ju..!

28 miljarder åt bilindustrin, alltså. Jag var en av de som applåderade när Maud Olofsson på Framtidskonventet i Norrköping påpekade att "paket" inte gör någon egentlig nytta och att staten kanske inte ska lägga sig i så jäfla mycket.

Igår kväll roade jag mig med att läsa en bit ur Johan Norbergs bok När människan skapade världen, och det råkade bli just ett avsnitt om varför politiker ska ge fan i att kasta andras pengar omkring sig. Man ställer en enkel fråga: Om du nu är så smart, varför är du inte rik?
Alltså, om Maud Olofsson, Anders Borg och Mona Sahlin nu vet att svensk fordonsindustri kommer att komma på fötter, varför har de inte själva investerat i den?

Apropå Sahlin, förresten. Det är kanske dags att blåsa liv i ett gammalt Oscar Wilde-citat: När folk är överrens med mig har jag ofta en känsla av att jag måste ha fel.

Vilka rättigheter?

FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fyller 60 år idag. Det kan man tycka är rätt häftigt. Jag tycker mest det är skrämmande att varken DN eller SvD skriver om det, och att den här artikeln är den som diskuteras.

Rick Falkvinge skriver dagen till ära om Piratpartiet som en medborgarrättsrörelse. Det gör mig naturligtvis nyfiken. Ett parti, där socialister såväl som liberaler finns representerade, är ett parti utan ideologi. Och ett parti utan ideologi är opålitligt. Därför ifrågasätter jag om det verkligen är en medborgarrättsrörelse. Snarare rör det sig om en s.k. upphovsrätt som stämmer illa med det allmänna rättsmedvetandet och grava integritetsinskränkningar på senare tid.

Alliansen är inte en medborgarrättsrörelse, även om de som röstade på något av de fyra partierna gärna vill se en stärkt äganderätt genom sänkt skatt. Piratpartiet är ingen medborgarrättsrörelse, även om folk hatar IPRED och FRA - såvida de inte ser fildelningsrätt och integritet som de enda rättigheterna.

Det är nämligen vad som oroar mig med Piratpartiet. Vilka rättigheter försvarar en rörelse med både socialister och liberaler? Jag personligen försvarar bara de 21 första rättigheterna i FN:s deklaration - det är nämligen bara de som kan kallas rättigheter.
Det är naturligtvis välkommet om Piratpartiet kan driva igenom förändringar på upphovsrättsområdet och integritetsområdet. Det som oroar mig är till vilket pris.

Om socialister inte har några problem med att sälja ut äganderätten (art. 4 och art. 17) för att ge människor rätt att "njuta av konsten" (art. 27), och dessa socialister finns med i Piratpartiet, innebär det att partiet också gjort den prioriteringen? Om inte, vilka prioriteringar görs? Prioriterar man, eller försvarar man bara de verkliga rättigheterna? Och i så fall, känner socialisterna till det?

Jag hävdar inte på något vis att centerpartiet är perfekt i den här frågan - men jag vet faktiskt att där finns människor som de flesta i alla fall kallar sig liberala, och de andra vet jag var jag har. Piratpartiet är för mig, och kanske också för sina medlemmar, opålitligt.

And now for something completely different again

Säsongspremiär i Ramundberget. Grabbarna (och nej, mig veterligen är jag inte släkt med Mattias Wagenius) ser ut att ta Osthangliften upp. Vill man ha oförskämt nära till den så rekommenderar jag varmt Kvarnbäckens Stugby. (Där är släktskapet däremot inte förnekat.)

Punk!

Staten och kapitalet sitter i samma båt.

Om yttrandefrihet

Man hör det ofta. Människor som i en snusförnuftig anda säger att ja, visst har vi yttrandefrihet här i Sverige, och visst är det bra, men för den sakens skull behöver man ju inte provocera.

Sådana människor tycker inte alls att det är bra med yttrandefrihet. Sådana människor är förtjusta i konsensus, och döljer det ofta bakom ordet "moral".

Visst kan man hävda att det är "omoraliskt" att ha en naken, ung, icke könsmogen flicka på ett skivomslag, man kan till och med få säga att bilden är pornografisk om man vill, även om det är en smula felaktigt, men ingetdera gör att man legitimt kan begränsa yttrandefriheten - det är i det snaraste precis tvärt om.

Yttrandefrihet är inte till för att de avvägda, moraliska, trevliga, mjuka budskapen ska komma fram. Det är inte majoritetens, eller de politiskt korrektas, åsikter som är skyddsvärda. Det skyddsvärda är det budskap vi inte vill höra, de politiska dissidenterna, porren, det inkorrekta. Varje uttalande som möts av ett "nejmen, sådär kan man väl ändå inte säga!" är skyddsvärt. Varje bild som upprör är den som inte får censureras. Den idé som provocerar får inte hindras från att spridas.

Fler som bloggar; Blogge, HAX och Motpol.

And now for something completely different

Om någon undrar var i Sverige man borde befinna sig.

Replik på replik

Svenska FN-förbundet har replikerat på min krönika i Neo. Jag tänkte naturligtvis ta och bemöta den.

Till att börja med tycks Svenska FN-förbundet utgå ifrån att renägarna har rätt att hålla renar på den privata mark som det tvistats om i Härjedalen, och att de nu förlorat denna, trots att domen har sin grund i att denna rätt aldrig funnits. Domen (som HD för övrigt valde att inte ta upp) bygger också till stor del på renägares egna uppgifter om var man hållit ren. Ståndpunkten att renägare skulle förlorat några rättigheter i Härjedalen är svårt att se som något annat än ett hån mot de bönder som på 1800-talet fick sin mark beslagtagen av staten till renägarnas fördel.

Svenska FN-förbundets ordförande Gabelic hävdar i sin replik att renägares utgångspunkt rent bevismässigt är sämre eftersom samer har en muntlig tradition är irrelevant - men förbiser då att för den period som främst torde beröras av detta, tiden innan 1500-talet, vilar hovrättens bedömning på forskning.

Att Gabelic åberopar att renägare varit diskriminerade av staten i fråga om markrättigheter tidigare är också irrelevant; precis som jag påpekade i krönikan så behöver inte renbete på en plats betyda att det också förekommit renbete på en annan. Det är mycket beklagligt om Gabelic inte klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Vad renägarnas (för det rör sig om just renägare, inte samer generellt, det är värt att notera) möjlighet att betala rättegångskostnaderna har att göra med domens utfall ställer jag mig i övrigt frågande till. Menar Gabelic att renägarna därför skulle varit mer restriktiva vad gäller utredning till sin fördel? Mot en sådan presumtion talar att renägarna använde betydligt större medel till utredning än markägarna. Kanske är det Gabelic istället försöker antyda att domstolar bör döma till fördel för den minst bemedlade, just för att denna är minst bemedlad. Det vore i sig ett grovt avsteg från allt var rättssamhälle heter, och mycket pinsamt för Svenska FN-förbundet. Ytterligare bör Gabelic notera att renägare har samma möjligheter att teckna rättsskyddsförsäkring som privata markägare.

Att man från FN-förbundets håll dessutom hävdar att äganderätten i Sverige är stark oroar mig djupt. Jag rekommenderar Gabelic att både läsa domen och paragraf 18 i Regeringsformens andra kapitel.

Som liberal vänder jag mig avslutningsvis mot att någon ska erkännas "särskilda rättigheter", och det är också vad jag försöker förmedla i krönikan. Mänskliga rättigheter (om än inte de fastställda av FN) ska gälla alla människor. Varje "rättighet" därutöver är per definition ett brott mot de grundläggande.
Jag skulle därför rekommendera Svenska FN-förbundet att verka för en stärkt äganderätt som ger renägare skydd för de marker som faktiskt kan anses vara deras istället för att verka för att äganderätten kompromissas ytterligare.

Någon borde få sparken för det här

Människan på bilden ovanför heter Beatrice Ask. Hon är Sveriges justitieminister och har just gett civila större befogenheter än polisen. Hon tycker att det är "Internet som har ställt till det för en del skaparverksamhet", och säger samtidigt "jag är verkligen teknikvänlig". Hon tycker inte att IPRED är ett sätt för upphovsrättsinnehavare att gena förbi polisen. Hon tror att lagen ska göra att "det går att ta betalt för kreativa tjänster via nätet". Hon har dessutom fått för sig att tingsrätterna är rustade för detta. Hon vill kränka integriteten alldeles på eget bevåg. Ja, hon ljuger i sin egen proposition. Hon tror dessutom att hon har kompromissat sig ur frågan.

Människan på bilden ovanför heter Fredrik Reinfeldt. Han är Sveriges statsminister och ytterst ansvarig för den politik som regeringen för. Han är också den som gav Beatrice Ask jobbet. Han är en usel strateg. Han lär sig inte av gamla misstag. Han kör över såväl sitt eget parti som regeringspartnern Centerpartiet.

Människan på bilden ovanför är Magnus G Graner. Han är Beatrice Asks statssekreterare och har bl.a. lagstiftning på immaterialrättsområdet på sitt ansvarsområde. Han har tidigare arbetat för Advokatfirman Lindahl, som gärna hjälper immaterialrättsinnehavare. Han har också arbetat för Johnsson & Johnson Advokatbyrå, som inte verkar finnas på Internet.


Människan på bilden ovanför heter Mona Sahlin. Hon är partiledare för det största oppositionspartiet och har hållit käften processen igenom.

Men lägg ner ERK nån jävla gång då!

di.se rapporterar att Coca Cola Zeros reklam, break up as it should be, har "fällts" av näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK.

Att rådet är ett jävla skämt råder det inget tvivel om, och att de fortsätter försöka vara roliga känns ju bara så tröttsamt.

Att, som rådet gjort, uttolka själva tanken bakom reklamfilmen är ju något av en fallgrop i sig, eftersom det säger mer om rådets associationsförmåga än något annat. Att hävda att den spär på "myten om att män generellt inte vill ha en djupare relation utan är nöjda bara de får ha mycket sex" innebär ju att de helt blundar för tjejens ställningstagande i reklamfilmen - hon är ju faktiskt också nöjd bara hon får sex. Vad i hela friden "myten om kvinnlighet" som man dessutom hävdar upprätthålls är för något, det undrar jag verkligen. Det finns nämligen inte en myt om kvinnlighet, det finns en jäfla massa olika synsätt. Ibland porträtteras kvinnan som oansvarig, tankspridd, barnslig och farlig för män eftersom hon lockar till sex hela tiden; ibland som ansvarstagande, allvetande, vuxen och frigid. Det finns ett oändligt antal variationer!

Lättklädda kvinnor är dessutom sexistiska. Fint, det ska jag tänka på nästa gång det blir fint väder; har jag kort kjol på mig så diskriminerar och förtrycker jag kvinnor. Tack, ERK, det visste jag nämligen inte.

Martin, den liberala misantropen, lackar också och hos ERK finns inte ärendet än.

Tävlingsdags

Jag är mitt uppe i en flyttkarusell, och min nya, underbara, älskade lägenhet med eget kök och utan bananflugor saknar tyvärr internet än så länge. Förslagsvis sysselsätter sig läsaren med att nominera årets politiska blogg istället!