Fett fel

Man ska inte tala innan man tänker, brukar det lite vackert heta. När man har ett publiceringsverktyg som gör det möjligt att nå nästan alla jordens hörn kan det vara bra att inte blogga innan man tänker också.

Jag tror förvisso inte att Stefan Hanna menar att han vill införa en skatt på fetma - jag tror mest att han vill ställa frågan. Det måste ju vara helt okej, ja, att diskutera det. Och att komma fram till olika slutsatser, för den delen. Vi diskuterade det här med att ytterligare beskatta rökare på CUF-stämman i Östersund 2009, om jag inte minns fel. (Där majoriteten röstade emot.)

Grejen med ett skattefinansierat sjukvårdssystem, som ändå de flesta verkar vara överens om att vi ska ha, är ju att det inte är en försäkring på den fria marknaden. Jag tror på klarspråk, och jag tror att vi alla kan vara ärliga med att ett skattefinansierat sjukvårdssystem är ett ingrepp i äganderätten, oavsett hur man värderar vad. Jag är inte jätteförtjust i ingrepp i äganderätten, men jag är heller inte jätteförtjust i andra ingrepp i människors privatliv. Att utforma ett skattesystem som tar hänsyn till hur hälsosamt ens leverne är skulle nödvändigtvis föra med sig rätt rejäla integritetskränkningar. Två fel gör bannemej inte ett rätt.

Dessutom skulle det, precis som Magnus Andersson påpekar, behöva premiera hälsovådliga val. Vill vi verkligen att staten ska uppmuntra en förkortad livstid..? Nej, det är väl en lite väl obehaglig tanke.

Vill man ha en skattefinansierad sjukvård får man därför dras med dess baksidor - och helst ska man inte glömma bort allt annat skattefinansierat när man gör kalkylen. Jag ser hellre att vi diskuterar om detta verkligen är det ultimata finanseringssystemet än om extra skatt ska läggas på än det ena, än det andra, när människors grundförutsättningar för hälsa ändå är så diametralt olika.

Nästan rätt på DN:s ledarsida

Eftersom vi haft inlämning av PM1 idag (som jag för övrigt skrev i natt) så tänkte jag unna mig en lunch på stan, vilket i praktiken innebär Max. Bortsett från att de har Sveriges godaste hamburgare så bjuder de på DN. Av den anledningen läste jag faktiskt dagens ledare.

Den har många bra poänger. Bara det att den fastslår att dödligheten alltid är 100 % är ett så pass sunt tecken att jag närapå jublade, och att den förklarar att nånannanismen till viss del ligger bakom fetma är ju helt underbart. Den gör bara ett misstag.

"Alla vet att motion är bra. Men det betyder inte att alla motionerar. Vad ska man göra åt det?"

Korrekt fråga ska naturligtvis vara "Ska man göra något åt det?"
Svaret är nej. Man kan inte ta ifrån människor sin självbestämmanderätt bara för att man inte tycker att de rör tillräckligt mycket på sig. Genom frågans utforming kan man utläsa en önskan om att styra andra människor, om att få göra med dem vad man tror är bäst för dem, själva grunden till att nånannanismen skapades.

Naturen i sig avkräver människan ansvar. Man kan hävda att detta är grymt och något som ett modernt samhälle ska ändra på, men någon måste alltid ta konsekvenserna av ett handlande. Genom att påstå att "man", i bemärkelsen inte de som inte rör på sig, ska göra något åt icke-motionen så sker en teoretisk omläggning av konsekvensansvaret. Så kan det inte funka. Det vore som om mina kursare skulle ges i uppdrag att göra något åt att jag skriver mina PM i sista minuten, trots att det är mitt eget ansvar och mina egna handlingar som ligger till grund för konsekvenserna.