“Midas Mulligan was a vicious bastard with a dollar sign stamped on his heart,” said Lee Hunsacker, in the fumes of the acrid stew. “My whole future depended upon a miserable half-million dollars, which was just small change to him, but when I applied for a loan, he turned me down flat – for no better reason than that I had no collateral to offer. How could I have accumulated any collateral, when nobody had ever given me a chance at anything big? Why did he lend money to others, but not to me? It was plain discrimination. He didn’t even care about my feelings – he said that my past record of failures disqualified me for ownership of a vegetable pushcart, let alone a motor factory. What failures? I couldn’t help it if a lot of ignorant grocers refused to co-operate with me about the paper containers. By what right did he pass judgement on my ability? Why did my plans for my own future have to depend upon the arbitrary opinion of a selfish monopolist? I wasn’t going to stand for that. I wasn’t going to take it lying down. I brought suit against him.”
“You did what?”
“Oh yes,” he said proudly, “I brought suit. I’m sure it would seem strange in some of your hidebound Eastern states, but the state of Illinois had a very humane, very progressive law under which I could sue him. I must say it was the first case of its kind, but I had a very smart, liberal lawyer who saw a way for us to do it. It was an economic emergency law which said that people were forbidden to discriminate for any reason whatever against any person in any matter involving his livelihood. It was used to protect day laborers and such, but it applied to me and my partners as well, didn’t it? So we went to court, and we testified about the bed breaks we’d all had in the past, and I quoted Mulligan saying that I couldn’t even own a vegetable pushcart, and we proved that all the members of the Amalgamated Service corporation had no prestige, no credit, no way to make a living – and, therefor, the purchase of the motor factory was our only chance of livelihood – and, therefore, Midas Mulligan had no right to to discriminate against us – and, therefore, we were entitled to demand a loan from him under the law. Oh, we had a perfect case all right, but the man who presided at the trial was Judge Narragansett, one of those old-fashioned monks of the bench who thinks like a mathematician and never feels the human side of anything. He just sat there all through the trial like a marble statue – like one of those blindfolded marble statues. At the end, he instructed the jury to bring verdict in favor of Midas Mulligan – and he said some very harsh things about me and my partners. But we appealed to a higher court – and the higher court reversed the verdict and ordered Mulligan to give us the loan on our terms. He had three moths in which to comply, but before the three months were up, something happened that nobody can figure out and he vanished into thing air, he and his bank. There wasn’t an extra penny left of that bank, to collect our lawful claim. We wasted a lot of money on detectives, trying to find him – as who didn’t? – but we gave up.”
(Ur Ayn Rands Atlas Shrugged)
---
Bara liksom appropå: Word.
lördag, september 27, 2008
fredag, september 26, 2008
Antingen svar, eller så blir motståndet kvar
Det är svårt att låta bli att kommentera de förändringar som kommit till stånd. Samtidigt är det svårt att veta om man ska jubla eller gråta.
I mina ögon finns tre saker som måste redas ut, i följande ordning:
1. Hur skiljs trafiken ut?
Det nya förslaget ska, enligt förespråkare bara få tillgång till trafikstråk. Det är dock oklart, och lutar åt fel håll i fråga om hur dessa trafikstråk ska skiljas ut. För att förslaget ska vara acceptabelt får detta inte ske hos staten.
2. Vad avses när det sägs att den som blivit utsatt för spaning ska få reda på det?
Denna punkt är i princip beroende av att svaret på den första är att staten inte sållar trafiken - i sådant fall är var och en utsatt för spaning. Är så inte fallet, vilket jag hoppas, så måste svaret på denna punkt bli att var och en som får sin trafik vidarebefordrad till FRA skall anses vara utsatt för spaning, oavsett om någon fysisk hantering av trafiken skett eller ej.
3. Vad menas med "specialdomstol"?
Jag är generellt en smula skeptisk. Eftersom det är regeringen som tillsätter domare, och regeringen får beställa från FRA, blir det något av en jävfråga. Alltså, hur tänker regeringen göra domstolen oberoende?
Om någon tror att jag kommer att sluta upp när dessa extremt kritiska punkter kvarstår tror mycket, mycket fel.
Det innebär inte att jag kommer att hoppa av något. Min personliga inställning är att jag kan göra mest nytta i frågan inifrån. Mark Klamberg har däremot fått nog. Det är ett varningstecken som inte kan underskattas - i min bok betyder det att något är fel med liggande förslag.
Av yttersta vikt är att motståndet inte tystnar. Jag tror fortfarande inte att Fredrick Federley och Annie Johansson har gjort allt de kunnat. Jag tror att de kan arbeta fram de svar som behövs till mina frågor ovan.
Intressant att notera är ju också att det vänstern klagar på är att det inte blivit någon parlamentarisk utredning. Det tyder ju på att de snarare ville få skriva lite papper än faktiskt göra något konkret...
I mina ögon finns tre saker som måste redas ut, i följande ordning:
1. Hur skiljs trafiken ut?
Det nya förslaget ska, enligt förespråkare bara få tillgång till trafikstråk. Det är dock oklart, och lutar åt fel håll i fråga om hur dessa trafikstråk ska skiljas ut. För att förslaget ska vara acceptabelt får detta inte ske hos staten.
2. Vad avses när det sägs att den som blivit utsatt för spaning ska få reda på det?
Denna punkt är i princip beroende av att svaret på den första är att staten inte sållar trafiken - i sådant fall är var och en utsatt för spaning. Är så inte fallet, vilket jag hoppas, så måste svaret på denna punkt bli att var och en som får sin trafik vidarebefordrad till FRA skall anses vara utsatt för spaning, oavsett om någon fysisk hantering av trafiken skett eller ej.
3. Vad menas med "specialdomstol"?
Jag är generellt en smula skeptisk. Eftersom det är regeringen som tillsätter domare, och regeringen får beställa från FRA, blir det något av en jävfråga. Alltså, hur tänker regeringen göra domstolen oberoende?
Om någon tror att jag kommer att sluta upp när dessa extremt kritiska punkter kvarstår tror mycket, mycket fel.
Det innebär inte att jag kommer att hoppa av något. Min personliga inställning är att jag kan göra mest nytta i frågan inifrån. Mark Klamberg har däremot fått nog. Det är ett varningstecken som inte kan underskattas - i min bok betyder det att något är fel med liggande förslag.
Av yttersta vikt är att motståndet inte tystnar. Jag tror fortfarande inte att Fredrick Federley och Annie Johansson har gjort allt de kunnat. Jag tror att de kan arbeta fram de svar som behövs till mina frågor ovan.
Intressant att notera är ju också att det vänstern klagar på är att det inte blivit någon parlamentarisk utredning. Det tyder ju på att de snarare ville få skriva lite papper än faktiskt göra något konkret...
torsdag, september 25, 2008
Vilken (v)ärk!
Nu när Ledarbloggen uppmärksammar att vänsterpartiet vill förbjuda folk under 18 att köpa värkmedicin så vill jag uppmärksamma det blogginlägg som Johanna Nylander skrev om det hela i somras, på temat vänsterpartister har aldrig mensvärk.
Är det verkligen sossarna som vi måste lita på?
Per Gudmundsson oroar sig idag över innehållet i det hemliga strategidokument som läckt ut från sossarna. Enligt honom innehåller det inte någon strategi alls för att bli av med sverigedemokraterna från den politiska kartan i allmänhet och riksdagen i synnerhet.
Jag kan inte göra annat än att rycka på axlarna - vad är nyheten? Socialdemokratisk politik är den grund som sverigedemokraternas missnöje står på. Det är vi liberaler som måste göra grovjobbet här, något jag skrev om i senaste numret av Politisk Tidskrift (ej ännu på nätet):
Öppna gränserna!
Traditionellt sett finns det två läger vad det gäller invandring. Dels finns den sverigedemokratiska inställningen att Sverige ska stänga människor ute, eftersom det kostar samhället för mycket. Dels finns vänsterkartellen, som med sin kvävande bidragspolitik försett oss med en grogrund för de sverigedemokratiska åsikterna.
Den senaste tiden har flera opinionsundersökningar visat att sverigedemokraterna hamnar över riksdagens fyraprocentsspärr. Det är en mycket oroande utveckling, men det är viktigt oron inte får oss att glömma hur de kan nå så höga röstsiffror.
En socialdemokratisk politik, där varje nyanländ individ slussas in i ett bidragsberoende, är den stora boven i dramat. Som liberal är det självklart att alla människor ska ha rätt att komma till Sverige – därmed inte sagt att de skulle ha rätt att bli försörjda av staten. Precis som det är oetiskt att staten försörjer dem som är födda här är det oetiskt att försörja dem som kommer hit. Människor som hamnar i bidragsberoende försätts i hopplöshet. Det hjälper inte att arbetsmarknadslagarna gör anställningar till ett enormt risktagande för varje enskilt företag, något som slår hårdast mot de mest utsatta grupperna, så som ungdomar och invandrare.
Människor som står till vänster kommer att hävda att det är oansvarigt att ta hit folk utan att skaffa dem en försörjning. I min mening är det dock mycket oansvarigare att stänga dem ute och vägra låta dem pröva sina vingar i Sverige. Visst, människor som kommer hit från extrema förhållanden, så som exempelvis flyktingar, kan knappast kastas rakt in i den svenska arbetsmarknaden, men långt ifrån alla som kommer hit är flyktingar. Varför skulle staten försörja människor som är fullt kapabla att försörja sig själva?
Vänsterkritiken kommer här att lyda: Vaddå, ska bara människor som har jobb här få komma? Svaret är nej. Staten måste vara neutral till varför folk väljer att bosätta sig i Sverige. Att de facto leva här kommer att bli svårt om man inte försörjer sig – precis som det är svårt på alla andra platser i världen. Det är emellertid inte ett skäl att sätta stopp vid gränsen.
Det är viktigt att komma ihåg att en socialdemokratisk politik, med en begränsad och oerhört kostsam invandring, aldrig kommer att besegra sverigedemokraterna – tvärt om är det vad som göder dem. Det kommer inte att bli en lätt debatt för oss. När sverigedemokraterna säger att invandring är dyrt, måste vi liberaler påpeka att det är bidragspolitiken som är problemet. När sverigedemokraterna säger att invandrare bara går arbetslösa eller att invandrare stjäl svenskars jobb (för båda argumenten förekommer från samma läger), måste vi liberaler använda det som ett argument för att avskaffa dåliga arbetsmarknadslagar respektive förklara att ett jobb tillhör den som arbetsgivaren väljer att anställa – oavsett dennes härkomst. När socialdemokraterna säger att invandrare måste ges bidrag för att överleva, måste vi liberaler göra vårt bästa för att sänka de skatter som kväver människors kreativitet och arbetsvilja. När socialdemokraterna säger att staten har en skyldighet att försörja varje människa som kommer hit, måste vi svara nej. Däremot har vi en skyldighet att låta dem komma.
Det kommer, som sagt, inte att bli lätt. Vi har den politiska korrektheten emot oss. Därför är det viktigt att minnas att vi trots allt har rätt, och att fri invandring är möjligt.
Invandringsfrågan kommer att bli het i valrörelsen 2010. Därför måste vi börja sätta agendan redan nu, och visa att sverigedemokraterna och socialdemokraterna båda är fruktansvärt dåliga alternativ.
Jag kan inte göra annat än att rycka på axlarna - vad är nyheten? Socialdemokratisk politik är den grund som sverigedemokraternas missnöje står på. Det är vi liberaler som måste göra grovjobbet här, något jag skrev om i senaste numret av Politisk Tidskrift (ej ännu på nätet):
Öppna gränserna!
Traditionellt sett finns det två läger vad det gäller invandring. Dels finns den sverigedemokratiska inställningen att Sverige ska stänga människor ute, eftersom det kostar samhället för mycket. Dels finns vänsterkartellen, som med sin kvävande bidragspolitik försett oss med en grogrund för de sverigedemokratiska åsikterna.
Den senaste tiden har flera opinionsundersökningar visat att sverigedemokraterna hamnar över riksdagens fyraprocentsspärr. Det är en mycket oroande utveckling, men det är viktigt oron inte får oss att glömma hur de kan nå så höga röstsiffror.
En socialdemokratisk politik, där varje nyanländ individ slussas in i ett bidragsberoende, är den stora boven i dramat. Som liberal är det självklart att alla människor ska ha rätt att komma till Sverige – därmed inte sagt att de skulle ha rätt att bli försörjda av staten. Precis som det är oetiskt att staten försörjer dem som är födda här är det oetiskt att försörja dem som kommer hit. Människor som hamnar i bidragsberoende försätts i hopplöshet. Det hjälper inte att arbetsmarknadslagarna gör anställningar till ett enormt risktagande för varje enskilt företag, något som slår hårdast mot de mest utsatta grupperna, så som ungdomar och invandrare.
Människor som står till vänster kommer att hävda att det är oansvarigt att ta hit folk utan att skaffa dem en försörjning. I min mening är det dock mycket oansvarigare att stänga dem ute och vägra låta dem pröva sina vingar i Sverige. Visst, människor som kommer hit från extrema förhållanden, så som exempelvis flyktingar, kan knappast kastas rakt in i den svenska arbetsmarknaden, men långt ifrån alla som kommer hit är flyktingar. Varför skulle staten försörja människor som är fullt kapabla att försörja sig själva?
Vänsterkritiken kommer här att lyda: Vaddå, ska bara människor som har jobb här få komma? Svaret är nej. Staten måste vara neutral till varför folk väljer att bosätta sig i Sverige. Att de facto leva här kommer att bli svårt om man inte försörjer sig – precis som det är svårt på alla andra platser i världen. Det är emellertid inte ett skäl att sätta stopp vid gränsen.
Det är viktigt att komma ihåg att en socialdemokratisk politik, med en begränsad och oerhört kostsam invandring, aldrig kommer att besegra sverigedemokraterna – tvärt om är det vad som göder dem. Det kommer inte att bli en lätt debatt för oss. När sverigedemokraterna säger att invandring är dyrt, måste vi liberaler påpeka att det är bidragspolitiken som är problemet. När sverigedemokraterna säger att invandrare bara går arbetslösa eller att invandrare stjäl svenskars jobb (för båda argumenten förekommer från samma läger), måste vi liberaler använda det som ett argument för att avskaffa dåliga arbetsmarknadslagar respektive förklara att ett jobb tillhör den som arbetsgivaren väljer att anställa – oavsett dennes härkomst. När socialdemokraterna säger att invandrare måste ges bidrag för att överleva, måste vi liberaler göra vårt bästa för att sänka de skatter som kväver människors kreativitet och arbetsvilja. När socialdemokraterna säger att staten har en skyldighet att försörja varje människa som kommer hit, måste vi svara nej. Däremot har vi en skyldighet att låta dem komma.
Det kommer, som sagt, inte att bli lätt. Vi har den politiska korrektheten emot oss. Därför är det viktigt att minnas att vi trots allt har rätt, och att fri invandring är möjligt.
Invandringsfrågan kommer att bli het i valrörelsen 2010. Därför måste vi börja sätta agendan redan nu, och visa att sverigedemokraterna och socialdemokraterna båda är fruktansvärt dåliga alternativ.
måndag, september 22, 2008
Jamen då så!
Jag har inte kunnat undgå att märka ett och annat blogginlägg de senaste dagarna som i upprörd ton skrivit om vad som skett i Malmö under arrangemanget European Social Forum. Uppenbarligen har skribenterna fått för sig att någon typ av demonstration och lite förstörelse ägt rum. Min fellow Jämtlänning, som varit på plats, reder dock ut begreppen.
Tydligen var det bara lite gatufest med efterföljande stenkastning mot polisen.
Tydligen var det bara lite gatufest med efterföljande stenkastning mot polisen.
fredag, september 19, 2008
Ideal?
Jag har (det förvisso tveksamma) nöjet att få DN gratis i en månad framöver. Det är faktiskt rätt intressant läsning - inte minst i kulturdelen. Den här bokrecensionen får en att hicka till redan när man ser första meningen i ingressen:
"Hur kunde socialisten Sigrid Gillner överge idealen om demokrati och bli nazist?"
Frågan är väl snarare; när fick Nina Björk för sig att demokrati är ett socialistiskt ideal? Det är väl ingen direkt nyhet att socialismen accepterar demokratin för att den räknar med att arbetarklassen utgör en majoritet av befolkningen?
Steget från socialsim till nationalsocialism kan väl heller inte sägas vara så jättestort. En stor del av det judehat som ligger till grund för nazismen handlar ju om att judar i allmänhet var framgångsrika och därför tjänade mycket pengar.
Intressant också att Björk inte bara verkar tro att det finns en "gammelliberal kunskapselitism", utan dessutom väljer att koppla hop den med nazismen. Liberalism går ju annars ut på att ingen ska få tvinga dig till något bara för att den hävdar sig veta bättre. Nazismen är ju en smula tvärt om.
"Hur kunde socialisten Sigrid Gillner överge idealen om demokrati och bli nazist?"
Frågan är väl snarare; när fick Nina Björk för sig att demokrati är ett socialistiskt ideal? Det är väl ingen direkt nyhet att socialismen accepterar demokratin för att den räknar med att arbetarklassen utgör en majoritet av befolkningen?
Steget från socialsim till nationalsocialism kan väl heller inte sägas vara så jättestort. En stor del av det judehat som ligger till grund för nazismen handlar ju om att judar i allmänhet var framgångsrika och därför tjänade mycket pengar.
Intressant också att Björk inte bara verkar tro att det finns en "gammelliberal kunskapselitism", utan dessutom väljer att koppla hop den med nazismen. Liberalism går ju annars ut på att ingen ska få tvinga dig till något bara för att den hävdar sig veta bättre. Nazismen är ju en smula tvärt om.
torsdag, september 18, 2008
FRA-demonstrationen i tisdags
Jag kom på att jag ju faktiskt inte bloggat om Hoppets demonstration. Nåväl, kort sagt, det var för få där men herrejisses vilka talare.
Jag slänger upp lite bilder.
Magnus Andersson
Ingrid Lundqvist
Jag, Markus, Ingrid och Adam
Magnus
Lars Ohly intervjuas av SVT
Jag kunde inte låta bli att ta en idolbild av Sanna Rayman
Message of the day
Ida Gabrielsson snackade med Ung Vänstrarna, varefter de packade ihop. Skumt.
De söta syndikalisttjejerna gjorde i alla fall dagen. Utan deras entusiasm skulle slagorden hörts mer sällan. Tack!
Jag slänger upp lite bilder.
Magnus Andersson
Ingrid Lundqvist
Jag, Markus, Ingrid och Adam
Magnus
Lars Ohly intervjuas av SVT
Jag kunde inte låta bli att ta en idolbild av Sanna Rayman
Message of the day
Ida Gabrielsson snackade med Ung Vänstrarna, varefter de packade ihop. Skumt.
De söta syndikalisttjejerna gjorde i alla fall dagen. Utan deras entusiasm skulle slagorden hörts mer sällan. Tack!
SurJämtar är sossar
Det vore lite larvigt att påstå att det inte finns en byrivalitet på landsbygden - samtidigt vore det löjligt att påstå att den är på fullt allvar. Även om vi Härjedalingar slänger oss med uttryck som SurJämtar och StorSvegare så vet man att det bara är uttryck. Detsamma gäller varje vinter när vi suckar över att nollåttorna har tagit sommardäcken (igen!) - vi vet att utan turismen skulle det inte gå att leva i vårt underbara landskap.
Ibland är det dock mer berättigat än andra gånger att använda dessa regionalt anknutna öknamn. När Jämtlands socialdemokrater skriver på ÖP:s debattsida, till exempel. En text fylld av mer missunnsamhet och girighet får man leta efter.
För det första anklagas centern för att bara bry sig om vad som händer på Stureplan. Nu vet jag inte vad Berit Andnor vet om vår interna debatt, men jag kan säga så mycket som att slopade tullar på champagne inte ens var en fråga under förra partistämman. Det hävdas också att vi styrs av en klick nyliberaler. Oh, gud, om det vore så väl! Och om vi styrs av en klick nyliberaler, känner klicken för att bjuda in mig? Jag ger definitivt lite landsbygdslegitimitet! (Eller vet Andnor inte vad nyliberaler är? Jag ska förklara; det är vi som tycker att du ska få göra vad du vill så länge du inte tvingar någon annan. Oh ja, hemska människor.)
Andnor och kompani visar också att man är fullständigt oförstående inför grundläggande ekonomiska fakta. Alltså, så här; för att starta företag behövs kapital. Om vi skattar skiten ur de som har kapital så kan de inte investera i företag, vilket gör att färre företag startas och arbetslösheten riskerar att stiga. Men det är klart, Andnor kanske inte tror att jämtar vill arbeta? För om man läser vidare klagas det över att vi inte får lika mycket pengar från Stockholm längre. Som om jämtar skulle behöva stockholmspengarna! All den företagsamhet som finns där ute, all den arbetsvilja, livsglädje och envishet som nästan måste finnas hos var och en som valt att leva här, den skiter Andnor i. Hon ser den inte. Hon vill att alla jämtar ska sitta på sofflocket och bli försörjda av de som bor i Danderyd.
Man klagar också, av någon underlig anledning, på den fria etableringsrätten inom sjukvården, och hävdar att det tvingar landstinget att betala för privat sjukvård trots att "vi" inte behöver den. Vi kan inte vara andra än sossarna som styr landstinget - men det ska då vara själva fan om Uitto vet bättre än jag vilken sjukvård jag behöver! Östersunds sjukhus är ju för bövelen ett stort, svart hål som sossarna fortsätter kasta pengar ner i.
Vidare ignorerar man fullständigt det steg avdragsrätten för hushållsnära tjänster innebär. Nej, jag tycker generellt sett inte att staten ska gå in och subventionera någonting - men här försöker man ju faktiskt ge något tillbaka. Dessutom slipper kvinnorna slita ut sig med både förvärvs- och hemarbete samtidigt som fler kan starta företag inom städbranchen. Men det är klart, Andnor ser säkert hellre att unga mödrar med små barn blir utbrända.
Det är en vidrig debattartikel. Sådana som den håller termen SurJämtar vid liv.
Ibland är det dock mer berättigat än andra gånger att använda dessa regionalt anknutna öknamn. När Jämtlands socialdemokrater skriver på ÖP:s debattsida, till exempel. En text fylld av mer missunnsamhet och girighet får man leta efter.
För det första anklagas centern för att bara bry sig om vad som händer på Stureplan. Nu vet jag inte vad Berit Andnor vet om vår interna debatt, men jag kan säga så mycket som att slopade tullar på champagne inte ens var en fråga under förra partistämman. Det hävdas också att vi styrs av en klick nyliberaler. Oh, gud, om det vore så väl! Och om vi styrs av en klick nyliberaler, känner klicken för att bjuda in mig? Jag ger definitivt lite landsbygdslegitimitet! (Eller vet Andnor inte vad nyliberaler är? Jag ska förklara; det är vi som tycker att du ska få göra vad du vill så länge du inte tvingar någon annan. Oh ja, hemska människor.)
Andnor och kompani visar också att man är fullständigt oförstående inför grundläggande ekonomiska fakta. Alltså, så här; för att starta företag behövs kapital. Om vi skattar skiten ur de som har kapital så kan de inte investera i företag, vilket gör att färre företag startas och arbetslösheten riskerar att stiga. Men det är klart, Andnor kanske inte tror att jämtar vill arbeta? För om man läser vidare klagas det över att vi inte får lika mycket pengar från Stockholm längre. Som om jämtar skulle behöva stockholmspengarna! All den företagsamhet som finns där ute, all den arbetsvilja, livsglädje och envishet som nästan måste finnas hos var och en som valt att leva här, den skiter Andnor i. Hon ser den inte. Hon vill att alla jämtar ska sitta på sofflocket och bli försörjda av de som bor i Danderyd.
Man klagar också, av någon underlig anledning, på den fria etableringsrätten inom sjukvården, och hävdar att det tvingar landstinget att betala för privat sjukvård trots att "vi" inte behöver den. Vi kan inte vara andra än sossarna som styr landstinget - men det ska då vara själva fan om Uitto vet bättre än jag vilken sjukvård jag behöver! Östersunds sjukhus är ju för bövelen ett stort, svart hål som sossarna fortsätter kasta pengar ner i.
Vidare ignorerar man fullständigt det steg avdragsrätten för hushållsnära tjänster innebär. Nej, jag tycker generellt sett inte att staten ska gå in och subventionera någonting - men här försöker man ju faktiskt ge något tillbaka. Dessutom slipper kvinnorna slita ut sig med både förvärvs- och hemarbete samtidigt som fler kan starta företag inom städbranchen. Men det är klart, Andnor ser säkert hellre att unga mödrar med små barn blir utbrända.
Det är en vidrig debattartikel. Sådana som den håller termen SurJämtar vid liv.
måndag, september 15, 2008
Reinfeldt har visst ingen aning om vad regeringsduglighet är för något
Statsministern satt i morgonsoffan idag och fick förklara sig om FRA-lagen. Det han säger oroar mig något oerhört. I hans ögon har riksdagen valt en regering, och sedan är det riksdagens uppgift att rösta igenom de propositioner som kommer.
Jag förstår ju att det vore en smula frustrerande om varje enskild ledamot satte sig på tvären när det gäller exempelvis budgetpropositioner, men det här gäller något mycket större, nämligen vår grundlagsskyddade rätt till personlig integritet. Reinfeldt ignorerar också det som sägs i första kapitlet i regeringsformen; att regeringen ansvarar inför riksdagen. Inte tvärt om. Alltså; det är regeringen som ska lägga fram propositioner som riksdagen gillar, inte riksdagen som ska gilla de propositioner som läggs fram.
Det uppges också att Reinfeldt under det omskrivna gruppmötet innan genomröstningen hotat med en gapflabbande Thomas Bodström i TV-sofforna. Här tror jag att man har anledning att bli extra orolig - det tyder nämligen på en total avsaknad av känsla för taktik. Vad menar han att Bodtröm skulle garvat åt? Att någon i den moderata riksdagsgruppen var så modig att han gick emot partiet och hindrade en vidrig lag? Hur skulle Bodström kunnat vända det till sin fördel? Tror han att Bodström skulle kunnat säga att den moderata partipiskan var för klen? Lägg ner, det börjar bli löjligt! Att lämna FRA-proppen på skrivbordet (eller ännu hellre, skickat den i papperskorgen) hade kanske inte blivit en succé men hade i alla fall lämnat situationen på plus/minus noll. Hade riksdagens ledamöter röstat nej så hade det kanske inte visat på regeringsduglighet, men i alla fall på riksdagsduglighet.
Imorgon hoppas jag på en gigantisk uppslutning på demonstrationen i Stockholm. StoppaFRAlagen.se publicerar idag den sista delen i nedräkningen. Nu är det dags att skriva historia!
Dagens bloggare om FRA: Blogge, Mark Klamberg, Opassande, Magnus Andersson, HAX, Johan Norberg, Rick Falkvinge och Johanna Nylander.
Jag förstår ju att det vore en smula frustrerande om varje enskild ledamot satte sig på tvären när det gäller exempelvis budgetpropositioner, men det här gäller något mycket större, nämligen vår grundlagsskyddade rätt till personlig integritet. Reinfeldt ignorerar också det som sägs i första kapitlet i regeringsformen; att regeringen ansvarar inför riksdagen. Inte tvärt om. Alltså; det är regeringen som ska lägga fram propositioner som riksdagen gillar, inte riksdagen som ska gilla de propositioner som läggs fram.
Det uppges också att Reinfeldt under det omskrivna gruppmötet innan genomröstningen hotat med en gapflabbande Thomas Bodström i TV-sofforna. Här tror jag att man har anledning att bli extra orolig - det tyder nämligen på en total avsaknad av känsla för taktik. Vad menar han att Bodtröm skulle garvat åt? Att någon i den moderata riksdagsgruppen var så modig att han gick emot partiet och hindrade en vidrig lag? Hur skulle Bodström kunnat vända det till sin fördel? Tror han att Bodström skulle kunnat säga att den moderata partipiskan var för klen? Lägg ner, det börjar bli löjligt! Att lämna FRA-proppen på skrivbordet (eller ännu hellre, skickat den i papperskorgen) hade kanske inte blivit en succé men hade i alla fall lämnat situationen på plus/minus noll. Hade riksdagens ledamöter röstat nej så hade det kanske inte visat på regeringsduglighet, men i alla fall på riksdagsduglighet.
Imorgon hoppas jag på en gigantisk uppslutning på demonstrationen i Stockholm. StoppaFRAlagen.se publicerar idag den sista delen i nedräkningen. Nu är det dags att skriva historia!
Dagens bloggare om FRA: Blogge, Mark Klamberg, Opassande, Magnus Andersson, HAX, Johan Norberg, Rick Falkvinge och Johanna Nylander.
lördag, september 13, 2008
Lugnande från fp om PKU
Folkpartiet går idag ut och säger nej till att polisen ska få tillgång till PKU-registret. Man verkar dock vilja göra undantag för extrema fall i stil med tsunamikatastrofen. Sådant kan ju diskuteras - och framförallt borde man låta alla som finns med i PKU-registret godkänna det först. Värre är dock de ord som kommer ur Ralf Hedins mun. Han är tillförordnad chef för polisavdelningen på Rikspolisstyrelsen och hävdar att det ibland kan finnas ett större intresse av att få en person identifierad än att hålla sig till registrets ändamål.
Vems intresse är det vi pratar om? Uppenbarligen inte det intresse som tillhör dem som finns i PKU-registret. Nej, deras blodprov är tydligen allmänna, och allmänhetens intresse är att få fast bovarna. Kollektivet över individen. Det är en vidrig mentalitet.
För övrigt begärde jag utträde ur PKU-registret i början av juli månad. Är det någon där ute som har koll på hur lång tid sådant här faktiskt får ta?
Vems intresse är det vi pratar om? Uppenbarligen inte det intresse som tillhör dem som finns i PKU-registret. Nej, deras blodprov är tydligen allmänna, och allmänhetens intresse är att få fast bovarna. Kollektivet över individen. Det är en vidrig mentalitet.
För övrigt begärde jag utträde ur PKU-registret i början av juli månad. Är det någon där ute som har koll på hur lång tid sådant här faktiskt får ta?
måndag, september 08, 2008
Hägglund borde haft en lätt match mot Ohly
En av nackdelarna med att göra Gomorron Sverige till en del av sin morgonrutin är att man allt för ofta börjar skrika åt TV:n. När Lars Ohly kläcker ur sig saker som att "min problembeskrivning, den är den, det är ett stort problem om vi har en vård som kommer dem till del som har råd att betala, men inte andra".
Nu har vi ju inte en vård i Sverige. Det hela handlar om att Ohly är arg för att barnsjukhuset Martina kommer att startas. Varför? Ja, helt enkelt verkar det handla om att man drar nollsummespeteorin så långt att man vill vägra barn vård. Så här säger Ohly: "Det är ett oerhört resursslöseri här, läkare och sjuksköterskor ska arbeta för att tillgodose de rikas behov av vård, barn till rika föräldrar ska kunna komma till barnsjukhuset Martina med kanske bara infektioner, så använder man läkarkunskaperna, sköterskekunskaperna, till fel saker, när det samtidigt finns vårdköer och behov bland den stora befolkningen som är mycket värre, som handlar om kanske riktiga sjukdomar som verkligen behöver behandlas av läkare."
Alltså, för det första, i Ohlys värld finns ett fixt antal läkare som ska fördelas över befolkningen, och människor som "bara" har infektioner ska hålla sig på mattan. Hur Hägglund kan slarva bort den här debatten är för mig obegripligt, men han babblar på om att Ohly vill förbjuda hit och dit, vilket känns en smula underordnat.
Vad Hägglund borde ha sagt är istället att det naturligtvis är tråkigt att några inte upplever den offentliga vården som tillräcklig, men, hallå, vill de betala dubbelt för vården, kliva ur köerna till de offentliga vårdinrättningarna och lägga in sina ungar på Martina så var så god; det tjänar vi alla på. De som inte har råd kommer ju snabbare fram till läkaren eftersom inte dessa rika snorvalpar står före i kön, och inga resurser försvinner från den offentliga sjukvården. Bara en riktigt ond människa skulle förvägra alla barn bättre vård för att kunna upprätthålla en felaktig nollsummespelsteori.
Jag har skrivit om den typen av moral förr.
Nu har vi ju inte en vård i Sverige. Det hela handlar om att Ohly är arg för att barnsjukhuset Martina kommer att startas. Varför? Ja, helt enkelt verkar det handla om att man drar nollsummespeteorin så långt att man vill vägra barn vård. Så här säger Ohly: "Det är ett oerhört resursslöseri här, läkare och sjuksköterskor ska arbeta för att tillgodose de rikas behov av vård, barn till rika föräldrar ska kunna komma till barnsjukhuset Martina med kanske bara infektioner, så använder man läkarkunskaperna, sköterskekunskaperna, till fel saker, när det samtidigt finns vårdköer och behov bland den stora befolkningen som är mycket värre, som handlar om kanske riktiga sjukdomar som verkligen behöver behandlas av läkare."
Alltså, för det första, i Ohlys värld finns ett fixt antal läkare som ska fördelas över befolkningen, och människor som "bara" har infektioner ska hålla sig på mattan. Hur Hägglund kan slarva bort den här debatten är för mig obegripligt, men han babblar på om att Ohly vill förbjuda hit och dit, vilket känns en smula underordnat.
Vad Hägglund borde ha sagt är istället att det naturligtvis är tråkigt att några inte upplever den offentliga vården som tillräcklig, men, hallå, vill de betala dubbelt för vården, kliva ur köerna till de offentliga vårdinrättningarna och lägga in sina ungar på Martina så var så god; det tjänar vi alla på. De som inte har råd kommer ju snabbare fram till läkaren eftersom inte dessa rika snorvalpar står före i kön, och inga resurser försvinner från den offentliga sjukvården. Bara en riktigt ond människa skulle förvägra alla barn bättre vård för att kunna upprätthålla en felaktig nollsummespelsteori.
Jag har skrivit om den typen av moral förr.
Kan någon skicka en begreppsordbok till SVT?
På dagens DN Debatt skriver Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman att uppemot 100 000 människor kommer att behöva flytta om förslagen från den statliga utredningen "EU, allmännyttan och hyrorna" blir verklighet. Det kan man ju tycka vad man vill om, men man ska inte blanda in begreppet "marknadshyror", för det är inte vad det är frågan om. Förslaget innebär att man i attraktiva områden ska kunna frångå bruksvärdesprincipen med upp till tre procent plus inflation per år till dess efterfrågan planat ut. Ändå är SVT:s rubrik "Fattiga drabbas av marknadshyror". Också i SvD:s ingress finner man samma begreppsförvirring; "50 000 hyresgäster kan tvingas flytta om regeringens förslag om marknadshyror blir verklighet", heter det. Kanske beror det hela på att ordet "marknadshyror" finns med i ingressen till debattartikeln - "Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman brännmärker regeringsutredning om marknadshyror" heter det, och visst känns det lite oroväckande om dagens journalister ur det tytt att regeringen vill införa marknadshyror?
Sen kan man ju också diskutera innehållet i debattartikeln. Engman skriver att "en statlig utredning lägger förslag med långtgående följder för nära tre miljoner människors privatekonomi utan att ta reda på hur verkligheten ser ut eller vilka följderna blir", och att detta är mycket allvarligt. Jag gissar att dessa tre miljoner är de som bor i hyresrätter. Engman kommer dock inte med några siffror om vad bruksvärdessystemet kostar skattebetalarna - som är något fler än tre miljoner sist jag tittade efter. Faktum är att Engman, allra sist i sitt debattinlägg, kommer med ett utmärkt argument till varför det offentliga inte borde syssla med bostäder: "I Stockholm skickar de kommunägda bostadsföretagen in 45 miljoner kronor till Electrum, en stiftelse som ska främja samverkan mellan näringsliv, forskning och utbildning inom informationsteknologi".
Sen kan man ju också diskutera innehållet i debattartikeln. Engman skriver att "en statlig utredning lägger förslag med långtgående följder för nära tre miljoner människors privatekonomi utan att ta reda på hur verkligheten ser ut eller vilka följderna blir", och att detta är mycket allvarligt. Jag gissar att dessa tre miljoner är de som bor i hyresrätter. Engman kommer dock inte med några siffror om vad bruksvärdessystemet kostar skattebetalarna - som är något fler än tre miljoner sist jag tittade efter. Faktum är att Engman, allra sist i sitt debattinlägg, kommer med ett utmärkt argument till varför det offentliga inte borde syssla med bostäder: "I Stockholm skickar de kommunägda bostadsföretagen in 45 miljoner kronor till Electrum, en stiftelse som ska främja samverkan mellan näringsliv, forskning och utbildning inom informationsteknologi".
fredag, september 05, 2008
Magnus Norell om FRA-lagen
På Erik Hultins blogg finns Magnus Norells text Tankar om FRA-lagen. Det är en synnerligen intressant bloggpost.
Till att börja med bekräftar han det han sade på centerns FRA-hearing, nämligen att FRA redan spanar i kabel, utan explicit lagstöd. (Hade Henrik Alexandersson alltså rätt?) Detta är, för den oinsatte, lite i strid med Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna, närmare bestämt Artikel 8. Däri stadgas att "Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens", samt att denna rätt inte får inskränkas "annat än med stöd av lag". (Sen kan man ju dessutom hävda att inte ens lagstöd skulle berättiga FRA-lagen, eftersom det dessutom krävs att det ska vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter - puh, det är långt, och vagt, men jag tror det finns en risk att den fälls med dessa grunder.)
Vidare kommer han in på en diskussion om hur vi hamnat där vi är, och han kommer fram till att det är två typer av människor som försatt oss i situationen: dels de ständigt kompromissökande och konflikträdda, dels de som bara ser tekniska möjligheter överallt. Jag tror att han har rätt.
Människor som inte styrs av principer - eller bara av den princip att de inte har några - är människor det är svårt att lita på. Ändå verkar riksdagen vara överbefolkad av dem. Jag tolkar Norells inlägg som att han är hjärtligt trött på det faktum att makthavaran alltid vill se något gott i allt, och dessutom tror att de ska göra saker bara för att de kan. Inga riktiga argument finns bakom lagen, något som också han konstaterar.
Det finns bara en lösning på det här. Stopp! Backa! Börja om!
Till att börja med bekräftar han det han sade på centerns FRA-hearing, nämligen att FRA redan spanar i kabel, utan explicit lagstöd. (Hade Henrik Alexandersson alltså rätt?) Detta är, för den oinsatte, lite i strid med Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna, närmare bestämt Artikel 8. Däri stadgas att "Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens", samt att denna rätt inte får inskränkas "annat än med stöd av lag". (Sen kan man ju dessutom hävda att inte ens lagstöd skulle berättiga FRA-lagen, eftersom det dessutom krävs att det ska vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter - puh, det är långt, och vagt, men jag tror det finns en risk att den fälls med dessa grunder.)
Vidare kommer han in på en diskussion om hur vi hamnat där vi är, och han kommer fram till att det är två typer av människor som försatt oss i situationen: dels de ständigt kompromissökande och konflikträdda, dels de som bara ser tekniska möjligheter överallt. Jag tror att han har rätt.
Människor som inte styrs av principer - eller bara av den princip att de inte har några - är människor det är svårt att lita på. Ändå verkar riksdagen vara överbefolkad av dem. Jag tolkar Norells inlägg som att han är hjärtligt trött på det faktum att makthavaran alltid vill se något gott i allt, och dessutom tror att de ska göra saker bara för att de kan. Inga riktiga argument finns bakom lagen, något som också han konstaterar.
Det finns bara en lösning på det här. Stopp! Backa! Börja om!
Släng ut ungarna!
Allt om Barn tipsar idag om Daily Mirrors tips på hur du lär ditt barn att handskas med pengar. När de är mellan fem och elva ska man förklara "vartifrån pengarna kommer". Bästa tipset låter som följer:
"Låt dessutom dina barn få möjligheten att tjäna ihop lite extra pengar genom att göra små sysslor i hemmet – det lär barnet att pengar kommer från arbete. Barnet kommer också att få en ökad självkänsla när det förtjänar sina pengar."
Jag jublar!
Men jag saknar ett tips i åldersintervallen elva till arton - nämligen att man ska slänga ut dem. Ja, nu behöver det inte vara så brutalt som det låter, men har man de ekonomiska möjligheterna är det absolut till fördel för människor i sextonårsåldern att flytta hemifrån. Det lär inte bara ungdomen att själv sköta ett hushåll (eller, som i mitt fall, att trivas mitt i högen av mina egna grejer) och att beräkna matkostnader, man får också ett oerhört mycket bättre förhållande till sina föräldrar, inte minst för att man helt plötsligt förstår vilket jobb de faktiskt har. Dessutom får man enorm självkänsla av att klara sig själv - för ja, man kommer att klara sig själv. Kanske inte vid sexton, men då istället vid sjutton eller arton, och nej, man kommer inte att dö. Man lär sig om sig själv och att ta hand om sig själv. (Dessutom blir man så oerhört tacksam varje gång man får ett färdiglagat mål mat. Det blir lyxigt istället för vardag.)
I Stockholm bor visst de flesta hemma till långt över tjugoårsåldern. Sådant är horribelt. Visst kan säkert mycket skyllas på hyresregleringen, men ofta tror jag att mammor och pappor helt enkelt inte tror att deras barn kommer att klara sig. Om man tvivlar på det, då har man antagligen inte gjort ett särskilt bra jobb som förälder - för det är inte att madrassera väggarna, utan att lära barnen att stå på egna ben.
"Låt dessutom dina barn få möjligheten att tjäna ihop lite extra pengar genom att göra små sysslor i hemmet – det lär barnet att pengar kommer från arbete. Barnet kommer också att få en ökad självkänsla när det förtjänar sina pengar."
Jag jublar!
Men jag saknar ett tips i åldersintervallen elva till arton - nämligen att man ska slänga ut dem. Ja, nu behöver det inte vara så brutalt som det låter, men har man de ekonomiska möjligheterna är det absolut till fördel för människor i sextonårsåldern att flytta hemifrån. Det lär inte bara ungdomen att själv sköta ett hushåll (eller, som i mitt fall, att trivas mitt i högen av mina egna grejer) och att beräkna matkostnader, man får också ett oerhört mycket bättre förhållande till sina föräldrar, inte minst för att man helt plötsligt förstår vilket jobb de faktiskt har. Dessutom får man enorm självkänsla av att klara sig själv - för ja, man kommer att klara sig själv. Kanske inte vid sexton, men då istället vid sjutton eller arton, och nej, man kommer inte att dö. Man lär sig om sig själv och att ta hand om sig själv. (Dessutom blir man så oerhört tacksam varje gång man får ett färdiglagat mål mat. Det blir lyxigt istället för vardag.)
I Stockholm bor visst de flesta hemma till långt över tjugoårsåldern. Sådant är horribelt. Visst kan säkert mycket skyllas på hyresregleringen, men ofta tror jag att mammor och pappor helt enkelt inte tror att deras barn kommer att klara sig. Om man tvivlar på det, då har man antagligen inte gjort ett särskilt bra jobb som förälder - för det är inte att madrassera väggarna, utan att lära barnen att stå på egna ben.
SSU ska börja sjunga
Inget ska du få
ur SSU:s nya kampsång.
Korrekt uppfattat. Men ni glömde att infoga "staten borde sluta ta allt du har rätt till". (Det är jätteenkelt att rimma, dessutom. Jag föreslår "du vet att du borde få göra som du vill".)
Och om man får vara lite elak, känns inte låten lite.. vek för att vara en kampsång?
ur SSU:s nya kampsång.
Korrekt uppfattat. Men ni glömde att infoga "staten borde sluta ta allt du har rätt till". (Det är jätteenkelt att rimma, dessutom. Jag föreslår "du vet att du borde få göra som du vill".)
Och om man får vara lite elak, känns inte låten lite.. vek för att vara en kampsång?
tisdag, september 02, 2008
Blir bloggreglering verklighet?
Via HAX (jag menar, som om gammelmedia skulle nappa...) får jag reda på att EU troligen kommer att försöka reglera bloggarna. Det är uppenbarligen så att "their proliferation implies a need to establish (...) the right to reply" - alltså vill man införa replikrätt på bloggar, något som inte ens finns vad det gäller tidningar.
Extra intressant är följande stycke, som kommer ur den "förklarande texten":
"The report acknowledges the spreading use for a nominal fee of user-generated content by the commercial publications and the privacy and competition issues this generates. It recommends compensating non-professionals commensurately to the commercial value they generate and using ethical codes to protect the privacy of citizens and public figures."
Nu är min engelska inte helt upp to date, men det låter lite som om de tänker ta ut någon form av avgift för att man bloggar - och sedan kompensera de som inte bloggar professionelt i förhållande till vilket värde de producerar. Dessutom ska man använda någon typ av etisk kod för att skydda medborgare och offentliga personer.
Det känns inte helt långsökt att börja misstänka att ett intresse finns för dels en typ av självlegitimering finns - alltså att man vill ta in pengar och sedan portionera tillbaka dem för att helt enkelt sysselsätta någon myndighet - och att få bort så kallade "oseriösa" bloggare från internet - sådana som Mikko anser skräpar ner.
Och vad är det här för något om att skydda offentliga personer? De anses väl vanligen vara mindre skyddsvärda än vanliga privatpersoner? Vill man verkligen värna den personliga integriteten så ska man tvärt om låta bloggarna vara ifred, så att eventuellt baktalade personer själva kan nå ut med sanningen.
Kanske får man helt enkelt låta bli att blogga och bli en frekvent uppdaterad hemsida istället. Undrans hur rekvisiten för att klassas som blogg egentligen kommer att se ut, och vilka fler det kommer att drabba...
Om det nu kommer att behöva drabba någon. Det måste väl finnas någon mer än Fjellner som är emot?
Extra intressant är följande stycke, som kommer ur den "förklarande texten":
"The report acknowledges the spreading use for a nominal fee of user-generated content by the commercial publications and the privacy and competition issues this generates. It recommends compensating non-professionals commensurately to the commercial value they generate and using ethical codes to protect the privacy of citizens and public figures."
Nu är min engelska inte helt upp to date, men det låter lite som om de tänker ta ut någon form av avgift för att man bloggar - och sedan kompensera de som inte bloggar professionelt i förhållande till vilket värde de producerar. Dessutom ska man använda någon typ av etisk kod för att skydda medborgare och offentliga personer.
Det känns inte helt långsökt att börja misstänka att ett intresse finns för dels en typ av självlegitimering finns - alltså att man vill ta in pengar och sedan portionera tillbaka dem för att helt enkelt sysselsätta någon myndighet - och att få bort så kallade "oseriösa" bloggare från internet - sådana som Mikko anser skräpar ner.
Och vad är det här för något om att skydda offentliga personer? De anses väl vanligen vara mindre skyddsvärda än vanliga privatpersoner? Vill man verkligen värna den personliga integriteten så ska man tvärt om låta bloggarna vara ifred, så att eventuellt baktalade personer själva kan nå ut med sanningen.
Kanske får man helt enkelt låta bli att blogga och bli en frekvent uppdaterad hemsida istället. Undrans hur rekvisiten för att klassas som blogg egentligen kommer att se ut, och vilka fler det kommer att drabba...
Om det nu kommer att behöva drabba någon. Det måste väl finnas någon mer än Fjellner som är emot?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
