Om moral

Jag lär aldrig sluta förvånas över hur socialister argumenterar. Såg lite på Kvällsöppet med Ekdal och Hakelius där man debatterade den nyöppnade privata cancerkliniken RayClinic. Det är tydligen djupt omoraliskt att betala för vården.

Inspirerad av Bloggen Bents eminenta grundutbildning i kapitalism eller Jag har en mammut i min trädgård! så tänkte jag bena ut det här med att betala för sin överlevnad.

Ponera att vi har en by. För enkelhetens skull döper vi den till Byn. I Byn bor bland andra Pelle och Kalle. Pelle odlar med framgång morötter och tjänar mer pengar än Kalle, som odlar sallad. I Byn finns också en kriskassa som alla betalar till, och den innehåller för tillfället tjugo kronor.

En dag när Pelle och Kalle är ute och går halkar de i en nedförsbacke och bryter varsit ben. När de ligger där kommer Biff och Buff, som är läkare förbi. Biff är anställd av Byns kriskassa, men Buff är privatpraktiserande.

Nu är det så att folk tack och lov inte bryter benen särskilt ofta, men det innebär att en läkare måste ta tjugo kronor per benbrott han fixar - och han kan bara fixa ett om dagen.

Hur löser sig nu problemet? Jo, Pelle erbjuder sig att betala tjugo kronor ur egen ficka för att Buff ska fixa hans ben, så att Kalle, som inte har lika mycket pengar, kan få sitt ben behandlat av Biff betalat av kriskassan.

Det här kallas alltså omoral av socialismen. Istället ska Buff inte få finnas, Pelle ska inte få betala själv och Biff ska tvingas prioritera vem som ska få behandling. Det hade ju varit finfint.