En ny socialdemokrati?

Jag säger det rätt ofta, men det är för att det säger så mycket om läget i socialdemokratin i Sverige just nu. När jag började engagera mig ordentligt i politiken kring valet 2006 kunde varenda sosse försvara till och med Egyptenutvisningarna.

Hösten 2011 kunde partiledaren inte driva igenom en skuggbudget i riksdagsgruppen.

Där någonstans blev det helt klart för mig att Juholt inte kunde överleva som partiledare, och att socialdemokratin var i en kris som inte skulle lösas bara av att Juholt skulle få möjlighet att "prata politik".

När den sista grodan om försvaret kom under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, efter att Juholt semestrat i en månad, vilat upp sig och skulle ta revansch, fanns det naturligtvis inget alternativ längre. Inte ens det faktiskt bra genomförandet av partiledardebatten under onsdagen kunde rädda honom, och när han kallade till presskonferens i Oskarshamn fattade alla vad det handlade om.

(För övrigt var CUF:s förbundsstyrelse och delar av valberedningen på studiebesök på Oskarshamns kärnkraftverk under den aktuella helgen. Ändå lite kul.)

Frågan var ju bara hur man skulle ta det vidare efter avgången. Det var uppenbarligen inte helt lätt, men klart stod att det fanns de som förespråkade en öppen process och, tja, ett VU som jobbade med en sluten process ändå.

I morse kom också bekräftelsen - Stefan Löfven tar över. Det hela sattes också i sten av ingen mindre än Löfvens mamma, vilket föranledde att ett gäng medelålders män på Twitter började tjata om att de aldrig skulle berätta något avgörande för sin mamma i framtiden, minsann. Egentligen är det dock briljant.

Alla vet att det är VU som bestämmer vem som blir ny partiledare. Att låtsas om något annat vore bara att göra om Jämtins uppenbara lögn om att VU hade förtroende för Juholt bara dygnet innan han avgick. PS-mötet imorgon är bara formellt. Att låta Löfvens mamma läcka valet skapar en rätt mysig känsla och förtar självklart känslan av det hela är uppgjort. Fokus läggs på hur gulligt det är med en mor som är så sprickfärdig av stolthet att hon inte kan hålla Den Stora Nyheten för sig själv.

Personligen tror jag att Löfven mycket väl kan klara av att rodda upp Socialdemokraterna. Han verkar inte ha varit inblandad i de beryktade falangstriderna inom partiet. Han uppfattas säkerligen som en trygg, traditionell sosse med basindustrin nära hjärtan. Men det hänger självklart mycket på uppslutingen och förmågan att hålla ihop samtliga delar av rörelsen.

Tidigare verkar man ha hållit sams mest eftersom det lönade sig. Socialdemokraterna var fram till 2006 i princip lika med staten, vilket innebär att den som skötte sig inom rörelsen också kunde räkna med att landa ett bra jobb och rejält med inflytande. När Alliansen vann 2006 - och definitivt när vi vann igen 2010 - blev det tydligt att den motivationen försvann. Jämför att försvara Egyptenutvisningarna med att försvara utebliven A-kassehöjning. Det är ju en milsvid skillnad.

Efter Juholts avgång menade Jämtin att situationen var att jämföra med när Olof Palme sköts 1986. Om jämförelsen i sig är korrekt låter jag vara osagt, men den säger verkligen något om partiets situation. Och är det något man borde lära sig av processen som ledde fram till att Juholt valdes, så är det väl att man kunde tjäna på mer öppenhet.

En sak är jag i alla fall säker på. Det vore väldigt skönt att faktiskt få en opposition som fungerade, så att vi kan få en politisk debatt i det här landet.

(Och för er som läst Viktor Barth-Krons inlägg som refererar tillbaka till CUF:s valkampanj 2010 vill jag bara säga att vi uttryckte oss medvetet lite drastiskt för att väcka debatt.)

Känns det igen?

Socialdemokraterna har slutligen presenterat sin budgetmotion. Turerna kring den föranledde mig att skriva den här krönikan, men det färdiga resultatet är ju inte helt trevligt det heller. Inte minst är ju de höjda arbetgivaravgifterna för unga tråkigt, och man undrar ju lite hur man tänkt sig finansiera det.

Men det är klart, att unga ska få jobb, det har inte under min politiskt aktiva tid varit en prioriterad fråga för sossarna. På det viset känner jag utan tvekan igen Socialdemokraterna.

Elias äger

När jag var 14 hade jag inte ens börjat tycka saker i organiserad form. Därför är det sjukt imponerande att läsa Elias Giertz debattartikel på Aftonbladet idag. Damn, liksom.

Men Elias är inte bara sjukt bra för sin ålder, han är sjukt bra oavsett ålder också. Han har rätt. När vi hade en socialdemokratisk regering sist hade vi - mitt under brinnande högkonjunktur - nästan lika hög ungdomsarbetslöshet som idag. Då var det, enligt Göran Persson, inte ens ett problem. Det går jättebra att läsa om det här.

CUF ser problemet, och vi ser lösningarna. Vad har sossarna att presentera, annat än högre arbetsgivaravgifter och en nollvision?

Bloggar: Per Ankersjö, Magnus Andersson, Johan Pettersson, Albin Ring Broman, Här och Nu, Fredrick Federley, Elisabeth Thand Ringqvist, Jonssons funderingar, Dayana Jadarian, Alexander Woodhouse, Johan Hedin och Ingrid Lunqvist som också har bevis på att Elias är torr bakom öronen!

Maud gör inte reklam för sig själv

Man kan tycka vad man vill om att myndigheter gör reklam. Ja, det vore faktiskt välkommet med en diskussion kring om våra skattepengar ska gå till att promota myndighetsåtgärder, men det tycks vara stört omöjligt att få igång en. Istället verkar socialdemokraterna haka upp sig på att Maud Olofsson är näringsminister. Det ger henne tydligen orättvist mycket medieutrymme.

Ja, Tillväxtverket har haft en radioreklam där man söker kvinnliga företagare som kan bli ambassadörer och arbeta för att fler kvinnor ska bli företagare. Man nämner Maud Olofssons namn. Hon är ju trots allt ansvarig minister. Det får dock oppositionen att gå i taket och kräva att Centerpartiet ska finansiera den här typen av reklam i framtiden.

Alltså. Om Socialdemokraterna skulle få makten efter valet i år (hemska tanke) - då bör de förändringar de lovat att genomföra inom exempelvis Försäkringskassan inte få annonseras av Försäkringskassan själv. Socialdemokraterna bör istället själva betala för ett gäng helsidesannonser i diverse tidningar, så att informationen kommer ut. Sakfrågan är ju nämligen bara en förevändning för att stärka deras politiker. Just det.

Det skulle jag vilja se.

Finansiering, shinansiering!

Varandes något av en besserwisser (se URL:en), kan jag inte låta bli att irritera mig en smula på Östros nya favoritterm, "ofinansierade skattesänkningar", som han dräller omkring med idag - bland annat i DN. Han anklagar dessutom regeringen för att låna till denna skattesänkning.

- Tjena Mats, hur är det?
-Jo, nu senast fick jag ju gå ner i tid, va, så jag fick en ofinansierad inkomstsänkning.. Men det är lugnt, jag har lånat till inkomsten istället.

Vill man verkligen ha en finansminister som inte riktigt har insikt om att man lånar till utgifter, och att skatterna är själva finansieringen?

Dessutom ser han ut som Humma Kavula i Liftarens Guide till Galaxen-filmen:


Ankersjö skriver också.

Say what?!

Staffan Danielsson rapporterar om Marita Ulvskogs, ehm, något galna retorik. Hon hävdar att vi kommer att bli invaderade av en armé av låglönare. Solidaritet? Knappast.

Det är ju i klass med både "GO HOME" och Perssons förutsägelse om social turism. Sorteras under "idioti".

Är det verkligen sossarna som vi måste lita på?

Per Gudmundsson oroar sig idag över innehållet i det hemliga strategidokument som läckt ut från sossarna. Enligt honom innehåller det inte någon strategi alls för att bli av med sverigedemokraterna från den politiska kartan i allmänhet och riksdagen i synnerhet.

Jag kan inte göra annat än att rycka på axlarna - vad är nyheten? Socialdemokratisk politik är den grund som sverigedemokraternas missnöje står på. Det är vi liberaler som måste göra grovjobbet här, något jag skrev om i senaste numret av Politisk Tidskrift (ej ännu på nätet):

Öppna gränserna!

Traditionellt sett finns det två läger vad det gäller invandring. Dels finns den sverigedemokratiska inställningen att Sverige ska stänga människor ute, eftersom det kostar samhället för mycket. Dels finns vänsterkartellen, som med sin kvävande bidragspolitik försett oss med en grogrund för de sverigedemokratiska åsikterna.

Den senaste tiden har flera opinionsundersökningar visat att sverigedemokraterna hamnar över riksdagens fyraprocentsspärr. Det är en mycket oroande utveckling, men det är viktigt oron inte får oss att glömma hur de kan nå så höga röstsiffror.

En socialdemokratisk politik, där varje nyanländ individ slussas in i ett bidragsberoende, är den stora boven i dramat. Som liberal är det självklart att alla människor ska ha rätt att komma till Sverige – därmed inte sagt att de skulle ha rätt att bli försörjda av staten. Precis som det är oetiskt att staten försörjer dem som är födda här är det oetiskt att försörja dem som kommer hit. Människor som hamnar i bidragsberoende försätts i hopplöshet. Det hjälper inte att arbetsmarknadslagarna gör anställningar till ett enormt risktagande för varje enskilt företag, något som slår hårdast mot de mest utsatta grupperna, så som ungdomar och invandrare.

Människor som står till vänster kommer att hävda att det är oansvarigt att ta hit folk utan att skaffa dem en försörjning. I min mening är det dock mycket oansvarigare att stänga dem ute och vägra låta dem pröva sina vingar i Sverige. Visst, människor som kommer hit från extrema förhållanden, så som exempelvis flyktingar, kan knappast kastas rakt in i den svenska arbetsmarknaden, men långt ifrån alla som kommer hit är flyktingar. Varför skulle staten försörja människor som är fullt kapabla att försörja sig själva?
Vänsterkritiken kommer här att lyda: Vaddå, ska bara människor som har jobb här få komma? Svaret är nej. Staten måste vara neutral till varför folk väljer att bosätta sig i Sverige. Att de facto leva här kommer att bli svårt om man inte försörjer sig – precis som det är svårt på alla andra platser i världen. Det är emellertid inte ett skäl att sätta stopp vid gränsen.

Det är viktigt att komma ihåg att en socialdemokratisk politik, med en begränsad och oerhört kostsam invandring, aldrig kommer att besegra sverigedemokraterna – tvärt om är det vad som göder dem. Det kommer inte att bli en lätt debatt för oss. När sverigedemokraterna säger att invandring är dyrt, måste vi liberaler påpeka att det är bidragspolitiken som är problemet. När sverigedemokraterna säger att invandrare bara går arbetslösa eller att invandrare stjäl svenskars jobb (för båda argumenten förekommer från samma läger), måste vi liberaler använda det som ett argument för att avskaffa dåliga arbetsmarknadslagar respektive förklara att ett jobb tillhör den som arbetsgivaren väljer att anställa – oavsett dennes härkomst. När socialdemokraterna säger att invandrare måste ges bidrag för att överleva, måste vi liberaler göra vårt bästa för att sänka de skatter som kväver människors kreativitet och arbetsvilja. När socialdemokraterna säger att staten har en skyldighet att försörja varje människa som kommer hit, måste vi svara nej. Däremot har vi en skyldighet att låta dem komma.
Det kommer, som sagt, inte att bli lätt. Vi har den politiska korrektheten emot oss. Därför är det viktigt att minnas att vi trots allt har rätt, och att fri invandring är möjligt.

Invandringsfrågan kommer att bli het i valrörelsen 2010. Därför måste vi börja sätta agendan redan nu, och visa att sverigedemokraterna och socialdemokraterna båda är fruktansvärt dåliga alternativ.

SurJämtar är sossar

Det vore lite larvigt att påstå att det inte finns en byrivalitet på landsbygden - samtidigt vore det löjligt att påstå att den är på fullt allvar. Även om vi Härjedalingar slänger oss med uttryck som SurJämtar och StorSvegare så vet man att det bara är uttryck. Detsamma gäller varje vinter när vi suckar över att nollåttorna har tagit sommardäcken (igen!) - vi vet att utan turismen skulle det inte gå att leva i vårt underbara landskap.

Ibland är det dock mer berättigat än andra gånger att använda dessa regionalt anknutna öknamn. När Jämtlands socialdemokrater skriver på ÖP:s debattsida, till exempel. En text fylld av mer missunnsamhet och girighet får man leta efter.

För det första anklagas centern för att bara bry sig om vad som händer på Stureplan. Nu vet jag inte vad Berit Andnor vet om vår interna debatt, men jag kan säga så mycket som att slopade tullar på champagne inte ens var en fråga under förra partistämman. Det hävdas också att vi styrs av en klick nyliberaler. Oh, gud, om det vore så väl! Och om vi styrs av en klick nyliberaler, känner klicken för att bjuda in mig? Jag ger definitivt lite landsbygdslegitimitet! (Eller vet Andnor inte vad nyliberaler är? Jag ska förklara; det är vi som tycker att du ska få göra vad du vill så länge du inte tvingar någon annan. Oh ja, hemska människor.)

Andnor och kompani visar också att man är fullständigt oförstående inför grundläggande ekonomiska fakta. Alltså, så här; för att starta företag behövs kapital. Om vi skattar skiten ur de som har kapital så kan de inte investera i företag, vilket gör att färre företag startas och arbetslösheten riskerar att stiga. Men det är klart, Andnor kanske inte tror att jämtar vill arbeta? För om man läser vidare klagas det över att vi inte får lika mycket pengar från Stockholm längre. Som om jämtar skulle behöva stockholmspengarna! All den företagsamhet som finns där ute, all den arbetsvilja, livsglädje och envishet som nästan måste finnas hos var och en som valt att leva här, den skiter Andnor i. Hon ser den inte. Hon vill att alla jämtar ska sitta på sofflocket och bli försörjda av de som bor i Danderyd.

Man klagar också, av någon underlig anledning, på den fria etableringsrätten inom sjukvården, och hävdar att det tvingar landstinget att betala för privat sjukvård trots att "vi" inte behöver den. Vi kan inte vara andra än sossarna som styr landstinget - men det ska då vara själva fan om Uitto vet bättre än jag vilken sjukvård jag behöver! Östersunds sjukhus är ju för bövelen ett stort, svart hål som sossarna fortsätter kasta pengar ner i.

Vidare ignorerar man fullständigt det steg avdragsrätten för hushållsnära tjänster innebär. Nej, jag tycker generellt sett inte att staten ska gå in och subventionera någonting - men här försöker man ju faktiskt ge något tillbaka. Dessutom slipper kvinnorna slita ut sig med både förvärvs- och hemarbete samtidigt som fler kan starta företag inom städbranchen. Men det är klart, Andnor ser säkert hellre att unga mödrar med små barn blir utbrända.

Det är en vidrig debattartikel. Sådana som den håller termen SurJämtar vid liv.

Tro gör inte (s)anning

Jag har alltid tyckt att vetenskap är något av helig mark. Att försöka manipulera vetenskap för att den ska passa ens egna syften är i mina ögon en synd av grova mått. När människor försöker hävda att religion är vetenskap så blir jag genuint upprörd.

Därför blir jag också upprörd av dagens DN Debatt. Där presenterar sossarna en opinionsundersökning i termerna av vetenskap. Folk tror si och så, alltså är det så.

Visst finns mycket kvar att görapå arbetsmarknadsområdet, det är det ingen som förnekar. Men det innebär också att man inte kan förneka att ca 75 000 nytillkomna arbetstillfällen är ett direkt resultat av regeringens politik. En opinionsundersökning omkullkastar inte detta fakta! Jorden var inte platt under medeltiden bara för att folk trodde det. Socialdemokraterna får gärna komma med "124 konkreta förslag för att skapa fler jobb" (speciellt intresserad är jag av att se om de har någon ny politik mot ungdomsarbetslösheten - låt oss inte glömma hur den såg ut innan valet!), men jag hoppas att dessa förslag bygger på fakta och inte tro.

Av(s)löjande uttalande

Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kommenterade tydligen de ytterligare skattesänkningarna som alliansen nu aviserar som ett slöseri med skattepengar.

Det är ett mycket, mycket intressant synsätt.

För det första förutsätter det att staten äger dig som medborgare. Om du endast får behålla det du tjänar för att staten är generös nog att inte ta det ifrån dig, då är du i praktiken förslavad. Ulvskog har alltså inget emot slaveri - så länge det är staten man slavar för. Demokratiskt och bra, eller? Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer demokratiskt att alla är slavar åt alla än att ingen är slav åt någon.

För det andra förutsätter det att människor inte själva vet bäst hur deras pengar ska spenderas. Det är en översittarattityd som dessutom är dubbelmoralisk - du får inte bestämma själv över dig själv, men du får bestämma vem som ska bestämma över dig. Som synes en glasklar logik.

Jag vet inte om sossarnas officiella linje är att medborgarna skall vara statens slavar samt att folk inte kan anförtros sina egna pengar, men är den inte det så rekommenderar jag att man tar sig ett snack med sin partisekreterare, för det verkar i alla fall vara hennes inställning.

Och förbudsivrarna (s)trikes again!

Knappt hinner man publicera förra posten förrän man på SvD hittar ytterligare verklighetsfrånvaro. Nu vill sossarna förbjuda frivilliga bidrag till friskolor. Som Jonas Sigedal konstaterar: "En frivillig transaktion mellan två intressenter, som på intet sätt kommer tredje part till skada, kan omöjligen förbjudas."

Det lustigast är ändå argumentet. "Svensk skola ska inte kosta något".

Newsflash, Marie Granlund, det gör den inte heller! Det handlar om frivilliga bidrag. Jag förstår att det kan vara svårt att greppa den termen när man är socialist, men försök, snälla. Den innebär att du inte är tvingad, utan att du får göra som du vill.

Jag vet inte om denna förbudshets är att se som ett bevis på hur tvångsinriktad socialismen är. Den kan ju bara tyda på att de helt enkelt inte fattat grejen med frihet också.

Varför vi ska begränsa statens makt över enskilda? Ja, inte vet jag...

Det som skrivs på dagens Brännpunkt är horribelt. Den första artikeln, skriven av Jan-Peter Duker för Svenskt Näringsliv, för att det han beskriver har hänt. Den andra, skriven av Thomas Östros och Sven-Eerik Österberg, för de åsikter som uttrycks.

Den föregående regeringen har alltså hotat Svenskt Näringsliv för att de hjälpte Laval att driva Vaxholmsmålet till EG-domstolen.

"Det står givetvis Svenskt Näringsliv fritt att ha vilka åsikter de vill, men vår uppfattning är att Sverige är för litet för stora konflikter om den modell som tjänat oss så väl."

eller

Svenskt Näringsliv får tycka vad de vill, men vi kommer att straffa dem för det.

I ingressen ljuger man dessutom, och hävdar att den svenska modellen gör att vi har få konfliktdagar. Så är inte fallet, det förklarades redan i juli.

Fler som skriver om skandalen är Magnus Andersson, Fredrick Federley, Per Ankersjö, Den Liberala Misantropen, Bloggen Bent och Johan Ingerö.

Mona Sahlin är socialdemokrat. Därför vet hon inte vad feminism är.

Idag skriver Mona Sahlin och Claes Borgström på DN Debatt. De hävdar att regeringen driver en icke-feministisk politik och att jämställdhetsarbetet går bakåt.

Man undrar ju faktiskt hur de tänker (om de tänker?). Vad tror de att feminism är? Att kvotera in kvinnor hit och dit som man känner för det? Det är inte min definition, i alla dall. I min bok är feminism att anse att alla ska ges samma möjligheter, oavsett kön.

Sossarna är dessutom självemotsägande. Man börjar med att konstatera att "[m]ånga kvinnor drar ett stort lass hemma", och i nästa andetag påstår man att skatterabatten för hushållsnära tjänster inte är ett led i jämställdhetsarbetet, för synen på kvinnan som den som traditionellt arbetar hemma är förlegad.

Man beklagar sig över att regeringens skattesänkningar mest av allt gynnar män. Det handlar om, vilket konstateras, att män äger mer än kvinnor och tjänar mer än kvinnor. Sahlin och Borgström levererar ingen lösning på detta problem, utan verkar mest vilja gå tillbaka till det som var förr.

Jag bara undrar, är det bra att gå tillbaka till något som systematiskt hindrar folk från att bli rika? Är det inte bättre för kvinnorna att de får behålla mer av sina löner, så att de kan komma upp i männens förmögenhetsnivå någon gång? Är det inte bättre för kvinnorna, av vilka många jobbar inom offentlig sektor, att vi tillåter fler aktörer inom vården så att lönerna kan drivas upp och arbetsvillkoren förbättras? Och vad är tjafset om rätt till heltid?! Först förklarar man hur hemskt det är att kommunerna ska behöva betala vårdnadsbidraget (som är fan så mycket billigare för kommunen än att tillhandahålla en dagisplats åt ungen), och i nästa hävdar hon att man ska lagstifta om rätt till heltid. Hon verkar helt ha missat att de flesta deltidsanställda är kvinnor som jobbar åt kommunen. Vi behöver inte lagstifta om någon rätt till heltid. Det är bara för alla sossestyrda kommunen att sparka hälften av sina anställda och anställa den andra halvan på heltid. Se till att de gör de, Mona, och ring och berätta för mig hur det gick!

Stämmans efterdyningar och Sahlin-teorier

På dagens ledarsida i ÖP återfinns en rapport från helgens höststämma av Per Hansson. Han är vänlig nog att berömma mig för min insatts som ordförande, något jag tackar ödmjukast för, och uppmärksammar starten av Västjämtlands CUF som ett tecken på ungdomars ökande inflytande inom partiet. Jag tror att det finns stor plats för oss ungdomar om vi vill ta det, för vi är trots allt framtiden. Jonas Rask Samuelsson, politisk sekreterare, uppmärksammar också det historiskt unga presidiet i sin blogg.

Nåja, angående rikspolitiken finns väl ett och annat att säga om Mona Sahlins debattartikel i gårdagens DN. Bland andra Simon Palme och Fredrick Federley ger sig på att bemöta Sahlin i sak på ett utmärkt sätt, medan andra använder den för att analysera Sahlins ledarskap. DN:s ledarsida kallar det idag för desperation, och det med all rätta. Precis som Henrik Sjöholm, Johan Hedin och Bloggen Bent tror jag att Mona Sahlin egentligen saknar mandat från partiet för sin ordförandepost, vilket tydligt syns på det faktum att hon inte ens får driva politik. Precis som DN skriver så innebär ett sådant här utspel att blickarna riktas mot socialdemokraterna - på vänsterfronten, vad nytt? Svaret är inget. De nu höga opinionssiffrorna ser ut att bli sossarnas grav. Eftersom man ligger bra till nu så tror man att ingen förändring behövs - nej, folk verkar ju bara vilja gå tillbaka till det gamla vanliga. När regeringen nu driver igenom sin politik och lagom till nästa val kan visa att man även kan hantera en lågkonjungtur kommer Monas gamla vanliga parti att falla som regeringsalternativ, och Monas eget ledarskap kommer därefter att granskas i sömmarna (det riktigt intressanta då kommer att vara huruvida de, som Bloggen Bent tror, kommer att skaffa sig en verklig övergångsledare eller om de drar slutsatsen att de inte varit tillräckligt bakåtsträvande och väljer Nuder).