Magnus Norell om FRA-lagen

På Erik Hultins blogg finns Magnus Norells text Tankar om FRA-lagen. Det är en synnerligen intressant bloggpost.

Till att börja med bekräftar han det han sade på centerns FRA-hearing, nämligen att FRA redan spanar i kabel, utan explicit lagstöd. (Hade Henrik Alexandersson alltså rätt?) Detta är, för den oinsatte, lite i strid med Europakonventionen om de Mänskliga Rättigheterna, närmare bestämt Artikel 8. Däri stadgas att "Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens", samt att denna rätt inte får inskränkas "annat än med stöd av lag". (Sen kan man ju dessutom hävda att inte ens lagstöd skulle berättiga FRA-lagen, eftersom det dessutom krävs att det ska vara nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter - puh, det är långt, och vagt, men jag tror det finns en risk att den fälls med dessa grunder.)

Vidare kommer han in på en diskussion om hur vi hamnat där vi är, och han kommer fram till att det är två typer av människor som försatt oss i situationen: dels de ständigt kompromissökande och konflikträdda, dels de som bara ser tekniska möjligheter överallt. Jag tror att han har rätt.

Människor som inte styrs av principer - eller bara av den princip att de inte har några - är människor det är svårt att lita på. Ändå verkar riksdagen vara överbefolkad av dem. Jag tolkar Norells inlägg som att han är hjärtligt trött på det faktum att makthavaran alltid vill se något gott i allt, och dessutom tror att de ska göra saker bara för att de kan. Inga riktiga argument finns bakom lagen, något som också han konstaterar.

Det finns bara en lösning på det här. Stopp! Backa! Börja om!