Det finns ett parti som påstår sig syssla med förnyelse nu sedan väljarna ratat dem i det senaste valet. Sen finns det ett som faktiskt förnyar sig. Centerpartiet presenterade idag Framtidsdialog för frihet, medmänsklighet och framtidstro.
Magnus Andersson, CUF:s förbundsordförande, var först ut att kommentera (i alla fall bland de bloggar jag läser). Han är, liksom jag, övertygad om att CUF kommer att kunna påverka även om vi inte sitter med i någon processgrupp.
Det finns nämligen riktigt bra människor i de här processgrupperna också. En av dem är Annie Johansson som kommenterar det hela i sin blogg. Hon är med rätta mycket positiv till idéutvecklingen inom partiet.
Något jag tycker är extra roligt är att Karin Stierna, kommunalråd i Strömsund, sitter med i miljögruppen. Det finns mycket att hämta från lokala förmågor i Jämtland!
Det känns som om det här kan öppna upp för en djupare ideologisk debatt, något som Fredrick Federley efterlyste när han på ett utomordentligt sätt torsdagstalade på Heimdal igår. Vi behöver mer ideologi och mindre procentsatser i svensk debatt, något jag tror att centerpartiets förnyelsearbete kan leda till.
fredag, februari 29, 2008
torsdag, februari 28, 2008
Timing, studieutskottet!
Det finns något som heter studieutskottet, och det finns för att bevaka Uppsalajuristernas intressen. Deras känsla för timing är kanske inte helt klockren, eller vad man nu ska säga om en organisation som såhär nära inpå Maciej Zarembas artikelserie om hur Lagen om likabehandling av studenter missbrukas kommer och informerar om just denna lag.
Det är naturligtvis behjärtansvärt att kämpa mot diskriminering, men jag får alltid en sådan stor mot-känsla när någon tågar in i ett rum och berättar att han representerar mig. Studieutskottet borde ägna mindre tid åt att informera om Sveriges mest rättsosäkra lag och mer åt att informera om hur och varför någon hamnar där.
Det är naturligtvis behjärtansvärt att kämpa mot diskriminering, men jag får alltid en sådan stor mot-känsla när någon tågar in i ett rum och berättar att han representerar mig. Studieutskottet borde ägna mindre tid åt att informera om Sveriges mest rättsosäkra lag och mer åt att informera om hur och varför någon hamnar där.
onsdag, februari 27, 2008
Offensiv för gymnasiet
Till skillnad från majoriteten av mina klasskamrater från högstadiet valde jag att gå gymnasiet i Sveg. Det är ett beslut som jag inte ångrar för en sekund.
Härjedalens gymnasium, som består av Wemerskolan i Hede och Härjulfskolan i Sveg, är rätt unikt. Där finns ca 300 gymnasieelever, fördelade på nio program, plus att inriktning på längdskidor erbjuds. Det finns goda internationella kontakter, själv reste jag och ett gäng till Ryssland, något som ingick i ett miljöprojekt. Det är också något av tradition att treorna på natur- och samhällsprogrammet far till Berlin tillsammans under vårterminen. Jag har kompisar som under sin tid på Barn- och fritidsprogrammet förlade sin praktik till Skottland. Man har också ett utbyte med en skola i Tyskland. Kort sagt är möjligheterna till internationellt utbyte stora om man väljer Sveg. Dessutom är klasserna små, vilket möjliggör en mycket bra kontakt lärare och elever emellan, och lägg därtill att lärarna över lag håller en hög nivå. Kort sagt, det är ett mycket bra gymnasium för den som har lite ambitioner och är engagerad i sin utbildning.
Trots detta är det få som söker till Härjedalens gymnasium. Inte ens femtio procent av årets nior har kommunens egna skola som förstahandsval. Jag är rätt medveten om vad det beror på. Östersund hägrar. Det är stan, liksom, och Sveg har ärligt talat inget vidare gott rykte. Ärligt talat måste jag dock säga att mina kompisar som gick inne i Östersund verkar ha haft en fritid som var ungefär som min - om inte värre. Eftersom Sveg är ett alla-känner-alla-samhälle så blir det rätt enkelt att faktiskt göra saker också. Exempelvis startade ett gäng kompisar en teatergrupp och spelade Romeo och Julia (tolkad av Ingemar Züchner) under en teaterkväll på Nya Caféet. Få jag känner har lyckats med något liknande i Östersund.
Nåja, nämnden för barn, utbildning och fritid har i alla fall sett att frisöket kommer allt närmare, och förstått att något måste göras. Som en första insats har man bestämt sig för att sänka hyrorna för gymnasieelever.
Som liberal bör man naturligtvis ha invändningar mot hyressubventioner, men vem har sagt att man som liberal inte bör vara pragmatisk? Att gymnasieelever drar sig utom kommunen kostar oerhörda summor varje år, och innenbär en mycket högre alternativkostnad. Jag tror på det här förslaget, och jag ser fram emot att Sveg blir lite mer attraktivt. Det är faktiskt mycket trevligare att bo där än många föreställer sig.
(Och framförallt, ni som ska börja till hösten, egen lägenhet är inte fy skam. Det är faktiskt helt underbart!)
Härjedalens gymnasium, som består av Wemerskolan i Hede och Härjulfskolan i Sveg, är rätt unikt. Där finns ca 300 gymnasieelever, fördelade på nio program, plus att inriktning på längdskidor erbjuds. Det finns goda internationella kontakter, själv reste jag och ett gäng till Ryssland, något som ingick i ett miljöprojekt. Det är också något av tradition att treorna på natur- och samhällsprogrammet far till Berlin tillsammans under vårterminen. Jag har kompisar som under sin tid på Barn- och fritidsprogrammet förlade sin praktik till Skottland. Man har också ett utbyte med en skola i Tyskland. Kort sagt är möjligheterna till internationellt utbyte stora om man väljer Sveg. Dessutom är klasserna små, vilket möjliggör en mycket bra kontakt lärare och elever emellan, och lägg därtill att lärarna över lag håller en hög nivå. Kort sagt, det är ett mycket bra gymnasium för den som har lite ambitioner och är engagerad i sin utbildning.
Trots detta är det få som söker till Härjedalens gymnasium. Inte ens femtio procent av årets nior har kommunens egna skola som förstahandsval. Jag är rätt medveten om vad det beror på. Östersund hägrar. Det är stan, liksom, och Sveg har ärligt talat inget vidare gott rykte. Ärligt talat måste jag dock säga att mina kompisar som gick inne i Östersund verkar ha haft en fritid som var ungefär som min - om inte värre. Eftersom Sveg är ett alla-känner-alla-samhälle så blir det rätt enkelt att faktiskt göra saker också. Exempelvis startade ett gäng kompisar en teatergrupp och spelade Romeo och Julia (tolkad av Ingemar Züchner) under en teaterkväll på Nya Caféet. Få jag känner har lyckats med något liknande i Östersund.
Nåja, nämnden för barn, utbildning och fritid har i alla fall sett att frisöket kommer allt närmare, och förstått att något måste göras. Som en första insats har man bestämt sig för att sänka hyrorna för gymnasieelever.
Som liberal bör man naturligtvis ha invändningar mot hyressubventioner, men vem har sagt att man som liberal inte bör vara pragmatisk? Att gymnasieelever drar sig utom kommunen kostar oerhörda summor varje år, och innenbär en mycket högre alternativkostnad. Jag tror på det här förslaget, och jag ser fram emot att Sveg blir lite mer attraktivt. Det är faktiskt mycket trevligare att bo där än många föreställer sig.
(Och framförallt, ni som ska börja till hösten, egen lägenhet är inte fy skam. Det är faktiskt helt underbart!)
tisdag, februari 26, 2008
Miljöpartiet kopierar medborgarförslag från CUF
En av de lysande CUF:arna från Östersund, Karolina Adolfsson, har skrivit en motion om torskstopp för Östersunds kommun. Vad gör miljöpartiet? Skriver en likadan, såklart. Sedan har deras kommunalråd Karin Thomasson mage att påstå att hon "inte sett något sånt medborgarförslag". "För att vara säker kollade jag igenom anmälda medborgarförslag från juni i fjol och framåt. Inget torskförslag från CUF", skriver hon på sin blogg. Ett enkelt sök i diariet på ordet "torsk" visar att hon antingen ljuger eller helt enkelt måste ha ett allvarligt synfel.
Jonas Rask, som är pol. sek. för centern uppe i Jämtland, tog tagi saken, vilket resulterade i en artikel i ÖP. Thomasson har naturligtvis rätt i att det är bra att flera driver den här frågan, men man kan ju faktiskt fråga sig, precis som Karro gör: Läser ingen miljöpartist varken insändarsidorna i ÖP eller LT, och framför allt, finns det ingen miljöpartist som läser de inkomna medborgarförslagen?
Jonas Rask, som är pol. sek. för centern uppe i Jämtland, tog tagi saken, vilket resulterade i en artikel i ÖP. Thomasson har naturligtvis rätt i att det är bra att flera driver den här frågan, men man kan ju faktiskt fråga sig, precis som Karro gör: Läser ingen miljöpartist varken insändarsidorna i ÖP eller LT, och framför allt, finns det ingen miljöpartist som läser de inkomna medborgarförslagen?
måndag, februari 25, 2008
Nästan rätt på DN:s ledarsida
Eftersom vi haft inlämning av PM1 idag (som jag för övrigt skrev i natt) så tänkte jag unna mig en lunch på stan, vilket i praktiken innebär Max. Bortsett från att de har Sveriges godaste hamburgare så bjuder de på DN. Av den anledningen läste jag faktiskt dagens ledare.
Den har många bra poänger. Bara det att den fastslår att dödligheten alltid är 100 % är ett så pass sunt tecken att jag närapå jublade, och att den förklarar att nånannanismen till viss del ligger bakom fetma är ju helt underbart. Den gör bara ett misstag.
"Alla vet att motion är bra. Men det betyder inte att alla motionerar. Vad ska man göra åt det?"
Korrekt fråga ska naturligtvis vara "Ska man göra något åt det?"
Svaret är nej. Man kan inte ta ifrån människor sin självbestämmanderätt bara för att man inte tycker att de rör tillräckligt mycket på sig. Genom frågans utforming kan man utläsa en önskan om att styra andra människor, om att få göra med dem vad man tror är bäst för dem, själva grunden till att nånannanismen skapades.
Naturen i sig avkräver människan ansvar. Man kan hävda att detta är grymt och något som ett modernt samhälle ska ändra på, men någon måste alltid ta konsekvenserna av ett handlande. Genom att påstå att "man", i bemärkelsen inte de som inte rör på sig, ska göra något åt icke-motionen så sker en teoretisk omläggning av konsekvensansvaret. Så kan det inte funka. Det vore som om mina kursare skulle ges i uppdrag att göra något åt att jag skriver mina PM i sista minuten, trots att det är mitt eget ansvar och mina egna handlingar som ligger till grund för konsekvenserna.
Den har många bra poänger. Bara det att den fastslår att dödligheten alltid är 100 % är ett så pass sunt tecken att jag närapå jublade, och att den förklarar att nånannanismen till viss del ligger bakom fetma är ju helt underbart. Den gör bara ett misstag.
"Alla vet att motion är bra. Men det betyder inte att alla motionerar. Vad ska man göra åt det?"
Korrekt fråga ska naturligtvis vara "Ska man göra något åt det?"
Svaret är nej. Man kan inte ta ifrån människor sin självbestämmanderätt bara för att man inte tycker att de rör tillräckligt mycket på sig. Genom frågans utforming kan man utläsa en önskan om att styra andra människor, om att få göra med dem vad man tror är bäst för dem, själva grunden till att nånannanismen skapades.
Naturen i sig avkräver människan ansvar. Man kan hävda att detta är grymt och något som ett modernt samhälle ska ändra på, men någon måste alltid ta konsekvenserna av ett handlande. Genom att påstå att "man", i bemärkelsen inte de som inte rör på sig, ska göra något åt icke-motionen så sker en teoretisk omläggning av konsekvensansvaret. Så kan det inte funka. Det vore som om mina kursare skulle ges i uppdrag att göra något åt att jag skriver mina PM i sista minuten, trots att det är mitt eget ansvar och mina egna handlingar som ligger till grund för konsekvenserna.
Härjedalen varslar INTE lärare
Länstidningen verkar ha övergått till tvärtomspråket. Idag hävdar man att kommunen kommer att varsla lärare. Efter ett telefonsamtal med pappa, som är flitigt citerad i artikeln, framkommer att så inte alls är fallet. Det ligger över huvud taget inget sådant förslag. Det han har sagt är att OM det skulle bli aktuellt att varsla lärare så ligger det på skolförvaltingen att i sådant fall göra det, inte på BUF-nämnden.
Gör om, gör rätt, LT!
Gör om, gör rätt, LT!
lördag, februari 23, 2008
Nu har vi ett distrikt!
Idag startades Jämtland-Härjedalens CUF-distrikt. Det känns ärligt talat skitkul att vi blivit så många avdelningar i Jämtlands län! Förbundsordförande Magnus Andersson fick äran att vara ordförande vid mötet och skötte detta med bravur. Lina från Västjämtlands CUF valdes till distriktsordförande, och jag tror att hon kommer att klara uppdraget utmärkt!
Fler som är peppade över utvecklingen är Karro och Jonas.
Det är nog lika bra att resten av CUF-Sverige vänjer sig vid tanken på att få höra en hel del från Jämtlandsbänken under stämman!
Fler som är peppade över utvecklingen är Karro och Jonas.
Det är nog lika bra att resten av CUF-Sverige vänjer sig vid tanken på att få höra en hel del från Jämtlandsbänken under stämman!
Åre Gymnasium inte solidariskt
CUF besökte under fredagen Åre Gymnasieskola för att solidaritetskontrollera det. Tråkigt nog blev det inte godkänt, men vi tror att det med enkelhet kommer att nå målen inom några månader, bland annat eftersom man håller på att utbilda icke-behöriga lärare.
Läs också Magnus Andersson, vår förbundsordförande som var med.
Läs också Magnus Andersson, vår förbundsordförande som var med.
torsdag, februari 21, 2008
I Jämtland (men fortfarande med lite koll på Uppsala)
Befinner mig över veckoslutet uppe i Jämtland, Östersund närmare bestämt, då länets CUF:are får besök av Magnus Andersson, vår förbundsordförande. Idag har vi varit på Noliamässan och imorgon drar vi till Åre Gymnasium för att göra en solidaritetskoll.
För övrigt noterar jag via SvD:s ledarblogg att penisar uppfattas som kränkande, och därför är de det. Se där, ytterligare ett skäl att slopa kårobligatoriet! Istället för att ha en jämställdhetsansvarig som faktiskt sysslade med något vettigt så får hon ta hand om könsutsmyckade medaljer, eftersom alla studenter "ska känna sig bekväma och trivas" vid Universitetet. Med andra ord, vissas lättkränkthet går före yttrandefriheten. Super. Verkligen.
För övrigt noterar jag via SvD:s ledarblogg att penisar uppfattas som kränkande, och därför är de det. Se där, ytterligare ett skäl att slopa kårobligatoriet! Istället för att ha en jämställdhetsansvarig som faktiskt sysslade med något vettigt så får hon ta hand om könsutsmyckade medaljer, eftersom alla studenter "ska känna sig bekväma och trivas" vid Universitetet. Med andra ord, vissas lättkränkthet går före yttrandefriheten. Super. Verkligen.
onsdag, februari 20, 2008
Om ungdomen och konsumismen
Mattias Morén har svarat på min replik.
Nu är mina åsikter inte bara "ganska obehagliga" längre, nu har jag tydligen en "kall människosyn" också. Varför? Jo, därför att jag inte kräver att företagen ska se mig som något annat än en konsument. Mattias har fortfarande inte förklarat vad som är kallt med detta.
Det hela är ju mycket enkelt. Företag är till för att tjäna pengar. För att tjäna pengar behöver de konsumenter. Vad ska de annars se människor som? Det är omöjligt för företag att ha en annan relation till människor. Då skulle de inte vara företag längre, utan något annat.
Mattias anser att detta är en grym verklighet. Jag anser att den är fullständigt naturlig. Vill han ha någon som tar hänsyn till hans " känslor och personlighet" så får han skaffa sig vänner som alla andra.
Vilken hänsyn ska förresten företag ta? Hur ser hänsynen ut? Ska de skänka bort ett par skor till Mattias eftersom hans personlighet passar med de skorna, eller?
Vidare är det uppenbarligen "inte intressant att jämföra det konsumistiska samhället med ett tidigare samhälle, när man diskuterar just konsumtionssamhällets definition av barn och ungdomar inom marknadsekonomin." Eftersom hela den här diskussionen bottnar i att Kalle Olsson skrev att hela konceptet med att vara vuxen pressas allt lägre ner i åldrarna så, jo, det är intressant att jämföra utan tidsbegränsning, eftersom Olsson själv gjorde det. Men visst, vi kan diskutera hur det ser ut i det konsumistiska samhället. Det är nämligen det som möjligtgjort studier tills man är trettio, det är konsumismen som möjliggjort den förlängda ungdomen. Hur? Genom att den spridit välstånd, naturligtvis. Att nu säga att den tvingar ungdomar att vara vuxna allt tidigare i deras liv är således helt felaktigt.
Mattias tar även upp att företag som klarar sig bra är de som lägger "krut på ungdomar". Detta ska tydligen per definition vara något ont. Jag tycket tvärt om att det är fantastiskt. Vi lever i ett samhälle som är så rikt att ungdomar blir en viktig målgrupp för företag! Ungdomar som annars är bland de sämst bemedlade i ett samhälle! Är det inte fantastiskt?
Slutligen tar Mattias upp de skäl han tror ligger till grund för ungdomars stressade vardag. Det är tydligen alla förväntningar som omgivningen har på en. Förr var det visst enklare, då skulle man bara hjälpa till på gården, gifta sig och skaffa barn. I beg to differ!
Till att börja med, förr handlade det inte bara om att familjen ville att man skulle gifta sig, det handlade om ren överlevnad. Jag kan tänka mig att det är lite mer stressande att veta att om regnet kommer innan vi får in höet så svälter antagligen någon i familjen ihjäl i vinter, än att vara osäker på om kompisarna kommer att gilla ens nya frisyr.
Vidare så verkar Mattias ha missat en av Sveriges bästa böcker, I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard. För den som inte har råd att köpa den eller helt enkelt inte orkar så finns en podradiosändning där han själv förklarar huvuddragen. Läs eller lyssna! Där finns i mina ögon en mer trovärdig förklaring till varför unga är så stressade idag.
Nu är mina åsikter inte bara "ganska obehagliga" längre, nu har jag tydligen en "kall människosyn" också. Varför? Jo, därför att jag inte kräver att företagen ska se mig som något annat än en konsument. Mattias har fortfarande inte förklarat vad som är kallt med detta.
Det hela är ju mycket enkelt. Företag är till för att tjäna pengar. För att tjäna pengar behöver de konsumenter. Vad ska de annars se människor som? Det är omöjligt för företag att ha en annan relation till människor. Då skulle de inte vara företag längre, utan något annat.
Mattias anser att detta är en grym verklighet. Jag anser att den är fullständigt naturlig. Vill han ha någon som tar hänsyn till hans " känslor och personlighet" så får han skaffa sig vänner som alla andra.
Vilken hänsyn ska förresten företag ta? Hur ser hänsynen ut? Ska de skänka bort ett par skor till Mattias eftersom hans personlighet passar med de skorna, eller?
Vidare är det uppenbarligen "inte intressant att jämföra det konsumistiska samhället med ett tidigare samhälle, när man diskuterar just konsumtionssamhällets definition av barn och ungdomar inom marknadsekonomin." Eftersom hela den här diskussionen bottnar i att Kalle Olsson skrev att hela konceptet med att vara vuxen pressas allt lägre ner i åldrarna så, jo, det är intressant att jämföra utan tidsbegränsning, eftersom Olsson själv gjorde det. Men visst, vi kan diskutera hur det ser ut i det konsumistiska samhället. Det är nämligen det som möjligtgjort studier tills man är trettio, det är konsumismen som möjliggjort den förlängda ungdomen. Hur? Genom att den spridit välstånd, naturligtvis. Att nu säga att den tvingar ungdomar att vara vuxna allt tidigare i deras liv är således helt felaktigt.
Mattias tar även upp att företag som klarar sig bra är de som lägger "krut på ungdomar". Detta ska tydligen per definition vara något ont. Jag tycket tvärt om att det är fantastiskt. Vi lever i ett samhälle som är så rikt att ungdomar blir en viktig målgrupp för företag! Ungdomar som annars är bland de sämst bemedlade i ett samhälle! Är det inte fantastiskt?
Slutligen tar Mattias upp de skäl han tror ligger till grund för ungdomars stressade vardag. Det är tydligen alla förväntningar som omgivningen har på en. Förr var det visst enklare, då skulle man bara hjälpa till på gården, gifta sig och skaffa barn. I beg to differ!
Till att börja med, förr handlade det inte bara om att familjen ville att man skulle gifta sig, det handlade om ren överlevnad. Jag kan tänka mig att det är lite mer stressande att veta att om regnet kommer innan vi får in höet så svälter antagligen någon i familjen ihjäl i vinter, än att vara osäker på om kompisarna kommer att gilla ens nya frisyr.
Vidare så verkar Mattias ha missat en av Sveriges bästa böcker, I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard. För den som inte har råd att köpa den eller helt enkelt inte orkar så finns en podradiosändning där han själv förklarar huvuddragen. Läs eller lyssna! Där finns i mina ögon en mer trovärdig förklaring till varför unga är så stressade idag.
tisdag, februari 19, 2008
Feed my ego
För alla som känner mig är det rätt uppenbart att jag är en sucker for attention, och det är inget jag skäms för heller. Därför blir jag jätteglad när jag upptäcker att Ung Vänster i Östersund verkar ha fått upp kornet på mig. Mattias Morén driver bloggen Visionären, och han har förärat mig med inte mindre än ett helt blogginlägg och en ytterligare länkning. Tjoho!
Till att börja med attackerar han mig för att jag är realist. Jag har i ett tidigare inlägg ställt en retorisk fråga om varför företag skulle ha något intresse av att se ungdomar som något annat än konsumenter, och detta är "ganska obehagligt". På vilket vis? Varför skulle företag se ungdomar som något annat än konsumenter? Företag är till för att tjäna pengar, och man tjänar pengar genom att sälja varor eller tjänster. Man har inget som helst intresse av att se andra än sina konsumenter. Varför skulle man det?
Vidare har jag tydligen inte rätt i att vi är unga allt längre, nej, för medellivslängden har ju ökat avsevärt! Just det. Om man vill se ungdomen som relativt medellivslängden så får man gärna göra det, men jag pratar om att den faktiskta tidpunkten då man blir vuxen tar sig allt högre upp i åldrarna. Mattias avslutar stycket med en logisk vurpa: "Man måste se till vad som är bra och dåligt inom ramarna för vårt NUTIDA samhälle." Uppenbarligen diskuterade vi inte dåtid vs. nutid över huvud taget.
Därifrån blir det hela rätt virrigt. Jag pratar om att det som ligger under hela debatten om vilka som ska få utföra tjänser som människor efterfrågar är makt. Mattias kommer inte med något alternativ. Han verkar till och med bekräfta att den enda anledningen till att vänstern får något av ett övertag i debatten är att de tycker synd om hela tiden.
Att jag sedan länkar till två ypperliga krönikor av Linda Skugge är heller inte förlåtligt. Han länkar till ytterligare en som faktiskt är bra, men lyckas inte klämma in någon kommentar om varför den är dålig.
Mattias är mer än välkommen att förklara sig, antingen här, eller i sin egen blogg. Jag blir lika smickrad varje gång någon verkar se mina åsikter som ett hot.
Till att börja med attackerar han mig för att jag är realist. Jag har i ett tidigare inlägg ställt en retorisk fråga om varför företag skulle ha något intresse av att se ungdomar som något annat än konsumenter, och detta är "ganska obehagligt". På vilket vis? Varför skulle företag se ungdomar som något annat än konsumenter? Företag är till för att tjäna pengar, och man tjänar pengar genom att sälja varor eller tjänster. Man har inget som helst intresse av att se andra än sina konsumenter. Varför skulle man det?
Vidare har jag tydligen inte rätt i att vi är unga allt längre, nej, för medellivslängden har ju ökat avsevärt! Just det. Om man vill se ungdomen som relativt medellivslängden så får man gärna göra det, men jag pratar om att den faktiskta tidpunkten då man blir vuxen tar sig allt högre upp i åldrarna. Mattias avslutar stycket med en logisk vurpa: "Man måste se till vad som är bra och dåligt inom ramarna för vårt NUTIDA samhälle." Uppenbarligen diskuterade vi inte dåtid vs. nutid över huvud taget.
Därifrån blir det hela rätt virrigt. Jag pratar om att det som ligger under hela debatten om vilka som ska få utföra tjänser som människor efterfrågar är makt. Mattias kommer inte med något alternativ. Han verkar till och med bekräfta att den enda anledningen till att vänstern får något av ett övertag i debatten är att de tycker synd om hela tiden.
Att jag sedan länkar till två ypperliga krönikor av Linda Skugge är heller inte förlåtligt. Han länkar till ytterligare en som faktiskt är bra, men lyckas inte klämma in någon kommentar om varför den är dålig.
Mattias är mer än välkommen att förklara sig, antingen här, eller i sin egen blogg. Jag blir lika smickrad varje gång någon verkar se mina åsikter som ett hot.
söndag, februari 17, 2008
Daltandet har gått för långt
Jag är osäker på när det gick snett. För att det gått snett går inte att förneka. Visst fanns det något som hette fri uppfostran för länge sedan? Ett begrepp som snarare innebar brist på uppfostran, och vandringssägnen har rätt. Kanske var det där som något hände, kanske inte. Jag är inte insatt i uppfostringshistoria. Dock står det mycket klart att människor idag har svårt att förstå vad en rättighet är, att andra också har dem, och framförallt verkar begreppen "diskriminering" och "kränkning" ha förlorat sin verkliga innebörd.
Via Mattias $vensson hittar jag dagens mest läsvärda artikel: Först kränkt vinner av Maciej Zaremba. Det är en djupdykning in i en värld där alla som inte får precis som de vill är kränkta. Det är upplevs tydligen som en rättighet att få bli svenskalärare, oavsett om du kan svenska eller inte. Läraryrket är plötsligt till för de som vill bli lärare, inte för eleverna.
Precis som SvD anser jag att lärarna ska vara de absolut bästa som står att finna. Det finns ingen kompromissmöjlighet. Om man ansvarar för ungdomars utbildning ska man bannemig klara av att lära ut.
Så är det emellertid inte. Förslaget om att ge lärarna lön efter prestation var inte populärt, och förskolefröknar med lätt för migrän lyckas få igenom ett prickförbud utan att någon frågar vad människan gör på förskolan till att börja med - jag menar bara att barnaskrik nog är bättre på att utlösa den där djävlulska huvudvärken än vad kläder kan vara, varför detta tillmötesgående? Personal är till för barnen, inte tvärt om.
Min gode vän Oscar Sundevall har agerat vad som absurt nog måste klassas som djävulens advokat ett par gånger i frågan om kränkningar. Han har tålmodigt förklarat att yttrandefriheten gäller just för att folk ska få säga saker man själv inte gillar, och att en sjuttio år gammal seriebok helt enkelt får accepteras oavsett hur figurerna är ritade, liksom att man som kvinna inte kan gå omkring och känna sig kränkt på grund av sexuell reklam på taxibilar, och han påpekar att ett försvar av rådande äktenskapslagstiftning faktiskt inte är diskriminerande. Den är möjligen idiotisk, men folk måste få tycka politiskt inkorrekta saker, annars har vi ingen yttrandefrihet kvar. Och tyvärr, men yttrandefriheten är fan så mycket viktigare än att vi kan lägga ner den för att ett par stycken känner sig kränkta.
Problemet är att allmänheten och beslutsfattarna inte ser på saken ur denna vinkel. Istället ska man till varje pris undvika "kränkningar". Man instiftar en hel hög med ombudsmän i hopp om att lösa situationen, men den blir bara värre. Varför? Naturligtvis eftersom det är en bekräftelse. Du är diskriminerad, du är kränkt, därför har vi tillsatt någon du kan vända dig till. Det är vuxna människor vi pratar om. Vuxna människor som inte kan ta kritik, vuxna människor som inte själva inser att de borde satsa på något annat än läraryrket, vuxna människor som blir "kränkta" av att vissa inte tycker att homosexuella ska få gifta sig. Hur gick det här till? Varför behandlas dessa som om de vore fyra och lade sig ner och grät framför godisdisken på ICA? Hur lyckades staten bli en så misslyckad förälder?
Jag kanske är paranoid, men jag tycker mig se ett möster som går igen i hela samhället. I grund och botten verkar det handla om att positiva och negativa rättigheter blandas ihop. Om detta rekommenderar jag något annat mycket läsvärt: Johan Norbergs bok Fullständiga rättigheter.
Via Mattias $vensson hittar jag dagens mest läsvärda artikel: Först kränkt vinner av Maciej Zaremba. Det är en djupdykning in i en värld där alla som inte får precis som de vill är kränkta. Det är upplevs tydligen som en rättighet att få bli svenskalärare, oavsett om du kan svenska eller inte. Läraryrket är plötsligt till för de som vill bli lärare, inte för eleverna.
Precis som SvD anser jag att lärarna ska vara de absolut bästa som står att finna. Det finns ingen kompromissmöjlighet. Om man ansvarar för ungdomars utbildning ska man bannemig klara av att lära ut.
Så är det emellertid inte. Förslaget om att ge lärarna lön efter prestation var inte populärt, och förskolefröknar med lätt för migrän lyckas få igenom ett prickförbud utan att någon frågar vad människan gör på förskolan till att börja med - jag menar bara att barnaskrik nog är bättre på att utlösa den där djävlulska huvudvärken än vad kläder kan vara, varför detta tillmötesgående? Personal är till för barnen, inte tvärt om.
Min gode vän Oscar Sundevall har agerat vad som absurt nog måste klassas som djävulens advokat ett par gånger i frågan om kränkningar. Han har tålmodigt förklarat att yttrandefriheten gäller just för att folk ska få säga saker man själv inte gillar, och att en sjuttio år gammal seriebok helt enkelt får accepteras oavsett hur figurerna är ritade, liksom att man som kvinna inte kan gå omkring och känna sig kränkt på grund av sexuell reklam på taxibilar, och han påpekar att ett försvar av rådande äktenskapslagstiftning faktiskt inte är diskriminerande. Den är möjligen idiotisk, men folk måste få tycka politiskt inkorrekta saker, annars har vi ingen yttrandefrihet kvar. Och tyvärr, men yttrandefriheten är fan så mycket viktigare än att vi kan lägga ner den för att ett par stycken känner sig kränkta.
Problemet är att allmänheten och beslutsfattarna inte ser på saken ur denna vinkel. Istället ska man till varje pris undvika "kränkningar". Man instiftar en hel hög med ombudsmän i hopp om att lösa situationen, men den blir bara värre. Varför? Naturligtvis eftersom det är en bekräftelse. Du är diskriminerad, du är kränkt, därför har vi tillsatt någon du kan vända dig till. Det är vuxna människor vi pratar om. Vuxna människor som inte kan ta kritik, vuxna människor som inte själva inser att de borde satsa på något annat än läraryrket, vuxna människor som blir "kränkta" av att vissa inte tycker att homosexuella ska få gifta sig. Hur gick det här till? Varför behandlas dessa som om de vore fyra och lade sig ner och grät framför godisdisken på ICA? Hur lyckades staten bli en så misslyckad förälder?
Jag kanske är paranoid, men jag tycker mig se ett möster som går igen i hela samhället. I grund och botten verkar det handla om att positiva och negativa rättigheter blandas ihop. Om detta rekommenderar jag något annat mycket läsvärt: Johan Norbergs bok Fullständiga rättigheter.
torsdag, februari 14, 2008
Risigt, rapport!
Rapport rapporterar idag att "i många av de rissorter som säljs i Sverige finns mögelgiftet aflatoxin". Aflatoxin är tydligen ett medel som används mot en typ av mögel som angriper exempelvis ris i lagring. Vad är nu så häftigt med det här? Jag låter följande passage tala för sig själv:
"För storkonsumenter, dvs personer som äter ris flera gånger om dagen under lång tid, kan intaget av aflatoxin innebära en förhöjd - men dock liten risk för cancer, säger mikrobiolog Elisabeth Fredlund."
Det stavas alarmism.
"För storkonsumenter, dvs personer som äter ris flera gånger om dagen under lång tid, kan intaget av aflatoxin innebära en förhöjd - men dock liten risk för cancer, säger mikrobiolog Elisabeth Fredlund."
Det stavas alarmism.
onsdag, februari 13, 2008
Nog fan kan man jämföra grader i helvetet
Jag vet inte hur det är med er, men jag upplever det som lätt provocerande. Nu i dagarna berättar Magnus Andersson om ett förjävligt utvisningsfall. Tjugoettårige Ahad sattes på flykt första gången som tioåring, efter sex år kom han till Sverige, och nu slänger vi ut honom. Det visar dels på att Sveriges flyktingpolitik är åt helsike, men främst är det en tragedi för Ahad själv, som faktiskt skulle haft en framtid.
Därför blir jag lite provocerad när jag läsen om att skolor förbjuder rosor på alla hjärtans dag. Till bakgrund för beslutet tycks ligga en enkätundersökning från Friends, där "63 procent i åldern 14-24 år någon gång känt sig utanför på Valentindagen". Läs det där igen. Någon gång känt sig utanför. Jisses. Vet ni hur många som känner sig utanför varje dag? Förstår ni att Ahad faktiskt blir utkastad? Jag har förståelse för barn som verkligen blir mobbade, men jag har aldrig fått en alla hjärtans dag-hälsning, varför skulle jag må dåligt av det? Att förbjuda alla hjärtans dag för att några inte har pojk- eller flickvänner är som att förbjuda midsommar för att vissa är allergiska mot sill. Herregud, perspektiv någon!
Därför blir jag lite provocerad när jag läsen om att skolor förbjuder rosor på alla hjärtans dag. Till bakgrund för beslutet tycks ligga en enkätundersökning från Friends, där "63 procent i åldern 14-24 år någon gång känt sig utanför på Valentindagen". Läs det där igen. Någon gång känt sig utanför. Jisses. Vet ni hur många som känner sig utanför varje dag? Förstår ni att Ahad faktiskt blir utkastad? Jag har förståelse för barn som verkligen blir mobbade, men jag har aldrig fått en alla hjärtans dag-hälsning, varför skulle jag må dåligt av det? Att förbjuda alla hjärtans dag för att några inte har pojk- eller flickvänner är som att förbjuda midsommar för att vissa är allergiska mot sill. Herregud, perspektiv någon!
tisdag, februari 12, 2008
Hur ser journalistutbildningen ut egentligen?
Jag har lite svårt att förstå hur SVT-ledningen tänker, så här mitt i Public Servic-debatten. De tappar tittare. Förra chefen snackar hopslagning med SR. Det blåser snålt, helt enkelt, men ändå verkar det inte bli någon skärpning.
Senast nu imorse visade det sig vilken form det är på programledarna. Jag kanske går för långt när jag antar att Marianne Rundström har någon typ av journalistutbildning, men har hon det så är det ett rejält lågvattenmärke. Man debatterar polishämtning av skolkare, men det är bara Lotta Edholm som får kritiska frågor. Carin Jämtin däremot får orera fritt. Inget som helst ifrågasättande när hon påstår att anledningen till att barn skolkar är att det är brist på resurser ("vi har ingen lokaaaaaal"-känsla, någon?). Edholm försöker förklara att Sverige är det land som satsar allra mest på utbildning. Noteras det? Nej. Istället tillåts Jämtin vrida det hela till att Edholm tycker att det är för mycket resurser i skolan.
Sanningen är den att den svenska skolkkulturen är djupt rotad. Det handlar inte om att det skulle saknas fritidspedagoger, det handlar om att samhället inte tagit skolk på allvar. Detta syns så fruktansvärt tydligt i Jämtins resursrop - äh, vaddå ungarna skolkar, det är väl synd om dem, ge dem en lekledare till!
Jämtins resonemang borde ifrågasättas av Rundström på samma sätt som Edholms gör, men det händer inte. När journalister sväljer resonemang med hull och hår på det här viset borde de faktiskt bytas ut.
Senast nu imorse visade det sig vilken form det är på programledarna. Jag kanske går för långt när jag antar att Marianne Rundström har någon typ av journalistutbildning, men har hon det så är det ett rejält lågvattenmärke. Man debatterar polishämtning av skolkare, men det är bara Lotta Edholm som får kritiska frågor. Carin Jämtin däremot får orera fritt. Inget som helst ifrågasättande när hon påstår att anledningen till att barn skolkar är att det är brist på resurser ("vi har ingen lokaaaaaal"-känsla, någon?). Edholm försöker förklara att Sverige är det land som satsar allra mest på utbildning. Noteras det? Nej. Istället tillåts Jämtin vrida det hela till att Edholm tycker att det är för mycket resurser i skolan.
Sanningen är den att den svenska skolkkulturen är djupt rotad. Det handlar inte om att det skulle saknas fritidspedagoger, det handlar om att samhället inte tagit skolk på allvar. Detta syns så fruktansvärt tydligt i Jämtins resursrop - äh, vaddå ungarna skolkar, det är väl synd om dem, ge dem en lekledare till!
Jämtins resonemang borde ifrågasättas av Rundström på samma sätt som Edholms gör, men det händer inte. När journalister sväljer resonemang med hull och hår på det här viset borde de faktiskt bytas ut.
Svepskäl på ledarsidan
Det är bara att erkänna. Vänstern har något av ett överläge i debatten. De kan ju alltid tycka synd om alla människor. Idag är det ledarsidan i LT som tycker synd om. Det gäller ungdomar och BRIS senaste rapport. Barn mår ju uppenbarligen dåligt, det är svårt att säga emot, men om orsakerna tvista de lärde, eller, tja, i alla fall jag och ledarskribenten Kalle Olsson. Enligt honom är det naturligtvis om "konsumtionskulturen" - barn ses visst inte som barn av företagen, utan som konsumenter (varför skulle företag ha intresse av att se människor som något annat än konsumenter?), och det är visst också så att "hela konceptet med att vara vuxen pressats ner i åldrarna". My ass att det har! Vi betraktas snarare som unga längre och längre - förr hade kvinnor i min ålder man, barn och tre kor, nu sitter de på universitet och högskolor. Det var inte länge sedan man fick sin första sup vid konfirmationen och därefter fick dricka som man ville. Herregud, på den tiden var du vuxen som fjortonåring! Tänk dig att vara fjorton när du skaffade ditt första jobb. Då kan vi snacka stress, jag tror knappast att valmöjligheter inom exempelvis skolan skulle göra att unga mår sämre - istället får de ju chansen att gå i en skola som de själva valt och tycker om, vilket antagligen leder till att färre skolkar. Sådana samband kan dock Olsson inte se. Istället tjatar han om att "Regeringen Reinfeldt är ju helt berusad av tanken på valfrihet och konkurrens" - som om man skulle behöva begränsa de båda för människors eget bästa. Vad det hela handlar om står klart. I Olssons drömvärld finns en skola, en klädbutik och en modell av mobiltelefoner. Allt tillhandahålls av staten - för att försäkra sig om att inga onda företagare försöker tjäna pengar på att folk efterfrågar bra grejer, säger man, men det underliggande skälet är som alltid drömmen om att kontrollera människor.
"[J]ag känner mig ganska pessimistisk", skriver Olsson. Det kan jag ärligt säga att jag också gör. I ett samhälle där ansvarskraven kryper allt längre upp i åldrarna och ingen förklarar för ungdomar hur verkligheten faktiskt ser ut är det rätt självklart att man, när man möts av den bistra sanningen, bryter ihop. Om man däremot växer upp med den har man en rimlig chans att klara sig. Linda Skugge har skrivit två krönikor om detta som sätter huvudet på spiken. Dem kan alla med Olssons världsbild (och även realistiska människor) hitta här och här.
"[J]ag känner mig ganska pessimistisk", skriver Olsson. Det kan jag ärligt säga att jag också gör. I ett samhälle där ansvarskraven kryper allt längre upp i åldrarna och ingen förklarar för ungdomar hur verkligheten faktiskt ser ut är det rätt självklart att man, när man möts av den bistra sanningen, bryter ihop. Om man däremot växer upp med den har man en rimlig chans att klara sig. Linda Skugge har skrivit två krönikor om detta som sätter huvudet på spiken. Dem kan alla med Olssons världsbild (och även realistiska människor) hitta här och här.
måndag, februari 11, 2008
Trångsynt om prostitution
DN Kultur verkar sakna faktagranskare för tillfället (har inte läst sidan så länge att jag kan avgöra om det är ett permanent problem eller inte). Först ljuger de om Johan Norberg, och i dagens kommentar uppvisar de ett pratkfullt oförstående. Kajsa Ekis Ekman skriver först att hon är fullständigt ointresserad av att föra en debatt om sexköpslagen, eftersom detta enligt henne är ett steg tillbaka nu "när vi kommit så långt". Hon hävdar också att sexköpslagen handlar om att straffa de som köper sex - och ja, det är syftet, men vad är konsekvensen? Ett förstärkt horstigma, en sexmarknad som pressas under jord och en mer utsatt situation för de prostituerade. Ekman talar också om för oss att en fransk kvinnogrupp vid namn Choir nyligen gjort en undersökning som visar att den svenska lagstiftningen skulle vara bäst på att minska prostitutionen. Jag höjer mest på ögonbrynen. Det var då mer än vad som framkom socialstyrelsens rapport Kännedom om prostitution 2007 - vad vet man i Frankrike som vi i Sverige inte fått reda på?
Eller är det så att man på Feministiskt Forum väljer ut vilka rapporter som ska få utrymme? Jag lutar mer åt det hållet.
Eller är det så att man på Feministiskt Forum väljer ut vilka rapporter som ska få utrymme? Jag lutar mer åt det hållet.
lördag, februari 09, 2008
Om vi skickar Christer Sjögren till Serbien säger jag upp mig
Jag är inte säker på vad jag ska säga upp mig ifrån riktigt än. Kanske hela Sverige? Åh, tänk er skammen! Jag menar, titeln "I love Europe" är väl kanske mindre otaktisk än Stenmarks gamla Las Vegas, men snälla ni som röstar, lyssnar ni inte? Hör ni inte hur det låter? Jag spyr. Snälla, snälla ni, kan vi inte bara komma överens om att ni skänker era pengar till Radiohjälpen direkt till deras konto istället för att ringa in dem via Sjögren? Jag klarar inte av det här! Jag klarar bara inte av det! Aaaahrrgg!!
torsdag, februari 07, 2008
Melodifestivalsmoral
Man har just debatterat melodifestivalen på ettan. Jag slog på TV:n mitt i det, och jag kan inte låta bli att le. Där sitter en kille, lite drygt tjugo år gammal, med en röd palestinasjal runt halsen som vittnar om åt vilket håll han lutar politiskt, och så säger han något relativt vackert; när den där jävla räkningen till Radiotjänst kommer så vill man ju veta att man betalar för något med kvalitet. Problemet verkar vara att han inte ser hur det följande resonemanget måste lyda; eftersom alla svenskar har olika smak så är det omöjligt att göra program som alla tycker är av bra kvalitet. Därför är det i grund och botten omoraliskt att över huvud taget ha en TV-avgift.
Efterlysningarna i USA:s presidentval duggar tätt
Jag kan inte precis påstå att jag är insatt i det amerikanska presidentvalet. Som Maud sa, det skulle behövas en liberal kandidat - frånvaron gör det helt enkelt väldigt svårt att ta ställning.
Göran Greiden är inne på samma, men ändå en helt annan linje. För det första gillar han inte att det rapporteras så mycket om primärvalen, det sätter nämligen någon typ av borgerlig agenda. Vidare så tycker han synd om de stackars löntagarna där borta på andra sidan Atlanten. Det finns nämligen ingen kandidat för dem. "I princip står [...] en mycket stor del av de amerikanska löntagarna, för att inte tala om de verkligt fattiga, utan något som helst alternativ vid valurnorna", förklara Greider, och visar mycket tydligt att han inte förstått ett jota. Vi vet nog alla vad en löntagarnas kandidat är i Greiders ögon. Det är någon av de där typerna som gärna lovar bort deras pengar. Vad en socialist skulle göra för nytta för löntagarna har jag svårt att se, och det verkar tack och lov verkar det amerikanska folket hålla med mig.
Måste man nu ta ställning får det faktiskt bli McCain. Om nu Greider efterlyser något som är bra för de amerikanska arbetarna på lång sikt så ber han om att få presentera frihandel - och det väger nog så tungt.
Göran Greiden är inne på samma, men ändå en helt annan linje. För det första gillar han inte att det rapporteras så mycket om primärvalen, det sätter nämligen någon typ av borgerlig agenda. Vidare så tycker han synd om de stackars löntagarna där borta på andra sidan Atlanten. Det finns nämligen ingen kandidat för dem. "I princip står [...] en mycket stor del av de amerikanska löntagarna, för att inte tala om de verkligt fattiga, utan något som helst alternativ vid valurnorna", förklara Greider, och visar mycket tydligt att han inte förstått ett jota. Vi vet nog alla vad en löntagarnas kandidat är i Greiders ögon. Det är någon av de där typerna som gärna lovar bort deras pengar. Vad en socialist skulle göra för nytta för löntagarna har jag svårt att se, och det verkar tack och lov verkar det amerikanska folket hålla med mig.
Måste man nu ta ställning får det faktiskt bli McCain. Om nu Greider efterlyser något som är bra för de amerikanska arbetarna på lång sikt så ber han om att få presentera frihandel - och det väger nog så tungt.
onsdag, februari 06, 2008
Man ska visst aldrig få sluta förvånas
Jag verkar få nöjet att fortsätta på semeltemat. Pratade imorse med Kristina, viceordförande i CUF Jämtland-Härjedalen. Hon jobbar på ICA Matpiraten i Östersund och berättade om något fruktansvärt som hänt igår. Man (hon) hade i butikens bageri bakat ungefär åttahundra semlor till försäljning. Helt plötsligt dyker någon typ av kontrollant upp och förklarar att de inte har tillstånd att vispa grädde, och därför inte får sälja en enda, utan istället måste slänga dem.
Tillstånd att vispa grädde?! Ska ett butiksbageri behöva söka separat tillstånd för att vispa grädde?
Tydligen. Jag kan ha förståelse för att livsmedelshygien är viktigt, men vafan.. Man bakar ju diverse andra saker där, varför skulle de inte vara kompetenta att vispa grädde? Det är ju en logisk kullerbytta som heter duga.
Tillstånd att vispa grädde?! Ska ett butiksbageri behöva söka separat tillstånd för att vispa grädde?
Tydligen. Jag kan ha förståelse för att livsmedelshygien är viktigt, men vafan.. Man bakar ju diverse andra saker där, varför skulle de inte vara kompetenta att vispa grädde? Det är ju en logisk kullerbytta som heter duga.
tisdag, februari 05, 2008
Och kan ni tänka er, jag klarade det!
Som rubriken anger klarade jag mitt personliga rekord. Ikväll klockan 22:49 svalde jag det sista av den för dagen tionde semlan. Det tog en del beslutsamhet, men det var faktiskt gott till sista tuggan.
Nåja, vad är väl ett personligt semelrekord utan recentioner?
S 1 samt S 2: Kom från Johanssons i Sala via Coop Forum och förtärdes till frukost. Grädden hade tyvärr tagit smak av stanken i kylskåpet, men, tja, ner gick de.
S 3: En ekonomikumsemla i seminariepausen. Såg hembakt ut, men smakade aningen industriellt, även om den var fullt ätbar och nog faktiskt godare än frukostsemlorna. Hade ett gott lock, vill jag minnas.
S 4: Kom från Norrlands nation. Definitivt hembakt, dagens godaste grädde! Det är tyvärr alldeles för få semelmakare som förstår vikten av att vispa sin egen grädde. Man behöver faktiskt inte spritsa den heller, bara den smakar så där naturligt. Mandelmassan smakade naturell, men bullen var lite torr. Trots det blev den något av en frisk fläkt.
S 5: Den femte åt jag på Café 018. Bullen var åter lite väl torr och grädden var industriell, men mandelmassan var god. Hela semlan kändes faktiskt färsk och var inte alls illa.
S 6: Gick till Landings. Deras lock var lite väl tjocka, och själva semlan var okonventionellt gjord - utan utgröpning, istället hade man skurit den platt, slängt på mandelmassa (som var riktigt god i början men som övergick till att få en något bitter eftersmak) och spritsat på grädde (som dock smakade kondotorivispat). Bullen i sig var faktiskt ganska tråkig, och jag kommer nog inte att äta semla där igen.
S 7, S 8, S 9 samt S 10: Svängde in på Coop Forum och köpte två paket (alltså fyra semlor) från Johanssons igen. Har ätit dem sakta men ständigt, och de var faktiskt inte alls illa. Visst, industriella, men av den bättre industriella sorten.
Så, vilken semla var nu bäst? Måste jag verkligen välja så tar jag Norrlandssemlan, men sanningen är naturligtvis den att inget går upp mot semlorna hemma i Härjedalen - och då helst de ifrån västra. Fick mig två stycken när jag var hemma, de kom från Funäsbagaren, och de klår alla Uppsalasemlor med hästlängder. Mandelmassan är gul, krämig och alldeles, alldeles underbar och påminner mig om lågstadiet och hur vi sålde semlor till klassresan. Kanske finns en speciell mandelmassetradition uppe i Funäsdalsfjällen, kanske inte. Ett är i alla fall säkert, jag önskar att jag ätit dessa tio semlor hemma istället.
Nåja, vad är väl ett personligt semelrekord utan recentioner?
S 1 samt S 2: Kom från Johanssons i Sala via Coop Forum och förtärdes till frukost. Grädden hade tyvärr tagit smak av stanken i kylskåpet, men, tja, ner gick de.
S 3: En ekonomikumsemla i seminariepausen. Såg hembakt ut, men smakade aningen industriellt, även om den var fullt ätbar och nog faktiskt godare än frukostsemlorna. Hade ett gott lock, vill jag minnas.
S 4: Kom från Norrlands nation. Definitivt hembakt, dagens godaste grädde! Det är tyvärr alldeles för få semelmakare som förstår vikten av att vispa sin egen grädde. Man behöver faktiskt inte spritsa den heller, bara den smakar så där naturligt. Mandelmassan smakade naturell, men bullen var lite torr. Trots det blev den något av en frisk fläkt.
S 5: Den femte åt jag på Café 018. Bullen var åter lite väl torr och grädden var industriell, men mandelmassan var god. Hela semlan kändes faktiskt färsk och var inte alls illa.
S 6: Gick till Landings. Deras lock var lite väl tjocka, och själva semlan var okonventionellt gjord - utan utgröpning, istället hade man skurit den platt, slängt på mandelmassa (som var riktigt god i början men som övergick till att få en något bitter eftersmak) och spritsat på grädde (som dock smakade kondotorivispat). Bullen i sig var faktiskt ganska tråkig, och jag kommer nog inte att äta semla där igen.
S 7, S 8, S 9 samt S 10: Svängde in på Coop Forum och köpte två paket (alltså fyra semlor) från Johanssons igen. Har ätit dem sakta men ständigt, och de var faktiskt inte alls illa. Visst, industriella, men av den bättre industriella sorten.
Så, vilken semla var nu bäst? Måste jag verkligen välja så tar jag Norrlandssemlan, men sanningen är naturligtvis den att inget går upp mot semlorna hemma i Härjedalen - och då helst de ifrån västra. Fick mig två stycken när jag var hemma, de kom från Funäsbagaren, och de klår alla Uppsalasemlor med hästlängder. Mandelmassan är gul, krämig och alldeles, alldeles underbar och påminner mig om lågstadiet och hur vi sålde semlor till klassresan. Kanske finns en speciell mandelmassetradition uppe i Funäsdalsfjällen, kanske inte. Ett är i alla fall säkert, jag önskar att jag ätit dessa tio semlor hemma istället.
Konsekvent av Leijonborg
Dagens stora nyhet verkar vara att staten vill finansiera imamutbildningar i Sverige. Själv kan jag faktiskt se det positiva i det; det öppnar för ytterligare konsekvens vad det gäller statens ställning till olika religioner. Hur många utbildningar om kristendom finns inte i Sverige? Dessa frodas i våra högskolor och universitet, är det någon som protesterar? Då ska det väl inte vara så farligt med utbildningar som rör islam heller.
En blogg vill att saker som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ska förklaras på utbildningen. Personligen hoppas jag att alla som gått i skolan förstår dem - för inte är islam värre än någon annan religion på de områdena. Ta kristendomen. Vad har folk gjort i dess namn? Startat krig, dödat, moraliserat och tystat människor som inte slöt upp i leden. Häxprocessen, någon? Kommer ni ihåg den? Ni vet, här i Sverige pekades folk ut av barn och dödades eftersom kyrkan inte ville förlora sin makt. Om staten ska finansiera utbildningar om kristendomen så är det inte mer än rätt att den finansierar imamutbildningar också. Det kallas konsekvens.
En blogg vill att saker som demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ska förklaras på utbildningen. Personligen hoppas jag att alla som gått i skolan förstår dem - för inte är islam värre än någon annan religion på de områdena. Ta kristendomen. Vad har folk gjort i dess namn? Startat krig, dödat, moraliserat och tystat människor som inte slöt upp i leden. Häxprocessen, någon? Kommer ni ihåg den? Ni vet, här i Sverige pekades folk ut av barn och dödades eftersom kyrkan inte ville förlora sin makt. Om staten ska finansiera utbildningar om kristendomen så är det inte mer än rätt att den finansierar imamutbildningar också. Det kallas konsekvens.
måndag, februari 04, 2008
Snart smäller det
Det finns en dag jag värderar högre än alla de andra dagarna på året. Den är känd som fettisdagen eller semeldagen och är en hyllning till Det Fulländade Bakverket, semlan.
Förra året bakade jag själv mina semlor. Problemet var att jag inte lät dem jäsa tillräckligt länge, och de blev således så pass tungätna att jag bara fick i min åtta och tre fjärdedelar. I år ska jag få i mig tio stycken. Jag har redan handlat två till frukost i morgon bitti, och så hoppas jag att de säljer några på Ekonomikum så att jag hinner få i mig en under seminarierasten också.
Jag kan inte låta bli att tänka på vilken tur det faktiskt är att semlor inte är förbjudna. Tänker man efter skulle det ju, med en överförmyndarsyn på världen, finnas många skäl. För det första är många allergiska mot mandel. Vidare innehåller de massvis med fett och socker - och det är ju väldigt onyttigt. Det vore inte alls konstigt om det i morgon dök upp löpseldar om fetmaepidemi så till den milda grad att någon livsmedelsverket-fanatiker kommer att skrika efter förbud eftersom folk inte förstår sitt eget bästa. För ärligt talat, skulle ni råda någon att äta tio semlor på en dag? Tror ni det är nyttigt på något vis? Är det ens så att en människa som företar sig ett sådant projekt lämpad att ta hand om sig själv?
Jag hävdar bestämt att det är mitt eget val. Jag är fullt medveten om riskerna med att äta dåligt, men jag är också medveten om att när jag åt hamburgare i en vecka så gick jag ner ett hekto, så jag är beredd att ta eventuella konsekvenser - även om jag nu faktiskt tror att det skulle bli värre om jag började äta "nyttigt".
Problemet med förbundmänniskor är alltid det samma; de tror sig veta bättre, och de tror att bättre vetande ger dem rätt över andra. Men så mycket kan jag säga som att om de kommer efter mina semlor, då jävlar.
Förra året bakade jag själv mina semlor. Problemet var att jag inte lät dem jäsa tillräckligt länge, och de blev således så pass tungätna att jag bara fick i min åtta och tre fjärdedelar. I år ska jag få i mig tio stycken. Jag har redan handlat två till frukost i morgon bitti, och så hoppas jag att de säljer några på Ekonomikum så att jag hinner få i mig en under seminarierasten också.
Jag kan inte låta bli att tänka på vilken tur det faktiskt är att semlor inte är förbjudna. Tänker man efter skulle det ju, med en överförmyndarsyn på världen, finnas många skäl. För det första är många allergiska mot mandel. Vidare innehåller de massvis med fett och socker - och det är ju väldigt onyttigt. Det vore inte alls konstigt om det i morgon dök upp löpseldar om fetmaepidemi så till den milda grad att någon livsmedelsverket-fanatiker kommer att skrika efter förbud eftersom folk inte förstår sitt eget bästa. För ärligt talat, skulle ni råda någon att äta tio semlor på en dag? Tror ni det är nyttigt på något vis? Är det ens så att en människa som företar sig ett sådant projekt lämpad att ta hand om sig själv?
Jag hävdar bestämt att det är mitt eget val. Jag är fullt medveten om riskerna med att äta dåligt, men jag är också medveten om att när jag åt hamburgare i en vecka så gick jag ner ett hekto, så jag är beredd att ta eventuella konsekvenser - även om jag nu faktiskt tror att det skulle bli värre om jag började äta "nyttigt".
Problemet med förbundmänniskor är alltid det samma; de tror sig veta bättre, och de tror att bättre vetande ger dem rätt över andra. Men så mycket kan jag säga som att om de kommer efter mina semlor, då jävlar.
fredag, februari 01, 2008
I Sverige tål ingen att höra sanningen
Vi vet alla hur det brukar låta när betyg ska diskuteras. Argumenten från min motståndarsida går alla ut på att eleverna inte är redo att veta hur de ligger till i ett ämne. Man ska tydligen "skydda" dessa stackars utsatta barn från sina egna resultat. Varför det skulle ligga något värde i det kommer man aldrig fram till. Sällan höjs ju röster för att man ska ta bort möjligheten att kolla hur många poäng man får i olika dataspel, till exempel. Ungarna verkar inte må dåligt för det. Istället är det ju så att de börjar tävla med sig själva, sätter nya personliga rekord, klarar spelen snabbare och snabbare, jublar när det står "HIGHSCORE" över hela skärmen och anstränger sig ännu mer när det inte gör det. Hur de fixar detta trots att de inte är redo att få ett G i matte är ett mysterium som fortfarande inte är löst.
Problemet verkar också ha spritt sig. Man klarar inte av att höra sanningen om hur man presterar - inte ens lärarna, verkar det som. Sollentuna vill knyta lärarnas löner till hur väl de arbetar, och genast blir det ramaskrin. Jag kan naturligtvis se risken för betygsinflation jag också, men grundidén är helt underbar. Varför ska dåliga lärare få lika bra betalt som bra? Läraryrket är ett av de viktigaste som finns, herregud, de utbildar barnen. Det är de som ser till att ungarna lär sig läsa, skriva, räkna, prata, förstå främmande språk och baka scones. De lärare som gör detta bra ska naturligtvis bli belönade. De som inte gör det, däremot, har vi ingen anledning att subventionera.
Problemet verkar också ha spritt sig. Man klarar inte av att höra sanningen om hur man presterar - inte ens lärarna, verkar det som. Sollentuna vill knyta lärarnas löner till hur väl de arbetar, och genast blir det ramaskrin. Jag kan naturligtvis se risken för betygsinflation jag också, men grundidén är helt underbar. Varför ska dåliga lärare få lika bra betalt som bra? Läraryrket är ett av de viktigaste som finns, herregud, de utbildar barnen. Det är de som ser till att ungarna lär sig läsa, skriva, räkna, prata, förstå främmande språk och baka scones. De lärare som gör detta bra ska naturligtvis bli belönade. De som inte gör det, däremot, har vi ingen anledning att subventionera.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
