Inte ens de som har TV borde behöva betala TV-licens

På dagens DN Debatt argumenterar bland andra Christina Jutterström för att TV-licensen ska betalas av alla, för public service är faktiskt "till nytta för alla" - även folk som inte tittar på SVT eller lyssnar på SR tjänar, enligt Jutterström, på att de båda fina gamla bolagen finns kvar.

Att det är ungefär lika logiskt som att kräva att alla svenskar finansierar Volvo verkar inte bekymra artikelförfattarna. Nej nej, för deras "föreslagna system blir i verklig mening teknikneutralt" - och det är ju det viktigaste. På något underligt sätt tror man också att det här med att (framförallt) ungdomar är allt mer negativt inställda till TV-licensen kommer att försvinna.

Över huvud taget är det ett obehagligt debattinlägg. Beakta följande passage:

"De som smiter från avgiften vältrar över en stor del av finansieringen på andra."

Ergo; vi måste alla finansiera allas TV-tittande. Hade fler betalat för att få se trean så hade det blivit billigare för mig, alltså borde de betala, fullständigt obeaktat om de tycker om det eller inte.

För att citera artikelförfattarna: " Dagens finansieringssystem är ruttet." Deras förslag är, om möjligt, ännu sämre. Man förklarar att eftersom skatteverket tar in avgiften för olika trossamfund så faller det sig naturligt att de även administrerar en allmän public service-avgift. Nu är ju visserligen hela "oh thou mighty SVT, how sweet thy news and how humble thy children's program!"-grejen en aning religiös, men det förändrar inte det faktum att skatteverket över huvud taget inte bör driva in något annat än, surprise surprise, skatt.

Man jämför också public service-avgiften med begravningsavgiften. Jag är visserligen inte så insatt i just den, men faktum är att den rör det högst praktiska problemet att folks kroppar inte försvinner efter att de har dött, utan måste ta vägen någonstans.

Nej, låt statlig public service-idén gå i graven istället! Hela konceptet med att ha statlig media känns väldigt facistisk. Tanken att public service "ska vara fria från (...) ekonomisk påverkan" är fullständigt absurd - varför skulle det vara så? Varför är det så kontroversiellt att säga att ja, alla företag, inkluderat mediabolag, måste ha en ekonomi som åtminstone går plus-minus noll om de ska överleva?

I grund och botten tycks det handla om att man är rädd för att endast media som säger vad folk vill se och höra ska överleva. Så blir nog troligen fallet. Men, märk väl, det behöver inte innebära att tidningarna behöver börja trycka lögner; istället verkar efterfrågan på sanningen, även om den är obekväm, vara konstant. Och om folk vill läsa lögner; låt dem göra det! Precis som jag inte tar mig rätten att bestämma vad folk ska tycka rent politiskt så tänker jag inte ta mig någon rätt att bestämma att folk inte får stoppa huvudet i sanden, om de så önskar.

Så, lägg ner det orättvisa projektet statsfinansierad public service, och låt dem som vill (däribland jag) betala för att få titta på Gomorron Sverige. Anledningen till att "Dagens system är på väg att upplösas inifrån" är att SVT och SR inte gör sig förtjänta av pengarna, inte ett moraliskt förfall bland befolkningen.

Melodifestivalsmoral

Man har just debatterat melodifestivalen på ettan. Jag slog på TV:n mitt i det, och jag kan inte låta bli att le. Där sitter en kille, lite drygt tjugo år gammal, med en röd palestinasjal runt halsen som vittnar om åt vilket håll han lutar politiskt, och så säger han något relativt vackert; när den där jävla räkningen till Radiotjänst kommer så vill man ju veta att man betalar för något med kvalitet. Problemet verkar vara att han inte ser hur det följande resonemanget måste lyda; eftersom alla svenskar har olika smak så är det omöjligt att göra program som alla tycker är av bra kvalitet. Därför är det i grund och botten omoraliskt att över huvud taget ha en TV-avgift.

Public Service - ursäkta; vad?!

Såg lite på SVT igår kväll, den där talk show-grejen Carin 21:30 och blev så fruktansvärt, fruktansvärt rädd. Hon började nämligen med att berätta att färska undersökningar visat att "vackra människor" tjänar mer, har bättre jobb och tros ha ett mycket bättre liv än andra (vilka som delar upp människor i "vackra" och "fula" konstaterades dock inte), och hon förfasades över att det inte var som de sagt henne; att det var insidan som räknades. Sedan sa hon att det i alla fall fanns lite ljus i slutet av tunneln, eftersom "de allra vackraste, modellerna" var de allra olyckligaste.

Inte helt oväntat skrek jag rätt ut åt TV:n. Är det här "Public Service"? Vad är det som säger att "vackra människor" nödvändigtvis måste vara "fula" på insidan? Är det någon förvrängd idé om rättvisa? Och under vilka villkor är det okej för en PB-kanal att sitta och lära ut att skadeglädje och missunnsamhet är bra och moraliskt acceptabelt?

I mina ögon är trean och deras Lyxfällan mer PB. Äntligen ett program som inte lär folk att klaga, utan att öppna ögonen och stiga in i verkligheten. Charlie och Mathias är riktiga hjältar i mina ögon. Om alla föräldrar vore som dem skulle programmet inte behöva finnas.
Jag ser, personligen, på det med skräckblandad förtjusning. Hur kan det finnas sådana människor? Har de ingen skam i kroppen?
Själv minns jag terminsavslutningen -05. Mitt första år på gymnasiet. Alla julklappar var köpta och så, men jag var i princip pank. Hade kanske femtio spänn på banken. Jag grät bokstavligen när jag kom hem. Men jag tiggde inte pengar. Den femhundring mamma och pappa tvingade på mig var nog den värsta sak jag fått i mitt liv. Jag avskyr att få pengar utan att förtjäna dem. Men jag lärde mig också den hårda vägen vad som händer om man inte förtjänar några; man har inga. That's life.