Snart smäller det

Det finns en dag jag värderar högre än alla de andra dagarna på året. Den är känd som fettisdagen eller semeldagen och är en hyllning till Det Fulländade Bakverket, semlan.

Förra året bakade jag själv mina semlor. Problemet var att jag inte lät dem jäsa tillräckligt länge, och de blev således så pass tungätna att jag bara fick i min åtta och tre fjärdedelar. I år ska jag få i mig tio stycken. Jag har redan handlat två till frukost i morgon bitti, och så hoppas jag att de säljer några på Ekonomikum så att jag hinner få i mig en under seminarierasten också.

Jag kan inte låta bli att tänka på vilken tur det faktiskt är att semlor inte är förbjudna. Tänker man efter skulle det ju, med en överförmyndarsyn på världen, finnas många skäl. För det första är många allergiska mot mandel. Vidare innehåller de massvis med fett och socker - och det är ju väldigt onyttigt. Det vore inte alls konstigt om det i morgon dök upp löpseldar om fetmaepidemi så till den milda grad att någon livsmedelsverket-fanatiker kommer att skrika efter förbud eftersom folk inte förstår sitt eget bästa. För ärligt talat, skulle ni råda någon att äta tio semlor på en dag? Tror ni det är nyttigt på något vis? Är det ens så att en människa som företar sig ett sådant projekt lämpad att ta hand om sig själv?
Jag hävdar bestämt att det är mitt eget val. Jag är fullt medveten om riskerna med att äta dåligt, men jag är också medveten om att när jag åt hamburgare i en vecka så gick jag ner ett hekto, så jag är beredd att ta eventuella konsekvenser - även om jag nu faktiskt tror att det skulle bli värre om jag började äta "nyttigt".
Problemet med förbundmänniskor är alltid det samma; de tror sig veta bättre, och de tror att bättre vetande ger dem rätt över andra. Men så mycket kan jag säga som att om de kommer efter mina semlor, då jävlar.