Jag vet inte hur det är med er, men jag upplever det som lätt provocerande. Nu i dagarna berättar Magnus Andersson om ett förjävligt utvisningsfall. Tjugoettårige Ahad sattes på flykt första gången som tioåring, efter sex år kom han till Sverige, och nu slänger vi ut honom. Det visar dels på att Sveriges flyktingpolitik är åt helsike, men främst är det en tragedi för Ahad själv, som faktiskt skulle haft en framtid.
Därför blir jag lite provocerad när jag läsen om att skolor förbjuder rosor på alla hjärtans dag. Till bakgrund för beslutet tycks ligga en enkätundersökning från Friends, där "63 procent i åldern 14-24 år någon gång känt sig utanför på Valentindagen". Läs det där igen. Någon gång känt sig utanför. Jisses. Vet ni hur många som känner sig utanför varje dag? Förstår ni att Ahad faktiskt blir utkastad? Jag har förståelse för barn som verkligen blir mobbade, men jag har aldrig fått en alla hjärtans dag-hälsning, varför skulle jag må dåligt av det? Att förbjuda alla hjärtans dag för att några inte har pojk- eller flickvänner är som att förbjuda midsommar för att vissa är allergiska mot sill. Herregud, perspektiv någon!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Sorry Hanna. Jag förstår inte varför du jämför äpplen och päron. Att flyktingpolitiken är åt h-e är en sak men vad har det att göra med att vissa skolor avstår från Alla hjärtans dag?
Läste du stycket: "På flera andra högstadieskolor i Stockholm uteblir försäljningen av rosor. Något uttryckligt förbud likt Gärdesskolan finns inte generellt, men på exempelvis Högalidsskolan har bristande intresse från eleverna gjort att försäljningen inte blivit av."
Därför att det visar vilken mentalitet vi har. Vi skickar ut människor som rimligen borde få stanna och skiter i vad som händer med dem, men när det kommer till rosförsäljning, då är man plötsligt så mån om ungdomars känsla av att vara "utanför". Jag vill ifrågasätta huruvida rosförsäljning faktiskt är ett problem.
Ja, jag läste passagen. Jag är tacksam över att det inte finns någon nationell tendens till förbud.
Varför skulle skolor, vars syfte är att utbilda folk och inte att sälja blommor, över huvud taget ha något med Alla hjärtans dag att göra?
För att citera dig själv: "Herregud, perspektiv någon!"
Problemet är inte Alla Hjärtans Dag, firandet av den eller ens rosorna i sig. Men ett problem är att rosorna ofta delas ut under lektionspassen, inför allas åsyn så att det med klar tydlighet framgår vilka som är "något" och vilka som inte är något. Det blir en väldigt synlig bekräftelse av de sociala statusskillnaderna i skolan. Det utgår jag från att ingen av oss vill!? Rosförbud är inte nödvändigtvis lösningen, men en medvetenhet om problemet och ett konstruktivt tänkande kring det kan leda till en lösning!
Ja, vi skiter fullständigt i alla mindre problem. Det är ju inget att bry sig om så länge inte folk blir dödade.
Livet har många plan och perspektiv.Det finns massor med problem i samhället,mobilkameror som förevigar mobbade barn som växer upp till arga vuxna,omänsklig flyktingpolitik,överkonsumtion,shoppingberoende
,spelberoende,narkotika,alkoholism,misshandel.
Att förskona barn som kanske redan är utsatta både hemma och i skolan från offentlig förödmjukelse är väl kanske en åtgärd som kan,i bästa fall,rädda någon från den berömda sista droppen som rinner över.
Ingen kan göra allt,men alla kan göra något.Det är väl tur att alla inte ser barns problem i skolan som "skitproblem".
Hahha, om inte en babe som Hanna fått någon allahjärtanhälsning tror jag att de flesta kan ta det med ro...
Maria; Det handlar inte om att skolan ska sälja rosor, det handlar om att den ska tillåta försäljning.
Anonym 1:54 AM; Det är alltså ett problem att vissa får rosor, för alla får det inte. Jisses. Ska vi förbjuda ungdomar att kyssas i korridorerna också? Det är ju vissa som faktiskt inte har någon att hångla med, det är en "social statusskillnad". Det är en sak att förbjuda för den drabbade negativa handlingar, så som faktiskt mobbing och misshandel, men det är en helt annan att förbjuda mot andra riktade positiva handlingar.
Fredrik; Jag menar inte att man ska skita i alla andra problem, men om du bara tittar i mitt kommentarsfält så märker du vad det är som folk kommenterar, och det är inte att vi slänger ut Ahad.
Cecilia Löwen; Hur kan det vara offentlig förödmjukelse att INTE få en ros? Om så många som 63 procent känner sig "utanför" så måste det innebära att en majoritet faktiskt inte får rosor. När man förbjuder positiva yttringar på det här viset så lär man barn och ungdomar att alla måste vara precis lika och tycka precis lika om alla, och det är rent ut sagt avskyvärt.
Blogge; Jag tackar helt enkelt för komplimangen! :)
"Men ett problem är att rosorna ofta delas ut under lektionspassen, inför allas åsyn så att det med klar tydlighet framgår vilka som är "något" och vilka som inte är något. Det blir en väldigt synlig bekräftelse av de sociala statusskillnaderna i skolan."
Jag tror nog att alla redan är väl medvetna om hierarkierna, och de försvinner knappast för att man inte låtsas om dem. Dock finns principiella skäl för att inte tillåta blomförsäljning på skolorna.
Så länge det inte finns några partier som försöker bry sig om flyktingar, kvittar det vad folket tycker.
Sedan att svenskar överlag är alldeles för mesiga när det gäller att protestera mot saker och ting är väl antagligen en anledning till att våra politiker kan strunta i våra åsikter. Det kanske gnälls lite i stugorna, men när det är val så röstar man ändå på samma gamla parti som man alltid har gjort.
Skicka en kommentar