Hur ser journalistutbildningen ut egentligen?

Jag har lite svårt att förstå hur SVT-ledningen tänker, så här mitt i Public Servic-debatten. De tappar tittare. Förra chefen snackar hopslagning med SR. Det blåser snålt, helt enkelt, men ändå verkar det inte bli någon skärpning.
Senast nu imorse visade det sig vilken form det är på programledarna. Jag kanske går för långt när jag antar att Marianne Rundström har någon typ av journalistutbildning, men har hon det så är det ett rejält lågvattenmärke. Man debatterar polishämtning av skolkare, men det är bara Lotta Edholm som får kritiska frågor. Carin Jämtin däremot får orera fritt. Inget som helst ifrågasättande när hon påstår att anledningen till att barn skolkar är att det är brist på resurser ("vi har ingen lokaaaaaal"-känsla, någon?). Edholm försöker förklara att Sverige är det land som satsar allra mest på utbildning. Noteras det? Nej. Istället tillåts Jämtin vrida det hela till att Edholm tycker att det är för mycket resurser i skolan.
Sanningen är den att den svenska skolkkulturen är djupt rotad. Det handlar inte om att det skulle saknas fritidspedagoger, det handlar om att samhället inte tagit skolk på allvar. Detta syns så fruktansvärt tydligt i Jämtins resursrop - äh, vaddå ungarna skolkar, det är väl synd om dem, ge dem en lekledare till!
Jämtins resonemang borde ifrågasättas av Rundström på samma sätt som Edholms gör, men det händer inte. När journalister sväljer resonemang med hull och hår på det här viset borde de faktiskt bytas ut.