Tobaksförbud?

Det utbröt någon slags "citera Hanna"-trend på fejjan idag. Grunden tycks ligga i att Aftonbladet plockat upp att Axfood kräver lagstiftning mot tobaksexponering i mataffärer.

Personligen tycker jag att det är lite obehagligt. Man gör inget själva, utan kräver att just politikerna ska göra något. Det är liksom nånannanism på en medveten nivå.

Nåja, citatet som florerat, och som i högsta grad är relevant kommer från min och Johannas gamla maktkampblogg och ser ut så här:

Det är en mänsklig rättighet att få ta riktigt korkade beslut. Det går inte att förbjuda idioti med mindre än att man förbjuder själva livet.

Något är bakvänt när vanligt folk inte anses kunna fatta ett eget beslut i frågan om de ska röka eller inte, men definitivt är förmögen att rösta på folk som ska besluta om det istället.

(Om det är lite pinsamt att upptäcka ett grammatiskt fel i det hela nu? Eh, ja. Sorry för det.)

---

Uppdatering: Här finns debattartikeln som ligger till grund för det hela. Inte världens roligaste läsning.

Förbudsivrare är farligare än rasister

Den här nyheten får ju sägas vara rejält obehaglig. Ordföranden i Svenska FN-förbundet, Aleksander Gabelic, vill förbjuda rasistiska organisationer. Killen har dessutom en jur kand enligt informationen på Aftonbladets debattsida.

Det är häpnadsväckande att folk över huvud taget kommer undan med sådana här idiotiska förslag. (I skivnde stund tycker faktiskt 41,3 % av de röstande på Aftonbladets hemsida att det är en bra idé att förbjuda rasistiska organisationer.) Är tron på förbud som en lösning på problem så djupt rotad i det svenska folket, eller är det bara ett tecken på att man inte respekterar de mänskliga rättigheterna?

För vilket intryck man än kan få av det hela, så är det inte en mänsklig rättighet att tvinga andra att göra sig av med fördomar gentemot människor av särskilda hudfärger. Det är däremot en mänsklig rättighet att fritt få tycka som man vill, och att uttrycka dessa åsikter.

Förutom de principiella invändningarna finns det frågor att ställa kring själva utförandet av förbudet. Hur definierar man en rasistisk organisation? Måste de vara öppet rasistiska? Om inte, var gör man gränsdragningen? De flesta tycker att Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti, men de själva ser sig snarare som patrioter. Godtyckligheten som riskerar att bli en del av systemet borde ge varje jurist kalla kårar.

Vidare så tenderar förbud att föröka sig. Vad ska vi förbjuda härnäst? Kommunistiska sammanslutningar? Ideologin har ju ändå tagit kål på ett par miljoner. Sexualliberala organisationer? Sex är ju som bekant väldigt farligt om det inte idkas av två människor som lever monogamt. Katolska församlingar? Jag menar, tänk på de små pojkarna! Förbudsivern kan dras i princip hur långt som helst, det är som en såpad bowlingbana i nittio graders lutning.

Vill man bekämpa rasism kan man inte börja med att ge den en underdogposition. Den måste tas upp, diskuteras, värderas och krossas av konsekvent argumentation om vi någonsin ska bli av med den. Detsamma gäller varje försök att begränsa de mänskliga rättigheterna.

Vad är en kamphund, Torkild Strandberg?

På dagens Sidan 4 i Expressen skriver en folkpartist vid namn Torkild Strandberg att kamphundar bör förbjudas. Jag kan inte låta bli att tycka att det är en mindre strålande idé.

Som något av en fårägare måste jag ju bara börja med att kommentera det som står i första stycket, om två kamphundar som släpptes lösa och angrep några frigående får i en slottspark i Landskrona.
Herr Strandberg är rent ut sagt rejält bakom flötet om han tror att får bara blir angripna av kamphundar.
Vi har våra får uppe på sommarbete i Ramundberget, och det är inte sällan några idioter verkar tänka att hej, allemansrätten, vi går genom den här hagen med en okopplad hund, vilket leder till att fåren blir enormt stressade och dessutom ofta dödade av mattes lilla sötnos eller husses snälla vovve. Det har faktiskt aldrig varit just en kamphund som tagit får för oss. Jaktinstinkt finns bland den absoluta majoriteten av hundar.

Vidare uppstår definitionsproblem när man pratar om kamphundar. Ja, det finns raser som, om de blir triggade och tränade, bättre än andra raser lämpar sig för hundkamper. Om de däremot får en helt vanlig uppfostran (för alla hundar behöver uppfostran) blir de helt vanliga hundar. Vi kan ta min pojkväns systers pitbull, exempelvis. Hon är bland de mjäkigaste hundarna jag träffat. Hon är definitivt inte någon kamphund, trots sin ras.
Men det är klart, precis som det är löjligt att berätta om en aggressiv Golden Retriever, är det säkert löjligt att berätta om Dottie.

Strandberg gör en jämförelse med stiletter. De är tydligen förbjudna i Sverige, eftersom de oftare än andra knivar har som syfte att användas för att skada människor. Kamphundar (fortfarande i odefinierad form) används tydligen oftare än andra hundar för att skada människor. Det är heller "ingen rättighet att äga skarpa skjutvapen" Alla ser kopplingen, eller hur?
Problemet är ju att hundar är levande ting, och därför inte kan sägas ha lika begränsade användningsområden som stiletter. Hundar blir alltid vad man gör dem till - en kniv är per definition vass. En hundägare som inte inser att han som ägare har ett avgörande inflytande över hur hunden beter sig - hur blev den här mannen kommunstyrelsens ordförande i Landskrona? Kamphundar föds inte, de skapas. Och de skapas genom djurplågeri. Det är redan förbjudet i lag.

Snart smäller det

Det finns en dag jag värderar högre än alla de andra dagarna på året. Den är känd som fettisdagen eller semeldagen och är en hyllning till Det Fulländade Bakverket, semlan.

Förra året bakade jag själv mina semlor. Problemet var att jag inte lät dem jäsa tillräckligt länge, och de blev således så pass tungätna att jag bara fick i min åtta och tre fjärdedelar. I år ska jag få i mig tio stycken. Jag har redan handlat två till frukost i morgon bitti, och så hoppas jag att de säljer några på Ekonomikum så att jag hinner få i mig en under seminarierasten också.

Jag kan inte låta bli att tänka på vilken tur det faktiskt är att semlor inte är förbjudna. Tänker man efter skulle det ju, med en överförmyndarsyn på världen, finnas många skäl. För det första är många allergiska mot mandel. Vidare innehåller de massvis med fett och socker - och det är ju väldigt onyttigt. Det vore inte alls konstigt om det i morgon dök upp löpseldar om fetmaepidemi så till den milda grad att någon livsmedelsverket-fanatiker kommer att skrika efter förbud eftersom folk inte förstår sitt eget bästa. För ärligt talat, skulle ni råda någon att äta tio semlor på en dag? Tror ni det är nyttigt på något vis? Är det ens så att en människa som företar sig ett sådant projekt lämpad att ta hand om sig själv?
Jag hävdar bestämt att det är mitt eget val. Jag är fullt medveten om riskerna med att äta dåligt, men jag är också medveten om att när jag åt hamburgare i en vecka så gick jag ner ett hekto, så jag är beredd att ta eventuella konsekvenser - även om jag nu faktiskt tror att det skulle bli värre om jag började äta "nyttigt".
Problemet med förbundmänniskor är alltid det samma; de tror sig veta bättre, och de tror att bättre vetande ger dem rätt över andra. Men så mycket kan jag säga som att om de kommer efter mina semlor, då jävlar.

Solarieförbud?

Ibland tror jag att vänstern har rätt när de säger att vi allt mer liknar USA - men inte på det sätt de menar.

Det tillhör den allmänna uppfattningen att man i som tillverkare och producent i de Förenta Staterna måste vara noga med att föreskriva hur produkter inte får användas, eftersom folket tydligen inte förväntas ha något förnuft. Samma sak väller nu in över Sverige - idag heter det att man ska ha åldersgräns på solarium.

Ursäkta; VAD?!

OK att hudcancerfallen ökar dramatiskt, men folk får väl för fan skylla sig själva! Alla vet att man får cancer av att sola för mycket! Det går liksom inte att missa!

Varför är det så här? Varför förväntas staten förbjuda allt som kan innebära minsta risk när folk borde kunna välja vad de vill göra med hjälp av sitt förnuft? Denna sosseifiering gör mig galen..