Mattias Morén har svarat på min replik.
Nu är mina åsikter inte bara "ganska obehagliga" längre, nu har jag tydligen en "kall människosyn" också. Varför? Jo, därför att jag inte kräver att företagen ska se mig som något annat än en konsument. Mattias har fortfarande inte förklarat vad som är kallt med detta.
Det hela är ju mycket enkelt. Företag är till för att tjäna pengar. För att tjäna pengar behöver de konsumenter. Vad ska de annars se människor som? Det är omöjligt för företag att ha en annan relation till människor. Då skulle de inte vara företag längre, utan något annat.
Mattias anser att detta är en grym verklighet. Jag anser att den är fullständigt naturlig. Vill han ha någon som tar hänsyn till hans " känslor och personlighet" så får han skaffa sig vänner som alla andra.
Vilken hänsyn ska förresten företag ta? Hur ser hänsynen ut? Ska de skänka bort ett par skor till Mattias eftersom hans personlighet passar med de skorna, eller?
Vidare är det uppenbarligen "inte intressant att jämföra det konsumistiska samhället med ett tidigare samhälle, när man diskuterar just konsumtionssamhällets definition av barn och ungdomar inom marknadsekonomin." Eftersom hela den här diskussionen bottnar i att Kalle Olsson skrev att hela konceptet med att vara vuxen pressas allt lägre ner i åldrarna så, jo, det är intressant att jämföra utan tidsbegränsning, eftersom Olsson själv gjorde det. Men visst, vi kan diskutera hur det ser ut i det konsumistiska samhället. Det är nämligen det som möjligtgjort studier tills man är trettio, det är konsumismen som möjliggjort den förlängda ungdomen. Hur? Genom att den spridit välstånd, naturligtvis. Att nu säga att den tvingar ungdomar att vara vuxna allt tidigare i deras liv är således helt felaktigt.
Mattias tar även upp att företag som klarar sig bra är de som lägger "krut på ungdomar". Detta ska tydligen per definition vara något ont. Jag tycket tvärt om att det är fantastiskt. Vi lever i ett samhälle som är så rikt att ungdomar blir en viktig målgrupp för företag! Ungdomar som annars är bland de sämst bemedlade i ett samhälle! Är det inte fantastiskt?
Slutligen tar Mattias upp de skäl han tror ligger till grund för ungdomars stressade vardag. Det är tydligen alla förväntningar som omgivningen har på en. Förr var det visst enklare, då skulle man bara hjälpa till på gården, gifta sig och skaffa barn. I beg to differ!
Till att börja med, förr handlade det inte bara om att familjen ville att man skulle gifta sig, det handlade om ren överlevnad. Jag kan tänka mig att det är lite mer stressande att veta att om regnet kommer innan vi får in höet så svälter antagligen någon i familjen ihjäl i vinter, än att vara osäker på om kompisarna kommer att gilla ens nya frisyr.
Vidare så verkar Mattias ha missat en av Sveriges bästa böcker, I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard. För den som inte har råd att köpa den eller helt enkelt inte orkar så finns en podradiosändning där han själv förklarar huvuddragen. Läs eller lyssna! Där finns i mina ögon en mer trovärdig förklaring till varför unga är så stressade idag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag håller med om att dina åsikter i mångt och mycket är kalla och obehagliga. Dessutom ologiska: det är synd om vissa fullt friska individer (föräldrar som inte har utbildat sig till yrken där de kan tjäna pengar eller som vägrar att flytta till orter där de finns fler möjligheter till högre standard) men inte andra t.ex. sjuka eller handikappade (dagisfröken som har drabbats av en sjukdom).
Mattias har helt rätt i att företag ska förutom att tjäna pengar även ta hänsyn till konsumenternas känslor. Dessa två är starkt sammankopplade till varandra och de har även företagare insett men hänvisning till t.ex. ”Good el”. Du förlöjligar dig själv genom att fråga ifall företaget ska skänka bort ett par skor till Mattias. Nej. Men företaget ska ta sitt miljöansvar och tänka på etiken som tillämpas inom företaget. Annars kan ju den medvetne kunden utebli och gå till ett annat företag som har bättre miljöpolicy.
Det är också intressant hur du väljer att jämföra stressen med den uteblivna skörden med vad kompisarna tycker om ens frisyr. Varför jämför du inte istället med stressen som förorsakas av t.ex. vetskapen om att ens gymnasieval mångt och mycket avgör hela ens framtid. Hur ska en 15-åring kunna veta vad han vill/kan göra för ”resten av hans liv”. Särskilt när nu högern vill skrota KomVux etc.?
Du tycks leva i en bubbla långt borta från verkligheten om du tror att ungdomars största stressfaktor är den nya frisyren. Jag har inte fått den uppfattningen att det därför begås fler självmord bland ungar än tidigare.
Du hänvisar till gurun David Eberhard som någon sorts auktoritet när det gäller trygghet och dess vara eller icke vara i vårt samhälle. Med tanke på vilka åsikter han släpper ut ur sin mun är det uppenbart att Dr Eberhard har levt som han lärt: han lär ha vurpat en och annan gång utan cykelhjälm som han tycks hata. Det kanske han själv har upplevt som något positivt men de bestående skadorna är klara för hans åhörare.
Hur i hela friden kan du ha fått för dig att jag tycker så? I min mening så ansvarar varje människa för sitt eget liv och sin egen livssituation.
Men anledninge till att de "tar hänsyn" till konsumenternas "känslor" är inte att de tycker synd om dem på något vis, det är på ren ekonomisk basis. Att ta upp "God el" som exempel är dock lite löjligt, med tanke på hur få som faktiskt väljer dem. (Det är faktiskt inte förvånande, människor tenterar att vilja verka goda i marknadsundersökningar, men när de gör de verkliga valen blir det annorlunda.)
Tja, förr var det så att en höskörd i mångt och mycket kunde avgöra huruvida man över huvud taget överlevde vintern, så jag skulle ändå säga att det rör sig om ett minskat stressmoment. Regeringen vill för övrigt inte lägga ner KomVux, anledningen till att man minskat dess budget är att så pass många fått jobb att det inte behövs lika många utbildningsplatser som förr.
Nej, jag tror inte att den största stressfaktorn är frisyralternativen, jag tror den är den verklighetschock som ger ungdomar en rejäl bitchslap när de kommer upp i åldrarna. Istället för att vänja ungarna vid att bli vuxna så curlas det, och de "måste få vara baaaarn".
Ja, jag hänvisar till Eberhard. Han talar inte om trygghetens vara eller icke vara, han talar om att man i likhet med ett för stort näringsintag kan ha ett för stort "trygghetsintag". Han hatar heller inte cykelhjälm, han bara påpekar det idiotiska i att införa hjälmtvång. Återkom gärna i frågan när du läst eller lyssnat till vad han faktiskt säger.
Skicka en kommentar