Vi tycker nämligen att justitieministern bör skämmas!
Magnus Andersson, Rickard Nordin, Karl Malmqvist, Martin Olsvenne, Elias Giertz, Elisabeth Thand Ringqvist, Motpol, Mina Moderata Karameller, Politikerbloggen, Markus "Lake" Berglund, Johan Pettersson, Johan Linander.
(Facebookgrupp)
Imorgon deltar jag för övrigt i en SMS-duell hos maktkamp24 om saken.
söndag, mars 21, 2010
Räkna med Centerpartiet
Just nu pågår distriktsstämman för Centerpartiet i Jämtlands län. Det kanske låter som en torr tillställning, men så är naturligtvis inte fallet. Tvärt om - hur klämkäckt det än låter så är det faktiskt inspirerande, roligt och informativt!
Andreas Carlgren höll nyss ett föredrag om vad regeringen faktiskt gjort under mandatperioden - och damn, det är mycket. Inte minst på miljöområdet. Maria Wetterstrand talade om ett "miljöbilsgenombrott" under förra mandatperioden - då var de ungefär 23 000. Idag, efter Alliansens miljöbilsavdrag är de tolv gånger så många. Ja, idag rullar 277 000 miljöbilar på vägarna. Vi satsar fem miljarder mer under denna mandatperiod på miljön än vad sossarna gjorde. Vindkraften har tredubblats, och med de ytterligare satsningar som kommer blir det troligen en fyrdubbling innan bokslutet skrivs. För första gången på väldigt, väldigt länge ökar också torsken i Östersjön.
Vi har med andra ord gjort ett bra jobb. Men vi har varit för dåliga på att prata om det - och vi har inte kommit igång med att säga vad vi vill.
En av deltagarna läste upp ett 103 år gammalt brev ställt från en kommunalnämnd till länsstyrelsen i vilken man anhöll om att de skulle skicka en läkare till ett i difteri sjukt barn. Än idag är det allt för byråkratiskt, även om Alliansen har öppnat upp mycket. Inte minst Centerpartiet är dock drivande för att verkligen göra det möjligt för fler att driva företag inom vården - för ett friare företagande, för att ge kvinnor möjligheter att driva företag, för att förbättra arbetsmiljön och för att servicen till patienterna ska bli bättre. Det blir den nämligen när patienterna själva får välja vem som ska utföra deras vård.
Över huvud taget talas det mycket om frihetsreformer. Jo, integritetsfrågorna ligger som en hämsko över den gångna mandatperioden, men i stort sagt allt annat har friheten ökat. Lägre skatter gör människor mindre beroende av staten. Apoteksreformen gör det möjligt att behandla huvudvärken som kommer en söndagseftermiddag. Staten kommer, när energiuppgörelsen går igenom, att fråntas allt ekonomiskt ansvar för kärnkraften.
Visst finns mycket kvar. Men det finns också ett jäkla engagemang inom Centerpartiet att göra något. Räkna med det.
Andreas Carlgren höll nyss ett föredrag om vad regeringen faktiskt gjort under mandatperioden - och damn, det är mycket. Inte minst på miljöområdet. Maria Wetterstrand talade om ett "miljöbilsgenombrott" under förra mandatperioden - då var de ungefär 23 000. Idag, efter Alliansens miljöbilsavdrag är de tolv gånger så många. Ja, idag rullar 277 000 miljöbilar på vägarna. Vi satsar fem miljarder mer under denna mandatperiod på miljön än vad sossarna gjorde. Vindkraften har tredubblats, och med de ytterligare satsningar som kommer blir det troligen en fyrdubbling innan bokslutet skrivs. För första gången på väldigt, väldigt länge ökar också torsken i Östersjön.
Vi har med andra ord gjort ett bra jobb. Men vi har varit för dåliga på att prata om det - och vi har inte kommit igång med att säga vad vi vill.
En av deltagarna läste upp ett 103 år gammalt brev ställt från en kommunalnämnd till länsstyrelsen i vilken man anhöll om att de skulle skicka en läkare till ett i difteri sjukt barn. Än idag är det allt för byråkratiskt, även om Alliansen har öppnat upp mycket. Inte minst Centerpartiet är dock drivande för att verkligen göra det möjligt för fler att driva företag inom vården - för ett friare företagande, för att ge kvinnor möjligheter att driva företag, för att förbättra arbetsmiljön och för att servicen till patienterna ska bli bättre. Det blir den nämligen när patienterna själva får välja vem som ska utföra deras vård.
Över huvud taget talas det mycket om frihetsreformer. Jo, integritetsfrågorna ligger som en hämsko över den gångna mandatperioden, men i stort sagt allt annat har friheten ökat. Lägre skatter gör människor mindre beroende av staten. Apoteksreformen gör det möjligt att behandla huvudvärken som kommer en söndagseftermiddag. Staten kommer, när energiuppgörelsen går igenom, att fråntas allt ekonomiskt ansvar för kärnkraften.
Visst finns mycket kvar. Men det finns också ett jäkla engagemang inom Centerpartiet att göra något. Räkna med det.
fredag, mars 19, 2010
tisdag, mars 16, 2010
Låt oss reda ut det här med incest nu...
Jag tänkte först låta bli att skriva om det här, med hänvisning till den gamla "Nej, men vet ni vad, incest är faktiskt något man borde hålla inom familjen!", men det går liksom inte längre.
Det har blivit mycket incestdebatt i veckan, efter Monica Greens (S) något motsägelsefulla uttalanden om det så kallade Kalmarfallet. Den som vill höra henne debattera med sig själv gör det lämpligast hos Politikerbloggen och TV4.
En smula obehagligare ändå finner jag den hennes moderata riksdagskollega Magdalena Andersson. Hon hänvisar nämligen till "genetiska faktorer" och "hur man skyddas inom en familj".
Låt oss ta en titt på vad förarbetena säger om incestparagrafen.
"En avkriminalisering av incest anses sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sägs tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar." - Prop. 1983/84:105
Vi tar det här med genetiken och arvsbiologin först. Jag har nämligen lite svårt att se det som ett giltigt argument. Dels eftersom, precis som Green själv påpekar, sex inte behöver leda till en avkomma. Dels eftersom det skulle kunna appliceras på äldre kvinnor som skaffar barn, liksom personer med olika handikapp och för tankarna till makarna Myrdals folkhemstanke och tvångssteriliseringar. Det är ju heller inte så att barn vars föräldrar är syskon föds med fjorton tår. Inavel brukar man kunna tala om först då det har varit mycket nära släktskap mellan föräldrarna i flera led.
I fråga om "etiska" skäl blir det om möjligen ännu mer intressant. Utgångspunkten måste ju nämligen vara att vuxna människor som vill ha sex med varandra måste få ha det. När det pratas om ojämlika maktförhållanden så glömmer man alldeles bort förbudet mot sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
Det verkar vara så att det snarare är debattörernas magkänsla som får lov att styra vad som är "moraliskt" eller inte. Och magkänsla är inte en bra grej att bygga lagstiftning på. (Notera att proppen hänvisar till "det allmänna rättsmedvetandet". Usch!)
Ligger det då något i påståendet att en avkriminalisering skulle leda till att antalet incestuösa förbindelser, även mellan unga personer, skulle öka? Knappast. Majoriteten av oss har trots allt den där inbyggda magkänslan för att det är åthelvete fel. Vi har den magkänslan om att dricka bensin också.
I grund och botten rör det sig om ett offerlöst brott då två biologiska syskon idkar könsumgänge. Offerlösa brott är ett jäfla gissel, just eftersom de är i princip omöjliga att motivera då inga rättigheter kränkts. Med andra ord; det rör sig om ren klåfingrighet från statens sida. Sådant borde vi betacka oss för.
Det har blivit mycket incestdebatt i veckan, efter Monica Greens (S) något motsägelsefulla uttalanden om det så kallade Kalmarfallet. Den som vill höra henne debattera med sig själv gör det lämpligast hos Politikerbloggen och TV4.
En smula obehagligare ändå finner jag den hennes moderata riksdagskollega Magdalena Andersson. Hon hänvisar nämligen till "genetiska faktorer" och "hur man skyddas inom en familj".
Låt oss ta en titt på vad förarbetena säger om incestparagrafen.
"En avkriminalisering av incest anses sakna stöd i det allmänna rättsmedvetandet. Etiska liksom sannolikt också arvsbiologiska skäl sägs tala mot en sådan förändring. Om incest blir tillåtet, har ifrågasatts om inte också vissa familjerättsliga regler borde ändras. Slopas förbudet mot incest för vuxna, kan detta undergräva en allmänt omfattad tabuföreställning och därigenom medföra att antalet incestuösa förbindelser även med unga personer ökar. Vad gäller förhållandet mellan föräldrar och barn har slutligen pekats på att ett barn även efter det att det har fyllt 18 år ofta står i ett starkt beroendeförhållande till sina föräldrar." - Prop. 1983/84:105
Vi tar det här med genetiken och arvsbiologin först. Jag har nämligen lite svårt att se det som ett giltigt argument. Dels eftersom, precis som Green själv påpekar, sex inte behöver leda till en avkomma. Dels eftersom det skulle kunna appliceras på äldre kvinnor som skaffar barn, liksom personer med olika handikapp och för tankarna till makarna Myrdals folkhemstanke och tvångssteriliseringar. Det är ju heller inte så att barn vars föräldrar är syskon föds med fjorton tår. Inavel brukar man kunna tala om först då det har varit mycket nära släktskap mellan föräldrarna i flera led.
I fråga om "etiska" skäl blir det om möjligen ännu mer intressant. Utgångspunkten måste ju nämligen vara att vuxna människor som vill ha sex med varandra måste få ha det. När det pratas om ojämlika maktförhållanden så glömmer man alldeles bort förbudet mot sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.
Det verkar vara så att det snarare är debattörernas magkänsla som får lov att styra vad som är "moraliskt" eller inte. Och magkänsla är inte en bra grej att bygga lagstiftning på. (Notera att proppen hänvisar till "det allmänna rättsmedvetandet". Usch!)
Ligger det då något i påståendet att en avkriminalisering skulle leda till att antalet incestuösa förbindelser, även mellan unga personer, skulle öka? Knappast. Majoriteten av oss har trots allt den där inbyggda magkänslan för att det är åthelvete fel. Vi har den magkänslan om att dricka bensin också.
I grund och botten rör det sig om ett offerlöst brott då två biologiska syskon idkar könsumgänge. Offerlösa brott är ett jäfla gissel, just eftersom de är i princip omöjliga att motivera då inga rättigheter kränkts. Med andra ord; det rör sig om ren klåfingrighet från statens sida. Sådant borde vi betacka oss för.
fredag, mars 12, 2010
Företagande måste bli normalt
Nicke Grundberg, ordförande för SSCO, skriver idag på SvD:s Brännpunkt att högskolor och universitet måste lära studenterna att fakturera. Han har helt rätt i att dagens generation studenter skulle kunna bli framtidens framgångsrika företagare. Problemet ligger naturligtvis i att många inte ser företagande som ett alternativ.
När jag gick i gymnasiet fick alla skriva CV:n. Bara de som gick ekonomiprogrammet fick möjligheten att driva ett UF-företag. Under förra terminen ingick lite företagsekonomi i juristprogrammet. Det var något fullständigt främmande för de flesta av oss - vaddå dubbel bokföring? T-konton, debet och kredit snurrade till det rejält. Det släppte naturligtvis efter ett tag, men det som fascinerar mig mest är att jag aldrig tidigare i mitt liv kommit i kontakt med det. Inte heller min lillebror, som faktiskt driver ett UF-företag med sina kompisar som projektarbete, har fått någon undervisning i bokföring. Kanske finns det en pedagogisk tanke bakom, men det tråkiga är ju att han istället för att få lära sig från någon som har stenkoll fick hjälp av mig.
Det är faktiskt väldigt sent att lära ut företagande först på högskolenivå. Om företagande ska bli normalt (och det behöver det bli) måste det finnas med tidigare. Grunderna borde man faktiskt få lära sig redan på högstadiet.
När jag gick i gymnasiet fick alla skriva CV:n. Bara de som gick ekonomiprogrammet fick möjligheten att driva ett UF-företag. Under förra terminen ingick lite företagsekonomi i juristprogrammet. Det var något fullständigt främmande för de flesta av oss - vaddå dubbel bokföring? T-konton, debet och kredit snurrade till det rejält. Det släppte naturligtvis efter ett tag, men det som fascinerar mig mest är att jag aldrig tidigare i mitt liv kommit i kontakt med det. Inte heller min lillebror, som faktiskt driver ett UF-företag med sina kompisar som projektarbete, har fått någon undervisning i bokföring. Kanske finns det en pedagogisk tanke bakom, men det tråkiga är ju att han istället för att få lära sig från någon som har stenkoll fick hjälp av mig.
Det är faktiskt väldigt sent att lära ut företagande först på högskolenivå. Om företagande ska bli normalt (och det behöver det bli) måste det finnas med tidigare. Grunderna borde man faktiskt få lära sig redan på högstadiet.
tisdag, mars 02, 2010
Datalagringsdirektivet: Valet avgör
Dagens mest glädjande nyhet kommer ifrån Tyskland - där har nämligen konstitutionsdomstolen förklarat att implementeringen av datalagringsdirektivet är oförenligt med Tysklands grundlag.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
Sverige har som bekant inte implementerat direktivet - ännu. Vi har dock ingen författningsdomstol som skulle kunna sätta stopp för en sådan implementering heller. I mångt och mycket kommer valet i höst avgöra vad som händer.
Efter att miljöpartiet svikit sin tidigare linje - det vill säga, ett klart nej - så kan man alltså utesluta att detta kommer att bli en blockfråga. Medborgarnas hopp står till enskilda personer, och inte till partier.
Centerpartiets linje är förvisso att direktivet ska omförhandlas, bli frivilligt och sedan inte implementeras i Sverige. Problemet där ligger snarare i att det finns rätt oliberala partier i Alliansen, som saknar de grundläggande principerna om respekt för medborgarna, deras rätt till personlig integritet och oskuldspresumtion. Förvisso skulle ett Centerparti med fler röster i ryggen ha en starkare förhandlingsposition, men det räcker inte.
Det kommer att hänga på vilka personer som röstas in i riksdagen. Det kommer att hänga på att dessa personer är beredda att rösta nej, oavsett vilken regeringskonstellation det blir.
---
Mark Klamberg, Scaber Nestor, Annika Beijbom, Farmor Gun, Rick Falkvinge, HAX, Opassande.
måndag, mars 01, 2010
Gratistips till miljöpartister
Just nu kokar det i bloggosfären efter Peter Erikssons uttalande om att MP kommer att ställa sig bakom ett införande av Datalagringsdirektivet. Det är med rätta man är upprörd - det handlar trots allt om en djupt integritetskränkande lagstiftning man säger sig vara villig att införa.
Särskilt förvånande är det dock inte. Vill man sätta sig i samma regering som mannen bakom direktivet är det naturligtvis inte enkelt att bara säga nej. Man kanske till och med vågar påstå att det är mindre förvånande än att C och FP gick med på FRA - det var trots allt inte en lag som Alliansen, eller ens M, hittade på. (Det var Bodström. Igen.)
Eftersom jag trots allt tycker mig kunna relatera till hur många miljöpartister känner inför Erikssons uttalande - vi är trots allt ett gäng som varit i samma situation - så tänkte jag dela med mig av två tips.
1. Skapa ett tryck. Just nu är det typ bara Brokep som tycks ha reagerat bland era bloggare. Visa nu på en gång att det här är jäkligt fel.
2. Decisions are made by those who show up. Jag har kass koll på vilka era högsta beslutande församligar är, men åk dit! Här brast C:s integritetsvänner - det var någonstans här vi verkligen förlorade. Ni har fortfarande en chans att upprätta ert förtroende.
Lyckas ni inte kommer ni troligen, precis som C, få se en hel del väljare försvinna till PP.
---
Enligt min Humla, Opassande, MiNimaliteter, Anna Troberg
Särskilt förvånande är det dock inte. Vill man sätta sig i samma regering som mannen bakom direktivet är det naturligtvis inte enkelt att bara säga nej. Man kanske till och med vågar påstå att det är mindre förvånande än att C och FP gick med på FRA - det var trots allt inte en lag som Alliansen, eller ens M, hittade på. (Det var Bodström. Igen.)
Eftersom jag trots allt tycker mig kunna relatera till hur många miljöpartister känner inför Erikssons uttalande - vi är trots allt ett gäng som varit i samma situation - så tänkte jag dela med mig av två tips.
1. Skapa ett tryck. Just nu är det typ bara Brokep som tycks ha reagerat bland era bloggare. Visa nu på en gång att det här är jäkligt fel.
2. Decisions are made by those who show up. Jag har kass koll på vilka era högsta beslutande församligar är, men åk dit! Här brast C:s integritetsvänner - det var någonstans här vi verkligen förlorade. Ni har fortfarande en chans att upprätta ert förtroende.
Lyckas ni inte kommer ni troligen, precis som C, få se en hel del väljare försvinna till PP.
---
Enligt min Humla, Opassande, MiNimaliteter, Anna Troberg
Ideologi, RUT och kvinnosyn
Det är ju inte utan att man blivit en smula trött på debatten om hushållsnära tjänster, som pågick hela förra veckan utan minskad intensitet, och som verkar kunna prägla kommande vecka också.
Vi vet att avdraget skapat jobb. Idag jobbar över 11 000 människor i branschen, enormt många fler än innan avdraget blev verklighet. Vi vet också att det är lönsamt för staten - alltså att det ger upphov till ökade skatteintäkter i slutändan. Vi vet att många, framförallt kvinnor, nu har börjat arbeta vitt och därmed får rätt till bland annat a-kassa och pension.
Varför vill då sossarna göra sig av med det? Mona Sahlin satt nyss i SVT:s morgonsoffa och förklarade att det här var en ideologisk fråga. Ni vet, det där som man med darr på sina upprörda röster påstod var Alliansens motiv för att sälja exempelvis Vin & Sprit. Men, här är det alltså något bra. Man hänvisar nämligen till att det mest är "rikt folk" som utnyttjar avdraget. Det ska alltså gynna de som "redan har mest".
Personligen skulle jag nog säga att de som gynnas allra mest är de som fått jobb trots global finanskris och därmed får rätt att ta del av det sociala skyddsnäten. Och trots allt bygger ju avdragets positiva effekter på att någon använder det. Att det är människor som har råd att betala faller sig ju trots allt rätt naturligt - precis likadant har det varit med all konsumtion, den börjar i köpstarka grupper, utvecklas och kommer allt fler till del.
Men att många, framförallt kvinnor, kommit i arbete är irrelevant för Sahlin och sossarna. Ett par tusen jobb på en förlusttyngd bilfabrik är däremot..
Det här vittnar om en syn på det som traditionellt varit kvinnogöra som något som är lite fult. Man ska ta hand om sin egen skit. Framförallt ska man inte betala någon för att göra det, nej, då är det till och med bättre att någon gör det gratis. (Vi kanske skulle behöva en städköpslag trots allt?)
---
Expressens ledarredaktion, Magnus Andersson, Per Ankersjö.
Vi vet att avdraget skapat jobb. Idag jobbar över 11 000 människor i branschen, enormt många fler än innan avdraget blev verklighet. Vi vet också att det är lönsamt för staten - alltså att det ger upphov till ökade skatteintäkter i slutändan. Vi vet att många, framförallt kvinnor, nu har börjat arbeta vitt och därmed får rätt till bland annat a-kassa och pension.
Varför vill då sossarna göra sig av med det? Mona Sahlin satt nyss i SVT:s morgonsoffa och förklarade att det här var en ideologisk fråga. Ni vet, det där som man med darr på sina upprörda röster påstod var Alliansens motiv för att sälja exempelvis Vin & Sprit. Men, här är det alltså något bra. Man hänvisar nämligen till att det mest är "rikt folk" som utnyttjar avdraget. Det ska alltså gynna de som "redan har mest".
Personligen skulle jag nog säga att de som gynnas allra mest är de som fått jobb trots global finanskris och därmed får rätt att ta del av det sociala skyddsnäten. Och trots allt bygger ju avdragets positiva effekter på att någon använder det. Att det är människor som har råd att betala faller sig ju trots allt rätt naturligt - precis likadant har det varit med all konsumtion, den börjar i köpstarka grupper, utvecklas och kommer allt fler till del.
Men att många, framförallt kvinnor, kommit i arbete är irrelevant för Sahlin och sossarna. Ett par tusen jobb på en förlusttyngd bilfabrik är däremot..
Det här vittnar om en syn på det som traditionellt varit kvinnogöra som något som är lite fult. Man ska ta hand om sin egen skit. Framförallt ska man inte betala någon för att göra det, nej, då är det till och med bättre att någon gör det gratis. (Vi kanske skulle behöva en städköpslag trots allt?)
---
Expressens ledarredaktion, Magnus Andersson, Per Ankersjö.
onsdag, februari 24, 2010
Vi måste prata om Grekland - och oss alla
Idag generalstrejkas det i Grekland, landet som just nu anses vara Europas största ekonomiska sorgebarn. Krisen har slagit hårt, heter det, och folk är missnöjda med regeringens sätt att hantera det.
Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.
Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.
Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)
Så, vad ska vi göra då?
Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.
---
Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.
Det är en mycket förenklad bild. Inte det där med att folk är missnöjda, men att det är krisen fel att Grekland sitter illa till. Grekland har, liksom i princip alla andra europeiska länder lånat för mycket och tagit på sig åtaganden man helt enkelt inte kommer ha råd att betala.
Hur har då detta gått till? Tja, det gamla uttrycket What is right is not always popular, and what is pouplar is not always right har väl sällan passat in så bra. Faran har naturligtvis alltid legat i att politiker lovar med andra människors pengar - och när man kombinerar det med att man lovar pengar många år in i framtiden, då politikern inte ens tror sig sitta i beslutande ställning, då är det som bäddat för finansiellt fiasko. Lägg till en allmän okunskap om hur ekonomi fungerar, hur statsfinanserna ser ut och tja, varför inte lite missuppfattningar om hur pensionerna finansieras och det mesta som sker ter sig naturligt.
Det stora ekonomiska problemet just nu är inte att allt färre vågar låna ut, utan att för många vågat låna ut de senaste åren. Visst funkar en lånedriven ekonomi - ett tag. Det skulle gå att handla för monopolpengar också, om vi bara kom överens om det. Problemet är att de representerar ett värde som inte existerar, och det leder ofelbart till en krasch. (Det hela illustreras på ett mycket underhållande sätt här, vilket de flesta läsare av denna blogg säkert noterat.)
Så, vad ska vi göra då?
Eftersom problemet historiskt sett till stor del ligger i att politiker varit en smula för pigga på att just göra och visa handlingskraft, skulle jag säga att vi behöver sitta rätt så jävla still i båten. Så - inga bailouts. Inga fler lån. Vi behöver se sanningen i vitögat och jobba utifrån det. Det kommer inte att vara roligt. Det kommer inte att vara populärt. Men det kommer att vara rätt.
---
Bloggar: Johan Norberg, Mårtensson, Henrik Alexandersson och Apelsineld.
söndag, februari 21, 2010
When we were young
När jag flyttade till Uppsala 2007 hade jag det stora nöjet att lära känna Oscar Sundevall. Han var redan då ordförande för CUF i Uppsala och blev därtill pressekreterare för Stockholms landstingsråd Gustav Andersson. Igår blev det klart att han kommer att toppa landstingslistan i Uppsala. Det är helt otroligt bra - helt enkelt därför att Oscar är det, och för att hans unga ålder inte fick lov att stå i vägen.
Igår blev det också klart att Johan Pettersson och Emil Källström får andra- samt fjärdeplatsen på riksdagslistorna i respektive hemdistrikt.
Fler bloggar: Markus Berglund och Magnus Andersson.
Igår blev det också klart att Johan Pettersson och Emil Källström får andra- samt fjärdeplatsen på riksdagslistorna i respektive hemdistrikt.
Fler bloggar: Markus Berglund och Magnus Andersson.
onsdag, februari 17, 2010
Den smutsiga retoriken
Att det är kallt i Sverige har nog ingen missat. Så fort man sticker näsan utanför fryser man liksom arslet av sig - men det beror på väderleken, inte sittande regering.
Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.
Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.
Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.
Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.
---
Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.
Ändå driver LO just nu en kampanj som i princip är lika fånig som om de skulle försökt hålla Alliansen ansvariga för minusgraderna. Den går ut på att det ska finnas "hjärta" i politiken. Tydligen har Maud Olofsson varit extra hjärtlös i hanteringen av Saabaffären - ni vet, det här med att flyga över Atlanten, förhandla, leta köpare och garantera lån för att rädda jobb, det är ett så kallt beteende. Helt utan hjärta.
Ni får förlåta, men jag har så svårt för den här typen av retorik. Hjärta i politiken? Vad är det? Är det verkligen att ta pengar från X för att ge till Y? Är man hjärtlös när man inte vill tvinga någon? Tydligen.
Däremot är det uppenbarligen inte hjärtlöst att vilja sänka sina medlemmars lön.
Jag måste säga att om det är det som arbetarrörelsen tycker är kärleksfullt, då påminner situationen obehagligt mycket om de offer för misshandel i förhållanden som säger att partnern "slår för att den älskar mig". Faktiskt.
---
Via Magnus Andersson och Annie Johansson. Totalslakt av rapporten återfinns hos SvD av Sanna Rayman. Fler bloggar: Per Ankersjö, Karl Malmqvist (synnerligen kort och koncist), Annika Qarlsson, Tokmoderaten och Sänd mina rötter regn.
Vad avgör valet 2010?
Magnus Andersson uppmärksammar nya Veckans Bloggdebatt. Premiären har temat vad avgör valet 2010? - något abstrakt, men ändå intressant.
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
Exakt vilken fråga det blir är naturligtvis omöjligt att svara på. Det finns dock ett gäng som jag är övertygad om kommer att spela en avgörande roll. Låt oss skrapa lite på ytan!
Jobb och ekonomi. Precis som Magnus skriver i ovan länkade inlägg är det något som berör alla. Frågar du random person på gatan är det antagligen också något som den förknippar med politik och val. Ungdomsarbetslösheten kommer troligen att vara en del i detta. Alliansen har definitivt möjligheten att vinna på den här frågan, men det kommer inte att bli någon walk over, vilket för oss in på nästa område.
Förtroende. Man är en idiot om man inte fattar att det kommer att bli ett statsministerrace. Reinfeldt kammar hem poäng där - men förtroende handlar också om det ansvar väljarna tror att man kan ta, hur de tror att framtiden kommer att te sig med Mona respektive Fredrik vid rodret. Vad rör jobb och ekonomi skulle jag säga att det är fördel oss, men det finns en fråga vi verkligen tappat förtroendet i.
Integritet. Det kommer att vara få som röstar på Alliansen för integritetens skull, och de som gör det har hittat en lämplig personvalskandidat. Problemet för var och en som inte vill bli övervakad är att det andra stora lagen är ännu värre. Egentligen återstår bara piraterna som realistiskt alternativ. Personligen är jag övertygad om att de kommer in i riksdagen. Förhoppningsvis leder det till att Alliansregeringen får lov att rulla tillbaka bl.a. FRA och IPRED samt att Bodström får se sig själv stå utan justitieministerposten igen.
Fler som bloggar: HAX, Edvin Alam, Mina Moderata Karameller och Per Ankersjö
tisdag, februari 16, 2010
Verkligheten 2.0 - igen
Internet är något fantastiskt. Det har gett oss möjligheter vi bara kunnat drömma om tidigare. På Internet kan du diskutera, träffas, hålla kontakten, hämta information, samla kraft, skratta, gråta, älska, betala räkningar och ja, så gott som allt du kan i den analoga världen. Internet är också verkligheten. Samhället finns redan på Internet - Internet ÄR en del av samhället.
Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.
Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".
När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.
Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.
Internetmedborgare, se upp.
---
Niklas Dougherty skriver längre och bättre.
Precis som i den analoga världen sker ibland otrevligheter. Till skillnad från situationer som utspelar sig AFK finns dock en helt fantastisk säkerhetsventil som för de flesta har formen av ett litet kryss uppe i högra hörnet. Med ett enda klick kan man ta sig bort, bort, bort. Det är i alla fall vad jag skulle kalla för en fördel.
Det finns dock de som vill reglera den här delen av världen. De använder sig av termer som "samhällets och rättsstatens frånvaro på internet", "att jämställa en demokratisk rättsstat med kinesisk diktatur är uppenbart orimligt" och "Integritet är inte detsamma som anonymitet".
När man hör sådant gäller det att dra öronen åt sig. Samma lagar gäller nämligen på Internet som över allt annars, en demokrati som förtrycker sina medborgare är lika förkastlig som en diktatur och rätten att inte behöva identifiera sig i tid och otid är grundläggande.
Det är våra grundläggande fri- och rättigheter det handlar om. Det är vår del av världen, där vi befinner oss, som vissa vill pressa ner i färdiggjutna mallar. Det är våra liv som ytterst kommer att drabbas.
Internetmedborgare, se upp.
---
Niklas Dougherty skriver längre och bättre.
fredag, februari 12, 2010
Medborgarmakt
Jag har inte haft mycket kontakt med polisen i mitt liv. Jag känner ett par stycken, och en gång fick jag lift till busstationen av två som råkade köra förbi, men längre än så sträcker sig inte mina erfarenheter. Det är dock lätt att konstatera att det finns andra som har betydligt tråkigare erfarenheter av myndigheten och de personer som ska representera den.
Ja, ibland rent vidriga erfarenheter. Jesper Nilsson, som skriver på bloggen Tuggarna, tog kort med sin mobil på ett par poliser som extrajobbar som biljettkontrollanter. Helvetet bryter lös, och poliserna ger sig på honom. De tar ifrån honom hans tillhörigheter, anklagar honom för ofredande och hotar med att ta in honom och drogtesta honom om han inte raderar bilderna. Han går med på att göra det och släpps därifrån.
Nu kommer vi dock till historiens första lektion: Don't mess with the computer kids. Nilsson lyckas nämligen återskapa bilderna och publicerar dem i det länkade inlägget ovan. Han lyckas också återskapa en filmsnutt som tydligt vittnar om vilken stinkande brist på respekt för medborgarna som poliserna håller sig med. Ja, man kan med andra ord också lära sig att there is something rotten in the Swedish police.
Polisen sitter på ett statligt våldsmonopol. De har fått detta våldsmonopol för att skydda medborgarna - inte trakassera dem. Våldsmonopolet måste också tåla och ta granskning från medborgarnas sida. Det är vansinnigt viktigt, eftersom det faktiskt är vi som ger upp våra rättigheter till deras fördel. Ska vi ge upp dem måste vi kunna kontrollera att situationen inte missbrukas. Enskilda individer som är anställda inom polisen som inte klarar av att förstå och respektera detta bör omedelbart byta jobb. Förslagsvis till något där de inte behöver ha kontakt med människor över huvud taget.
---
Läs också Mattias Svensson på Neo och Johan Hedin.
Ja, ibland rent vidriga erfarenheter. Jesper Nilsson, som skriver på bloggen Tuggarna, tog kort med sin mobil på ett par poliser som extrajobbar som biljettkontrollanter. Helvetet bryter lös, och poliserna ger sig på honom. De tar ifrån honom hans tillhörigheter, anklagar honom för ofredande och hotar med att ta in honom och drogtesta honom om han inte raderar bilderna. Han går med på att göra det och släpps därifrån.
Nu kommer vi dock till historiens första lektion: Don't mess with the computer kids. Nilsson lyckas nämligen återskapa bilderna och publicerar dem i det länkade inlägget ovan. Han lyckas också återskapa en filmsnutt som tydligt vittnar om vilken stinkande brist på respekt för medborgarna som poliserna håller sig med. Ja, man kan med andra ord också lära sig att there is something rotten in the Swedish police.
Polisen sitter på ett statligt våldsmonopol. De har fått detta våldsmonopol för att skydda medborgarna - inte trakassera dem. Våldsmonopolet måste också tåla och ta granskning från medborgarnas sida. Det är vansinnigt viktigt, eftersom det faktiskt är vi som ger upp våra rättigheter till deras fördel. Ska vi ge upp dem måste vi kunna kontrollera att situationen inte missbrukas. Enskilda individer som är anställda inom polisen som inte klarar av att förstå och respektera detta bör omedelbart byta jobb. Förslagsvis till något där de inte behöver ha kontakt med människor över huvud taget.
---
Läs också Mattias Svensson på Neo och Johan Hedin.
onsdag, februari 10, 2010
Bilder
Ibland dyker det upp saker i mailboxen eller bland kommentarerna som sätter lite guldkant på tillvaron. Idag har jag mottagit ett förslag på att dels byta den svarta bakgrunden, eftersom det gör allt så dystert, samt att börja lägga ut lätt- eller avklädda bilder på mig själv för att stimulera det politiska intresset.
Det är ju en trevlig komplimang att få, men jag har inga planer som involverar utvik. Däremot skulle jag ju behöva bilder till personvalskampanjen som börjar kicka igång så smått - så om du som läser känner någon som eller själv är bättre än min lillebror på att fota; hör av dig! Mailadresser finns i högerspalten.
Det är ju en trevlig komplimang att få, men jag har inga planer som involverar utvik. Däremot skulle jag ju behöva bilder till personvalskampanjen som börjar kicka igång så smått - så om du som läser känner någon som eller själv är bättre än min lillebror på att fota; hör av dig! Mailadresser finns i högerspalten.
Varför staten inte ska äga företag
Sällan har väl ledarsidorna varit så överens - DN:s, SvD:s och Expressens kräver alla att staten ska sälja av sitt ägande i SAS. (Aftonbladets ställer inga krav, men touchar ämnet med viss uppgivenhet.) Och naturligtvis finns inget egenvärde i att staten äger ett flygbolag - i det snaraste är det precis tvärt om.
SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.
Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.
SAS-affären visar nämligen tydligt på hur fel det blir. Så länge bolaget går med vinst och drar in pengar till staten, då kan man ju inte sälja. Å andra sidan - om bolaget går med förlust, då blir man benägen att slänga in lite extra cash i hopp om att det ska vända och att man ska få tillbaka sina investeringar. Men, när bolaget börjar gå med vinst igen... Ja, det blir med andra ord en jäkla karusell, helt enkelt, och det finns ingen chans att ta sig ur den.
Hey, det var väl en jäkla tur att staten inte köpte Saab i alla fall.
Fler bloggar: Magnus Andersson, Per Ankersjö, Johan Hedin, Jonas Pettersson, Andreas Bjerke.
måndag, februari 08, 2010
Så mycket för den solidariteten...
Talespersoner för vänsterkartellen skriver idag på SvD:s Brännpunkt om den lag som nu väntar efter att domen föll i det s.k. Laval-målet. Den slog fast att det svenska byggnadsfacket inte har rätt att vidta åtgärder mot ett utländskt bolag där de anställda omfattas av ett utländskt kollektivavtal. Den nya lagen, som alltså kommer att ligga i linje med avgörandet, anklagas nu för att öppna upp för "lönedumpning" och "illojal konkurrens". Man menar att den fria rörligheten inte får innebära "försämrade villkor för löntagarna".
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
Vilka löntagare det rör sig om står klart. De lettiska arbetarna i Laval-målet, som facket ropade "Go home!" åt, hade nämligen högre lön än vad min egen pappa hade hemma i Härjedalen - och antagligen bättre avtal än om de arbetat hemma i Lettland. Istället rör det sig om Stockholms byggnadsarbetare. Så långt sträcker sig solidariteten - knappt utanför tullarna.
Laval-domen kom 2007. Sedan dess har det alltså stått klart i vilka situationer stridsåtgärder varit olagliga. Jag har inte hört talas om att byggarnas löner har dumpats än så länge.
Den fria rörligheten är ett av de absolut effektivaste sätten att öka välståndet i fattigare länder. Genom den kommer lönerna att drivas upp även där. Facken i Sverige borde visa den solidaritet som krävs gentemot sina utländska kollegor och sluta kräva att de skickas hem till sämre villkor.
söndag, februari 07, 2010
De jobbiga jobben
Jobben var, brukar det heta, den stora valfrågan 2006. Möjligen var debatten lite förenklad redan då, men nu tycks den alldeles ha spårat ur. Alliansfritt Sverige svamlar om minskad köpkraft, uppenbarligen utan koll på begreppet reallön, och Jytte Guteland gör en fantastisk uppvisning i grenen "Säg ingenting med 3 000 tecken" när det kommer till ungdomsarbetslöshetsdiskussionen.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
Bakgrunden är CUF:s förslag till facket om att inte jobba för höjda ingångslöner i årets avtalsrörelse. Varför? Det låter ju trevligt med en hög lön direkt när man får jobb, inte sant? Problemet är naturligtvis att det hämmar nyanställningarna. När Guteland slänger ur sig floskler som "Vi tror att vi kan klara resa med hela familjen ombord", "Tillsammans kan vi investera oss ur krisen" och "Vi SSU:are uttalar en nollvision för ungdomsarbetslöshet" så vittnar det otroligt tydligt om hennes brist på förståelse för varifrån jobben kommer. Och visst kan man göra "en satsning på ”välfärdsjobb för unga”" och genomföra "satsningar på utbildning" i vårt land, som faktiskt redan har högre utbildningsnivå än OECD-genomsnittet, men även här är problemet detsamma, för pengarna till offentlig sektor och pengar till löner för ungdomar kommer från samma ställe.
Företagen.
P J Anders Linder frågar sig idag i en krönika på SvD varför i hela friden det bara är Centerpartiet som pratar företagares villkor idag - och varför vi inte får gehör för det i regeringen. Kanske är det för att Robin Hood är missförstådd och populär i det här landet medan sagan om den lilla röda hönan inte är det, kanske är det för att medias rapportering fortfarande ger intrycket av att alla VD:ar har en jättehög lön, kanske är det den svenska avundsjukan, eller kanske det faktum att företagande verkar främmande och något som man aldrig kommit i kontakt med. Det är egentligen lite skitsamma, för poängen är att vi måste få till ett värderingsskifte på den här punkten.
Jobben kommer med företagen. Skatteintäkterna kommer med företagen. Utbildning, vård, lön - allt detta skulle sakna förutsättningar utan företag.
Det kommer att bli en jobbig insikt för de partier som byggt sin framgång på att tala om kapitalistiska utsugare.
fredag, februari 05, 2010
Opinionsläget
Jag har för vana att titta på nyhetspanelen i SVT:s Gomorron Sverige. Vanligtvis är det inte särskilt blodtryckshöjande, men nu på morgonen skulle man diskutera Centerpartiets opinionsläge.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
Som vanligt när gamla sossar kommer in i bilden börjar man prata om att Centerpartiets s.k. omsvängning mot liberalt håll ska ges skulden - och ungefär då börjar jag undra vilken typ av kompetens som krävs för att få sitta i den där soffan. Minnen från valet 2006 verkar i alla fall inte höra dit.
I valet 2006 blev nämligen Centerpartiet landets tredje största parti. Vi blev inte det för att det finns en herrans massa bönder i Sverige - de har inte varit våra kärnväljare sedan 70-talet - utan på att vi pratade visioner som innebar mer makt till människan. Vi pratade en friare arbetsrätt, regelförenklingar för företag och var det enda parti som hade identifierat FRA-lagen som en integritetskränkning i ett partimanifest. Centerpartiet upplevdes som bättre än någonsin, inte bara på landet, utan också i staden. Det var vår förnyelse vi vann på - en förnyelse som har stark anknytning till partiets historia (som ju exempelvis var det enda som motsatte sig ATP-reformen ur ett frihetligt perspektiv). Det är när vi tagit avstånd från socialismen som vi haft störst framgångar.
Personligen tror jag att det är därför vi ligger risigt till just nu. Förnyelsen har stannat av, och människor tror att allt vi gör är att sitta i knät på moderaterna. Vi har varit alldeles för dåliga på att kommunicera ut vad vi faktiskt gör - och alldeles för dåliga på att berätta vad vi vill.
Man misstar sig om man tror att det inte finns några bra idéer vi vill genomföra. Problemet tycks snarare vara att Sveriges samlade journalistkår tycker att det är Maud Olofssons ansvar att serva industrin med köpare. Centerpartiet behöver lära sig att flytta fokus och börja prata.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
