onsdag, april 02, 2008

Obehaglig (s)yn på både grundlagen och människan

Förra terminen började jag läsa på juristprogrammet vid Uppsala Universitet, där man till skillnad från vid många andra utbildningar inte börjar med civilrätt, utan med statsrätt. Därför tycker jag att jag lite oblygt kan säga mig vara relativt välorienterad i de svenska grundlagarna, successionsordingen undantaget.

Bland grundlagarna är det regeringsformen som intresserar mig mest. I dess andra kapitel finns nämligen rättighetskatalogen, som anger dina rättigheter som medborgare. I dess tolfte paragraf anges villkoren för att dessa ska få inskränkas.
I regeringsformen finns också det så kallade uppenbarhetsrekvisitet, som innebär att en domstol endast får ogiltigförklara en lag som uppenbart strider mot grundlagen. Detta har inneburit att man mycket sällan prövar om lagar strider mot grundlagen - trots att vi sitter med en och annan som gör det.

Precis som vanligt när grundlagen hamnar på tapeten ursäktar sossarna och vänstern sitt motstånd mot en författningsdomstol med motiveringen att det skulle ge juristerna makt istället för politikerna, vilket är ett fullständigt löjligt påstående.
En författningsdomstol kan inte göra annat än att följa grundlagen - som är beslutad av politikerna. Jag tror att det handlar om något helt annat - nämligen en mycket obehaglig syn på både grundlagen och på människan.

Det är viktigt att komma ihåg att staten har makt över sina medborgare, och att det alltid innebär risker. De i grundlagen stadgade rättigheterna är (eller borde vara) till för att skydda medborgarna mot staten. Den som inte anser att dessa rättigheter är viktiga - vilket man rimligtvis inte kan tycka om man vill att det även i fortsättningen ska vara enkelt att köra över dem - utan istället anser att staten ska ha rätt att diktera sina medborgares liv in i minsta detalj tycker jag verkar vara en mycket obehaglig människa.

För det handlar inte om att värna demokratin, för demokrati handlar, precis som Herik von Sydow berättar i DN:s artikel, inte bara om majoritetsbeslut, utan också om minoritetsskydd. Och den verkliga minoriteten är den enskilda människan.

3 kommentarer:

Martin Olsvenne sa...

Bra skrivet! Antar att du har ett och annat att säga om Kielos senaste alster?

Hanna Wagenius sa...

Man tackar!
Åh herregud, jag följer inte hennes blogg, så det där hade jag inte den blekaste om att hon skrivit. Så oerhört.. äckligt!

Martin Olsvenne sa...

Vissa sossebloggar måste man trots allt läsa, och Kielos skriver ändå ofta intressant.