Rättsvidrigt resonemang

Efter min förra post har bloggkollegan Martin, aka den liberala misantropen frågat vad jag tyckte om den här texten av Katrine Kielos. Nu är mitt mål i livet inte att opponera på allt hon skriver, men jag blir verkligen upprörd.

Det är faktiskt riktigt komiskt att hon börjar med att citera Martin Luther King, som sa "låt oss aldrig glömma att allt vad Hitler gjorde i Tyskland var laglig" och på det sedan bygger ett resonemang om att domstolarna ska vara subjektiva. Hade det funnits lagar som skyddade alla människors lika rätt, objektivt sett, i Tyskland så hade det nämligen varit - ja, just det, olagligt. Det är ju exempel som Natzityskland som visar på det horribla i att ha en subjektiv rätt - det är inte säkert att den är subjektiv åt det håll man vill. Visst kan det hända att man kan skapa en sådan rätt som Kielos vill, en subjektiv, resultatstyrande juridik till icke-produktivas fördel (vilket det finns nog av idag) - men i och med det inför man risken att vi får en subjektiv rätt som den i Nazityskland. Det enda sättet att garantera att det inte händer är en objektiv rätt som ger alla människor lika rättigheter. Visst kan man försöka skriva om lagarna så att alla ska gynna kvinnor - men inför man möjligheten att könsreglera lagar kan det gå åt andra hållet också. Måhanda når kvinnor och män inte exakt lika resultat i allt - men är det önskvärt? Är inte det viktiga att varje enskild människa faktiskt får göra vad hon vill så länge hon inte skadar någon annan?

Nej, det är inte det viktiga för Kielos. Det viktiga är att de har samma "rättigheter" - rättigheter som inte är definierade och som jag kan garantera inte är de samma som naturrättigheterna, vilka är de enda som faktiskt kan kallas rättigheter. Hon hävdar att liberalismen utgår från en verklighet som aldrig funnits, och bara det visar hur fel hon har. Liberalismen är inte en utopisk ideologi - det är en rättighetsideologi och en frihetsideologi, om det så innebär att man har rätt att ta sitt eget liv. Enligt liberalismen kan ingenting gå före individens rätt till sig själv, det är absolut grundläggande. Därför är Kielos påhittade sociala rättigheter inte något som över huvud taget berörs inom min ideologi - de existerar inte, och kan bara existera genom att man inkräktar på naturrättigheterna.

Hon skriver, som slutkläm, att lagen kan och bör stå på de svagas sida. Jag kan tänka mig den paragrafen! Nya RF, 2 kap, 1 §: Är du svag ska lagen stå på din sida. Snacka om att ge utrymmme för tolkningsmöjligheter! Jag är rent fysiskt svag, alltså har jag rätt att få hyresnedsättning enligt JB 12:11. Kalle är svag, han är arbetslös, alltså har han rätt att ta Coca Cola på ICA. Kom inte här och släng dig med andra paragrafen i brottsbalkens åttonde kapitel! Lagen ska stå på Kalles sida! För att inte tala om Maria. Hon är egenföretagare och betalar massvis i skatt, alltså är hon svag och får göra vad hon vill. Eller hade Kielos tänkt definiera olika grupper direkt i lagen? Det blir knappast bättre. Hej, mina föräldrar är arbetarklass, jag har rätt till det här jobbet, skit samma om någon annan är bättre lämpad - är det något man ska kunna stövla in och säga? Hur ska Kielos definiera arbetarklass, förresten? Kvotering ska vi inte ens tala om - det tror jag vi kommer få se nog av i Norge framöver.

Kielos hävdar att lagen aldrig kan vara neutral - troligtvis med grund i att människor är olika och tycker olika om varandra. Jag är hemskt ledsen, men om hon och hennes meningsfränder inför en lag som säger att jag måste älska alla, måste hjälpa alla och måste offra mig för alla - då emigrerar jag, och antagligen fler med mig.