Ska vi verkligen stimulera efterfrågan?

Idag skriver Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson om Socialdemokraternas skuggbudget på DN Debatt. Det är en intressant artikel, inte minst för att den till 90 % verkar bestå av att man ostrukturerat upprepar fyra saker:

1. Regeringen lever inte upp till överskottsmålen.

2. En sänkning av bolagsskatten stimulerar inte efterfrågan.

3. S vill stimulera hushållens efterfrågan.

4. JOBBEN!!1!1!!!!ett!! Hallå?!

Just argument nummer två stör mig lite, speciellt i kombination med nummer tre, eftersom de försöker fastslå att vi behöver stimulera efterfrågan för att ta oss ur den nuvarande ekonomiska krisen.

Vad som behöver hända för att vi ska ta oss ur den nuvarande ekonomiska krisen är ju att man hittar en lösning för de enorma skulder som vissa länder dragit på sig och ser till att ta bort de tillväxtfientliga regleringarna där. Det är antagligen en oerhört lång process som ligger framför oss.

Problemet har ju nämligen inte varit att folk har efterfrågat för lite varor och tjänster, utan att man inte producerat lika mycket som man konsumerat. Och man måste faktiskt producera lika mycket som man konsumerar i det långa loppet om man inte ska stjäla eller få medel från någon annan.

En sänkning av bolagsskatten innebär att aktiebolagens marginaler blir större. Det gör att man förhoppningsvis vågar satsa på att expandera företag och anställa fler som kan producera varor och tjänster. Stimulerar sänkningen något är det med andra ord produktion. Och det, Andersson och Olovsson, är väl snarare det som behövs än den där efterfrågestimuleringen som lite satte oss i den här situationen från början.