Igår körde vi in det sista höet. Det var ett jävla slitgöra, kan jag säga! Regnet och åskan var på väg, och jag räfsade så mycket att jag fick skavsår på händerna. Några minuter innan vi lyckats fylla sista lasset började det vräka ner. Vi kastade på de sista tussarna, och jag, Sara, Peter, Rex och Filip fick lägga oss över lasset och åka med upp. Synnerligen blött, men nu är slåttern färdig.
Jag och Sara myntade ett nytt uttryck;
"Vad är det som går och går men aldrig kommer fram?"
"Hötramparna på Flon!"
(För er som inte vet det så går en eller flera, vanligtvis två, personer omkring uppe på lasset och trampar fast höet. Det är slitit och stickigt.)
Sorkarna är förresten försvunna. Jag misstänker att min farbror tvingade mina små kusiner att släppa ut dem, vilket antagligen var dumt, de var så små ännu. Jaja, inget att göra något åt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar