För övrig anser hon att Karthago bör förstöras?

Wanja Lundby-Wedin och Erland Olauson skriver idag på DN Debatt att de kan tvingas ändra sin strategi i nästa års avtalsrörelse. Grunden ligger naturligtvis i EG-domstolens dom i Lavalmålet. Man kan väl lugnt säga att en viss LO-ordförande inte gillar den. Samtidigt försöker hon tona ned dess betydelse; "Effekterna av domen behöver inte bli stora. Det avgör vi själva. "

Det påståendet bemöter Bloggen Bent på följande, utmärkta sätt;

"Problemet för Wanja Lundby-Wedin är givetvis att Sverige inte har rätt att ensidigt bryta mot både paragraferna i deklarationen för de mänskliga rättigheterna inom Europa, eller mot de traktat vi skrev på i förbindelse med medlemsansökan till EU."

Om regeringen följer EG-domstolens utslag så hotar LO med att stöka till kommande avtalsrörelse. Poängen är tydlig; vi vill inte ha någon konkurrens mellan svenska och utländska arbetssäljare! Stäng dem ute! Go home! Vi vill inte ha er här, tänk om ni faktiskt skulle vara både bättre och billigare!
LO har uppenbara problem med att se konkurrensens fördelar - den tvingar till framsteg. Och "utlandet" kommer alltid att finnas där. Det är i grunden något bra, inte minst för svenska arbetare. De är nämligen också de svenska konsumenterna. Att eliminera alternativ har aldrig fört ett samhälle framåt, det har bara fått det att stanna upp. Johan Pettersson önskar att vi hade en John Galt att hota med, och visst kan man själv önska sig något sådant ibland, men jag tror inte det behövs. Jag är nämligen inne på samma linje som Johan på Peace, love and capitalism och Martin, den liberala misantropen; LO håller på att tappa greppet om den makt de förut kunnat utöva. Kanske är det, som Martin skriver, dödsryckningar. Kanske har vi om några år, ett alternativ till LO. Jag menar, ska vi nu öka konkurrensen på arbetsmarknaden så vad är felet i att öka konkurrensen facken emellan?

Varför vi ska begränsa statens makt över enskilda? Ja, inte vet jag...

Det som skrivs på dagens Brännpunkt är horribelt. Den första artikeln, skriven av Jan-Peter Duker för Svenskt Näringsliv, för att det han beskriver har hänt. Den andra, skriven av Thomas Östros och Sven-Eerik Österberg, för de åsikter som uttrycks.

Den föregående regeringen har alltså hotat Svenskt Näringsliv för att de hjälpte Laval att driva Vaxholmsmålet till EG-domstolen.

"Det står givetvis Svenskt Näringsliv fritt att ha vilka åsikter de vill, men vår uppfattning är att Sverige är för litet för stora konflikter om den modell som tjänat oss så väl."

eller

Svenskt Näringsliv får tycka vad de vill, men vi kommer att straffa dem för det.

I ingressen ljuger man dessutom, och hävdar att den svenska modellen gör att vi har få konfliktdagar. Så är inte fallet, det förklarades redan i juli.

Fler som skriver om skandalen är Magnus Andersson, Fredrick Federley, Per Ankersjö, Den Liberala Misantropen, Bloggen Bent och Johan Ingerö.

No victory for Tilly

Man vaknar. Man läser åttio sidor svensk staträtt (tentaplugg). Man slår på datorn. Facebook. Inkorgen. JUBEL!

Jag har hört en kurskamrat här på juristlinjen att den bästa anledningen till att gå ur EU är att den krånglar till allt så jävligt. Idag är till och med Mattias Svensson glad att vi är med. För hur glädjande är inte beskedet från EU-domstolen?

Nu är det fastslaget att nej, Byggnads får inte diskriminera utländska företag, hur mycket de än vill. Självklart har facket rätt att vidta åtgärder vid konflikt, men inte på det här sättet. Byggnads har bara att börja bete sig som folk. Kärlek till EU.

Andra som bloggar om detta är Magnus Andersson, Johan Hedin, Fredrick Federley, Annie Johansson, Karl Malmqvist, Per Ankersjö, Den Liberala Misantropen och Bloggen Bent. Läsvärt alltihop.