En tillbakablick och en framtidsförhoppning

Ja, då var 2009 strax slut, och vi kliver in i ett nytt decennium. Lite sorgligt känns det - de gångna tio åren är ändå de under vilka jag blivit den jag är, fått ett politiskt medvetande och kanske, kanske blivit vuxen. Det är rätt stora grejer. Och bara för att alla andra gör det så tänkte jag försöka mig på en snabbresumé av inte bara det gångna året, utan det gångna decenniet.

00: Jag kan inte påstå att jag minns jättemycket från nyårsafton, annat än att våra kattungar var vakna och rände i korridorerna när vi kom hem jättesent. Började sexan i Funäsdalen. Började sminka mig och hade crazy platåboots.

01: Slog vad med mamma, åt en surströmming och fick min underbare ponny Poppe. Lärde mig ta ansvar, kliva upp på morgnarna och började få kondition.

02: Frågade pappa varför folk inte röstade på borgarna - de ville ju sänka skatten.

03: Släpade ut pållen ur brinnande stall.

04: Gick ut nian. Vägrade alkohol på avslutningen och drack Fanta Exotic istället. Började på gymnasiet - omvälvande.

05: Åkte på mitt livs första festival. Träffade Lennie. Gick med i CUF.

06: Började blogga. Hamnade i CUF Jämtlands styrelse. Läste Avalons Dimmor och avskydde den. Var på min första CUF-stämma. Valvakade. Blev förbannat glad. For till Ryssland med klassen. Fyllde 18 två månader för sent.

07: Satt tre timmar i en taxi och väntade på grusbilen. Blev ordförande för CUF Jämtland. Fick upp ögonen för sexköpslagen. Tog studenten. Drack fortfarande inte alkohol. Mamma lovade för första gången att aldrig hjälpa mig att flytta igen. Antogs till juristprogrammet i Uppsala. Flyttade in i en korridor. Skrev min första nyårskrönika.

08: Åt tio semlor på fettisdagen. Gick i mitt livs första första maj-tåg. Sen kom FRA och jag blev förbannat förbannad. Argumenterade mot att kvinnors sexualitet bara är villkorligt frigiven. Argumenterade mot civilkuragelagen och hamnade i DN. Alliansen tog inte chansen att rösta nej till IPRED. Flyttade från korridor till studentlägenhet med eget kök. Mamma lovade för andra gången att aldrig hjälpa mig flytta igen Skrev en besviken och förbannad nyårskrönika.

09: Förklarade att kåren var föråldrad. Föreslog t-shirttryck. Garvade lite åt Spectrial. Gjorde ett litet bildcollage. Förlorade en vän. Föreslog en städköpslag. Förlorade min älskade Poppepålle. Valdes in i CUF:s förbundsstyrelse samtidigt som förbundet tog ställning mot sexköpslagen. Var med i TV. Skrev om sexköpslagen nästan konstant i en dryg vecka. Försökte få partiet på rätt köl i FRA-frågan, men misslyckades. Någonstans i den vevan övergav jag också mitt eget kommentatorsfält - det finns tyvärr inte tid. Började däremot blogga lite på Magasinet Neo. Slet i en ICA-kassa hela sommaren och blev väldigt dålig på att blogga här. Sörjde Blogges försvinnande men blev också förbannat glad när han dök upp igen. Tillkännagav riksdagskandidatur och hamnade på fjärdeplats hemma i Jämtland.

Ett jäkla år, med andra ord. Men det är över nu. Vi är på väg in i tiotalet.

Till att börja med kommer vi att ha valår. Jag kommer att jobba arslet av mig för att komma in, men det är ju inte direkt säkert att man klarar det. Oavsett vad som händer kan jag dock lova att jag kommer att kämpa för de mänskliga rättigheterna - inbegripet integritet. Mer är svårt att säga.

Jag får nog nöja mig med att önska er alla ett trevligt avslut på det gamla, och en riktigt gott nytt år!

Ja, dumma kristdemokrater!

Johan Ingerö raljerar idag över Johannes Forssbergs ledare i vilken det absurda steriliseringskravet för könsbyten behandlas. Enligt Ingerö är detta trams. Trams.

Jag vet att det här är en fruktansvärt infantil jämförelse, men eftersom Ingerö nu faktiskt definierar sig som hårdrockare så borde han ha en vag aning om vad det innebär att inte riktigt passa in i mallen. Hur förbannad hade han blivit om staten kommit och talat om för honom att jodå, han kan väl få lyssna på hårdrock, men då måste han tatuera in någon av Kissnubbarnas sminkning i fejjan? Då leder en grundläggande känsla av att hårdrock är ens egna musikstil ändå inte till självmord.

Transsexualism är inte ett val. Staten, däremot, har fått för sig att ett juridiskt könsbyte måste innebära sterilisering. Inte en könskorrigering per se, det går alltså bra att ha kvar kvinnliga könsorgan men juridiskt sett vara man - så länge könsorganen inte fungerar för reproduktion. Man får inte ens ha sparade könsceller som kan användas för reproduktion.

Ingerö, som annars har en förmåga att hålla sig till logiska, liberala resonemang, tycks ha förälskat sig lite väl mycket i termen "verklighetens folk" för att kunna se den absurda verklighet som drabbar transsexuella. Det är bannemej riktigt tråkigt.

Storebror lyssnar

Så var det dags, då. Kablarna har kopplats in. FRA har tillgång till all vår kommunikation.

Det var då själva fan.

Och eftersom jag har alldeles för mycket att göra AFK (och har haft det sen i somras, typ. Aaahhhrrg.) så hinner jag inte ens skriva en ordentlig bloggpost om hur vansinnigt det är.