Sju sanningar om Hanna

Efter att ha blivit utmanad av både Blogge Bloggelito och Isabella Lund så får jag väl ta tag i projektet. Varsågoda, här kommer sju sanningar om mig.

1. Jag hatar kedjebrev och utmaningar. Ärligt talat. Det är det värsta jag vet! Man loggar in på facebook och den där jävla hunden man raderat tolv gånger är redan tillbaka. Klickar på någons uppdaterade bilddagbok och plötsligt "måste" man svara på alla frågorna under bilden själv också. Gula vänskapsrosor som ska retuneras om den som skickade den "betyder något" för en. AAAAAHHHHHRGG!! För helvete, jag fattar att mina vänner gillar mig utan en massa kedjeömhetsbetygelser utan någon som helst reell mening, varför kan de inte göra det själva? Och please, utmaningar? De känns så enormt påtvingade. Jag har liksom inte bett om det. Leave me alone.

2. Jag är en rövslickare. Ärligt talat, igen. Annars hade jag inte skrivit det här. Jag hyser enorm respekt för både Blogge och Isabella, och inte fan vill man vara oartig. (Dessutom står jag på Blogges bloggrulle. Där vill jag stanna.) Det är därför jag alltid skickar tillbaka de där gula vänskapsrosorna på facebook också. Jag vill inte stöta mig med någon, de är ju trots allt mina vänner. Däremot tänker jag inte utsätta några andra för det hela. Har jag en nytta som överskrider plågan av att skriva det här så fine, I'll do it.

3. Jag har en djup, inneboende rädsla för att någon gång bära och föda ett barn. Antagligen läste jag för mycket Linda Skugge när jag var fjorton. Sen skrämmer det mig att det inte finns någon som helst nyttig info på internet om förlossningar. Jag vill veta hur stor risken är att jag spricker innan jag börjar göda någon innuti mig, även om det inte är aktuellt på måååånga år än så länge. Fan, jag har till och med lyckats få min pojkvän att lova att om vi skulle skaffa barn, och tekniken fanns tillgänglig, så skulle han bära och föda ungen. Jag är helt enkelt skitskraj. Inte gillar jag tanken på att någon ska skära i mig heller. Hu!

4. Jag älskar att synas. Verkligen älskar det. Det är därför jag dyker upp på juridicum i kort kjol, nätstrumpbyxor, waspie och grön palestinasjal (jaja Oscar, shimagh hette det va?). Det är därför jag sminkar mig skumt. Det är därför jag aldrig håller käften, även om det hade varit liiite smartare att vara tyst istället för att vräka ur sig vad andra anser är vulgo-åsikter.

5. Jag är en riktig jävla besserwisser. Kan du inte skilja på "de" och "dem"? Stavar du "egentligen" som "igentligen"? Använder du "och" istället för "att"? Då kan du räkna med att jag blir upprörd. Sorry. Jag drar mig inte för att verka vara en av wannabe-feminist-vänstern och rätta en kille i basgruppen när han säger "han" istället för "hon", jag drar mig fan inte för att rätta människor jag inte behöver umgås med på riktigt.
(Här ska infogas hur pinsamt det hela blir om jag stavat fel någonstans i det här inlägget. Men vafan, jag tar det.)

6. Jag är smart. Eller, jag har i alla fall ett jävla minne. Jag skäms inte för det heller. Om du ber mig rabbla de olika drakraser som finns i Harry Potter-världen eller sätter en ekvation framför mig kommer jag att göra mitt bästa för att svara, och sen skryta med att jag klarat det. Precis som jag skryter med att jag klarat storröjaren på 102 sekunder.

7. Jag kommer antagligen att råka illa ut på seminariet imorgon. Det är nämligen lite rättspolitiskt. Alltså, temat är "En social avtalsrätt?". Det handlar om diskriminering. Jag är av åsikten att om en privat näringsidkare är så dum i huvudet att den inte handlar med vissa grupper i samhället så måste den näringsidkaren få det. Det handlar om negativa rättigheter. Jisses, vad jag kommer att få problem. Basgruppen har redan garvat åt min ståndpunkt. Det är så PK. Nåja, Martina har lovat att läsa på och öppna käften, jag blir kanske inte helt ensam.

Sådär. Håll till godo. I enlighet med första punkten kommer jag dock inte att utmana någon.