En loska i ansiktet

När jag hösten 2005 beslutade mig för att på allvar engagera mig politiskt hade jag inte den ringaste aning om vad politiken skulle komma att faktiskt betyda för mig.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag alltid varit liberal. Konservatismen hade jag nöjet att göra upp med som rätt liten, och den bestod i att jag motsatte mig varje fysisk förändring mamma och pappa försökte få till stånd på gården - bygga om gårdsplanen, ta bort sandlådan, flytta rosenbuskarna, ja, det mesta. Jag växte ifrån det, tack och lov. Perioden därefter kan nog i det närmaste beskrivas som socialliberal med riktning uppåt längs det sluttande planet. Jag erkänner, jag har tyckt att tvångsrehabilitering är en bra idé. Det är vad sosse-Sverige gör med en.

Sedan jag blivit liberal på riktigt har dock ideoligin fäst sig allt starkare någonstans innuti mig, och den har kommit att betyda allt mer. Att liberalisera har blivit något viktigt, något man brinner för, friheten som förtecken har blivit en del av en på ett sätt jag aldrig kunnat förutspå.

Kanske är det därför FRA-debatten så fullständigt sugit musten ur en. Lex Orwell är ett sådant enormt steg i fel riktning att man inte kan väga upp det med något annat. Det går inte att säga "Ja, den är dålig, men..." - hela processen känns som en spottloska i ansiktet. FRA-lagen är helt enkelt oacceptabel.

Centerpartiets senaste förslag, då. Jag har hört om det. Jag tror jag vet vad det går ut på. Jag har medvetet undvikit att skriva om det.
Visst, det är en väsentlig skillnad. Jag tror att jag skulle kunna leva med det, ungefär på samma sätt som det går att leva utan ben och armar, men inte utan lever, lungor och hjärta.
Men det gör mig så misstänksam, det får mig att börja undra vem som tjänar vad på den här uppgörelsen med partiet. Därför tänker jag gå på den öppna hearing centerpartiet annordnar nu på fredag. Det är dags att ifrågasätta - och framförallt förklara att bra, det är det inte förrän man förordar en upprivning av lagen. FRA ska möjligen syssla med signalspaning, men inte på några villkor kabelspaning - avhuggna ben eller ej.

Sen vill jag pusha för lite ljus i mörkret också. Adam har på ett fantastiskt sätt skrivit en ny text till Ebba Gröns gamla klassiker 800 grader. Nu är det 800 miljarder - i skattesänkningar. Läs den och nynna lite för er själva. Den är tamejfan briljant!