Förnekarna

Jag har alldeles nyligen läst ut George Orwells 1984 (tack för bokrean, Akademibokhandeln!), och är fortfarande lite skakad. Jag har en tendens att bli det av böcker, i synnerhet böcker som den här.

Något som slår mig är hur Partiets tankesätt liknar det som smittat ner USA i Ayn Rands Och världen skälvde. Dr Simon Pritchetts tal kommer liksom tillbaka i huvudet, det finns bara en sak man kan kalla sådana människor; förnekare. De förnekar verkligheten, de förnekar sund förnuft, de förnekar logiken. Det gör mig, i ärlighetens namn, lite äcklad. Verkligheten finns bara i våra hjärnor, säger O'Brien i Orwells bok. Hur kan hon med säkerhet veta att hennes son verkligen är död? frågar Pritchett i Rands. Två och två kan bli fem, bara vi säger så, förklarar O'Brien. Du säger att du är säker på att ha rätt? Ingen har rätt och ingen kan någonsin ha det. Du känner att din omvärld har fel? Du har inga möjligheter att veta det. Allting är fel i människors ögon - varför då bekämpa det? Argumentera inte. Acceptera. Anpassa dig. Lyd, står det i den bok som Dr Ferris skrivit i Och världen skälvde.

Det är vidrigt, inte sant?

Och jag skälvde...

Har blivit klar med Och världen skälvde av Ayn Rand nu. Fantastisk bok. Mer än fantastisk, fabulös, underbar, oskattbar! Vilken ideologi, vilken logik, vilket underbart sätt att tänka! Det lär väl dyka upp ett och annat stycke ur texten här. Måste skaffa mig ett eget exemplar av boken.

Nåja, har äntligen tänkt ut vad jag ska tatuera. Tentationi Resistere Maius Vitium Est. Den största synden är att motstå frestelse. Grundprincipen i mitt liv. Det enda som saknas är en bra font.

Snart sportlov

Det är snart sportlov, 98 dagar kvar till studenten och jag ska, för första gången i mitt liv, till Sundsvall i helgen. Det känns jättebra, jag är så jävla på topp.

Ååh, who'mIkidding, det är jag inte alls, jag läste lite i Och världen skälvde imorse och höll på att börja grina. Hade Francisco d'Anconia funnits på riktigt hade jag antingen kärat ner mig totalt eller tagit livet av honom.

Och världen skälvde

Jag medger normalt inte att jag älskar böcker innan jag läst ut dem, men nu måste jag. Ayn Rands Och världen skälvde.. får mig att skälva. Inombords.

Problemet med människor som säger att de inte gillar att läsa är att de egentligen inte läser. Att läsa är att känna, att drunkna, att uppleva. När jag kommer över en riktigt bra bok lever jag den - är huvudpersonen (eller vem jag nu sympatiserar med) lycklig när jag lägger ifrån mig den, går jag genom dagen som lycklig. Är huvudpersonen förkrossad och ledsen gör man bäst i att inte prata så mycket med mig. Händer något i boken som jag avskyr; spring för livet, jag kommer att vara förbannad, irriterad och sur hela dagen eller till dess jag läst att det rättat till sig.

Den här boken drunknar jag i. Beware the following days.