Ge fan!

Idag blir det korridorsbloggning. Jag brukar försöka undvika det, men nu har det brustit för mig.

Mina föräldrar var och hälsade på mig för två dagar sedan, och jag hade, i ett faktiskt rätt lyckat försök att visa min vuxenhet, både lagat mat och ordnat efterrätt. Nu är det ju inte så väldigt svårt att vispa ihop en cheesecake, men både mamma och pappa såg rätt imponerade ut. Eftersom vi bara var tre så orkade vi dock inte äta upp alltidhopa, utan jag ställde tillbaka sockerkaksformen med den överblivna efterrätten i frysen. Idag är den borta.

Det finns verkligen ingenting som gör mig så jävla förbannad som när folk snor mina grejer! Både crab fish-sticks och en stor påse räkor har försvunnit ur den där frysen under terminen - vad är det för idiot som tror att någon annan fattig student har råd att få sina dyra inköp bortsnattade? Och om människan verkligen var tvungen att äta upp min cheesecake, kunde han/hon inte åtminstone ställt tillbaka sockerkaksformen?

Nåja, tji fick i alla fall tjuven. Cheesecaken var inte så god som den skulle ha varit - den saknade nämligen en ingrediens. Någon har snott mitt vaniljsocker.

Korridoren - ett underbar uppdatering

Det är rent här nu!

All cred till Karin för det rena golvet. Det är verkligen renare än det varit på länge. Skitfint.

Den här TV:n ska tydligen fungera också. Teologikillen längst ner i korridoren som enligt uppgift bidragit.

Det innebär dock inte att jag kommer att äta frukost i allrummet. Bara att nivån har höjts, och det med basta.








Återvinningshinkarna är tömda också. Åter igen, cred till Karin (och Oskar?)












Jag har bidragit genom att ställa ut min micro. Den gamla var verkligen sunk.

Så här glad är Oskar nu!
Säg till om jag måste ta bort bilden, men jag tycker den är talande på något vis.)

Allmänningarnas tragedi eller jag vill ha ett eget kök

Bilden ni ser ovan kommer från det kök som tillhör den korridor i vilken jag för tillfället huserar. Vi är för tillfället ungefär tolv personer som bor här. Alla är trevliga och så, men är det någonting som jag saknar från Sveg, förutom alla människor, så är det att ha ett eget kök. Då skulle jag slippa vakna en lördagsmorgon och beskåda denna skit.
OK, det har varit fest här inatt. Det är helt lugnt för mig, men jag tycker att om man har haft fest på ett ställe där andra också bor så städar man upp efter sig. Direkt.

Det här är vårt allrum. Nej, TV:n fungerar inte. Den har inte gjort det sen jag flyttade in i alla fall.

Erkänn, så här skulle ni aldrig tillåta att det såg ut hemma hos er. Varför är det då så skitigt?
Vi kör med städveckor. Det gör inget om man skitar ner lite extra, för det är ändå tolv veckor kvar tills man själv ska bära soppåsar och springa med skurkäppen (som för övrigt är så äcklig att jag betvivlar att den gör någon större nytta). Alla får ju använda stället, det gör inget om jag lämnar disken till imorgon för ingen vet att det var jag. Oj, där for makaronpaketet ner på golvet. Äh, vaddå, det är ändå inte min städvecka. Sopkärlen är överfulla, så det man lägger dit trillar ur. Äh, vaddå, det är ändå inte min städvecka.

Jag kan säga en sak, jag bär hellre ut mina egna sopor ofta än alla andras var tolfte vecka. Jag städar hellre efter mig själv hela tiden än efter andra var tolfte vecka. Jag är inte gjord för att bo i kollektiv, helt enkelt. Jag har med mig mitt eget porslin - inte fan litar jag på andras diskning. Min egen smuts kan jag ta, men andras? Nooooo! Don't touch!

Jag gillar faktiskt inte när folk använder mina glas utan att fråga först heller. Det kan verka trivialt, men va fan, man tycker ju att när jag ställt in dem i mitt skåp och inte det allmänna porslinsskåpet så borde poängen vara lite halvtydlig. Det är mina glas. Du får gärna använda dem, men fråga först och diska ur dem riktigt jävla ordentligt när du är färdig.

Nåja, summan av kardemumman; har du en lägenhet med kök, kokvå eller pentry som uthyres för max 3 500 kronor i månaden, ring mig gärna på 073 0 454 396.