Ohållbar ungdomsarbetslöshet

Förra veckan skrev jag tillsammans med de andra förbundsordförandena i Alliansen på Brännpunkt att regeringen måste börja göra något åt ungdomsarbetslösheten. Man har faktiskt fegat ur alldeles för länge.

LO-tidningens intervjuer från i fredags visar att kritiken är ening: Något måste göras. Men lösningarna ser förstås olika ut. SSU:s Gabriel Wikström påstår exempelvis att de halverade arbetsgivaravgifterna som regeringen infört inte har haft någon effekt - fastän ungdomsarbetslösheten faktiskt sjönk när det infördes. Sen fick dock fem gånger fler unga än någon annan åldersgrupp sparken när krisen slog till. Vad kan vi lära oss av detta? Jo, självklart spelar kostnaderna för att anställa och lagen om anställningsskydd roll för hur många unga som går utan jobb.

Ung Vänsters Stefan Lindborg efterlyser stimulanser av arbetsmarknaden. Det blir ju lite fnissigt, ärligt talat. För, vad är orsaken till att vi sitter i skiten? Uhm.. Jo, överdrivet spenderande och lånande som stater ägnat sig åt. Vad är Ung Vänsters lösning? Överdrivet spenderande och lånande från statens sida!

Som jag i Sundsvalls tidning försöker påpeka idag: Ungdomsarbetslösheten är inte ett problem som kommer sig av att vi har en finanskris. Det är ett strukturellt problem som kommer sig av hur vår arbetsmarknad är uppbyggd. Det betyder att vi, för att lösa problemet, måste ta oss an strukturerna. Det är bannemej inte hållbart att vi har Europas högsta arbetslöshet bland unga i förhållande till övriga befolkningen. Moderaternas arbetsmarknadsminister Hillevi Engström får faktiskt lov att ta lite initiativ. Nu.