Eftersom många redan sågat (förlåt, omskrivit ska man väl säga) dagens utspel som Ingvar Åkesson står bakom tänker jag inte kommentera det. Jag blir bara uppgiven av det hela just nu.
Istället tänkte jag sätta tänderna i dagens DN Debatt. Där efterlyser en psykolog, en själavårdspastor, en barn- och ungdomsläkare och en (som bara är) kristdemokrat en politik mot skilsmässor för - håll i er nu - barnens skull. De mår nämligen bara bra av att föräldrarna skiljer sig när dessa befinner sig i en öppen konflikt.
Tittar man lite noggrannare på vad som egentligen är dåligt för barnen så är det att bli övergivna av föräldrarna - vanligen verkar skilsmässobarn tappa kontakten med sina fäder. Problemet är alltså inte skilsmässorna i sig, utan kanske snarare att föräldrarna inte har delad vårdnad om barnen.
Detta faktum verkar dock inte stå i vägen för artikelförfattarna. De vill istället att folkhälsoministern ska arbeta för att folk ska skilja sig mindre - även om de inte är lyckliga tillsammans. För vad är viktigare än att människor lever enligt kristen tradition?
Jag skulle vilja se en undersökning som visade hur barn reagerar när de får reda på att föräldrarna bara håller ihop för barnens skull. Med tanke på att man som barn lätt får skuldkänslor över allt från ekonomin till döda krukväxter, vad känner en unge som får veta att föräldrarna varit olyckliga, eller i vart fall inte lyckliga, för att försöka hålla barnet lyckligt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar