Via Neobloggen (ja, gå nu in och titta, videoklippet är obetalbart) uppmärksammas jag på värnpliktens avskaffande. Kan man annat än jubla?
Somliga är mindre glada, förståss. Det talas om förlorad folklighet och risk för statskupper. (Nej, förlåt, jag kan inte låta bli att flina åt det där sista.)
Själv kan jag inte annat än tänka på att min yngsta lillebror, Filip, i alla fall slipper risken att hamna i ett års slaveri. Å hans vägnar, tack, Tomhylsan!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar