F(l)um

Jag hade en tidsplan idag. Det var en bra plan. Fullt realistisk, med lite extra tid insprängt här och var för att vara på den säkra sidan. Allt flöt på utan problem tills jag hamnade i hörsal 2 på ekonomikum. Kårfullmäktige hade nämligen konstitutionerande möte idag.

På kallelsen stod det 15 - 17, men det var inte färdigt förrän framåt åtta. Jag är i chock. Det var personval på personval på personval, vilket innebar ett ständigt plitande på små lappar, upprop av alla röstberättigade och två stackars rösträknare som villade runt i lokalen för att hämta upp alla lappar. Allt tog en jäkla tid, helt enkelt.

Nåja, vi lyckades med ett par bra beslut. Borgerliga studenter lyckades, genom sitt yrkande, undvika en höjning av kåravgiften. Puh.

Solidaritetståget och förbundsstämman annalkas

På onsdag drar CUF:s förbundsstämma igång, men media har redan börjat uppmärksamma det faktum att vi kommer att inleda med en första maj-demonstration. Sist det här var uppe så sa sossarna att det skapar hätsk stämning, hänsynslös konfrontation samt att det försvårar demokratin. Och nog är de fortfarande sura på oss. Vår förbundsordförande förvånas över att de däremot inte har något emot att ickedemokratiska grupper demonstrerar.

Tråkigt nog får man väl säga att det är fullständigt logiskt. De socialister som legat till grund för socialdemokraterna var inte demokrater för demokratins skull, utan snarare för att det såg ljust ut för dem rent röstsiffremässigt - arbetarna var den största samhällsgruppen, helt enkelt, och skulle således kunna ta makten. Dock verkar demokratin fortfarande vara underordnat socialismen.

CUF vill genom sin solidaritetskampanj belysa det faktum att solidaritet inte är något man kan tvinga ur människor - riktig solidaritet kommer sig av att vi, var och en av oss, tar ett ansvar för oss själva och varandra. Enligt socialismen helgar ändamålen medlen och det blir alldeles rumsrent att utöva tvång i vilken omfattning som helst.

Dock får man väl erkänna att det finns ljusa punkter även inom socialismen. Eller vad sägs om följande rad ur dess egen kampsång, Internationalen?

Båd' stat och lagar oss förtrycka, vi under skatter dignar ner

På rätt väg för oss (c)tudenter

Jag fick månadens studiemedel idag. Därför tänkte jag börja det här inlägget med att tacka alla arbetande, skattebetalande människor där ute. Tack! Det är väldigt snällt av er! Nu är det inte lika tomt i plånboken längre.

Centerpartiet berättar idag om två åtgärder de vill se för oss studenter. Dels vill vi höja studiemedlet med en femhundring - och även om jag generellt sett är skeptisk mot bidrag, så får jag erkänna att det vore trevligt att befinna sig över fattigdomsgränsen, rent principiellt. Dessutom kanske man skulle ha råd med något annat än ett studentrum på 19 kvadrat med tillhörande korridorskök av något undermånlig kvalitet.
Vad viktigare är, dock, är att vi förklarar att fribeloppet måste fasas ut. Det är, vilket påpekats, inte särskilt fritt. Snarare tvärt om. Något av det värsta är dessutom att de beräknas i terminer - vilket innebär att i princip allt man som student tjänar under sommaren räknas till höstterminen. Att sedan försöka skrapa ihop lite extra julklappspengar kan innebära att man i själva verket går back.

Centerpartiet släpper dessutom hemsidan framtidsdialogen.se idag. Gå in och påverka!

Förvirrad f.d. naturvetare undrar

Jag har för mig att jag läst en del biologi i mitt liv. Under denna utbildning tror jag med största säkerhet att vi kikade lite på vad som kallas för kromosomer. Vi fick också lära oss, det är jag övertygad om, att kvinnor har två x-kromosomer medan männen har en x- och en y-kromosom. Vidare fick vi förklarat för oss att barnets kön berodde på vilken av dessa kromosomer spermien bar på.

Därför undrar jag, väldigt ödmjukt, hur i hela friden kvinnans kostvanor kan ha någon som helst inverkan på om ungen blir en pojke eller flicka. Någon där ute som kan förklara?

Snart kommer han väl på lösningen också!

Veckans studentkrönika i UNT bjuder på en överraskning. Jag har länge tyckt att de krönikor som haft något politiskt innehåll varit dragna mer åt vänster, men idag märker jag att Henrik Sundbom gjort en iaktagelse som man sällan ser det röda laget ägna sig åt. Ämnet är rätt aktuellt - akademiker som får på tok för lite betalt. Låt mig citera:

"Samtliga yrken på listan är så gott som helt utlämnade till den offentliga sektorn. Ingen kan komma och skylla på marknaden, konkurrens eller internationell lönestandard! Vi talar om sjuksköterskor med fyra år av universitetsstudier i ryggen, som hade tjänat på att skippa tentaplugg och studielån för att istället arbeta som undersköterskor."

Henrik själv har dock ingen konkret lösning på problemet, men frågar sig om inte ordet "lönedifferentiering" borde betraktas ur en lite mer positiv synvinkel. Själv hade jag nog snarare tänkt mig något i stil med "privatisera mera!" - men man får väl ta vad man får.



För övrigt tycker jag det är själva fan också att det ska krävas en borgerlig regering för att kommunal ska börja bete sig som ett fack och inte ett organ vars främsta prioritet är att hålla sig väl med regeringspartiet.

Riktigt bra om miljöpolitik

Magnus skriver så bra om miljöpolitiken i UNT idag att jag helt enkelt inte har något att tillägga. Läs, helt enkelt!

Nästan marknadshyror är i alla fall bättre än bruksvärdessystemet

Hyresgästföreningen surnade redan igår. Utredaren skriver på DN Debatt idag. Äntligen ska man sluta subventitonera hyrorna för folk som bor i innerstan!

Jag har aldrig förstått varför det är så viktigt för diverse vänsterfolk att folk som bor på typ Östermalm ska betala så lite i hyra som möjligt. Det handlar ju tydligen inte om segregation.
Jag minns när Veronica Palm debatterade mot Magnus Andersson (som också bloggar om saken). Hon gav uttryck för den groteska tanken att det är jättebra att folk står i kö mer än halva livet för att få en hyresrätt - detta trots att man faktiskt som enskild kan påverka sin ekonomi jäfligt mycket enklare än man kan påverka hur många dagar sedan det var man fick ställa sig i kön. Kanske är det något med sossarnas kärlek till system, helt enkelt?

Dagens lustigaste resonemang kommer i alla fall från Thaher Pelaseyed, 2:e vice ordförande i Ung Vänster.

"Den som råkar ut för en hyreshöjnig på 50, 70, 80 eller 150 procent har två val beroende av tjocklek på plånboken. Är plånboken fet, köper man sin lägenhet. Är man några stycken så kan man bilda en bostadsrättsförening. Klart! Det finns ju också dem, och dem är väldigt många, som inte har feta plånböcker. För dem är det bara att börja fylla bananlådorna. Och så håller det på, fram till den dag en hyresgäst är beredd att köpa sin lägenhet. I vilket fall som helst är hyresrätten bara ett minne blott!"

Frågan som Pelasayed inte ställer sig, trots att han borde, är varför en fastighetsägare som faktiskt tillåts tjäna på att han uppfört ett hyresrättshus skulle sälja det. Och varför då ingen annan skulle bygga hyresrätter för att möta efterfrågan.

Själv har jag nyligen åkt på en hyreshöjning på 100 spänn i månaden. För det ska vi i korridoren tydligen slippa städa. Med anledning av detta tänkte jag bara förklara för alla syndikalister; nej, ni behöver inte komma hit och blockera något McDonalds för den städerskans skull. Personen i fråga måste ha en jäkla timlön för att täckas upp - 14 400 kr ökas hyran med per korridor och månad, vilket ska jämföras med en halvtimmes städning i veckan.
Hyresvärden hade aldrig kunnat höja så här mycket om vi haft marknadshyror. Då hade det istället byggts en jäkla massa billiga lägenheter för att möta den enorma efterfrågan på hyresrätter som finns här i Uppsala, och ja, jag är i alla fall övertygad om att Flogsta Höghus skulle bli utkonkurrerat. 2 900 kronor för 19 kvadrat i en korridor tre kilometer från centrum där man delar ett sunkigt kök (men de har skruvat fast kylskåpshandtaget nu - i nya hål för tredje gången) som man delar med bananflugor är helt enkelt inte en situation som skulle uppstå på den fria marknaden.

Och årets Noll Koll-pris går till...

Jag tycker personligen att det nästan är lite gulligt. En SSU-ombudsman hävdar att Fredrick Federley är nazist eftersom han stödjer staten Israel. Han säger också till Politikerbloggen att "Israels regim i dag är närapå nazistisk" - inte så att alla där läser Mein Kampf, det är bara så att "man håller på att utrota människor från dag till annan".
Ombudsmannen har nu visserligen bett om ursäkt för att ha beskyllt Fredrick för att vara nazze, men förklarar att "kritiken i sak står jag fast vid".

Jag vet inte ombudsmannen i fråga fick läsa någon historia på högstadiet, eller om han bara glömt bort det och SSU inte haft råd att hålla kurser i olika ideologiers historia och grundpelare, men hur denna logiska vurpa än kommer sig så tänkte jag tipsa om att man enkelt och gratis kan läsa om nazismenpå wikipedia. Termen "antisemitism" dyker upp på ett och annat ställe. Det kanske är något av en give away.

Lyxfällan är tillbaka!

Jag har insett att jag är lite sen med den här nyheten, men jag har varit för upptagen med att titta på alla avsnitt för att hinna skriva något. Idag är dock Lyxfällans Charlie med i DN och förklarar lite grundläggande grejer om privatekonomi.

Jag är personligen helt nerkärad i programmet. Vad är mer public service än att hjälpa människor med allvarliga, ekonomiska problem och samtidigt lära publiken ett och annat? Dessutom ligger alla avsnitt ute på Lyxfällans hemsida. Jag älskar verkligen det här. Sällan ser man i TV att någon vågar vara tydlig med att man själv ansvarar för sitt eget liv, sin egen ekonomi och sin egen framtid. Det är så skönt att höra.

Själv lever jag ju just nu på pengar från alla er skattebetalare. Jag tackar och lovar att betala tillbaka så fort det bara är möjligt!

Av(s)löjande uttalande

Socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog kommenterade tydligen de ytterligare skattesänkningarna som alliansen nu aviserar som ett slöseri med skattepengar.

Det är ett mycket, mycket intressant synsätt.

För det första förutsätter det att staten äger dig som medborgare. Om du endast får behålla det du tjänar för att staten är generös nog att inte ta det ifrån dig, då är du i praktiken förslavad. Ulvskog har alltså inget emot slaveri - så länge det är staten man slavar för. Demokratiskt och bra, eller? Jag har aldrig förstått varför det skulle vara mer demokratiskt att alla är slavar åt alla än att ingen är slav åt någon.

För det andra förutsätter det att människor inte själva vet bäst hur deras pengar ska spenderas. Det är en översittarattityd som dessutom är dubbelmoralisk - du får inte bestämma själv över dig själv, men du får bestämma vem som ska bestämma över dig. Som synes en glasklar logik.

Jag vet inte om sossarnas officiella linje är att medborgarna skall vara statens slavar samt att folk inte kan anförtros sina egna pengar, men är den inte det så rekommenderar jag att man tar sig ett snack med sin partisekreterare, för det verkar i alla fall vara hennes inställning.

Rättsvidrigt resonemang

Efter min förra post har bloggkollegan Martin, aka den liberala misantropen frågat vad jag tyckte om den här texten av Katrine Kielos. Nu är mitt mål i livet inte att opponera på allt hon skriver, men jag blir verkligen upprörd.

Det är faktiskt riktigt komiskt att hon börjar med att citera Martin Luther King, som sa "låt oss aldrig glömma att allt vad Hitler gjorde i Tyskland var laglig" och på det sedan bygger ett resonemang om att domstolarna ska vara subjektiva. Hade det funnits lagar som skyddade alla människors lika rätt, objektivt sett, i Tyskland så hade det nämligen varit - ja, just det, olagligt. Det är ju exempel som Natzityskland som visar på det horribla i att ha en subjektiv rätt - det är inte säkert att den är subjektiv åt det håll man vill. Visst kan det hända att man kan skapa en sådan rätt som Kielos vill, en subjektiv, resultatstyrande juridik till icke-produktivas fördel (vilket det finns nog av idag) - men i och med det inför man risken att vi får en subjektiv rätt som den i Nazityskland. Det enda sättet att garantera att det inte händer är en objektiv rätt som ger alla människor lika rättigheter. Visst kan man försöka skriva om lagarna så att alla ska gynna kvinnor - men inför man möjligheten att könsreglera lagar kan det gå åt andra hållet också. Måhanda når kvinnor och män inte exakt lika resultat i allt - men är det önskvärt? Är inte det viktiga att varje enskild människa faktiskt får göra vad hon vill så länge hon inte skadar någon annan?

Nej, det är inte det viktiga för Kielos. Det viktiga är att de har samma "rättigheter" - rättigheter som inte är definierade och som jag kan garantera inte är de samma som naturrättigheterna, vilka är de enda som faktiskt kan kallas rättigheter. Hon hävdar att liberalismen utgår från en verklighet som aldrig funnits, och bara det visar hur fel hon har. Liberalismen är inte en utopisk ideologi - det är en rättighetsideologi och en frihetsideologi, om det så innebär att man har rätt att ta sitt eget liv. Enligt liberalismen kan ingenting gå före individens rätt till sig själv, det är absolut grundläggande. Därför är Kielos påhittade sociala rättigheter inte något som över huvud taget berörs inom min ideologi - de existerar inte, och kan bara existera genom att man inkräktar på naturrättigheterna.

Hon skriver, som slutkläm, att lagen kan och bör stå på de svagas sida. Jag kan tänka mig den paragrafen! Nya RF, 2 kap, 1 §: Är du svag ska lagen stå på din sida. Snacka om att ge utrymmme för tolkningsmöjligheter! Jag är rent fysiskt svag, alltså har jag rätt att få hyresnedsättning enligt JB 12:11. Kalle är svag, han är arbetslös, alltså har han rätt att ta Coca Cola på ICA. Kom inte här och släng dig med andra paragrafen i brottsbalkens åttonde kapitel! Lagen ska stå på Kalles sida! För att inte tala om Maria. Hon är egenföretagare och betalar massvis i skatt, alltså är hon svag och får göra vad hon vill. Eller hade Kielos tänkt definiera olika grupper direkt i lagen? Det blir knappast bättre. Hej, mina föräldrar är arbetarklass, jag har rätt till det här jobbet, skit samma om någon annan är bättre lämpad - är det något man ska kunna stövla in och säga? Hur ska Kielos definiera arbetarklass, förresten? Kvotering ska vi inte ens tala om - det tror jag vi kommer få se nog av i Norge framöver.

Kielos hävdar att lagen aldrig kan vara neutral - troligtvis med grund i att människor är olika och tycker olika om varandra. Jag är hemskt ledsen, men om hon och hennes meningsfränder inför en lag som säger att jag måste älska alla, måste hjälpa alla och måste offra mig för alla - då emigrerar jag, och antagligen fler med mig.

Obehaglig (s)yn på både grundlagen och människan

Förra terminen började jag läsa på juristprogrammet vid Uppsala Universitet, där man till skillnad från vid många andra utbildningar inte börjar med civilrätt, utan med statsrätt. Därför tycker jag att jag lite oblygt kan säga mig vara relativt välorienterad i de svenska grundlagarna, successionsordingen undantaget.

Bland grundlagarna är det regeringsformen som intresserar mig mest. I dess andra kapitel finns nämligen rättighetskatalogen, som anger dina rättigheter som medborgare. I dess tolfte paragraf anges villkoren för att dessa ska få inskränkas.
I regeringsformen finns också det så kallade uppenbarhetsrekvisitet, som innebär att en domstol endast får ogiltigförklara en lag som uppenbart strider mot grundlagen. Detta har inneburit att man mycket sällan prövar om lagar strider mot grundlagen - trots att vi sitter med en och annan som gör det.

Precis som vanligt när grundlagen hamnar på tapeten ursäktar sossarna och vänstern sitt motstånd mot en författningsdomstol med motiveringen att det skulle ge juristerna makt istället för politikerna, vilket är ett fullständigt löjligt påstående.
En författningsdomstol kan inte göra annat än att följa grundlagen - som är beslutad av politikerna. Jag tror att det handlar om något helt annat - nämligen en mycket obehaglig syn på både grundlagen och på människan.

Det är viktigt att komma ihåg att staten har makt över sina medborgare, och att det alltid innebär risker. De i grundlagen stadgade rättigheterna är (eller borde vara) till för att skydda medborgarna mot staten. Den som inte anser att dessa rättigheter är viktiga - vilket man rimligtvis inte kan tycka om man vill att det även i fortsättningen ska vara enkelt att köra över dem - utan istället anser att staten ska ha rätt att diktera sina medborgares liv in i minsta detalj tycker jag verkar vara en mycket obehaglig människa.

För det handlar inte om att värna demokratin, för demokrati handlar, precis som Herik von Sydow berättar i DN:s artikel, inte bara om majoritetsbeslut, utan också om minoritetsskydd. Och den verkliga minoriteten är den enskilda människan.

Skolan ska inte vara någon bantningsinstitution

Det föreligger tydligen meningsskiljaktigheter om vad Sveriges elever egentligen borde äta. Livsmedelsverket propagerar för vegitabiliskt fett, medan en läkare vid namn Annika Dahlqvist driver en mycket tydlig linje; ge skolbarnen riktig mjölk och riktigt smör!

Till att börja med kan man ju konstatera att Dahlqvist tidigare fått rätt mot landstingets linje när hon förklarade att diabetespatienter borde äta mer naturliga fetter och mindre kolhydrater. Jag har ju egentligen ingen medicinsk utbildning, men jag misstänker att den mesta av anti-fett-hysterin är ren populism och politisk korrekthet. Därför känns det skönt att höra om någon med ryggrad.

Vidare kan man fråga sig varför i hela helvete Livsmedelsverket rekommenderar lättmjölk till barn ungdomar - ja, de går till och med så långt att de säger att "[i]nga andra drycker [än lättmjölk och vatten] är lämpliga som måltidsdryck". Det är inte bara det att det sista ordet felaktigt står i singularis, det är fullständigt absurt! Försöker de få ner mjölkdrickandet till ett minimum? Vilket barn gillar lättmjölk? Jag vet då att jag hade vägrat. Det är illa nog att man vanligen serverar mellanmjölk i skolorna.
Ska man nu vara lite viktfokuserad kan man ju dessutom påpeka att de som faktiskt dricker standardmjölk (med fetthalt 3 %) är smalare än de som inte gör det. Det handlar visst om kalciumupptaget. Med tanke på hur det tjatas om benskörhet så är det väl värt att beakta.

Men viktfokuserad tycker jag inte att man ska vara. Skolan ska inte vara en institution för vare sig bantning eller viktuppgång, och skolmaten ska främst förse oss med mat som uppfyller näringskrav - inte anti-fett-krav. Dessutom är det grymt viktigt att den är god - om ingen äter den spelar det ju ingen roll hur nyttig den är.
Nej, mitt råd till landets skolor är att lyssna mindre på livsmedelsverket och mer på sitt sunda förnuft. Smör är inte farligt. Mjölk är inte farligt. Framförallt är grädde inte farligt - vore det det tror jag inte att min mammas läkare skulle uppmana henne att använda den i matlagningen. Och kom ihåg, alla barn är olika. Ni kan inte servera bantningsmat, för det finns sådana som jag där ute också. Sådana som går ner ett hekto av att käka enbart hamburgare i en vecka. Skänk dem en tanke också!