Jag säger det rätt ofta, men det är för att det säger så mycket om läget i socialdemokratin i Sverige just nu. När jag började engagera mig ordentligt i politiken kring valet 2006 kunde varenda sosse försvara till och med Egyptenutvisningarna.
Hösten 2011 kunde partiledaren inte driva igenom en skuggbudget i riksdagsgruppen.
Där någonstans blev det helt klart för mig att Juholt inte kunde överleva som partiledare, och att socialdemokratin var i en kris som inte skulle lösas bara av att Juholt skulle få möjlighet att "prata politik".
När den sista grodan om försvaret kom under Folk och Försvars rikskonferens i Sälen, efter att Juholt semestrat i en månad, vilat upp sig och skulle ta revansch, fanns det naturligtvis inget alternativ längre. Inte ens det faktiskt bra genomförandet av partiledardebatten under onsdagen kunde rädda honom, och när han kallade till presskonferens i Oskarshamn fattade alla vad det handlade om.
(För övrigt var CUF:s förbundsstyrelse och delar av valberedningen på studiebesök på Oskarshamns kärnkraftverk under den aktuella helgen. Ändå lite kul.)
Frågan var ju bara hur man skulle ta det vidare efter avgången. Det var uppenbarligen inte helt lätt, men klart stod att det fanns de som förespråkade en öppen process och, tja, ett VU som jobbade med en sluten process ändå.
I morse kom också bekräftelsen - Stefan Löfven tar över. Det hela sattes också i sten av ingen mindre än Löfvens mamma, vilket föranledde att ett gäng medelålders män på Twitter började tjata om att de aldrig skulle berätta något avgörande för sin mamma i framtiden, minsann. Egentligen är det dock briljant.
Alla vet att det är VU som bestämmer vem som blir ny partiledare. Att låtsas om något annat vore bara att göra om Jämtins uppenbara lögn om att VU hade förtroende för Juholt bara dygnet innan han avgick. PS-mötet imorgon är bara formellt. Att låta Löfvens mamma läcka valet skapar en rätt mysig känsla och förtar självklart känslan av det hela är uppgjort. Fokus läggs på hur gulligt det är med en mor som är så sprickfärdig av stolthet att hon inte kan hålla Den Stora Nyheten för sig själv.
Personligen tror jag att Löfven mycket väl kan klara av att rodda upp Socialdemokraterna. Han verkar inte ha varit inblandad i de beryktade falangstriderna inom partiet. Han uppfattas säkerligen som en trygg, traditionell sosse med basindustrin nära hjärtan. Men det hänger självklart mycket på uppslutingen och förmågan att hålla ihop samtliga delar av rörelsen.
Tidigare verkar man ha hållit sams mest eftersom det lönade sig. Socialdemokraterna var fram till 2006 i princip lika med staten, vilket innebär att den som skötte sig inom rörelsen också kunde räkna med att landa ett bra jobb och rejält med inflytande. När Alliansen vann 2006 - och definitivt när vi vann igen 2010 - blev det tydligt att den motivationen försvann. Jämför att försvara Egyptenutvisningarna med att försvara utebliven A-kassehöjning. Det är ju en milsvid skillnad.
Efter Juholts avgång menade Jämtin att situationen var att jämföra med när Olof Palme sköts 1986. Om jämförelsen i sig är korrekt låter jag vara osagt, men den säger verkligen något om partiets situation. Och är det något man borde lära sig av processen som ledde fram till att Juholt valdes, så är det väl att man kunde tjäna på mer öppenhet.
En sak är jag i alla fall säker på. Det vore väldigt skönt att faktiskt få en opposition som fungerade, så att vi kan få en politisk debatt i det här landet.
(Och för er som läst Viktor Barth-Krons inlägg som refererar tillbaka till CUF:s valkampanj 2010 vill jag bara säga att vi uttryckte oss medvetet lite drastiskt för att väcka debatt.)
torsdag, januari 26, 2012
måndag, januari 16, 2012
Jösses, Juholt
Jag befinner mig på Folk och Försvars rikskonferens i Sälen. (Går att följa med ljud och bild här.) För mig som ärligt talat inte varit som mest insatt i just försvarspolitiken så här långt handlar det till väldigt stor del om att lära mig.
Någon som också borde ta tillfället i akt och lära sig, eller åtminstone lära sig att kolla upp grejer, är visst Håkan Juholt. Försvarsreformen antogs förra mandatperioden, och då är det är ju lite pinsamt att antyda att den drevs igenom med hjälp av SD.
Dessutom förklarade han också i sitt tal att krisen vi upplever beror på oreglerade finansmarknader. Det är ju lustigt, med tanke på att en av många bidragande orsaker till kraschen 2007 var att USA hade en reglering som tvingade banker att ge bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Att vi sedan befinner oss i den situation vi gör idag hänger ju samman med dels långvarig överbelåning och statligt spenderande.
Lägg till att han också menade att Ryssland inte längre styrdes av en ideologi, utan av kapitalismen, samt att han både anser att försvarsreformen är underfinansierad och inte ser vare sig minskningar eller ökningar av försvarsbudgeten framför sig.
Plötsligt känns det mer befogat och mindre elakt att ordet "Juholtare" utsetts till nytt ord av Språkrådet.
---
Uppdatering: Och plötsligt känns det än mer befogat.
Någon som också borde ta tillfället i akt och lära sig, eller åtminstone lära sig att kolla upp grejer, är visst Håkan Juholt. Försvarsreformen antogs förra mandatperioden, och då är det är ju lite pinsamt att antyda att den drevs igenom med hjälp av SD.
Dessutom förklarade han också i sitt tal att krisen vi upplever beror på oreglerade finansmarknader. Det är ju lustigt, med tanke på att en av många bidragande orsaker till kraschen 2007 var att USA hade en reglering som tvingade banker att ge bostadslån till människor som inte var kreditvärdiga. Att vi sedan befinner oss i den situation vi gör idag hänger ju samman med dels långvarig överbelåning och statligt spenderande.
Lägg till att han också menade att Ryssland inte längre styrdes av en ideologi, utan av kapitalismen, samt att han både anser att försvarsreformen är underfinansierad och inte ser vare sig minskningar eller ökningar av försvarsbudgeten framför sig.
Plötsligt känns det mer befogat och mindre elakt att ordet "Juholtare" utsetts till nytt ord av Språkrådet.
---
Uppdatering: Och plötsligt känns det än mer befogat.
torsdag, januari 12, 2012
Free the people
Min käre far, som är en sådan där verklig liberal av sorten som sossar länge förnekat kan existera bland dem som föds, växer upp och lever på landet, brukar säga att högskattesystemet vi har i Sverige är ett gisslantagande av befolkningen. Genom de höga skatterna blir det i princip omöjligt att som vanlig svensson skapa sig en ekonomisk buffert av betydelse, och den stora majoriteten medborgare blir hänvisade till staten när något går snett i livet. Det skapar en oerhört stor sårbarhet - en försenad utbetalning av a-kassan eller ett kraschat kylskåp kan leda till långvariga ekonomiska problem.
Därför är det oerhört glädjande att se Annie Lööfs debattartikel i Aftonbladet idag, där hon argumenterar för en sparandelinje. För visst är det så att vi har en väldigt sammanpressad lönestruktur i Sverige, samtidigt som den som vill ha sparade pengar på banken gör klokt i att födas i en familj där mycket finns att ärva.
Trygghetssystemen i Sverige har inneburit att vi gått från ett tillstånd där individen fått sätta sin tillit till familj och vänner vid svåra tider till ett annat där staten gjort var och en oberoende av sin omgivning och beroende av det offentliga istället. Majoriteten av de politiska partierna verkar fortfarande tycka att det är oproblematiskt, men så är självklart inte fallet. I praktiken blir det istället som pappa påpekar: Staten tar våra pengar och ger dem bara tillbaka om vi gör som de säger - om ens då.
Så - för att frige det svenska folket, för att skapa större egenmakt och mindre beroende, inför grundavdraget för kapitalinkomster på en gång!
Sen kan man inte heller förneka att det faktum att inte bara Sverige, utan stora dela av världen haft ett gynnande av lånande och konsumerande i alla lägen istället för ett gynnande av sparande kanske har haft en viss betydelse för det världsekonomiska läge vi befinner oss i. Just sayin'.
(För den som vill fördjupa sig lite mer i betydelsen av att ha ett eget kapital kan jag också rekommendera Maria Rankkas Timbropodcast från 2006. Den tar dessutom upp en hel del annat intressant.)
Därför är det oerhört glädjande att se Annie Lööfs debattartikel i Aftonbladet idag, där hon argumenterar för en sparandelinje. För visst är det så att vi har en väldigt sammanpressad lönestruktur i Sverige, samtidigt som den som vill ha sparade pengar på banken gör klokt i att födas i en familj där mycket finns att ärva.
Trygghetssystemen i Sverige har inneburit att vi gått från ett tillstånd där individen fått sätta sin tillit till familj och vänner vid svåra tider till ett annat där staten gjort var och en oberoende av sin omgivning och beroende av det offentliga istället. Majoriteten av de politiska partierna verkar fortfarande tycka att det är oproblematiskt, men så är självklart inte fallet. I praktiken blir det istället som pappa påpekar: Staten tar våra pengar och ger dem bara tillbaka om vi gör som de säger - om ens då.
Så - för att frige det svenska folket, för att skapa större egenmakt och mindre beroende, inför grundavdraget för kapitalinkomster på en gång!
Sen kan man inte heller förneka att det faktum att inte bara Sverige, utan stora dela av världen haft ett gynnande av lånande och konsumerande i alla lägen istället för ett gynnande av sparande kanske har haft en viss betydelse för det världsekonomiska läge vi befinner oss i. Just sayin'.
(För den som vill fördjupa sig lite mer i betydelsen av att ha ett eget kapital kan jag också rekommendera Maria Rankkas Timbropodcast från 2006. Den tar dessutom upp en hel del annat intressant.)
onsdag, januari 11, 2012
Departementshuggsexa
Igår kväll började ett nyårslöfte från två av MUF:s förbundsstyrelseledamöter cirkulera på Facebook. Det enormt komiska i att de vill ta över utbildningsdepartementet med löften om "färre grubblerier över vad döda gamla överklassgubbar från andra århundraden tyckte och tänkte - oavsett om de var poeter, filosofer eller författare" har LUF:s ordförande Adam Cwejman redan förtjänstfullt påpekat.(Men det känns ju bra att de lovar "mycket valfrihet" i skolan, istället för en begränsad sådan som deras Skolungdom argumenterat för tidigare.) Men har vi nu allmän huggsexa om departementen kan man väl lika gärna passa på att fråga sig om det finns något som Moderaterna borde lämna ifrån sig.
Här blir det nämligen ännu lustigare. De två MUF:arna berättar att det här med jobben för unga är oerhört prioriterat. De kräver "av regeringen att sänka trösklar, upprätta rättvisare villkor och större flexibilitet". Fint. Men hur har deras M-märkta arbetsmarknadsministrar lyckats tackla frågan hittills?
I ärlighetens namn inget vidare. Partiet vill inte ens förändra LAS, och talar konsekvent om att värna "den svenska modellen". Hur mycket MUF än ropar om större flexibilitet verkar de inte få med sig partiet på samma spår. That is, om nu MUF vill göra några förändringar av arbetsrätten själva. Deras avsnitt om jobb på hemsidan nämner nämligen alls något om regleringen av arbetsmarknaden.
Så kom igen, grabbar. Vad sägs om att ni kräver att någon från ett parti som fattar varifrån jobben kommer (företag, fyi), och hur man faktiskt gör det mer attraktivt att skapa fler jobb och anställa fler unga får ta över arbetsmarknadsdepartementet? Ert parti har ju faktiskt konsekvent stoppat sådana åtgärder hittills.
Här blir det nämligen ännu lustigare. De två MUF:arna berättar att det här med jobben för unga är oerhört prioriterat. De kräver "av regeringen att sänka trösklar, upprätta rättvisare villkor och större flexibilitet". Fint. Men hur har deras M-märkta arbetsmarknadsministrar lyckats tackla frågan hittills?
I ärlighetens namn inget vidare. Partiet vill inte ens förändra LAS, och talar konsekvent om att värna "den svenska modellen". Hur mycket MUF än ropar om större flexibilitet verkar de inte få med sig partiet på samma spår. That is, om nu MUF vill göra några förändringar av arbetsrätten själva. Deras avsnitt om jobb på hemsidan nämner nämligen alls något om regleringen av arbetsmarknaden.
Så kom igen, grabbar. Vad sägs om att ni kräver att någon från ett parti som fattar varifrån jobben kommer (företag, fyi), och hur man faktiskt gör det mer attraktivt att skapa fler jobb och anställa fler unga får ta över arbetsmarknadsdepartementet? Ert parti har ju faktiskt konsekvent stoppat sådana åtgärder hittills.
tisdag, januari 10, 2012
Jo, stäng dörren!
I lördags skrev bl.a. Centerkvinnornas ordförande Gunilla Hjelm på DN Debatt om 10 åtgärder som inte är kvotering som ändå kan leda till fler kvinnor i bolagsstyrelserna. (Jag kan ju personligen tänka mig att punkterna 8 och 10 skulle kunna vara behjälpliga för jämställdhet i allmänhet, men tydligen är det bolagsstyrelserna som är det viktiga i den här världen.)
Debattaren får nu kritik av tre centerpartistiska partistyrelseledamöter. Majoriteten av deras text går ut på att den de kritiserar "en nästan föraktfull inställning till tillverkningsindustrin som framskymtar i artikeln" - för "jämställdheten ökar inte automatiskt för att redan kvinnodominerade branscher blir ännu mer kvinnodominerade". Det går ju ganska lätt att avfärda. Poängen med att göra det lättare med att vara företagare inom exempelvis hälso- och sjukvården är ju inte att man vill göra den mer kvinnodominerad (hur skulle dessa åtgärder ens kunna leda till något sådant?), utan att de som jobbar i dessa sektorer, vilka ofta råkar vara kvinnor, också ska ha möjligheten att tjäna pengar på det de är bra på, precis som folk inom tillverkningsindustrin gör. Någon föraktfull inställning har jag inte lyckats identifiera, däremot möjligen insikt om hur verkligheten ser ut.
Det intressanta är dock slutklämmen (som också får bli rubrik till artikel, jajemän) - "det är onödigt att helt stänga dörren till en sådan åtgärd [kvotering] och därmed överlåta åt Moderaterna att driva frågan själva i Alliansregeringen".
Smaka på det. Vi ska inte sluta driva ett förslag för då kan någon annan driva det, och, underförstått, plocka poäng på det.
Nu råkar dock kvotering vara ett urbota dumt förslag. Det handlar om att systematiskt ta hänsyn till kön för att göra kön irrelevant. Det är dessutom fascinerande med all denna fokus på just börsbolagsstyrelser. Är det verkligen där den stora jämställdhetsfighten tas? Är det den minimala samhällsarenan som verkligen måste vara 50/50? Nej, knappast. Det vore oerhört mycket mer intressant om jämställdhetsdebatten kunde fokusera på möjligheterna att bygga sig själv en trygg ekonomi, hur utbildningsväsendet måste reformeras för att bättre passa individen och göra att alla kan nå sin fulla potential och vad man kan göra som människa, i civilsamhället, för att skapa större jämställdhet. För mig som liberal är poängen med jämställdhet att irrelevanta parametrar som kön inte ska läggas till grund för min förmåga att exempelvis räkna matte eller skriva debattartiklar. Hur når vi dit? Ja, i alla fall aldrig genom att göra könet avgörande.
Annie markera också tydligt kring Centerpartiets åsikt i frågan. Ingen kvotering tack. (Hur skulle vi förresten hantera det faktum att partiets VU är kraftigt kvinnodominerat om vi skulle vara för kvotering? Jag vill inte tänka tanken...)
Debattaren får nu kritik av tre centerpartistiska partistyrelseledamöter. Majoriteten av deras text går ut på att den de kritiserar "en nästan föraktfull inställning till tillverkningsindustrin som framskymtar i artikeln" - för "jämställdheten ökar inte automatiskt för att redan kvinnodominerade branscher blir ännu mer kvinnodominerade". Det går ju ganska lätt att avfärda. Poängen med att göra det lättare med att vara företagare inom exempelvis hälso- och sjukvården är ju inte att man vill göra den mer kvinnodominerad (hur skulle dessa åtgärder ens kunna leda till något sådant?), utan att de som jobbar i dessa sektorer, vilka ofta råkar vara kvinnor, också ska ha möjligheten att tjäna pengar på det de är bra på, precis som folk inom tillverkningsindustrin gör. Någon föraktfull inställning har jag inte lyckats identifiera, däremot möjligen insikt om hur verkligheten ser ut.
Det intressanta är dock slutklämmen (som också får bli rubrik till artikel, jajemän) - "det är onödigt att helt stänga dörren till en sådan åtgärd [kvotering] och därmed överlåta åt Moderaterna att driva frågan själva i Alliansregeringen".
Smaka på det. Vi ska inte sluta driva ett förslag för då kan någon annan driva det, och, underförstått, plocka poäng på det.
Nu råkar dock kvotering vara ett urbota dumt förslag. Det handlar om att systematiskt ta hänsyn till kön för att göra kön irrelevant. Det är dessutom fascinerande med all denna fokus på just börsbolagsstyrelser. Är det verkligen där den stora jämställdhetsfighten tas? Är det den minimala samhällsarenan som verkligen måste vara 50/50? Nej, knappast. Det vore oerhört mycket mer intressant om jämställdhetsdebatten kunde fokusera på möjligheterna att bygga sig själv en trygg ekonomi, hur utbildningsväsendet måste reformeras för att bättre passa individen och göra att alla kan nå sin fulla potential och vad man kan göra som människa, i civilsamhället, för att skapa större jämställdhet. För mig som liberal är poängen med jämställdhet att irrelevanta parametrar som kön inte ska läggas till grund för min förmåga att exempelvis räkna matte eller skriva debattartiklar. Hur når vi dit? Ja, i alla fall aldrig genom att göra könet avgörande.
Annie markera också tydligt kring Centerpartiets åsikt i frågan. Ingen kvotering tack. (Hur skulle vi förresten hantera det faktum att partiets VU är kraftigt kvinnodominerat om vi skulle vara för kvotering? Jag vill inte tänka tanken...)
måndag, januari 09, 2012
Rättsosäker privatisering
SvD kör idag en artikel om hur privata bolag ensamma tillåts bevissäkra i fildelningsmål. Anledningen till att de kan göra det är att de fick mer extensiva befogenheter än polisen har när Ipred-lagen trädde i kraft.
Vad som är skrämmande med det hela är just det som Peter Westberg, professor i processrätt vid Lunds universitet, säger i artikeln:
– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?
Det kanske inte framgår så tydligt i alla polisfilmer, men en åklagare har faktiskt som uppgift att beakta både det som talar för och det som talar emot att någon är skyldig till brott. Att rakt av köpa en målsägandes bevisning utan någon ytterligare utredning i frågan är ju, tja, kanske inte helt klockrent ur den synpunkten.
Därtill är Ipred-lagen inte heller helt klockren ur integritetssynpunkt.
Kan vi snälla göra oss av med denna rättsosäkra privatisering av rättsväsendet?
Vad som är skrämmande med det hela är just det som Peter Westberg, professor i processrätt vid Lunds universitet, säger i artikeln:
– Den allmänna invändningen är att man inte vet vad som inte togs med i bevisningen. Var det all bevisning som fanns eller sorterades något obekvämt bort? Hur ska man kunna kontrollera det om man inte var med?
Det kanske inte framgår så tydligt i alla polisfilmer, men en åklagare har faktiskt som uppgift att beakta både det som talar för och det som talar emot att någon är skyldig till brott. Att rakt av köpa en målsägandes bevisning utan någon ytterligare utredning i frågan är ju, tja, kanske inte helt klockrent ur den synpunkten.
Därtill är Ipred-lagen inte heller helt klockren ur integritetssynpunkt.
Kan vi snälla göra oss av med denna rättsosäkra privatisering av rättsväsendet?
onsdag, januari 04, 2012
Är det här Vänsterpartiets framtid?
Två vänsterpartistiska partiledarkandidater, som bägge är för ett delat partiledarskap, skriver idag på DN debatt om vad de vill att Vänsterpartiet ska driva. Eftersom det är en ganska lång artikel som Sjöstedt och Andersson skrivit tänker jag inte bemöta allt. Jag orkar inte skriva så långt (eftersom det ofta tar mer utrymme att bemöta något än att bara plädera för) och ni orkar antagligen inte läsa. Därför tänkte jag att vi bara skulle kika lite snabbt på ett av förslagen: Att sänka den lagstadgade maximigränsen för ordinarie arbetstid från 40 till 37 timmar i första hand, och sedan till 35.
Det finns ju ett gäng invändningar att föra mot duons argumentation. Till att börja med kan man ju fråga sig om det verkligen är sådär jättesmart att börja leka med incitament till lägre produktion i en värld där skuldkrisen flåsar oss i nacken. Visst - Sverige har klarat sig väldigt bra, och vi har definitivt ökat produktiviteten sedan 1973, men betyder det att vi ska lägga ner det nu? Vad behöver vi egentligen, mer eller mindre värdeskapande och tillväxt? Personligen lutar jag åt mer. Tillväxt har (för att plocka bara några exempel) gjort att vi inte längre dör av förkylningar, att en mobil inte längre är stor som en portfölj och kostar tjugofem tusen kronor (observera att detta inte är en metafor, utan att det var läget på typ nittiotalet), att allt fler kan äta sig mätta och att vi faktiskt kan kommunicera med människor på helt andra kontinenter utan att det behöver dröja tre månader för meddelandet att komma fram.
De anmäler också svepande att förslaget "har en rad fördelar för den enskilde och för familjerna". Jaså? Som lägre lön och sämre ekonomisk utveckling i landet?
Ska man vara helt ärlig, va, så är ju inte problemet med svensk arbetsmarknad att vi inte har en lagstadgad maximigräns för ordinarie arbetstid på 35 timmar. Problemet är att lagstiftningen generellt sett är oerhört statisk och oflexibel.
Det är klart att man kan se fördelar med kortare arbetstid. Mer fritid, exempelvis. Men i grund och botten borde faktiskt individen själv få avgöra vad som är optimal arbetstid. Vissa kanske har världens underbaraste jobb och gärna arbetar i princip dygnet runt, medan andra har tunga arbeten som åtminstone inte borde utföras 40 timmar i veckan annat än under korta perioder. Är det då ens lämpligt att flytta frågan om maxtid från arbetsmarknadens parter till staten? Jag är faktiskt inte så säker på det.
Nej, det är klart att det inte är förbjudet att anställa någon för att jobba mer än 40 timmar per vecka - men eftersom allt utöver det räknas som övertid blir det definitivt dyrare än annars. Den övre gränsen har också blivit en sorts effektiv mall för alla att passa in i. 40 timmar är inte max, det är standard. Alla som in passar ryker tämligen snabbt. I ett mer flexibelt system (vilket kräver fler förändringar) hade fler standarder funnits, färre hade slagits ut och fler hade haft möjligheten att försörja sig själva. Idag har vi istället ett fyrkantigt, stelt system som ställer stora grupper långt utanför arbetsmarknaden.
Sjödstedt och Andersson; arbetsmarknaden behöver inte fler klåfingriga politiker. Den behöver bli omdanad för att passa ett modernt, flexibelt samhälle. Vår samhällsekonomi behöver inte färre arbetade timmar. Den behöver fler bidrag till utvecklingen.
Problem med att människor sliter ut sig på jobbet, fastnar i arbeten de inte trivs eller inte ens tar sig in bemöts bäst genom flexibilitiet, inte fortsatt stagnation.
Det finns ju ett gäng invändningar att föra mot duons argumentation. Till att börja med kan man ju fråga sig om det verkligen är sådär jättesmart att börja leka med incitament till lägre produktion i en värld där skuldkrisen flåsar oss i nacken. Visst - Sverige har klarat sig väldigt bra, och vi har definitivt ökat produktiviteten sedan 1973, men betyder det att vi ska lägga ner det nu? Vad behöver vi egentligen, mer eller mindre värdeskapande och tillväxt? Personligen lutar jag åt mer. Tillväxt har (för att plocka bara några exempel) gjort att vi inte längre dör av förkylningar, att en mobil inte längre är stor som en portfölj och kostar tjugofem tusen kronor (observera att detta inte är en metafor, utan att det var läget på typ nittiotalet), att allt fler kan äta sig mätta och att vi faktiskt kan kommunicera med människor på helt andra kontinenter utan att det behöver dröja tre månader för meddelandet att komma fram.
De anmäler också svepande att förslaget "har en rad fördelar för den enskilde och för familjerna". Jaså? Som lägre lön och sämre ekonomisk utveckling i landet?
Ska man vara helt ärlig, va, så är ju inte problemet med svensk arbetsmarknad att vi inte har en lagstadgad maximigräns för ordinarie arbetstid på 35 timmar. Problemet är att lagstiftningen generellt sett är oerhört statisk och oflexibel.
Det är klart att man kan se fördelar med kortare arbetstid. Mer fritid, exempelvis. Men i grund och botten borde faktiskt individen själv få avgöra vad som är optimal arbetstid. Vissa kanske har världens underbaraste jobb och gärna arbetar i princip dygnet runt, medan andra har tunga arbeten som åtminstone inte borde utföras 40 timmar i veckan annat än under korta perioder. Är det då ens lämpligt att flytta frågan om maxtid från arbetsmarknadens parter till staten? Jag är faktiskt inte så säker på det.
Nej, det är klart att det inte är förbjudet att anställa någon för att jobba mer än 40 timmar per vecka - men eftersom allt utöver det räknas som övertid blir det definitivt dyrare än annars. Den övre gränsen har också blivit en sorts effektiv mall för alla att passa in i. 40 timmar är inte max, det är standard. Alla som in passar ryker tämligen snabbt. I ett mer flexibelt system (vilket kräver fler förändringar) hade fler standarder funnits, färre hade slagits ut och fler hade haft möjligheten att försörja sig själva. Idag har vi istället ett fyrkantigt, stelt system som ställer stora grupper långt utanför arbetsmarknaden.
Sjödstedt och Andersson; arbetsmarknaden behöver inte fler klåfingriga politiker. Den behöver bli omdanad för att passa ett modernt, flexibelt samhälle. Vår samhällsekonomi behöver inte färre arbetade timmar. Den behöver fler bidrag till utvecklingen.
Problem med att människor sliter ut sig på jobbet, fastnar i arbeten de inte trivs eller inte ens tar sig in bemöts bäst genom flexibilitiet, inte fortsatt stagnation.
tisdag, januari 03, 2012
FRA-lagen är fel i grunden
Dagens bästa krönika stod Emanuel Karlsten för i DN. Temat? Hur Internet används för att befria folket från förtryck i diktaturer - och hur Internet utsätts för allt mer kontroll i redan demokratiska stater.
I Sverige har vi en FRA-lag som gör att staten bereder sig tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar gränsen - vilket den absoluta majoriteten av all trafik gör, även om den är inhemsk. I och med den senaste uppgörelsen är det inte längre bara är regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten som ska få beställa uppgifter från FRA. Säpo och Rikskrim ska läggas till listan.
Det förtjänar kritik. Det går emot den grundläggande uppgörelsen som gjordes 2008. Men jag vill höja ett varningens finger.
Det är nämligen inte så att FRA-lagen är acceptabel ens utan att Säpo och Rikskrim har tillgång. Problemet ligger i grund och botten i att vi har en massavlyssning av det svenska folket - man skulle kunna säga att samtliga medborgare betraktas som misstänkta. Konstant.
Ja, det är väl naturligt att den aktuella debatten fokuserar på den aktuella förändringen, men låt oss inte glömma att det är lagen i grunden det är fel på när vi kritiserar den nya uppgörelsen. Riv upp, gör om, gör rätt är fortfarande i allra högsta grad relevant.
(Läs också Mary som bedriver opposition i frågan inom Moderaterna.)
I Sverige har vi en FRA-lag som gör att staten bereder sig tillgång till all elektronisk kommunikation som passerar gränsen - vilket den absoluta majoriteten av all trafik gör, även om den är inhemsk. I och med den senaste uppgörelsen är det inte längre bara är regeringen, regeringskansliet och försvarsmakten som ska få beställa uppgifter från FRA. Säpo och Rikskrim ska läggas till listan.
Det förtjänar kritik. Det går emot den grundläggande uppgörelsen som gjordes 2008. Men jag vill höja ett varningens finger.
Det är nämligen inte så att FRA-lagen är acceptabel ens utan att Säpo och Rikskrim har tillgång. Problemet ligger i grund och botten i att vi har en massavlyssning av det svenska folket - man skulle kunna säga att samtliga medborgare betraktas som misstänkta. Konstant.
Ja, det är väl naturligt att den aktuella debatten fokuserar på den aktuella förändringen, men låt oss inte glömma att det är lagen i grunden det är fel på när vi kritiserar den nya uppgörelsen. Riv upp, gör om, gör rätt är fortfarande i allra högsta grad relevant.
(Läs också Mary som bedriver opposition i frågan inom Moderaterna.)
måndag, januari 02, 2012
Tobaksförbud?
Det utbröt någon slags "citera Hanna"-trend på fejjan idag. Grunden tycks ligga i att Aftonbladet plockat upp att Axfood kräver lagstiftning mot tobaksexponering i mataffärer.
Personligen tycker jag att det är lite obehagligt. Man gör inget själva, utan kräver att just politikerna ska göra något. Det är liksom nånannanism på en medveten nivå.
Nåja, citatet som florerat, och som i högsta grad är relevant kommer från min och Johannas gamla maktkampblogg och ser ut så här:
Det är en mänsklig rättighet att få ta riktigt korkade beslut. Det går inte att förbjuda idioti med mindre än att man förbjuder själva livet.
Något är bakvänt när vanligt folk inte anses kunna fatta ett eget beslut i frågan om de ska röka eller inte, men definitivt är förmögen att rösta på folk som ska besluta om det istället.
(Om det är lite pinsamt att upptäcka ett grammatiskt fel i det hela nu? Eh, ja. Sorry för det.)
---
Uppdatering: Här finns debattartikeln som ligger till grund för det hela. Inte världens roligaste läsning.
Personligen tycker jag att det är lite obehagligt. Man gör inget själva, utan kräver att just politikerna ska göra något. Det är liksom nånannanism på en medveten nivå.
Nåja, citatet som florerat, och som i högsta grad är relevant kommer från min och Johannas gamla maktkampblogg och ser ut så här:
Det är en mänsklig rättighet att få ta riktigt korkade beslut. Det går inte att förbjuda idioti med mindre än att man förbjuder själva livet.
Något är bakvänt när vanligt folk inte anses kunna fatta ett eget beslut i frågan om de ska röka eller inte, men definitivt är förmögen att rösta på folk som ska besluta om det istället.
(Om det är lite pinsamt att upptäcka ett grammatiskt fel i det hela nu? Eh, ja. Sorry för det.)
---
Uppdatering: Här finns debattartikeln som ligger till grund för det hela. Inte världens roligaste läsning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
