Jo, stäng dörren!

I lördags skrev bl.a. Centerkvinnornas ordförande Gunilla Hjelm på DN Debatt om 10 åtgärder som inte är kvotering som ändå kan leda till fler kvinnor i bolagsstyrelserna. (Jag kan ju personligen tänka mig att punkterna 8 och 10 skulle kunna vara behjälpliga för jämställdhet i allmänhet, men tydligen är det bolagsstyrelserna som är det viktiga i den här världen.)

Debattaren får nu kritik av tre centerpartistiska partistyrelseledamöter. Majoriteten av deras text går ut på att den de kritiserar "en nästan föraktfull inställning till tillverkningsindustrin som framskymtar i artikeln" - för "jämställdheten ökar inte automatiskt för att redan kvinnodominerade branscher blir ännu mer kvinnodominerade". Det går ju ganska lätt att avfärda. Poängen med att göra det lättare med att vara företagare inom exempelvis hälso- och sjukvården är ju inte att man vill göra den mer kvinnodominerad (hur skulle dessa åtgärder ens kunna leda till något sådant?), utan att de som jobbar i dessa sektorer, vilka ofta råkar vara kvinnor, också ska ha möjligheten att tjäna pengar på det de är bra på, precis som folk inom tillverkningsindustrin gör. Någon föraktfull inställning har jag inte lyckats identifiera, däremot möjligen insikt om hur verkligheten ser ut.

Det intressanta är dock slutklämmen (som också får bli rubrik till artikel, jajemän) - "det är onödigt att helt stänga dörren till en sådan åtgärd [kvotering] och därmed överlåta åt Moderaterna att driva frågan själva i Alliansregeringen".

Smaka på det. Vi ska inte sluta driva ett förslag för då kan någon annan driva det, och, underförstått, plocka poäng på det.

Nu råkar dock kvotering vara ett urbota dumt förslag. Det handlar om att systematiskt ta hänsyn till kön för att göra kön irrelevant. Det är dessutom fascinerande med all denna fokus på just börsbolagsstyrelser. Är det verkligen där den stora jämställdhetsfighten tas? Är det den minimala samhällsarenan som verkligen måste vara 50/50? Nej, knappast. Det vore oerhört mycket mer intressant om jämställdhetsdebatten kunde fokusera på möjligheterna att bygga sig själv en trygg ekonomi, hur utbildningsväsendet måste reformeras för att bättre passa individen och göra att alla kan nå sin fulla potential och vad man kan göra som människa, i civilsamhället, för att skapa större jämställdhet. För mig som liberal är poängen med jämställdhet att irrelevanta parametrar som kön inte ska läggas till grund för min förmåga att exempelvis räkna matte eller skriva debattartiklar. Hur når vi dit? Ja, i alla fall aldrig genom att göra könet avgörande.

Annie markera också tydligt kring Centerpartiets åsikt i frågan. Ingen kvotering tack. (Hur skulle vi förresten hantera det faktum att partiets VU är kraftigt kvinnodominerat om vi skulle vara för kvotering? Jag vill inte tänka tanken...)