Få kan ha missat att jag helst ser att människor får göra precis som de vill, så länge de inte tvingar någon annan. Det är i mina ögon en bra princip, och den gör det vanligen lätt för mig att ta ställning i olika frågor.
Kärnkraften är dock inte en sådan fråga. Den innehåller dimensioner som gör det svårt att avgöra i vilken utsträckning folk faktiskt ska få smälla upp reaktorer.
Det är dock inte anledningen till att jag ställer mig en smula skeptisk till Alliansens överrenskommelse. Att vissa jublar har jag full förståelse för - vissa godbitar om förnybar energi finns ju med, men det är just kärnkraftsfrågan som har sprängkraft här.
Precis som Bloggen Bent anser jag att det blir lite bakvänt när partiledningen kör över stämmobeslut. Att göra det två gånger på mindre än ett år i viktiga frågor är dessutom rent otaktiskt.
Centerns väljare - och medlemmar - kan lite förenklat sammanfattas till FRA-motståndare, som inte har så mycket emot kärnkraft, och kärnkraftsmotståndare, som inte har så mycket emot FRA-lagen. Heeeelt smart är det kanske inte att göra sig ovän med båda parter genom att köra över dem och stämmobesluten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Centern säljer än en gång ut en av de kärnfrågor man faktiskt gick till val på (FRA har du ju redan tagit upp).
Jag har väldigt svårt att se hur Centern ska kunna locka till sig några nya väljare genom att alienera sig ännu mer gentemot en stor grupp av sina kärnväljare.
Risken för det motsatta är dock uppenbar. Den här kapitulationen (för det är det)i ännu en kärnfråga för Centern kan vara spiken i kistan för 4% spärren.
Genomgripande teknikskifte nu och 150 år sedan; en allegori.
För 150 år sedan skedde ett genomgripande teknikskifte i Europa och Amerika
Kommunikationerna förbättrades radikalt då järnvägarna började byggas. Järnvägsbyggandet medförde ett kraftigt uppsving för industrin.
I Sverige hade man lagt ner det mesta av sina resurser på att bygga kanaler, främst Göta Kanal. Man insåg att man måste bygga järnvägar men hur skulle man få fram pengar och i vilken takt skulle utbyggnad ske?
Nu var statsmakterna framsynta: Man tog upp stora lån utomlands, tog in utländsk kompetens och startade ett bolag; sedermera SJ för att genomföra en snabb utbyggnad av stambanorna. Detta medförde en snabb utbyggnad av industrin och grunden las till företag som ABB, Eriksson, SKF m fl.
Man kan säga att den snabba utbyggnaden av järnvägarna lade grunden till Sveriges välstånd.
Tänk, om man hade resonerat på följande sätt:
Kanalbolaget är vana att hantera infrastrukturprojekt. Därför skall de få sköta det här. Vilket de fick. De var naturligtvis inte särskilt intresserade av järnvägar men kände sig tvungna att försöka. Därför byggde man en järnvägsstump med spårvidd som skilde sig från övriga Europa samt ett stort och oformligt tågsätt. Någon utländsk kompetens ansågs man ej behöva. Naturligtvis blev bygget ett fiasko och kanalbolaget kunde då hävda att järnvägar var olönsamma och dessutom tog ju ett sådant tågsätt mycket mindre folk och gods än en båt.
Så gick en 20 – 25 år och plötsligt upptäckte folk att järnvägar byggdes överallt i Europa och att de medförde teknikutveckling och förbättrad levnadsstandard. Vissa politiker såsom Lundbjörk menade dock att järnvägarna hade alldeles för dålig kapacitet utan förordade flera och större kanaler. Även största tidningen ND som tidigare hade hävdat att järnvägar var bra stödde nu kanalutbyggnaden. Även industrin som ju mest arbetat med kanaler och båtar hade en nästan religiös tro på kanalerna. Men vanligt folk insåg mycket snart att det var järnvägar som gällde och i samarbete med kreativa entreprenörer satsade man stora pengar och fick igång järnvägsbyggandet. Naturligtvis blev man efter i den industriella utvecklingen.
För 25 år sedan hade vi en folkomröstning om kärnkraft. Det fanns tre alternativ: alla föreslog nedläggning av kärnkraften men med varierande tid för nedläggning. Det blev en förkrossande majoritet för nedläggning i den takt de blev gamla.
Politikerna och även industrin hade nu ett enormt folkligt mandat att satsa enorma resurser på forskning på alternativ energiteknik.
Men vad gör man: politikerna och det gamla konservativa industriidkarna hade en nästan religiös tro på kärnkraften. Man ger Vattenfall i uppdrag att bygga en prototyp till vindkraftverk. Vattenfall, som med sin vattenkraft, som de i stort sett får gratis, och med sin religiösa tro på kärnkraften är naturligtvis inte ett dugg intresserade av vindkraft. Man bygger därför en stor otymplig vindsnurra som naturligtvis blev ett fiasko och raskt avfärdade vindkraften som orealistisk. Man satt belåtna med sina vatten- och kärnkraftverk och väntade på elbrist så man kunde bygga nya kärnkraftverk.
Åren gick och det hände saker i omgivningen. Folk som reste i Europa och Amerika upptäckte att för varje år som gick ökade antalet vindsnurror. Det här var ju fel; Vattenfall och andra förståsigpåare har ju sagt att vindkraft var orealistiskt. Under tiden byggdes det upp stora industrier i bl a Danmark och Tyskland som levererade material och kunskap till vindkraftverken.
Norge, som kan tyckas ha övernog med energi med sin olja och sin vattenkraft, satsade i stället på utveckling av utvinning av elektricitet ur solceller. Företaget REK som arbetar med denna teknik blev övertecknat flerfaldigt när det börsintroducerades.
Nu står politiker och industrifolk i Sverige handfallna med en omodern industri medan tusentals svenskar investerar miljonsummor i vindkraften bl a för att slippa Vattenfalls och Co kartellpriser på elektricitet.
Industrin varslar tusentals människor. Bara SKF behöver inte varsla i Sverige. Varför? Därför att de levererar kullager till Vindkraftsindustrin.
Var finns utvecklingen av solceller, batterier, pluginbilar mm? Basindustrin klagar på elpriserna. Så hade man nästan gratis el från sina vattenkraftverk, som man sålde till EON och FORTUM.
Vad gör då politikerna? Jo, Björklund och Hägglund har kommit på den ljusa iden att kärnkraften skall byggas ut! Skall man bilda ett kärnkraftsbolag och be allmänheten och industrin teckna aktier. Efter 15 – 20 år med enorma investeringar kan man äntligen producera el. Tror man att någon privatperson eller ens industrin skulle köpa aktier i detta bolag. Nej, planekonomi skall det vara. Svenska Folkets pengar i Vattenfall skall spenderas på denna gamla teknik. DN kan ju även satsa pengar med sin kraftfulla propaganda för kärnkraften. DN har nu lämnat demokratins väg och inför inget mot kärnkraft eller växthuseffekt. Det känns långt ifrån Olof L.
Tänk om politikerna med hela folkets mandat efter folkomröstningen hade satsat seriöst på ny teknik och satsat på nya bolag med visionärt industrifolk.
Då hade vi idag varit världsledande rörande vindkraft, solceller, vågkraft och elbilar.
Vi hade kunnat möta lågkonjukturen med tillförsikt och välfyllda orderböcker.
Lågkonjukturen kommer att slå stora delar av svensk industri. Ur spillrorna av denna kan en ny konjuktur växa i samband med teknikskifte. Efter järnvägarna, bilarna och datorerna kommer nu energi- och miljöindustrin.
Är då allt försent? Nej men vi måste skynda oss. Den stora boven i sammanhanget är Vattenfall. Varför satsar man på kolkraft i Tyskland. Sverige har ju inget kol. Visserligen finns det en gammal studie från slutet av 70-talet som visar att man var tvungen bygga en massa kolkraftverk för att ersätta kärnkraften. Men den ligger förhoppningsvis och samlar damm i någon byrålåda. Det borde även Vattenfalls ledning göra.
Varför måste man reparera kärnkraftverken så fort elpriset sjunker? Förmodligen för att de ej är lönsamma då.
Samtidigt tjänar man enorma pengar på vattenkraften, där kostnaderna är mycket små. Förmodligen subventionerar man tidvis kärnkraften.
Vad göra: Dela Vattenfall i tre separata bolag:
• Kolkraftverken i ett. Samla de konservativa krafterna här och ge dem i uppdrag att under en 5-årsperiod sälja till bästa pris.
• Kärnkraftverken i ett. Kärnkraften har ännu inte visat att den kan stå på egna ben. Kärnkraftverken skall inte sponsras genom att kostnaden för lagring och slutförvar tas genom forskningsanslag eller att man inte betalar försäkringspremier för risk. Här skall det duktigaste kärnkraftsfolket finnas, som kan sköta anläggningarna på bästa sätt. Anläggningarna tas ur drift ungefär som för en bil men med extra tanke på säkerheten; när reparationerna blir för stora läggs de ner. Redan har miljarder lagts ned på reparationer.
Man skall givetvis få bygga nya kärnkraftverk men inte av Svenssons pengar utan med självfinansiering och t ex basindustrins pengar.
Nu ökar konkurrens även mellan energislagen.
• Vattenkraften i ett. De enorma överskotten skall investeras i ny teknik; solceller, pluginelbilar, vågkraft och vindkraft. Det skall både vara färdiga bolag ,som norska REC eller utvecklingsbolag. Man skall akta sig för starta något i egen regi.
Här samlas förutom duktigt vattenkraftsfolk, mer kreativa och visionära som folk från Kinneviksgruppen eller IKEA. Ordföranden lämpligen P G Gyllenhammar. Dessutom naturligtvis experter på den nya tekniken.
Nu kommer även andra att vakna till och följa den inslagna vägen.
På så sätt kan vi så småningom med tillförsikt kravla oss ur askan med en ny industristruktur.
Stockholm 2009 – 02 – 02
Per Lennart Svensson
Hej på er!
Skönt att höra att det finns fler kärnkraftsmotståndare och att inte alla jublar över dagens energiuppgörelse. Visst är det bra av Maud, Andreas mfl har lyckats med att få till stora satsningar på förnyelsebara energikällor, men vi kan inte fortsätta i 30 år till och säga "Det är orealistiskt att stänga av kärnkraftsreaktorerna. Vi klarar oss inte utan kärnkraftsenergin". Vi måste börja avvecklingen nu! Vi måste tänka längre - hur effektiv är kärnkraften egentligen ? (när jag gjorde studiebesök på barsebäck i början av 90-talet var det´som "gick ut i ledningar som ström" ca 35%.) Och det är fortfarande så att reaktorerna behöver uran, eller??? Vem vill bo nära uranbrytningen? Ska vi bryta uran i Sverige eller ska vi köpa det från andra länder? Är det klimatsmart? Och det viktigaste av allt som inte har diskuterats alls i debatten - vem tar hand om kärnkraftsavfallet? Det förs heller ingen diskussion om kopplingen till kärnvapenmaterial.
Maud och ANdreas mfl. ska ha all credit för satsningarna på de alternativa energikällorna i energiuppgörelsen. Men jag tycker det skett på ett odemokratiskt sätt. Imorgon 6/2 börjar Centerns kommundagar i Visby. Jag tycker att man kunde ha väntat med en avstämning tills kommundagarna och sedan skulle man tagit beslut på partistämman i vår. Som tidigare bloggare sagt är detta inte första gången partiledningen går emot stämmobeslut. Vi är en folkrörelse och ska så vara. Vid viktiga idelogiska beslut så bör stämman besluta i frågan - inte partiledning med riksdagsgrupp. Om det är brådskande så får man utlysa en extrastämma.
Förresten - angående att vara klimatsmart så borde Centern INTE chartra ett flyg (som man gjort nu under kommundagarna)till sina stämmor/konferenser utan försökta få till stånd ett mer klimatsmart alternativ.
Jag är en grön själ och jag vill fortsätta arbeta politiskt för Centerpartiet men då får partiledning och riksdagsgruppen hyfsa till sig.
Carina Andersson
c-politiker, Lilla Edet
Den individuella friheten att ta risker för egen del (t ex att röka tobak en regnig dag i skogen) bör försvaras av denna principfasta bloggare Hanna Wagenius, eller hur? Och jag kan nog sympatisera med den friheten. Men den individuella friheten att ta risker Å ANDRAS VÄGNAR borde inte försvaras av en liberal. Friheten att smälla upp ett kärnkraftverk utsätter mig och kommande släktled för risker som jag inte valt. En byggare av kärnkraft tar risker å andras vägnar. Oliberalt, skulle jag tycka.
"En byggare av kärnkraft tar risker å andras vägnar. Oliberalt, skulle jag tycka."
Det är knappast mer liberalt att satsa på kolkraft eller andra energikällor som långsamt smutsar ner och släpper ut stora mängder koldioxid ...
Hej, Anonym. Att smälla upp kolkraftverk är givetvis att ta risker å andras vägnar. Vem har påstått något annat? Och att det är likadant med kärnkraftverk tycks vi också vara eniga om. Så vad är din poäng?
Regeringens energi- och klimatöverenskommelse har dominerat mediabilden de senaste dagarna. Satsningar på förnyelsebara energislag, men också en acceptans för att kärnkraften kommer att vara en del av vår energimix under en överskådlig framtid. Jag är nöjd med den kompromiss som gjordes, men ödmjuk inför det faktum att alla centerpartister inte fullt ut kände att de var med på båten. Därför kommer jag, och mina kollegor i riksdagsgrupp och partistyrelse, nu att resa runt i landet för att stöta och blöta argumenten och svara på de frågor som människor har.
En kompromiss är ett givande och ett tagande. Att vara fyra partier i en koalition som leder landet innebär ett givande och tagande, men Alliansens utgångspunkt är att alla ska vinna på samarbetet och att alla ska bidra. Leder du ett parti, ett företag eller en organisation är du utsedd till att fatta beslut. Du har fått förtroendet och förväntas att ta det ansvaret. Det är också utifrån de beslut du fattar och de ställningstaganden du gör som ditt ledarskap kommer att utvärderas.
När Maud Olofsson fick riksdagsgruppens mandat att förhandla vidare med Allianspartierna var vi väl medvetna om att vi inte skulle bli nöjda till hundra procent. Men överenskommelsen andas centerpolitik till 95 procent, och vi var tvungna att respektera de andra tre partiernas syn på nya reaktorer om vi skulle få igenom hela satsningen på de förnybara energislagen.
Självklart hade vi inte gett mandatet om vi inte trodde att centerpartister ute i landet skulle kunna vara stolta över innehållet. Vi gillar inte kärnkraften, det är en gammalmodig och farlig energikälla – men vi kan leva med att det finns kvar under överskådlig tid – som ett av tre ben i den totala energimixen.
Hultin menar att innehållet inte är det vikiga här. Jag menar att det är det centrala. Att partiledaren fick mandatet att förhandla vidare är såklart beroende av kompromissens innehåll. Därför ska vi prata om innehållet när vi också pratar om formen för hur överenskommelsen kom till.
Självklart hade det ha varit önskvärt om vi kunnat förankra så mycket som möjligt innan. Men ibland överensstämmer inte vad man vill göra med vad som faktiskt är en framkomlig och möjlig väg. Då handlar det om att ta på sig ledartröjan och inse att man som ledare inte alltid kan fatta beslut efter att ha frågat alla om lov. Så är inte fallet vid köksbordet hemma, så är inte fallet i kommunpolitiken eller för ett parti i regeringsställning.
Vår ambition med energi- och klimatöverenskommelsen var att göra det som är bra för Sverige, för miljön, för jobben och för konkurrenskraften. Att det finns upprivna känslor är något fullt förståeligt, men förhoppningsvis kan vi vara stolta över att den gyllene porten mot det förnybara nu öppnats på riktigt.
Claes Västerteg (C) riksdagsledamot
Skicka en kommentar