I fredags körde ÖstersundsPosten en ledare som anklagade Centerpartiet för att bli allt mer nyliberalt och som konsekvens vinna allt mindre stöd i opinionen. Den har fått svar i tidningen av både Emil Källström, riksdagsledamot från Västernorrland, och mig.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt hur lätt centersympatisörer svalt Socialdemokratisk propaganda om att Centerpartiet skulle ha övergett landsbygden. (Det är också magstark kritik att komma med när man är ett parti som liksom gett folk bidrag för att flytta till stan.) Jag vet inte varför det är så. Jag vet bara att det är förbannat fel och att det är en kamp om fakta som behöver föras varje dag.
Istället för att diskutera det så ger sig dock ledarsidan in i något slags resonemang om att Källströms svar försöker kväsa en inre debatt. (Samma länk som ovan.) Det är lustigt, för man kan ju tycka att det lika mycket är ett sätt att säga att vissa budskap inte får föras fram som Källströms påpekande om att fredagens ledare påminde mycket om S-kritik.
Jag tycker också att sättet man insinuerar att C är nyliberala (OBS: det är C alltså INTE) och att man därför fallit i opinionen som problematiskt. Väljarna har nämligen inte den uppfattningen. Tvärt om är det fortfarande avsaknaden av uppfattning om vad partiet står för som ligger bakom opinionssiffrorna. (Däremot ökade man i valen 2002 och 2006 när man hade en tydlig ideologisk ton.) Får jag gissa varför man tycker att vi är otydliga? Tja, även om hela skulden verkligen inte återfinns där så tror jag att åtminstone en del beror på den tid och kraft som medlemmarna behöver lägga på den här typen av debatter. Centerpartiet är nyliberalt. Nej, det är inte nyliberalt, det är Åsanissemarxistiskt! Nej, det är inte Åsanissemarxistiskt, det är... och så vidare i all oändlighet.
Därför ser jag väldigt mycket fram emot att partiet tar ett nytt idéprogram i vår. Då finns i alla fall ett aktuellt, ideologiskt dokument att hänvisa till och utgå ifrån.
Och det säger jag verkligen inte för att kväsa debatten. Jag bara önskar att den kunde handla om vad Centerpartiet borde stå för och inte bestå i att man försöker klistra etiketter i nyllet på varandra.
Dessutom tycker jag att det är extra synd att just ÖP körde den där ledaren, eftersom det trots allt brukar vara en väldigt vettig och välinformerad ledarsida.
onsdag, december 12, 2012
onsdag, november 28, 2012
Damn you if you do...
Idag kör Expressen en nyhet på Lärarnas tidnings granskning av vilka betyg ministrarna och andra toppolitiker hade i gymnasiet, kombinerat med en analys av statsvetaren Jenny Madestam. Hon menar att Annie Lööfs toppbetyg kan vändas emot henne medan Anders Borgs etta i matte kan vara en tillgång.
Fantastiskt.
Visst kan det vara så att "[v]äljarna undrar vad hon gjort annat än att sitta med näsan i böckerna" och får svårt att identifiera sig med henne, men det är ju inte direkt upplyftande att det skulle kunna vara korrekt heller. För mig är det obegripligt att man skulle prioritera möjligheten att identifiera sig med en politiker före hens kompetens och åsikter. Det är ju något som är väldigt fel om man röstar på någon i ett val utifrån hur lik man är personen och inte hur lika åsikter man har.
Dessutom är det lite lustigt att det verkar lättare för folk att i så fall identifiera sig med "fick etta i matte och tog revansch genom att bli finansminister" än "jobbade hårt under gymnasiet". Kan det vara så att måttstockarna inte är desamma för Lööf och Borg av någon helt irrelevant anledning kanske..?
Fantastiskt.
Visst kan det vara så att "[v]äljarna undrar vad hon gjort annat än att sitta med näsan i böckerna" och får svårt att identifiera sig med henne, men det är ju inte direkt upplyftande att det skulle kunna vara korrekt heller. För mig är det obegripligt att man skulle prioritera möjligheten att identifiera sig med en politiker före hens kompetens och åsikter. Det är ju något som är väldigt fel om man röstar på någon i ett val utifrån hur lik man är personen och inte hur lika åsikter man har.
Dessutom är det lite lustigt att det verkar lättare för folk att i så fall identifiera sig med "fick etta i matte och tog revansch genom att bli finansminister" än "jobbade hårt under gymnasiet". Kan det vara så att måttstockarna inte är desamma för Lööf och Borg av någon helt irrelevant anledning kanske..?
tisdag, november 27, 2012
Vad jag tror att Erik Bengtzboe menar
Igår
skrev Moderata Ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe på DN
Debatt. Sedan dess har den varit föremål för rätt intensiv
diskussion, kanske framförallt på twitter.
Det är inte så konstigt egentligen, för den är tyvärr inte utmärkt skriven - men jag har ändå läst den tre gånger nu och tänker att det kan vara värt att försöka stolpa upp vad jag tror att det är Bengtzboe försöker säga. Man skulle kunna säga att om jag hade skrivit den här artikeln så hade den sett ut ungefär så här:
"Begreppet ‘borgerligheten’ har länge varit ett relevant samlingsnamn för konservativa, liberala och mellanliggande politiska strömningar i Sverige. Man har varit en enad front mot den socialistiska politik som allt för ofta och länge styrt vårt land. I valet 2014 kommer vi dock att ha en generation av förstagångsväljare som knappt minns det socialdemokratiska styret. Vi måste se till att vi inte stöter bort denna generation genom att använda förlegade uttryck som har en helt annan innebörd för oss som är unga idag än vad de betyder för vår föräldrageneration.
För den som är ung dag betyder borgerlig inte liberal eller konservativ. Faktum är att ordet är mindre förknippat med politik än vad det är med livsstil. För oss beskriver det snarare en identitet förknippad med kristallkronor, pärlhalsband och sjurättersmiddagar än en motståndsrörelse till socialismen. Det är därför inte konstigt att färre unga också identifierar sig med uttrycket - man upplever inte att ens vardag utspelar sig i någon sorts borgerlig livsstil, och man drömmer inte om att den ska göra det heller.
Unga idag saknar för den sakens skull inte koll på ideologierna. Vi är väl insatta i vad de liberala och konservativa idéerna har för grund, och att det är de som har lösningarna på de problem som vi möter i vardagen idag. Risken med att lägga allt för stor tonvikt vid att kalla oss för borgerliga är densamma som Socialdemokraterna har när de bara kallar sig arbetarparti och glömmer att begrepp förändras. Vi fastnar i gamla hjulspår, gamla strider och väljarna kommer att straffa oss för det. Vi behöver en politik för framtiden som bygger på liberala och konservativa idéer - inte en politik som är så rädd för framtiden att den inte vågar genomföra de reformer som är nödvändiga. Ska vi kommunicera att vi har en modern och framtidsinriktad politik kan vi heller inte använda oss av ord som förknippas med bakåtsträvande.
Det är därför dags för Nya Moderaterna att våga fortsätta sin förnyelse och överge etiketten borgerlig. Vi är ett parti som vilar på liberala och konservativa idéer, och vi ska prata om vilka lösningar vi har på vardagsproblem - inte alienera unga människor."
Sen kan man självklart ha synpunkter på de åsikter som Bengtzboe framför. Adam Cwejman, exempelvis, anför att det kanske vore klokare att ägna sig åt att säga något om vilka lösningar som liberala och konservativa idéer erbjuder de samhällsproblem vi ser idag. Johannes Forssberg kritiserar, förutom språket, ambivalensen mellan liberalism och konservatism och bristen på verkligt politiskt innehåll. Jag håller helt med bägge två om att det vore bättre att diskutera faktiskt politik, och dessutom gärna vilket utbyte liberalism och konservatism verkligen har av varandra - och vilket de ska ha i framtiden. Jag har dock svårt att se Bengtzboes artikel som ologisk. Om jag har tolkat hans budskap rätt så framstår snarare syftet som glasklart och, för Moderaternas del, klokt rent taktiskt.
Moderaterna aspirerar nämligen nu för tiden på tydlig mittenposition i svensk politik. En väldigt viktig uppgift för ett sådant parti blir självklart att inte alienera väljare. Tror man att unga väljare har svårt att se poängen med ordet borgerlighet, och kanske till och med drivs bort av det, så är den här debattaren inte konstigare än Schlingmanns beryktade klädkodsutskick. Det syftar till att göra Moderaterna mer vardagsnära och lättare att identifiera sig med, och tja, ärligt talat, medan Kristdemokraterna säkerligen skulle förlora stort på att sluta kalla sig borgerliga så kan det utan tvekan vara ett gott råd som Bengtzboe ger sitt parti.
Det som däremot är obegripligt är forumet och antalet tecken han behöver för att (försöka) förklara det. Kan det vara så att medlemmarna i Moderaterna slutat läsa nyhetsbreven? Eller försöker Bengtzboe bara positionera sig som en ny Schlingmann?
Det är inte så konstigt egentligen, för den är tyvärr inte utmärkt skriven - men jag har ändå läst den tre gånger nu och tänker att det kan vara värt att försöka stolpa upp vad jag tror att det är Bengtzboe försöker säga. Man skulle kunna säga att om jag hade skrivit den här artikeln så hade den sett ut ungefär så här:
"Begreppet ‘borgerligheten’ har länge varit ett relevant samlingsnamn för konservativa, liberala och mellanliggande politiska strömningar i Sverige. Man har varit en enad front mot den socialistiska politik som allt för ofta och länge styrt vårt land. I valet 2014 kommer vi dock att ha en generation av förstagångsväljare som knappt minns det socialdemokratiska styret. Vi måste se till att vi inte stöter bort denna generation genom att använda förlegade uttryck som har en helt annan innebörd för oss som är unga idag än vad de betyder för vår föräldrageneration.
För den som är ung dag betyder borgerlig inte liberal eller konservativ. Faktum är att ordet är mindre förknippat med politik än vad det är med livsstil. För oss beskriver det snarare en identitet förknippad med kristallkronor, pärlhalsband och sjurättersmiddagar än en motståndsrörelse till socialismen. Det är därför inte konstigt att färre unga också identifierar sig med uttrycket - man upplever inte att ens vardag utspelar sig i någon sorts borgerlig livsstil, och man drömmer inte om att den ska göra det heller.
Unga idag saknar för den sakens skull inte koll på ideologierna. Vi är väl insatta i vad de liberala och konservativa idéerna har för grund, och att det är de som har lösningarna på de problem som vi möter i vardagen idag. Risken med att lägga allt för stor tonvikt vid att kalla oss för borgerliga är densamma som Socialdemokraterna har när de bara kallar sig arbetarparti och glömmer att begrepp förändras. Vi fastnar i gamla hjulspår, gamla strider och väljarna kommer att straffa oss för det. Vi behöver en politik för framtiden som bygger på liberala och konservativa idéer - inte en politik som är så rädd för framtiden att den inte vågar genomföra de reformer som är nödvändiga. Ska vi kommunicera att vi har en modern och framtidsinriktad politik kan vi heller inte använda oss av ord som förknippas med bakåtsträvande.
Det är därför dags för Nya Moderaterna att våga fortsätta sin förnyelse och överge etiketten borgerlig. Vi är ett parti som vilar på liberala och konservativa idéer, och vi ska prata om vilka lösningar vi har på vardagsproblem - inte alienera unga människor."
Sen kan man självklart ha synpunkter på de åsikter som Bengtzboe framför. Adam Cwejman, exempelvis, anför att det kanske vore klokare att ägna sig åt att säga något om vilka lösningar som liberala och konservativa idéer erbjuder de samhällsproblem vi ser idag. Johannes Forssberg kritiserar, förutom språket, ambivalensen mellan liberalism och konservatism och bristen på verkligt politiskt innehåll. Jag håller helt med bägge två om att det vore bättre att diskutera faktiskt politik, och dessutom gärna vilket utbyte liberalism och konservatism verkligen har av varandra - och vilket de ska ha i framtiden. Jag har dock svårt att se Bengtzboes artikel som ologisk. Om jag har tolkat hans budskap rätt så framstår snarare syftet som glasklart och, för Moderaternas del, klokt rent taktiskt.
Moderaterna aspirerar nämligen nu för tiden på tydlig mittenposition i svensk politik. En väldigt viktig uppgift för ett sådant parti blir självklart att inte alienera väljare. Tror man att unga väljare har svårt att se poängen med ordet borgerlighet, och kanske till och med drivs bort av det, så är den här debattaren inte konstigare än Schlingmanns beryktade klädkodsutskick. Det syftar till att göra Moderaterna mer vardagsnära och lättare att identifiera sig med, och tja, ärligt talat, medan Kristdemokraterna säkerligen skulle förlora stort på att sluta kalla sig borgerliga så kan det utan tvekan vara ett gott råd som Bengtzboe ger sitt parti.
Det som däremot är obegripligt är forumet och antalet tecken han behöver för att (försöka) förklara det. Kan det vara så att medlemmarna i Moderaterna slutat läsa nyhetsbreven? Eller försöker Bengtzboe bara positionera sig som en ny Schlingmann?
onsdag, oktober 31, 2012
Andra åtgärder för billigare körkort
Igår skrev Anton Abele, riksdagsledamot M, en debattartikel hos Aftonbladet med det sympatiska förslaget att det borde bli billigare att ta körkort. Faktiskt en riktigt bra idé - det är väldigt viktigt för unga att ha råd med just detta, inte minst, som han skriver, för att det ofta krävs för att man ska få ett arbete.
Däremot kan man ju vara oense om hur man ska gå till väga för att nå dit. Körkortet har ju blivit otroligt mycket dyrare under den senaste tiden - och två av anledningarna tar Abele själv upp i debattartikeln: Riskettan och obligatorisk handledarutbildning.
Medan Abele föreslår att riskettan ska ingå i gymnasieutbildningen och att handledarutbildningen ska subventioneras har jag personligen ett lite, lite radikalare förslag. Lägg ner.
Jag har själv suttit igenom riskettan. Den går ut på att man betalar (för några år sedan) 800 spänn för att få förklarat för sig att man inte ska köra när man har druckit eller är trött. Abele påstår att den haft goda effekter på riskmedvetenheten - utvärderingen visar dock att den ökade medvetenheten inte avspeglat sig i mer trafiksäkra intentioner. Man fann exempelvis att fler avsåg köra för fort och köra när de var trötta. Utvärderingen bygger också på vad deltagarna angett - inte någon statistik på hur de faktiskt beter sig. Man kan ju gissa att detta är svårt att ta fram, men helt ärligt tycker jag att det är tveksamt om den här förändringen verkligen har visat sig vara till det bättre.
Vad gäller handledarutbildningen har jag lite svårt att ens hitta en utvärdering, men jag kan meddela att detta obligatoriska moment gjorde det dyrare för mina bröder än för mig att ta körkort. Vad som däremot är tveksamt är om mamma eller pappa var ett dugg bättre som handledare efter utbildningen. (Själv började jag övningsköra med min faster Anki - det var guld värt, och innan utbildningens tid.) För den som bor i lite mer glesbefolkad bygd (typ Härjedalen) kan jag också meddela att arrangemanget snor rätt mycket mer än bara tre timmar av ens tid också.
Men det är klart, risken för att riksdagen tar bort någon form av reglering utan att ersätta den med en ny är väl även under en borgerlig regering minimal.
Däremot kan man ju vara oense om hur man ska gå till väga för att nå dit. Körkortet har ju blivit otroligt mycket dyrare under den senaste tiden - och två av anledningarna tar Abele själv upp i debattartikeln: Riskettan och obligatorisk handledarutbildning.
Medan Abele föreslår att riskettan ska ingå i gymnasieutbildningen och att handledarutbildningen ska subventioneras har jag personligen ett lite, lite radikalare förslag. Lägg ner.
Jag har själv suttit igenom riskettan. Den går ut på att man betalar (för några år sedan) 800 spänn för att få förklarat för sig att man inte ska köra när man har druckit eller är trött. Abele påstår att den haft goda effekter på riskmedvetenheten - utvärderingen visar dock att den ökade medvetenheten inte avspeglat sig i mer trafiksäkra intentioner. Man fann exempelvis att fler avsåg köra för fort och köra när de var trötta. Utvärderingen bygger också på vad deltagarna angett - inte någon statistik på hur de faktiskt beter sig. Man kan ju gissa att detta är svårt att ta fram, men helt ärligt tycker jag att det är tveksamt om den här förändringen verkligen har visat sig vara till det bättre.
Vad gäller handledarutbildningen har jag lite svårt att ens hitta en utvärdering, men jag kan meddela att detta obligatoriska moment gjorde det dyrare för mina bröder än för mig att ta körkort. Vad som däremot är tveksamt är om mamma eller pappa var ett dugg bättre som handledare efter utbildningen. (Själv började jag övningsköra med min faster Anki - det var guld värt, och innan utbildningens tid.) För den som bor i lite mer glesbefolkad bygd (typ Härjedalen) kan jag också meddela att arrangemanget snor rätt mycket mer än bara tre timmar av ens tid också.
Men det är klart, risken för att riksdagen tar bort någon form av reglering utan att ersätta den med en ny är väl även under en borgerlig regering minimal.
måndag, oktober 22, 2012
Kris i befolkningsdebatten?
Idag på SvD Brännpunkt skriver Lars A Boisen och Karl-Erik Norrman att jordens befolkning måste begränsas. Enligt dem är det ohållbart att "vi under Nelson Mandelas levnad vuxit från knappt 2 till drygt 7 miljarder världsmedborgare."
Förutom att själva textuppbyggnaden (och tidsskalan) är lite konstig så är det också rätt obehagliga åsikter som ges tillkänna. För visst står vi inför en gigantisk utmaning när det kommer till klimatfrågan och att bruka jordens resurser utan att förbruka dem. Det betyder dock inte att man ska införa ett internationellt familjeplaneringsprogram.
Men är man, som Boisen och Norrman, verkligen oroliga för att vi ska bli för många så kan man ju liksom bara läsa deras egen artikel. Där berättar de nämligen om att svenska kvinnor för tre generationer sedan födde uppemot tio barn under en livstid, medan man nu är nere på 1,87. I västvärlden generellt sett har befolkningsökningen lugnat ner sig - och USA, som tas som någon sorts intäkt på att så inte skulle vara fallet, ligger faktiskt på plats 143 när världens länder rankas i fråga om folkmängd per kvadratkilometer och ligger 30 % lägre än världsgenomsnittet vad gäller födelsetal. (Sydkorea och Japan ligger på platserna 12 respektive 21 på samma lista utifall någon undrar.) Länderna som i nästa stycke tas upp som drabbade av en befolkningsexplosion i nästa stycke är alla länder som har fattiga befolkningar.
Man kan också nämna att bara år 1900 låg spädbarnsdödligheten i Sverige på 102 döda barn per 1000 födda. Idag? 2,5. Somalia, exempelvis, har fortfarande en spädbarnsdödlighet på samma nivå som Sverige hade för drygt hundra år sedan. Det finns i vart fall en korrelation mellan hur många barn som föds och hur liten chans det är att de når vuxen ålder.
Det är också sjukt komiskt att debattörerna precis efter att detta statistiska samband lagts fram för läsaren utbrister att "självutnämnda experter" (till skillnad från de själva, får man anta) hävdar att "problemen löser sig själva" med en höjning av den ekonomiska standarden - hur vet de det egentligen?! Tja, klart man inte kan veta något säkert. Jag menar, på 60-talet var man ju övertygade om att svältkatastrofer var nära förestående - det visade sig vara fel. Och världsfattigdomen minskar faktiskt snabbare än millenniemålen, och den absoluta fattigdomen minskar också i absoluta tal. Det kanske inte förutsågs av dessa "alla" som påstås hålla med Boisen och Norrman. Men det talar å andra sidan kanske också sitt tydliga språk.
Det finns få politiska idéer som är så obehagliga i praktiken som påtvingad familjeplanering. Dessutom är det knappast en effektiv metod. Förbättrade levnadsvillkor, däremot, verkar vara det. Jag vet ju var jag skulle lägga mitt fokus.
Annars är min ödmjuka åsikt att den som har problem med att vi är för många på jorden ska föregå med gott exempel.
Förutom att själva textuppbyggnaden (och tidsskalan) är lite konstig så är det också rätt obehagliga åsikter som ges tillkänna. För visst står vi inför en gigantisk utmaning när det kommer till klimatfrågan och att bruka jordens resurser utan att förbruka dem. Det betyder dock inte att man ska införa ett internationellt familjeplaneringsprogram.
Men är man, som Boisen och Norrman, verkligen oroliga för att vi ska bli för många så kan man ju liksom bara läsa deras egen artikel. Där berättar de nämligen om att svenska kvinnor för tre generationer sedan födde uppemot tio barn under en livstid, medan man nu är nere på 1,87. I västvärlden generellt sett har befolkningsökningen lugnat ner sig - och USA, som tas som någon sorts intäkt på att så inte skulle vara fallet, ligger faktiskt på plats 143 när världens länder rankas i fråga om folkmängd per kvadratkilometer och ligger 30 % lägre än världsgenomsnittet vad gäller födelsetal. (Sydkorea och Japan ligger på platserna 12 respektive 21 på samma lista utifall någon undrar.) Länderna som i nästa stycke tas upp som drabbade av en befolkningsexplosion i nästa stycke är alla länder som har fattiga befolkningar.
Man kan också nämna att bara år 1900 låg spädbarnsdödligheten i Sverige på 102 döda barn per 1000 födda. Idag? 2,5. Somalia, exempelvis, har fortfarande en spädbarnsdödlighet på samma nivå som Sverige hade för drygt hundra år sedan. Det finns i vart fall en korrelation mellan hur många barn som föds och hur liten chans det är att de når vuxen ålder.
Det är också sjukt komiskt att debattörerna precis efter att detta statistiska samband lagts fram för läsaren utbrister att "självutnämnda experter" (till skillnad från de själva, får man anta) hävdar att "problemen löser sig själva" med en höjning av den ekonomiska standarden - hur vet de det egentligen?! Tja, klart man inte kan veta något säkert. Jag menar, på 60-talet var man ju övertygade om att svältkatastrofer var nära förestående - det visade sig vara fel. Och världsfattigdomen minskar faktiskt snabbare än millenniemålen, och den absoluta fattigdomen minskar också i absoluta tal. Det kanske inte förutsågs av dessa "alla" som påstås hålla med Boisen och Norrman. Men det talar å andra sidan kanske också sitt tydliga språk.
Det finns få politiska idéer som är så obehagliga i praktiken som påtvingad familjeplanering. Dessutom är det knappast en effektiv metod. Förbättrade levnadsvillkor, däremot, verkar vara det. Jag vet ju var jag skulle lägga mitt fokus.
Annars är min ödmjuka åsikt att den som har problem med att vi är för många på jorden ska föregå med gott exempel.
torsdag, oktober 18, 2012
SSU och välfärden igen
SSU har replikerat på min replik på SvD Brännpunkt. En så kallad slutreplik, vilket gör det svårt att svara i just tidningen. Men - det var väl därför bloggen uppfanns? Eller åtminstone blev populär? Eller möjligen funkar lite så i alla fall? För jag känner mig inte bekväm med att SSU skulle få något slags sista ord i den här frågan. Och kan jag argumentera med "ovanlig frenesi" för en "dogmatisk syn" på detta i SvD kan jag göra det på bloggen.
Till att börja med kan konstateras att SSU helt ignorerar LOV i denna debattartikel, trots att att avskaffandet av lagen var ett av huvudförslagen och kanske på grund av att argumenten för slopandet var fullständigt usla. Nu är det vinsterna man riktar in sig på.
Jag råkar vara tämligen övertygad om att den som kan tänka sig att ta risken och starta ett företag också bryr sig om möjligheten att göra vinst. Ni vet, lite som att ni aldrig skulle spara i aktier om inte banktjänstemännen sa att det också är där man har störst chans till vinst. Välfärdsföretag är tjänsteintensiva, och deras värde består inte i en verkstadsmaskin som man skulle kunna sälja av för att täcka eventuella skulder.
De företag som verkar i välfärdssektorn gör heller inga absurda vinster, trots att SSU upprepar det gång på gång. Framförallt gör de inga absurda vinstuttag. Dessutom finns det inget som visar att privata välfärdsföretag skulle hålla en lägre kvalitet än de kommunala - tvärt om.
Ändå är detta Wikströms och Erikssons tes. Att de ska anförtros uppgiften att hantera medborgarnas pengar och ta fram den bästa välfärden just för att de är politiker och inte medborgarna själva. Om medborgarna själva väljer vårdcentral eller skola kan de nämligen inte lita på att deras pengar används "klokt, effektivt och för allas vårt bästa".
Jag och CUF tror, till skillnad från SSU, att höga kvalitetskrav och valfrihet för medborgarna är den absolut bästa vägen till en effektiv och bra välfärd i framtiden. Men om Wikström och Eriksson nu tror att de är absolut bäst lämpade att sköta äldreboenden, skolor och vårdcentraler är de mer än välkomna att starta dessa och visa hur förbannat bra de är.
Till att börja med kan konstateras att SSU helt ignorerar LOV i denna debattartikel, trots att att avskaffandet av lagen var ett av huvudförslagen och kanske på grund av att argumenten för slopandet var fullständigt usla. Nu är det vinsterna man riktar in sig på.
Jag råkar vara tämligen övertygad om att den som kan tänka sig att ta risken och starta ett företag också bryr sig om möjligheten att göra vinst. Ni vet, lite som att ni aldrig skulle spara i aktier om inte banktjänstemännen sa att det också är där man har störst chans till vinst. Välfärdsföretag är tjänsteintensiva, och deras värde består inte i en verkstadsmaskin som man skulle kunna sälja av för att täcka eventuella skulder.
De företag som verkar i välfärdssektorn gör heller inga absurda vinster, trots att SSU upprepar det gång på gång. Framförallt gör de inga absurda vinstuttag. Dessutom finns det inget som visar att privata välfärdsföretag skulle hålla en lägre kvalitet än de kommunala - tvärt om.
Ändå är detta Wikströms och Erikssons tes. Att de ska anförtros uppgiften att hantera medborgarnas pengar och ta fram den bästa välfärden just för att de är politiker och inte medborgarna själva. Om medborgarna själva väljer vårdcentral eller skola kan de nämligen inte lita på att deras pengar används "klokt, effektivt och för allas vårt bästa".
Jag och CUF tror, till skillnad från SSU, att höga kvalitetskrav och valfrihet för medborgarna är den absolut bästa vägen till en effektiv och bra välfärd i framtiden. Men om Wikström och Eriksson nu tror att de är absolut bäst lämpade att sköta äldreboenden, skolor och vårdcentraler är de mer än välkomna att starta dessa och visa hur förbannat bra de är.
fredag, oktober 12, 2012
Valfrihet ger mindre makt till brukare? Skärp er, SSU!
Igår skrev SSU på SvD Brännpunkt att de vill avskaffa LOV och begränsa vinstuttaget i välfärdsföretag. Bland annat hävdade de att LOV flyttar makten från brukarna - något fullständigt absurt. LOV innebär nämligen att varje brukare själv får välja utförare. Det om något är ju att flytta tillbaka makten till brukarna från kommunpolitikerna.
SSU använder sig också av en mycket ohederlig debatteknik (alternativt kan varken skilja på korrelation och kausalitet åt samtidigt som de inte har något minne av hur det såg ut i media innan LOV) när de säger att "[r]apporter om bristande kvalitet varvas med nyheter om stora vinstuttag från privata välfärdsföretag". Brukare tenderar snarare att uppskatta de alternativ som de själva fått välja, och jag kan åtminstone minnas rapporter om bristande kvaliteter sedan långt innan LOV:s dagar.
Jag tycker att det är ett oerhört förakt som SSU ger uttyck för i sin debattare - så en replik finns att läsa här på Brännpunkt idag.
SSU använder sig också av en mycket ohederlig debatteknik (alternativt kan varken skilja på korrelation och kausalitet åt samtidigt som de inte har något minne av hur det såg ut i media innan LOV) när de säger att "[r]apporter om bristande kvalitet varvas med nyheter om stora vinstuttag från privata välfärdsföretag". Brukare tenderar snarare att uppskatta de alternativ som de själva fått välja, och jag kan åtminstone minnas rapporter om bristande kvaliteter sedan långt innan LOV:s dagar.
Jag tycker att det är ett oerhört förakt som SSU ger uttyck för i sin debattare - så en replik finns att läsa här på Brännpunkt idag.
onsdag, oktober 10, 2012
Nämndemannaproblem
I Sverige har vi ett system där politiker agerar domare och har majoritet i lägsta instans. Låter det lite jobbigt? Det är det. Bara nu i dagarna har det rapporterats att att ytterligare en nämndeman i Södertäljemålet och en nämndeman i Mangsmålet kan ha varit jäviga. Det gör att Mangsmålet, precis som Södertäljemålet, kan komma att behöva tas om.Som Mårten Schultz skriver, antagligen inte på grund av att nämndemännen ville sabba något, utan för att de inte hade kunskap om vad som krävs av en domare. För domare är de, faktiskt. Däremot har de inte någon juridisk kompetens.
Personligen tycker jag att idén om att folkvalda ska vara representerade i domarkåren är rätt wierd. Hela poängen med en domstol är ju att den objektiv ska granska skeendena och döma enligt den lag som de folkvalda satt upp. Antingen har ett brott begåtts eller inte - och det kan inte någon förändra för att den är folkvald. Tänk om vi skulle ha demokratiska omröstningar för att avgöra om någon ska dömas och i så fall till vad - och fundera över vad som egentligen är skillnaden när man har politiska domare.
Alla domare är förstås inte heller fläckfria. Men de har fått en utbildning som skolar dem i att följa de regler som de folkvalda satt upp och att de ska respektera rättssäkerheten, förutom då att de fått utbildning i hur man följer reglerna. (Vilket, när vi nu pratar om jäv, det blir extra tydligt att nämndemännen inte har.)
Faktum är att domare fått det så pass inpräntat i skallen på sig att rättssäkerheten måste gå först att de inte tvekar att låta en svindyr rättegång tas om på grund av misstanke om jäv - helt enligt reglerna. Inte för att skjuta nämndemannasystemet i sank, utan för att det är den rätta saken att göra. (Jag undrar också, vilket förtroende skulle folk ha för nämndemannasystemet om nämndemän fick vara jäviga?) Det är ett gott tecken för vårt rättssamhälle, även om nämndemannasystemet i sig inte är det.
---
Mer läsning: Dagens Juridik, Dagens Juridik, Expressen, DN, DN.
Personligen tycker jag att idén om att folkvalda ska vara representerade i domarkåren är rätt wierd. Hela poängen med en domstol är ju att den objektiv ska granska skeendena och döma enligt den lag som de folkvalda satt upp. Antingen har ett brott begåtts eller inte - och det kan inte någon förändra för att den är folkvald. Tänk om vi skulle ha demokratiska omröstningar för att avgöra om någon ska dömas och i så fall till vad - och fundera över vad som egentligen är skillnaden när man har politiska domare.
Alla domare är förstås inte heller fläckfria. Men de har fått en utbildning som skolar dem i att följa de regler som de folkvalda satt upp och att de ska respektera rättssäkerheten, förutom då att de fått utbildning i hur man följer reglerna. (Vilket, när vi nu pratar om jäv, det blir extra tydligt att nämndemännen inte har.)
Faktum är att domare fått det så pass inpräntat i skallen på sig att rättssäkerheten måste gå först att de inte tvekar att låta en svindyr rättegång tas om på grund av misstanke om jäv - helt enligt reglerna. Inte för att skjuta nämndemannasystemet i sank, utan för att det är den rätta saken att göra. (Jag undrar också, vilket förtroende skulle folk ha för nämndemannasystemet om nämndemän fick vara jäviga?) Det är ett gott tecken för vårt rättssamhälle, även om nämndemannasystemet i sig inte är det.
---
Mer läsning: Dagens Juridik, Dagens Juridik, Expressen, DN, DN.
måndag, oktober 08, 2012
Ger sänkt skatt för höginkomsttagare inte fler jobb?
Igår kväll var det partiledardebatt i Agenda. Personligen tycker jag att det gick lite trögt den första timmen, medan de sista fyrtiofem minuterna var roligare att titta på - kanske hade alla värmt upp, kanske blev det fler ideologiska dimensioner av debatten, who knows. Något jag reagerade på var i alla fall skattedebatten. Det kändes nämligen lite som att vara tillbaka i valrörelsen 2006 när vänsteroppositionen började ropa att sänkt skatt för höginkomsttagare inte skapar jobb.
Ett av de stora praktiska problemen med en hög marginalskatt, som det kallas när man tjänar mindre på att jobba mer, är ju nämligen att det inverkar negativt på specialiseringen i samhället. Specialiseringen har i sin tur gjort att vi haft den tillväxt som vi faktiskt haft i världen.
Hur? Tja, det är ganska enkelt. Ett samhälle som helhet tjänar på att var och en i det samhället gör det som den relativt sett är bäst på. Mia jobbar som läkare, för det är hon relativt sett bäst på, och Fia jobbar som målare, för det är hon relativt sett bäst på. Sen byter man tjänster och varor med varandra för att få allt det man behöver istället för att göra allt - från att mjölka kon till att bygga bilen - själv. Som system är det rätt effektivt.
Problemet uppkommer när skatten på arbete är så hög att Mia tjänar mer på att ta ledigt från sitt läkarjobb och själv måla villan än att anlita Fia för att göra det. Dels blir det självklart dyrt för att vi har höga arbetsgivaravgifter, men det blir också dyrt för att Mia faktiskt inte tjänar så himla mycket på att jobba de där dagarna i månaden som det nu istället tar för henne att måla huset själv. Varför? Marginalskatt. I Sverige har vi både statlig inkomstskatt (som kickar in ungefär när man tjänat 30 000 på en månad) och så kallad värnskatt (som kickar in vid ungefär 50 000 kr/månaden). Det ger oss världens högsta marginalskatter, och ett förbannat tråkigt skatteincitament mot specialiseringen.
Så en sänkt skatt för höginkomsttagare skulle faktiskt kunna innebära att Mia istället jobbar de där dagarna hon annars skulle använt till att måla, och hjälper sjuka att bli friska, samtidigt som Fia får betalt för att måla kåken och därför klarar av att fortsätta driva sin målerifirma. Tyvärr verkar det dock vara information som Romson, Löfven och Sjöstedt helt har missat.
Ett av de stora praktiska problemen med en hög marginalskatt, som det kallas när man tjänar mindre på att jobba mer, är ju nämligen att det inverkar negativt på specialiseringen i samhället. Specialiseringen har i sin tur gjort att vi haft den tillväxt som vi faktiskt haft i världen.
Hur? Tja, det är ganska enkelt. Ett samhälle som helhet tjänar på att var och en i det samhället gör det som den relativt sett är bäst på. Mia jobbar som läkare, för det är hon relativt sett bäst på, och Fia jobbar som målare, för det är hon relativt sett bäst på. Sen byter man tjänster och varor med varandra för att få allt det man behöver istället för att göra allt - från att mjölka kon till att bygga bilen - själv. Som system är det rätt effektivt.
Problemet uppkommer när skatten på arbete är så hög att Mia tjänar mer på att ta ledigt från sitt läkarjobb och själv måla villan än att anlita Fia för att göra det. Dels blir det självklart dyrt för att vi har höga arbetsgivaravgifter, men det blir också dyrt för att Mia faktiskt inte tjänar så himla mycket på att jobba de där dagarna i månaden som det nu istället tar för henne att måla huset själv. Varför? Marginalskatt. I Sverige har vi både statlig inkomstskatt (som kickar in ungefär när man tjänat 30 000 på en månad) och så kallad värnskatt (som kickar in vid ungefär 50 000 kr/månaden). Det ger oss världens högsta marginalskatter, och ett förbannat tråkigt skatteincitament mot specialiseringen.
Så en sänkt skatt för höginkomsttagare skulle faktiskt kunna innebära att Mia istället jobbar de där dagarna hon annars skulle använt till att måla, och hjälper sjuka att bli friska, samtidigt som Fia får betalt för att måla kåken och därför klarar av att fortsätta driva sin målerifirma. Tyvärr verkar det dock vara information som Romson, Löfven och Sjöstedt helt har missat.
onsdag, oktober 03, 2012
Ska vi verkligen stimulera efterfrågan?
Idag skriver Magdalena Andersson och Fredrik Olovsson om Socialdemokraternas skuggbudget på DN Debatt. Det är en intressant artikel, inte minst för att den till 90 % verkar bestå av att man ostrukturerat upprepar fyra saker:
1. Regeringen lever inte upp till överskottsmålen.
2. En sänkning av bolagsskatten stimulerar inte efterfrågan.
3. S vill stimulera hushållens efterfrågan.
4. JOBBEN!!1!1!!!!ett!! Hallå?!
Just argument nummer två stör mig lite, speciellt i kombination med nummer tre, eftersom de försöker fastslå att vi behöver stimulera efterfrågan för att ta oss ur den nuvarande ekonomiska krisen.
Vad som behöver hända för att vi ska ta oss ur den nuvarande ekonomiska krisen är ju att man hittar en lösning för de enorma skulder som vissa länder dragit på sig och ser till att ta bort de tillväxtfientliga regleringarna där. Det är antagligen en oerhört lång process som ligger framför oss.
Problemet har ju nämligen inte varit att folk har efterfrågat för lite varor och tjänster, utan att man inte producerat lika mycket som man konsumerat. Och man måste faktiskt producera lika mycket som man konsumerar i det långa loppet om man inte ska stjäla eller få medel från någon annan.
En sänkning av bolagsskatten innebär att aktiebolagens marginaler blir större. Det gör att man förhoppningsvis vågar satsa på att expandera företag och anställa fler som kan producera varor och tjänster. Stimulerar sänkningen något är det med andra ord produktion. Och det, Andersson och Olovsson, är väl snarare det som behövs än den där efterfrågestimuleringen som lite satte oss i den här situationen från början.
1. Regeringen lever inte upp till överskottsmålen.
2. En sänkning av bolagsskatten stimulerar inte efterfrågan.
3. S vill stimulera hushållens efterfrågan.
4. JOBBEN!!1!1!!!!ett!! Hallå?!
Just argument nummer två stör mig lite, speciellt i kombination med nummer tre, eftersom de försöker fastslå att vi behöver stimulera efterfrågan för att ta oss ur den nuvarande ekonomiska krisen.
Vad som behöver hända för att vi ska ta oss ur den nuvarande ekonomiska krisen är ju att man hittar en lösning för de enorma skulder som vissa länder dragit på sig och ser till att ta bort de tillväxtfientliga regleringarna där. Det är antagligen en oerhört lång process som ligger framför oss.
Problemet har ju nämligen inte varit att folk har efterfrågat för lite varor och tjänster, utan att man inte producerat lika mycket som man konsumerat. Och man måste faktiskt producera lika mycket som man konsumerar i det långa loppet om man inte ska stjäla eller få medel från någon annan.
En sänkning av bolagsskatten innebär att aktiebolagens marginaler blir större. Det gör att man förhoppningsvis vågar satsa på att expandera företag och anställa fler som kan producera varor och tjänster. Stimulerar sänkningen något är det med andra ord produktion. Och det, Andersson och Olovsson, är väl snarare det som behövs än den där efterfrågestimuleringen som lite satte oss i den här situationen från början.
måndag, oktober 01, 2012
Om böneutrop och kyrkklockor
Idag debatterade jag böneutrop mot Kristdemokraternas Ardavan Khooshnood i P3 Nyhetsguiden. Helt ärligt tycker jag att det är en väldigt enkel fråga. Tillåter vi kyrkklockor måste vi också tillåta böneutrop. Staten kan inte särbehandla olika religioner. Khooshnood verkade tro att han skulle kunna sätta dig mig genom att fråga om inte böneutrop måste förbjudas om man förbjuder kyrkklockor - men självklart är det så. Får en religion framföra ljud offentligt måste de andra få det också. Med mig är det helt ok vare sig man väljer att tillåta allt eller inget. Det viktiga är att man är konsekvent.
Den åsikten verkar dock röra upp en del starka känslor. Många verkar tro att det faktum att vi haft kristendomen längre i Sverige gör att den på något vis har företräde och att kyrkklockorna inte alls är relevanta för debatten. Khooshnood argumenterade exempelvis för att det är ett ohållbart argument av typen "om han får, varför får inte jag?" - dock utan att förklara varför det inte skulle vara hållbart. Vi kan ju översätta det till andra situationer. Om Bengt får rösta, varför får inte jag? Om Elisabeth får starta företag, varför får inte jag? Om Karin får gifta sig, varför får inte jag? Om MUF får kampanja på en skola, varför får inte vi? Den stora frågan borde ju faktiskt vara varför staten i så fall borde behandla folk och religioner olika.
Newsflash for y'all: Kristendomen har också kommit till Sverige från Mellanöstern. Vi verkar ha överlevt kyrkklockornas ringande i ganska många århundraden. Vi lär överleva lite böneutrop också. Alternativt klarar vi oss utan bägge två. Så svårt är det inte.
Den åsikten verkar dock röra upp en del starka känslor. Många verkar tro att det faktum att vi haft kristendomen längre i Sverige gör att den på något vis har företräde och att kyrkklockorna inte alls är relevanta för debatten. Khooshnood argumenterade exempelvis för att det är ett ohållbart argument av typen "om han får, varför får inte jag?" - dock utan att förklara varför det inte skulle vara hållbart. Vi kan ju översätta det till andra situationer. Om Bengt får rösta, varför får inte jag? Om Elisabeth får starta företag, varför får inte jag? Om Karin får gifta sig, varför får inte jag? Om MUF får kampanja på en skola, varför får inte vi? Den stora frågan borde ju faktiskt vara varför staten i så fall borde behandla folk och religioner olika.
Newsflash for y'all: Kristendomen har också kommit till Sverige från Mellanöstern. Vi verkar ha överlevt kyrkklockornas ringande i ganska många århundraden. Vi lär överleva lite böneutrop också. Alternativt klarar vi oss utan bägge två. Så svårt är det inte.
torsdag, september 27, 2012
Skolornas demokratiska ansvar
När jag gick på gymnasiet så förklarade min samhällslärare att det enda han som lärare fick propagera helt fritt för var demokrati. Ärligt talat tycker jag att det är ganska sunt. Det är liksom det vi kan (eller borde kunna) enas kring - oavsett vilken politik man skriver under på så är demokratin som är medlet för att nå dit.
Hur man hanterar demokratin är jag dock rädd att skolor inte är lika bra på att lära ut. Visst, man berättar om att riksdagen väljer regering och att medborgarna väljer riksdagen och lite kring vad de olika partierna står för, men så mycket mer är jag rädd att man inte bidrar med. Framförallt tror jag inte att man riktigt förmedlar vilken makt partierna som institutioner har.
Det är partiernas politik som blir alternativen du har att välja mellan på valdagen. Det är partierna som utser kandidater till riksdagen. Det är partierna som förhandlar med varandra om regeringsmakten. Det är partierna som väljer sina ordföranden, och det är de som väljer ministrar om de hamnar i majoritet. Det är partierna som förhandlar om vilka propositioner som ska läggas under mandatperioden, och vad som därmed blir reell politik i Sverige.
Hur många av Sveriges unga vet hur man påverkar ett parti? Inte tillräckligt många. Och det är här vi ungdomsförbund faktiskt kan göra en insats för demokratin i samhället.
Inte bara genom att värva unga att gå med, utan också genom att informera om hur i hela friden det går till när man påverkar svensk politik. För att kunna göra det måste vi dock ha en möjlighet att komma in på de platser där unga spenderar majoriteten av sin vakna tid - skolorna.
Det är emellertid ett problem idag. Många skolor stänger sig helt och låter bara partipolitiska representanter komma in när det är valår - vilket förutom att beröva många av sina elever möjligheten att lära sig om demokratin också sänder den konstiga signalen att politik bara är viktigt vart fjärde år. Igår hade jag och mina kollegor i de andra ungdomsförbunden till riksdagspartierna chansen att debattera och kampanja på två gymnasieskolor i Kungsbacka - tyvärr väldigt sällsynt. Förhoppningsvis gav det några elever insikten om att det går att påverka samhället mer än bara genom en röst vart fjärde år. Den insikten tror jag är helt avgörande för att vi inte ska få ett demokratiskt underskott i framtiden.
Skolorna måste bli bättre på att ta sitt demokratiska ansvar och låta dem med kunskap om påverkan få dela med sig av den. Annars kommer den här generationen att förlora mycket av det inflytande deras föräldrageneration sett som helt naturligt.
Hur man hanterar demokratin är jag dock rädd att skolor inte är lika bra på att lära ut. Visst, man berättar om att riksdagen väljer regering och att medborgarna väljer riksdagen och lite kring vad de olika partierna står för, men så mycket mer är jag rädd att man inte bidrar med. Framförallt tror jag inte att man riktigt förmedlar vilken makt partierna som institutioner har.
Det är partiernas politik som blir alternativen du har att välja mellan på valdagen. Det är partierna som utser kandidater till riksdagen. Det är partierna som förhandlar med varandra om regeringsmakten. Det är partierna som väljer sina ordföranden, och det är de som väljer ministrar om de hamnar i majoritet. Det är partierna som förhandlar om vilka propositioner som ska läggas under mandatperioden, och vad som därmed blir reell politik i Sverige.
Hur många av Sveriges unga vet hur man påverkar ett parti? Inte tillräckligt många. Och det är här vi ungdomsförbund faktiskt kan göra en insats för demokratin i samhället.
Inte bara genom att värva unga att gå med, utan också genom att informera om hur i hela friden det går till när man påverkar svensk politik. För att kunna göra det måste vi dock ha en möjlighet att komma in på de platser där unga spenderar majoriteten av sin vakna tid - skolorna.
Det är emellertid ett problem idag. Många skolor stänger sig helt och låter bara partipolitiska representanter komma in när det är valår - vilket förutom att beröva många av sina elever möjligheten att lära sig om demokratin också sänder den konstiga signalen att politik bara är viktigt vart fjärde år. Igår hade jag och mina kollegor i de andra ungdomsförbunden till riksdagspartierna chansen att debattera och kampanja på två gymnasieskolor i Kungsbacka - tyvärr väldigt sällsynt. Förhoppningsvis gav det några elever insikten om att det går att påverka samhället mer än bara genom en röst vart fjärde år. Den insikten tror jag är helt avgörande för att vi inte ska få ett demokratiskt underskott i framtiden.
Skolorna måste bli bättre på att ta sitt demokratiska ansvar och låta dem med kunskap om påverkan få dela med sig av den. Annars kommer den här generationen att förlora mycket av det inflytande deras föräldrageneration sett som helt naturligt.
måndag, september 24, 2012
Fyra fel med bostadsmarknaden
Att den svenska bostadsmarknaden, i brist på bättre ord, har pajat är det nog få som missat. Studenter tvingas tacka nej till utbildningar eller tälta för att kunna läsa drömkursen, unga tvingas bo hemma tills de inte är i närheten av att vara unga längre och bostadsrättspriserna bara fortsätter att stiga trots brist på ekonomisk stabilitet. Det byggs helt enkelt alldeles för lite.
Vad beror det här på? Faktum är att det inte är en enda sak som är fel på vår bostadsmarknad - det är flera. Låt oss titta på några av dem.
Hyresregleringen
Vi har i Sverige något som kallas för bruksvärdessystemet. Det innebär att hyra förhandlas mellan en hyresgästförening och fastighetsägaren med hänsyn till boendestandard. Nu för tiden får man också ta viss hänsyn till lägenhetens läge - men inte tillräckligt för att man ens ska komma i närheten av marknadshyror. Vad gör det här med marknaden? Ungefär det som prisregleringar brukar leda till - obalans. Och köer. Gigantiska köer. Med konstgjort låga hyresnivåer i vissa områden måste fastighetsägare kompensera detta genom att ta ut en konstgjort högre nivå i andra, mindre attraktiva - och det går, eftersom det är så olönsamt att bygga att det uppstått bostadsbrist och folk helt enkelt får lov att ta vad de kan. De kötider som gäller gör också att segregationen sett till alla faktorer förutom inkomst är större på hyresrättsmarknaden än bostadsrättsmarknaden.
Lagar och NIMBY:s
Vill du inte ha någon mer bebyggelse i närheten av din bostad? Grattis! Lämna in lite skriftliga synpunkter redan när kommunen föreslår en detaljplan så har du försäkrat dig om åratal av byggfri överklagandetid! Detaljplanen går nämligen att överklaga i två instanser och ett bygglov i hela tre, även om prövningstillstånd krävs i Mark- och miljööverdomstolen. Men ta det lugnt, prövningstillstånd ska också prövas och det kan ta sin lilla tid det med. Till slut finns det en god chans att det ändå kommer att byggas - om vi inte pratar Stockholm och byggnader som är högre än typ två våningar, eftersom man har en absurd fobi för att stadens utseende ska matcha innevånarantalet - men då har du antagligen hunnit flytta till ett nytt område där du kan göra livet surt för bostadssökanden.
Boverkets regler
Det finns en rejäl lunta med regler om hur en lägenhet får se ut. En del är av typen att det måste finnas fönster i köket, andra handlar om tillgänglighetsanpassning och ytterligare andra om säkerhet och hälsa. En hel del av reglerna är också motiverade - men problemet är att många av dem gör små lägenheter oproportionerligt dyra att bygga. Ett rejält badrum kostar liksom mer per kvadratmeter lägenhet i en liten än en stor. Det är fakta och handlar inte om vad man tycker om tillgänglighetskraven.
Kommunpolitiker
Förutom Boverkets regler finns det garanterat också lokala föreskrifter om exempelvis energisnålhet, utseende och annat. Dessa varierar något oerhört över hela landet och gör det svårt att massproducera en bostad och på så sätt få ner priserna. Dessutom tenderar kommuner att stycka upp sin mark i så pass stora delar att det bara är de riktigt stora byggbolagen som kan bygga på dem - de mindre har inte en chans. Alla som tror att det inte är kostnadsdrivande kan ju räcka upp en hand.
Igår kväll fick jag chansen att kort debattera just tillgänglighetskraven med Maria Johansson, ordförande för DHR, i Agenda. Som vanligt hinner man dock inte säga allt man vill i TV - därav blogginlägget.
Vi har en brist på någonstans runt 20 000 studentbostäder i Sverige. Varje höst fylls tidningarna med historier om studenter som tältar på grund av bostadsbristen - och hur många som tvingas tacka nej till studier går inte ens att räkna.
Jag var på UngBo12-utställningen i Malmö förra veckan. Där ställer de ut exempel på bostadslösningar som unga själv tagit fram - och inte en enda är laglig att bygga. Dagens regler gör att det i princip är omöjligt att vara kreativ - och att det är oerhört svårt att bygga billigt. Är det svårt att bygga billigt är det också svårt att få lönsamhet i själva byggandet eftersom studentboenden helst ska ha så låga hyror som möjligt.
Vad kan man göra åt det då, sett till tillgänglighetskraven? Tja, man skulle kunna göra en del av bostäderna tillgänglighetsanpassade och en del bostäder med lägre standard. Mindre badrum, färre kvadrat, helt enkelt billigare. Det skulle antagligen inte lösa hela bristen - för att komma åt den måste man antagligen åtgärda alla de ovan listade problemen - men det skulle betyda en hel del för byggandet av små studentbostäder. Det ska självklart inte innebära att man blir bostadslös som rullstolsburen student, tvärt om kan man ha förturssystem som gör att man får bostad snabbare än idag - men politik handlar om att prioritera. I det här fallet kanske man får prioritera tak över huvudet för tusentals studenter framför möjligheten för alla att fika i varje studentrum i Sverige. Sen behöver man också avskaffa hyresregleringen, förkorta överklagandeprocessen enligt Plan- och bygglagen, ta bort krav på exempelvis fönster i kök och få Sveriges kommunpolitiker att inse allvaret - men det fanns det inte utrymme att debattera igår.
Vad beror det här på? Faktum är att det inte är en enda sak som är fel på vår bostadsmarknad - det är flera. Låt oss titta på några av dem.
Hyresregleringen
Vi har i Sverige något som kallas för bruksvärdessystemet. Det innebär att hyra förhandlas mellan en hyresgästförening och fastighetsägaren med hänsyn till boendestandard. Nu för tiden får man också ta viss hänsyn till lägenhetens läge - men inte tillräckligt för att man ens ska komma i närheten av marknadshyror. Vad gör det här med marknaden? Ungefär det som prisregleringar brukar leda till - obalans. Och köer. Gigantiska köer. Med konstgjort låga hyresnivåer i vissa områden måste fastighetsägare kompensera detta genom att ta ut en konstgjort högre nivå i andra, mindre attraktiva - och det går, eftersom det är så olönsamt att bygga att det uppstått bostadsbrist och folk helt enkelt får lov att ta vad de kan. De kötider som gäller gör också att segregationen sett till alla faktorer förutom inkomst är större på hyresrättsmarknaden än bostadsrättsmarknaden.
Lagar och NIMBY:s
Vill du inte ha någon mer bebyggelse i närheten av din bostad? Grattis! Lämna in lite skriftliga synpunkter redan när kommunen föreslår en detaljplan så har du försäkrat dig om åratal av byggfri överklagandetid! Detaljplanen går nämligen att överklaga i två instanser och ett bygglov i hela tre, även om prövningstillstånd krävs i Mark- och miljööverdomstolen. Men ta det lugnt, prövningstillstånd ska också prövas och det kan ta sin lilla tid det med. Till slut finns det en god chans att det ändå kommer att byggas - om vi inte pratar Stockholm och byggnader som är högre än typ två våningar, eftersom man har en absurd fobi för att stadens utseende ska matcha innevånarantalet - men då har du antagligen hunnit flytta till ett nytt område där du kan göra livet surt för bostadssökanden.
Boverkets regler
Det finns en rejäl lunta med regler om hur en lägenhet får se ut. En del är av typen att det måste finnas fönster i köket, andra handlar om tillgänglighetsanpassning och ytterligare andra om säkerhet och hälsa. En hel del av reglerna är också motiverade - men problemet är att många av dem gör små lägenheter oproportionerligt dyra att bygga. Ett rejält badrum kostar liksom mer per kvadratmeter lägenhet i en liten än en stor. Det är fakta och handlar inte om vad man tycker om tillgänglighetskraven.
Kommunpolitiker
Förutom Boverkets regler finns det garanterat också lokala föreskrifter om exempelvis energisnålhet, utseende och annat. Dessa varierar något oerhört över hela landet och gör det svårt att massproducera en bostad och på så sätt få ner priserna. Dessutom tenderar kommuner att stycka upp sin mark i så pass stora delar att det bara är de riktigt stora byggbolagen som kan bygga på dem - de mindre har inte en chans. Alla som tror att det inte är kostnadsdrivande kan ju räcka upp en hand.
Igår kväll fick jag chansen att kort debattera just tillgänglighetskraven med Maria Johansson, ordförande för DHR, i Agenda. Som vanligt hinner man dock inte säga allt man vill i TV - därav blogginlägget.
Vi har en brist på någonstans runt 20 000 studentbostäder i Sverige. Varje höst fylls tidningarna med historier om studenter som tältar på grund av bostadsbristen - och hur många som tvingas tacka nej till studier går inte ens att räkna.
Jag var på UngBo12-utställningen i Malmö förra veckan. Där ställer de ut exempel på bostadslösningar som unga själv tagit fram - och inte en enda är laglig att bygga. Dagens regler gör att det i princip är omöjligt att vara kreativ - och att det är oerhört svårt att bygga billigt. Är det svårt att bygga billigt är det också svårt att få lönsamhet i själva byggandet eftersom studentboenden helst ska ha så låga hyror som möjligt.
Vad kan man göra åt det då, sett till tillgänglighetskraven? Tja, man skulle kunna göra en del av bostäderna tillgänglighetsanpassade och en del bostäder med lägre standard. Mindre badrum, färre kvadrat, helt enkelt billigare. Det skulle antagligen inte lösa hela bristen - för att komma åt den måste man antagligen åtgärda alla de ovan listade problemen - men det skulle betyda en hel del för byggandet av små studentbostäder. Det ska självklart inte innebära att man blir bostadslös som rullstolsburen student, tvärt om kan man ha förturssystem som gör att man får bostad snabbare än idag - men politik handlar om att prioritera. I det här fallet kanske man får prioritera tak över huvudet för tusentals studenter framför möjligheten för alla att fika i varje studentrum i Sverige. Sen behöver man också avskaffa hyresregleringen, förkorta överklagandeprocessen enligt Plan- och bygglagen, ta bort krav på exempelvis fönster i kök och få Sveriges kommunpolitiker att inse allvaret - men det fanns det inte utrymme att debattera igår.
onsdag, september 19, 2012
FRA, Säpo och Rikskrim
Om någon till äventyrs skulle undra vad jag tycker om att regeringen lägger en proposition om att Säpo och Rikskrim ska få tillgång till FRA:s signalspaning så kan jag meddela att jag tycker likadant nu som jag tyckte när förslaget först dök upp. Det suger.
Nytt riksdagsår, nya utmaningar
Igår avgav Fredrik Reinfeldt sin regeringsförklaring för kommande riksdagsår, och nu i morse kommenterade Erik Bengtzboe, Gabriel Wikström och jag det hela i TV4.
Min ingång i det hela är att det är positivt att man börjar uppmärksamma ungdomsarbetslösheten, men ärligt talat - det är ett strukturellt problem och kräver strukturella förändringar som man ännu inte vågar ta tag i. Det är bra att problemet sätts i fokus, men riktade specialåtgärder kommer inte att komma till rätta med det underliggande strukturfelet.
Däremot är det väldigt bra att Reinfeldt nämnde investeringsavdrag för att öka kapitaltillgången i småföretag. Det behöver skapas fler jobb också, och det är framförallt i småföretag som det finns outnyttjad potential. Efter att ha efterlyst just detta avdrag i Expressen för några veckor sedan är det svårt att inte vara nöjd.
Något som var förvånande var dock Gabriel Wikströms totala brist på politiska förslag. Jag kan inte höra ett enda under den tid han pratade - istället verkar det även för SSU:s del handla om att invänta att partiet ska börja tycka saker. Lustigt, eftersom åtminstone vi i CUF jobbar mer att ta fram politiska förslag själva, och sedan skicka dem vidare till partiet. Vi har alltid sett det som ungdomsförbundets uppgift att driva partiet framför oss, men SSU kanske vill vara en propagandamaskin. Vad vet jag.
Min ingång i det hela är att det är positivt att man börjar uppmärksamma ungdomsarbetslösheten, men ärligt talat - det är ett strukturellt problem och kräver strukturella förändringar som man ännu inte vågar ta tag i. Det är bra att problemet sätts i fokus, men riktade specialåtgärder kommer inte att komma till rätta med det underliggande strukturfelet.
Däremot är det väldigt bra att Reinfeldt nämnde investeringsavdrag för att öka kapitaltillgången i småföretag. Det behöver skapas fler jobb också, och det är framförallt i småföretag som det finns outnyttjad potential. Efter att ha efterlyst just detta avdrag i Expressen för några veckor sedan är det svårt att inte vara nöjd.
Något som var förvånande var dock Gabriel Wikströms totala brist på politiska förslag. Jag kan inte höra ett enda under den tid han pratade - istället verkar det även för SSU:s del handla om att invänta att partiet ska börja tycka saker. Lustigt, eftersom åtminstone vi i CUF jobbar mer att ta fram politiska förslag själva, och sedan skicka dem vidare till partiet. Vi har alltid sett det som ungdomsförbundets uppgift att driva partiet framför oss, men SSU kanske vill vara en propagandamaskin. Vad vet jag.
måndag, september 17, 2012
Vem äger dig?
CUF släppte i helgen en ny kampanj: Vem äger dig? Kampanjen går ut på att uppmärksamma områden där politikerna gör lite för mycket, och mer specifikt lite för mycket fel. Arbetsmarknaden till exempel - istället för att avskaffa de regleringar som ställer utsatta grupper ännu längre från arbetsmarknaden så försöker man hitta på än den ena, än den andra speciallösningen. Visst, de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga funkade i början, men vad hjälper det när dessa unga sen blir uppsagda i krisen eftersom LAS innehåller en sist in, först ut-regel?
Krogtider är ett annat exempel på där politiker nog tror att de gör gott men egentligen orsakar problem. Att skicka hem alla vid ett för att de inte ska dricka för mycket riskerar dock att orsaka mycket av det våld som man faktiskt vill undvika. Det är nämligen i trängsel vid garderoben och kön till taxibilarna som folk riskerar att faktiskt ryka ihop. Senare öppettider som gör att folk kan droppa av mer efter eget önskemål skulle alltså kunna minska våldet.
Sverige har också fler myndigheter än vi kan hålla reda på. Kanske är inte heller alla dessa helt nödvändiga för att jorden ska fortsätta snurra. Alkoholsortimentsnämnden, Rymdstyrelsen, you name it - fler skulle i alla fall kunna vandra samma väg som Stängselnämnden gjorde för ett par år sedan.
Dessutom - och det här är nog värst - har politiker börjat snegla med allt större intresse på medborgarnas privatliv på senare tid. FRA, Ipred, Datalagringsdirektivet - vi sitter redan med en hel del integritetskränkande lagstiftning. Vi i CUF har satt press på såväl regeringen som vårt eget parti i de här frågorna förr, och vi kommer fortsätta göra det ända till dess att man slutar massövervaka medborgarna.
---
Läs också min fantastiske viceordförande Anders Dahlberg om kampanjen!
Krogtider är ett annat exempel på där politiker nog tror att de gör gott men egentligen orsakar problem. Att skicka hem alla vid ett för att de inte ska dricka för mycket riskerar dock att orsaka mycket av det våld som man faktiskt vill undvika. Det är nämligen i trängsel vid garderoben och kön till taxibilarna som folk riskerar att faktiskt ryka ihop. Senare öppettider som gör att folk kan droppa av mer efter eget önskemål skulle alltså kunna minska våldet.
Sverige har också fler myndigheter än vi kan hålla reda på. Kanske är inte heller alla dessa helt nödvändiga för att jorden ska fortsätta snurra. Alkoholsortimentsnämnden, Rymdstyrelsen, you name it - fler skulle i alla fall kunna vandra samma väg som Stängselnämnden gjorde för ett par år sedan.
Dessutom - och det här är nog värst - har politiker börjat snegla med allt större intresse på medborgarnas privatliv på senare tid. FRA, Ipred, Datalagringsdirektivet - vi sitter redan med en hel del integritetskränkande lagstiftning. Vi i CUF har satt press på såväl regeringen som vårt eget parti i de här frågorna förr, och vi kommer fortsätta göra det ända till dess att man slutar massövervaka medborgarna.
---
Läs också min fantastiske viceordförande Anders Dahlberg om kampanjen!
torsdag, september 13, 2012
Stel alkoholpolitik
Idag skriver Eric Erfors en utmärkt ledare om att gårdsförsäljning borde tillåtas i Sverige. Kontentan är att gårdsförsäljningen i Finland inte gör att de hamnar i konflikt med EU-rätten, trots att de har alkoholmonopol i övrigt, och därför borde det gå i Sverige också. Helt korrekt. I det här fallet är EU faktiskt inte någon fara för det svenska självbestämmandet - även om det vore trevligt om vi kunde avskaffa det stelbenta Systemet och tillåta alkoholförsäljning i licensierade butiker istället. Som kanske skulle kunna få ha öppet på, tja, jag vet inte, söndagar? Lördagar efter tre? Jag bara spånar. Till och med jag, som faktiskt inte dricker alkohol, tycker nämligen att det är irriterande med de öppettider som man håller sig med. Huvudsaken måste väl ändå vara att minderåriga inte får tag i alkohol - men ändå är det inte ett dugg svårare för fjortonåringar att hitta den typen av berusningsmedel än det är att få tag i cigaretter. Därtill är det knappast troligt att fler skulle drabbas av alkoholism bara för att öppettiderna under helgerna blev bättre. Däremot är det nog lätt hänt att man hämtar lite extra från lagret om man måste bunkra alkoholen hemma för att vara säker på att få tag i den.
Däremot är det en nyhet för mig att Centerpartiet är emot att Systembolaget ska få börja med hemkörning. (Nej, inte den sortens hemkörning. Hemleverans av alkohol!) Erfors hänvisar till något som vår förste vice ordförande Anders W Jonsson sagt - men jag hittar inte ett ord om det i vår alkoholpolitik. Månne är det som med rökningen på balkongerna, att herr Jonsson gett uttryck för sin egen åsikt i frågan, för något stämmobeslut kan jag inte hitta. Rimligen borde vi verkligen vara precis lika positiva till utkörning som till gårdsförsäljning.
Däremot är det en nyhet för mig att Centerpartiet är emot att Systembolaget ska få börja med hemkörning. (Nej, inte den sortens hemkörning. Hemleverans av alkohol!) Erfors hänvisar till något som vår förste vice ordförande Anders W Jonsson sagt - men jag hittar inte ett ord om det i vår alkoholpolitik. Månne är det som med rökningen på balkongerna, att herr Jonsson gett uttryck för sin egen åsikt i frågan, för något stämmobeslut kan jag inte hitta. Rimligen borde vi verkligen vara precis lika positiva till utkörning som till gårdsförsäljning.
onsdag, september 12, 2012
Ska och ska...
Ibland förtvivlar man. När man hör att EU ska förbjuda loggor på cigarettpaketen, exempelvis.
Till att börja med för att det är en urbota dum och klåfingrig idé. Ja, det är farligt att röka - men allt är faktiskt giftigt. Det är bara en fråga om mängd och koncentration. (Något som då och då gör sig påmint på ett tragiskt sätt.) Det betyder inte att man bör göra vilka inskränkningar som helst i marknadsföringsrätten. Cigarettpaketen är dessutom redan idag fyllda med tydliga påpekanden om att innehållet är skadligt för hälsan.
Därtill är det inte jättekul att sådant här kommer från EU. Jag är den första att skriva under på att fri rörlighet är bra, och jag vill på intet sätt bli av med den - tvärt om, jag vill gärna utöka den till resten av världen. Men det vore ju också bra om EU kunde hålla sig till det, och låta bli att lagstifta om saker de inte har något med att göra. Att unionen tar sig allt större friheter vad gäller vilka frågor de har mandat att lagstifta kring är en obehaglig utveckling.
Dessutom är det förbannat tråkigt att det här framställs som en redan färdig lag. Under Gomorron Sveriges sändning i morse upprepades att det här är en förändring som "ska" till, och i DN:s artikel om saken framstår det också som om det hela redan är klart. Vad jag kunnat hitta så är det här ett förslag från kommissionens folkhälsodirektorat, och det innebär att det inte ens tröskats igenom kommissionen än. Därefter ska väl rimligen både rådet och parlamentet godkänna det hela - så än finns tid att stoppa idiotin. Kan man få en lite mindre uppgiven nyhetsrapportering i den här frågan, tack?
Till att börja med för att det är en urbota dum och klåfingrig idé. Ja, det är farligt att röka - men allt är faktiskt giftigt. Det är bara en fråga om mängd och koncentration. (Något som då och då gör sig påmint på ett tragiskt sätt.) Det betyder inte att man bör göra vilka inskränkningar som helst i marknadsföringsrätten. Cigarettpaketen är dessutom redan idag fyllda med tydliga påpekanden om att innehållet är skadligt för hälsan.
Därtill är det inte jättekul att sådant här kommer från EU. Jag är den första att skriva under på att fri rörlighet är bra, och jag vill på intet sätt bli av med den - tvärt om, jag vill gärna utöka den till resten av världen. Men det vore ju också bra om EU kunde hålla sig till det, och låta bli att lagstifta om saker de inte har något med att göra. Att unionen tar sig allt större friheter vad gäller vilka frågor de har mandat att lagstifta kring är en obehaglig utveckling.
Dessutom är det förbannat tråkigt att det här framställs som en redan färdig lag. Under Gomorron Sveriges sändning i morse upprepades att det här är en förändring som "ska" till, och i DN:s artikel om saken framstår det också som om det hela redan är klart. Vad jag kunnat hitta så är det här ett förslag från kommissionens folkhälsodirektorat, och det innebär att det inte ens tröskats igenom kommissionen än. Därefter ska väl rimligen både rådet och parlamentet godkänna det hela - så än finns tid att stoppa idiotin. Kan man få en lite mindre uppgiven nyhetsrapportering i den här frågan, tack?
lördag, september 01, 2012
Läsning annorstädes
Om man följer mig på Twitter eller Facebook har man förhoppningsvis inte missat att jag är i Burkina Faso tillsammans med CUFs generalsekreterare Karin Fälldin just nu. Vi har snackat ungdomsorganisering, träffat ett syskonförbund och diskuterat utbyte och idag besöker Karin en förskola som Centerpartiets Internationella Stiftelse hjälpt till att bygga. (Själv har jag ätit något olämpligt och kan inte följa med, men det går förhoppningsvis över innan det är dags att åka hem ikväll och så går vi inte in mer på det.)
Hur som. Om man känner att det kanske är lite dålig uppdateringstakt på den här bloggen, vilket det för all del är, så kan jag i alla fall meddela att det finns läsning annorstädes.
Debattartikel i Expressen om regeringens skattepolitik.
Debattartikel i Sourze om politiker som hela tiden vill väl.
Krönika i Sundsvalls Tidning om vikten av att ha kvar matematikundervisningen.
Hoppas det kompenserar en smula!
Hur som. Om man känner att det kanske är lite dålig uppdateringstakt på den här bloggen, vilket det för all del är, så kan jag i alla fall meddela att det finns läsning annorstädes.
Debattartikel i Expressen om regeringens skattepolitik.
Debattartikel i Sourze om politiker som hela tiden vill väl.
Krönika i Sundsvalls Tidning om vikten av att ha kvar matematikundervisningen.
Hoppas det kompenserar en smula!
onsdag, augusti 22, 2012
Momssänkning gav resultat
Den sänkta krogmomsen, som Centerpartiet drev igenom i regeringsförhandlingarna, har gett resultat skriver Dagens Industri. Fler lediga jobb och en högre tillväxt än resten av ekonomin. Det ligger ju nära till hands att småle lite över alla de förutsägelser om att det skulle vara bortkastade pengar från statens sida att sänka momsen - inte bara för att det ju liksom inte är statens pengar från början, utan också för att det visst visade sig ge resultat.
Men det är klart, nu kommer det säkert att komma en massa klagomål på att de nya jobben inte är tillräckligt fina, tillräckligt många eller tillräckligt något annat. Så brukar det ju vara - som om vi inte behöver en variation av jobb, som om inte varje jobb betyder väldigt mycket, framförallt för den som kommer från längre arbetslöshet. Haters gonna hate.
Men det är klart, nu kommer det säkert att komma en massa klagomål på att de nya jobben inte är tillräckligt fina, tillräckligt många eller tillräckligt något annat. Så brukar det ju vara - som om vi inte behöver en variation av jobb, som om inte varje jobb betyder väldigt mycket, framförallt för den som kommer från längre arbetslöshet. Haters gonna hate.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
