måndag, oktober 08, 2012

Ger sänkt skatt för höginkomsttagare inte fler jobb?

Igår kväll var det partiledardebatt i Agenda. Personligen tycker jag att det gick lite trögt den första timmen, medan de sista fyrtiofem minuterna var roligare att titta på - kanske hade alla värmt upp, kanske blev det fler ideologiska dimensioner av debatten, who knows. Något jag reagerade på var i alla fall skattedebatten. Det kändes nämligen lite som att vara tillbaka i valrörelsen 2006 när vänsteroppositionen började ropa att sänkt skatt för höginkomsttagare inte skapar jobb.

Ett av de stora praktiska problemen med en hög marginalskatt, som det kallas när man tjänar mindre på att jobba mer, är ju nämligen att det inverkar negativt på specialiseringen i samhället. Specialiseringen har i sin tur gjort att vi haft den tillväxt som vi faktiskt haft i världen.

Hur? Tja, det är ganska enkelt. Ett samhälle som helhet tjänar på att var och en i det samhället gör det som den relativt sett är bäst på. Mia jobbar som läkare, för det är hon relativt sett bäst på, och Fia jobbar som målare, för det är hon relativt sett bäst på. Sen byter man tjänster och varor med varandra för att få allt det man behöver istället för att göra allt - från att mjölka kon till att bygga bilen - själv. Som system är det rätt effektivt.

Problemet uppkommer när skatten på arbete är så hög att Mia tjänar mer på att ta ledigt från sitt läkarjobb och själv måla villan än att anlita Fia för att göra det. Dels blir det självklart dyrt för att vi har höga arbetsgivaravgifter, men det blir också dyrt för att Mia faktiskt inte tjänar så himla mycket på att jobba de där dagarna i månaden som det nu istället tar för henne att måla huset själv. Varför? Marginalskatt. I Sverige har vi både statlig inkomstskatt (som kickar in ungefär när man tjänat 30 000 på en månad) och så kallad värnskatt (som kickar in vid ungefär 50 000 kr/månaden). Det ger oss världens högsta marginalskatter, och ett förbannat tråkigt skatteincitament mot specialiseringen.

Så en sänkt skatt för höginkomsttagare skulle faktiskt kunna innebära att Mia istället jobbar de där dagarna hon annars skulle använt till att måla, och hjälper sjuka att bli friska, samtidigt som Fia får betalt för att måla kåken och därför klarar av att fortsätta driva sin målerifirma. Tyvärr verkar det dock vara information som Romson, Löfven och Sjöstedt helt har missat.

3 kommentarer:

Miriam Steinwall sa...

Så himla bra skrivet! ^^

Är med i CUF, men har aldrig engagerat mig något mer, men när jag läser det här blir jag så peppad att verkligen göra något!!

Och var förresten bara tvungen att länka på min blogg, hope you don't mind.. :')

Hanna Wagenius sa...

Åh, tack! Självklart inga problem att länka!

Hoppas vi ses på någon CUF-grej framöver!

Dr. Parasit sa...

Tänk att en del frågor står stilla i tiden medan andra förändras så radikalt...

För det första är väl RUT och ROT iaf delvis till för detta?
För det andra så riskerar människor att bli "fackidioter", och det är riktigt farligt av idag. Läkare är nämligen specialister på EN sak. Fråga en psykiatiker om din tå så får du en halvdan gissning. Det var ju så länge sen det lästes om tår och i den dagliga praktiken har tår sällan kommit på agendan. Och effektiviteten och kunskapen är på topp i vår specialiserade nya sköna värld? Verkligen? Vill läkaren sitta en lördag på VC eller måla hemma med familjen? Finns det inte ett egenvärde i att kunna laga mat, fixa med huset, bilen, städa?

Det vore dessutom mer intressant om andra yrken valdes, där inkomsten är mer lika, men, då faller ju marginalskattetänket... Det över ROT dådå...

Men annars har jag hört detta sen jag hade blöja, läkare som målar!'
Klassiker!