måndag, oktober 22, 2012

Kris i befolkningsdebatten?

Idag på SvD Brännpunkt skriver Lars A Boisen och Karl-Erik Norrman att jordens befolkning måste begränsas. Enligt dem är det ohållbart att "vi under Nelson Mandelas levnad vuxit från knappt 2 till drygt 7 miljarder världsmedborgare."

Förutom att själva textuppbyggnaden (och tidsskalan) är lite konstig så är det också rätt obehagliga åsikter som ges tillkänna. För visst står vi inför en gigantisk utmaning när det kommer till klimatfrågan och att bruka jordens resurser utan att förbruka dem. Det betyder dock inte att man ska införa ett internationellt familjeplaneringsprogram.

Men är man, som Boisen och Norrman, verkligen oroliga för att vi ska bli för många så kan man ju liksom bara läsa deras egen artikel. Där berättar de nämligen om att svenska kvinnor för tre generationer sedan födde uppemot tio barn under en livstid, medan man nu är nere på 1,87. I västvärlden generellt sett har befolkningsökningen lugnat ner sig - och USA, som tas som någon sorts intäkt på att så inte skulle vara fallet, ligger faktiskt på plats 143 när världens länder rankas i fråga om folkmängd per kvadratkilometer och ligger 30 % lägre än världsgenomsnittet vad gäller födelsetal. (Sydkorea och Japan ligger på platserna 12 respektive 21 på samma lista utifall någon undrar.) Länderna som i nästa stycke tas upp som drabbade av en befolkningsexplosion i nästa stycke är alla länder som har fattiga befolkningar.

Man kan också nämna att bara år 1900 låg spädbarnsdödligheten i Sverige på 102 döda barn per 1000 födda. Idag? 2,5. Somalia, exempelvis, har fortfarande en spädbarnsdödlighet på samma nivå som Sverige hade för drygt hundra år sedan. Det finns i vart fall en korrelation mellan hur många barn som föds och hur liten chans det är att de når vuxen ålder.

Det är också sjukt komiskt att debattörerna precis efter att detta statistiska samband lagts fram för läsaren utbrister att "självutnämnda experter" (till skillnad från de själva, får man anta) hävdar att "problemen löser sig själva" med en höjning av den ekonomiska standarden - hur vet de det egentligen?! Tja, klart man inte kan veta något säkert. Jag menar, på 60-talet var man ju övertygade om att svältkatastrofer var nära förestående - det visade sig vara fel. Och världsfattigdomen minskar faktiskt snabbare än millenniemålen, och den absoluta fattigdomen minskar också i absoluta tal. Det kanske inte förutsågs av dessa "alla" som påstås hålla med Boisen och Norrman. Men det talar å andra sidan kanske också sitt tydliga språk.

Det finns få politiska idéer som är så obehagliga i praktiken som påtvingad familjeplanering. Dessutom är det knappast en effektiv metod. Förbättrade levnadsvillkor, däremot, verkar vara det. Jag vet ju var jag skulle lägga mitt fokus.

Annars är min ödmjuka åsikt att den som har problem med att vi är för många på jorden ska föregå med gott exempel.


3 kommentarer:

Alexander Woodhouse sa...

Reagerade likadant när jag läste debattartikeln, bra att du besvarar den! Vore läskigt om deras tankar skulle få fäste när beräkningarna bakom är helt skeva.

Anonym sa...

Artikeln är läskig av flera anledningar. Dels för att sossarna (och det gamla Bondeförbundet) en gång i tiden drev på omfattande familjeplanering i samhället (se t.ex. tvångssteriliseringarna i svenska folhemmet). Det andra är att Sverige har motsatt problem - rent samhällsekonomiskt så skulle vi behövt föda fler barn. Våra låga födelsetal (vår demografiska kris) kommer att slå mot vårt samhälle i framtiden. Speciellt med tanke på att invandringen inte har visat vara sig lycka ekonomiskt gynnsam som så många hoppades.

Joshua_Tree sa...

Gillar den lent giftiga avslutningen. :)