Det är inte slutet, det är bara början

Så var året till ända. Det har, för mig i alla fall, varit ett rätt trevligt år. Men jag ska inte börja svamla nostalgiskt, jag tänkte faktiskt, precis som min bloggkollega Martin, snacka lite framtid.

Till att börja med ska jag gå rakt emot honom och säga att jag ska gå upp fem kilo. Helst i rena muskler också.

Vidare tänker jag vara stolt. "Att vara ung moderat vid 1990-talets början kändes som att tillhöra ett avantgarde för friheten" skrev Mattias Svensson, men jag tänker inte bli någon ung moderat. Mitt avantgarde är CUF, och det vore då själva fan om det inte ska gå att göra oss lite mer liberala. Jag tänker i alla fall ta fighten för alla människors rätt att göra vad de vill med sin kropp, jag kommer att fortsätta attackera wannabe-feminist-vänstern, jag kommer fortsätta irritera mig på vänsterlogiken, jag kommer att stå upp för frihet på alla sätt jag kan. Saken är enkel. Gör mot andra så som du själv vill bli behandlad är väl egentligen ett kristet talesätt, men sällan kommer det till sin spets så som inom liberalismen; jag vill inte bli tvingad - därför kommer jag inte att tvinga någon.

Vidare hoppas jag få njuta av många bra blogginlägg det kommande året. För det är sannerligen bra att det finns folk där ute som håller koll på tok som makthavarna hittar på, som håller ögonen öppna för innovativa miljöidéer, som pedagogiskt förklarar hur kapitalism uppstår, som står upp för yttrandefrihet, som avslöjar lögnare, som alltid står för friheten, undantagslöst, och är beredda att argumentera för det, som vågar och som tar strid mot konspirationsteorier beväpnade med sanningen.

Tack för ett underbart år, alla ni där ute. Kampen går vidare!

Jul

Nu har det inte bloggats på ett tag, vilket får ursäktas med tenta och brist på internetuppkoppling. I vilket fall som helst; god fortsättning!

Själv har jag spenderat julen hos min kära mormor - dock tänkte jag mig att jag skulle åka hem en sväng först så att jag han rida min käre pålle och köra lite skoter samt titta på bandet mamma spelade in från c-stämmans sändningar. SJ gillade tydligen inte min planering, för tåget var en kvart försenat från Uppsala och i och med det var jag tvungen att åka via Mora istället, vilket ledde till en tretimmarsförsening. Satans Järnvägar, eller vad hette det nu igen?

Nåja, jag hann klä granen och slå in paketen med min kära familj innan vi åkte till Järvsö på lördagsförmiddagen. Hann in en sväng till Cissi på vägen också, och dumpade ett ex av Och världen skälvde i Sunes brevlåda. Känns som om de goda gärningarna var uträttade.

För övrigt har jag kommit till ro med julen igen. 2005 skrev jag en cynikers julhälsning ("Hej, tänkte bara framföra mina förhoppningar om att Ni njuter av denna afton då vi alla samlas runt ett barrträd ifört äppel-imitationer av plast för att vid fel tillfälle fira fördelsen av den pojke som senare kom att korsfästas eftersom han ansåg sig vara guds son genom att vänta på ett läskedrycksbolags förvanskning av helgonet sankt Nicolaus som kommer med allt annat än vad man önskat sig. Eller, med andra ord, God Jul!"), men nu ser jag annat än religion med julen (men jag vill fortfarande framföra ett par mentala spottloskor till SVT som väljer att sända någon typ av kristen julsaga som berättas för en massa små barn - FRI TELEVISION FÖR BÖVELEN!). Julen har blivit en hyllning till något av det mänskligaste som finns; handel. Konsuminsmens högtid - köp, köp, köp! Jag älskar det! Andra människor blir stressade och faller ihop till små våta pölar i julhandeln, själv planerar jag långt i förväg, skriver lista, har en back up-plan, tar en hel dag och unnar mig lite fika också. Det är härligt att bara hänge sig åt lite hederlig shopping.

För övrigt vill jag framföra mina varmaste tack till familj, nära och kära som gett mig en underbar jul (och extra varma tack till mor och far för Sweden Rock-biljetten!). Imorgon (eller idag är det visst) åker jag till Vetlanda för att hälsa på pojkvännen och få mig ett ordentligt jullov. God jul! Leve sekularisering och konsumism!

No victory for Tilly

Man vaknar. Man läser åttio sidor svensk staträtt (tentaplugg). Man slår på datorn. Facebook. Inkorgen. JUBEL!

Jag har hört en kurskamrat här på juristlinjen att den bästa anledningen till att gå ur EU är att den krånglar till allt så jävligt. Idag är till och med Mattias Svensson glad att vi är med. För hur glädjande är inte beskedet från EU-domstolen?

Nu är det fastslaget att nej, Byggnads får inte diskriminera utländska företag, hur mycket de än vill. Självklart har facket rätt att vidta åtgärder vid konflikt, men inte på det här sättet. Byggnads har bara att börja bete sig som folk. Kärlek till EU.

Andra som bloggar om detta är Magnus Andersson, Johan Hedin, Fredrick Federley, Annie Johansson, Karl Malmqvist, Per Ankersjö, Den Liberala Misantropen och Bloggen Bent. Läsvärt alltihop.

Sexköpslagen kommer aldrig att funka

Expressens ledarredaktion beklagar sig idag över att polisen inte "prioriterar kampen mot prostitution". Bakgrunden är den rapport som socialstyrelsen nu släppt angående sexköp. Enligt den går det inte att fastställa om sexhandeln minskat eller ökat sen sexköpslagens införande, och Expressen ser detta som skäl att höja straffsatsen - något fullständigt absurt. En lag som inte har stöd bland folket (exempelvis kan ju nämnas att mer än 60 % av de som röstat i Expressens omröstning i skrivande stund vill att straffet ska sänkas) och som därtill inte uppfyller sitt syfte är inte en bra lag. Sexsäljarnas situation har i det snaraste förvärrats efter införandet. Innan sexköp blev förbjudet var hallickar sällan nödvändiga - nu har de ökat oroväckande mycket. Blogge Bloggelito har redan utförligt förklarat varför lagen aldrig kommer att funka - folk verkar helt enkelt vilja köpa sex. Om de då vill det, varför förbjuda dem? Lagen i sig är omoralisk och verkar komma sig av en felaktig problembeskrivning. När narkotikamissbrukare hamnar i prostitution blir prostitutionen problemet istället för narkotikan. Blir någon tvingad in i prostitution blir prostitutionen problemet istället för tvånget. Varför är det så?

Avskyn mot prostitution kommer sig antagligen av bristen på jämställdhet i samhället. Mäns prostitution är inte lika problematiserad som kvinnor, eftersom den inte håller sig till den traditionella offer-förövare-mallen. Kvinnor som är prostituerade är däremot offer - kvinnor vill nämligen inte ha sex enligt den rådande wannabe-feminist-vänstern. Och vill hon det ska det föregås av rosor, choklad och romantisk ostronmiddag (how's that for köpa sig en plats i sängen?). Den här förlegade, kollektivistiska synen på kvinnors sexualitet ligger till grund för sexköpsdebatten idag - ingen kan väl vilja sälja sex, frågar man sig, och så kallar man lagen för bra. Sanningen är istället den att om människor inte vill sälja sex så behövs det inte en lag som förbjuder sexköp; om ingen vill sälja sex så kommer ingen att kunna köpa det. Blir någon däremot tvingad in i prostitution är det förjävligt - men samtidigt måste man komma ihåg att det är tvånget som är problemet, inte prostitutionen.

Nä, Expressen, sexköpslagen är inte här för att stanna. Jag kommer i alla fall att göra mitt yttersta för att få bort den.

Skärpning, Borg!

Jag ska erkänna att jag gillar Borg i grund och botten. Han har inte bara verkat kompetent, han har långt hår och ring i örat också - och vad säger inte det om en man som är finansminister?
Nåja, även solen har sina fläckar, vilket CUF:s förbundsordförande Magnus Andersson påpekar i dagens Expressen. Det är faktiskt idiotiskt att bara höja skatten på miljödisel.

Mona Sahlin är socialdemokrat. Därför vet hon inte vad feminism är.

Idag skriver Mona Sahlin och Claes Borgström på DN Debatt. De hävdar att regeringen driver en icke-feministisk politik och att jämställdhetsarbetet går bakåt.

Man undrar ju faktiskt hur de tänker (om de tänker?). Vad tror de att feminism är? Att kvotera in kvinnor hit och dit som man känner för det? Det är inte min definition, i alla dall. I min bok är feminism att anse att alla ska ges samma möjligheter, oavsett kön.

Sossarna är dessutom självemotsägande. Man börjar med att konstatera att "[m]ånga kvinnor drar ett stort lass hemma", och i nästa andetag påstår man att skatterabatten för hushållsnära tjänster inte är ett led i jämställdhetsarbetet, för synen på kvinnan som den som traditionellt arbetar hemma är förlegad.

Man beklagar sig över att regeringens skattesänkningar mest av allt gynnar män. Det handlar om, vilket konstateras, att män äger mer än kvinnor och tjänar mer än kvinnor. Sahlin och Borgström levererar ingen lösning på detta problem, utan verkar mest vilja gå tillbaka till det som var förr.

Jag bara undrar, är det bra att gå tillbaka till något som systematiskt hindrar folk från att bli rika? Är det inte bättre för kvinnorna att de får behålla mer av sina löner, så att de kan komma upp i männens förmögenhetsnivå någon gång? Är det inte bättre för kvinnorna, av vilka många jobbar inom offentlig sektor, att vi tillåter fler aktörer inom vården så att lönerna kan drivas upp och arbetsvillkoren förbättras? Och vad är tjafset om rätt till heltid?! Först förklarar man hur hemskt det är att kommunerna ska behöva betala vårdnadsbidraget (som är fan så mycket billigare för kommunen än att tillhandahålla en dagisplats åt ungen), och i nästa hävdar hon att man ska lagstifta om rätt till heltid. Hon verkar helt ha missat att de flesta deltidsanställda är kvinnor som jobbar åt kommunen. Vi behöver inte lagstifta om någon rätt till heltid. Det är bara för alla sossestyrda kommunen att sparka hälften av sina anställda och anställa den andra halvan på heltid. Se till att de gör de, Mona, och ring och berätta för mig hur det gick!

Alkoholattityd

Anitra Steen skriver på DN Debatt idag att polisen är för släpphänt vad det gäller att få fast alkohollangare. Hon påstår att dessa fått en lysande marknad i och med obegränsade införselkvoter (det var då mer än jag visste om att det fanns!). Jag kan personligen försäkra Steen att ungdomar i Sveg, som hon ju tar som exempel, fick tag på sprit innan "[d]en fria rörligheten" slog sina klor i norrlands inland. Där ligger systembolaget pedagogiskt placerat bredvid högstadium och gymnasium.

Steen har förvisso rätt i att polisen borde handla kraftigare mot langning, men att framställa systembolaget som någon typ av moralens väktare i sammanhanget är rent hyckleri. Ungdomar verkar i allmänhet kunna få tag på alkohol lika lätt som cigaretter och snus - så vad är poängen med att ha monopol?

Vad vi är skyldiga våra barn är att uppfostra dem till individer med stark integritetskänsla, så att de har ryggrad nog att säga nej om de skulle känna av grupptrycket, inte att upprätthålla ett hycklande moralväktarsystem som säger åt befolkningen att visst är ni myndiga, men ni vet inte hur mycket alkohol ni kan dricka för det, för det vet bara pappa staten, så det så.
Sen kan ju Steen åtminstone för syns skull göra något åt Svegs-systemets placering.

Någon måtta får det vara!

Min före detta förbundsordförande och numera en av mina favoritriksdagsledamoter, Fredrick Federley, har fått utstå misshandel - helt enkelt för att misshandlarana ansåg att bögar var farliga för samhället. Som om det inte vore nog så ska han nu också skylla sig själv och dessutom skämmas. Han skulle nämligen förstått att när han tar en "blatte" och sig själv i försvar genom att säga att våld är idiotisk så hoppar fulla killar på honom. Därför är det hela enligt bloggen Paradigm ett PR-trick.

Eftersom det uppenbarligen finns åtminstone en person som tänker så här känner jag för att ta det säkra före det osäkra och bemöta det. Jag gör det enklast med en fråga: SKA MAN LÅTA BLI ATT FÖRSVARA SIG VERBALT NÄR DET MEDFÖR EN RISK ATT BLI MISSHANDLAD?! Skulle Fredrick hållit käften och låtit killarna trakassera honom och korvkioskskillen?

Det är lite samma resonemang som vissa för när de inte vill att homosexuella ska få adoptera; ungen kan ju bli mobbad. Det kallas för felaktig problemfokusering. Problemet är ju inte att ungen har homoföräldrar, problemet är ju mobbarna. I Fredricks fall är ju problemet inte att han står på sig, utan att killarna misshandlar honom.

Även Bloggen Bent är förbannad. Det är fan dags att homofobi slutar vara norm i Sverige!

Svenska liberaler satta i husarrest på Kuba!

Liberala Ungdomsförbundet meddelar idag tre av deras medlemmar är satta i husarrest på Kuba. LUF:arna är där för att stödja Damas de Blanco, en organisation för kvinnor vars makar och söner fängslats på grund av sina politiska ställningstaganden. Både DN och SvD uppmärksammar saken, och Gudmundsson samt Ingerö kommenterar det hela.

Personligen är jag lite bestört. Rättssäkerheten på Kuba verkar vara som bortblåst. Hur skulle det sett ut om Sverige under valrörelsen förbjudit exempelvis CUF:s samarbetsorganisationer att komma till hit? Så fort människor blir särbehandlade av staten enbart på grund av politisk åskådning är det demokratiska samhället hotat. Kuba borde egentligen, med sitt anseende, inte ha råd med sådana här fadäser, så min fråga är; vad fan har hänt?!

Härjedalen i länstoppen!

Det går bra för eleverna på Härjedalens grundskolor - ja, faktiskt så bra att kommunen placerat sig i topp vad det gäller konstad per betygspoäng i länet!

Bakom det hela ligger ett målmedvetet arbete för att anpassa skolan till eleverna, och inte tvärt om. Se där, framgångsreceptet. Bara att kopiera!

Om moral

Jag lär aldrig sluta förvånas över hur socialister argumenterar. Såg lite på Kvällsöppet med Ekdal och Hakelius där man debatterade den nyöppnade privata cancerkliniken RayClinic. Det är tydligen djupt omoraliskt att betala för vården.

Inspirerad av Bloggen Bents eminenta grundutbildning i kapitalism eller Jag har en mammut i min trädgård! så tänkte jag bena ut det här med att betala för sin överlevnad.

Ponera att vi har en by. För enkelhetens skull döper vi den till Byn. I Byn bor bland andra Pelle och Kalle. Pelle odlar med framgång morötter och tjänar mer pengar än Kalle, som odlar sallad. I Byn finns också en kriskassa som alla betalar till, och den innehåller för tillfället tjugo kronor.

En dag när Pelle och Kalle är ute och går halkar de i en nedförsbacke och bryter varsit ben. När de ligger där kommer Biff och Buff, som är läkare förbi. Biff är anställd av Byns kriskassa, men Buff är privatpraktiserande.

Nu är det så att folk tack och lov inte bryter benen särskilt ofta, men det innebär att en läkare måste ta tjugo kronor per benbrott han fixar - och han kan bara fixa ett om dagen.

Hur löser sig nu problemet? Jo, Pelle erbjuder sig att betala tjugo kronor ur egen ficka för att Buff ska fixa hans ben, så att Kalle, som inte har lika mycket pengar, kan få sitt ben behandlat av Biff betalat av kriskassan.

Det här kallas alltså omoral av socialismen. Istället ska Buff inte få finnas, Pelle ska inte få betala själv och Biff ska tvingas prioritera vem som ska få behandling. Det hade ju varit finfint.

Generöst med idioti..

Läser SvD:s "fråga psykologen" och blir förskräckt. Inte nog med att den 50-åriga kvinna som klagar över att hennes särbo inte köper möbler åt henne skriver "[n]är jag vet att han har pengar och inte vill ge mig av dem så känner jag mig värdelös och ful", psykologen kategoriserar i sitt svar honom som en snål människa och ifrågasätter om kvinnan över huvud taget bör ha ett förhållande med honom. Snåla människor är tydligen inte bara snåla med pengar, utan med känslor och upplevelser också. Givmilda människor å andra sidan, de bara ger och ger och tänker att det säkert ordnar sig imorgon också.

Vad i hela jävla friden var det där?!

Precis som Drottningsylt är jag förstummad. Så om man har pengar och inte ger bort dem är man en ond människa? Har psykologiutbildningen blivit en internkurs för socialismen? Och om inte, hur fick tanten sin psykologlegitimation? Hur kan man ge en sådan onyanserad bild av verkligheten? Att påstå att flummare är de goda och ordningsmänniskor med ansvarskänsla är de onda är ju idiotiskt.

Jag kan bara dra tre slutsatser av det hela.

1. Om jag behöver psykisk vård ska jag inte söka mig till Madeleine Gauffin Rahmes praktik,
2. Vore jag mannen kvinnan är särbo med skulle hon vara singel nu,
3. Får jag välja håller jag mig till snåla människor. Lugnt. De känner sig i alla fall inte värdelösa och fula av att man inte slänger pengar på dem.

Yippie!!

Imorse vaknade jag till nyheterna på SVT, som inledde med att berätta att Chávez förlorat. Venezuelas folk röstade nej till hans föreslagna grundlagsförändringar. Ja, låt mig erkänna att jag brast ut i ett glädjerop. Grattis, Venezuela!!

Ägarfrågan kommer ju av kvalitetsbehovet!

På dagens DN Debatt skriver Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann att moderaterna haft fel fokus i vårdfrågor. De hävdar att partiet riktiat in sig för mycket på ägandefrågan och för lite på kvalitetsbehovet. Det hela är mest ett populistiskt utspel för dem som inte förstår hur saker och ting hänger ihop. Ägarfrågan dyker nämligen bara upp efter att man konstaterat att kvalitén brister. När det visar sig att landstingen inte ger den bästa sjukvården så frågar man sig vad som kan göra åt det, och att öppna upp marknaden även för andra aktörer är en del i lösningen. Själva poängen med privatdriven sjukvård (fortfarande skattefinansierad måste man nog påpeka, eftersom att folk i allmänhet inte verkar ha fattat det) är ju att aktörer skulle få börja konkurrera om arbetskraften, vilket skulle driva upp lönerna för de sjukvårdsanställda. Dessutom skulle man behöva konkurrera om patienterna, vilket skulle leda till kvalitetsförbättringar.

Jag tror egentligen att det är bra att utreda sin sjukvårdspolitik, och jag tror att moderaternas tre fokusområden (hur kvaliteten kan förbättras, hur vårdsektorn kan bli attraktivare som arbetsgivare och hur vi löser problemet med åldersstrukturen) är rätt utplockade, men att säga att man byter fokus är ett spel för gallerierna. Löser man de två första frågorna blir den tredje också löst, och lösningen på de två första är bland annat ägandefrågan.

"Jag tror inte på individualismen"

Läser med viss förskräckelse i ÖP om kommunalrådskandidaterna. Min gamla gymnasierektor, Anders Mebius är en av dem som blivit nominerad. Jag har alltid upplevt att han är en förnuftig människa med bra operaröst, men jag får lov att hålla på någon annan av kandidaterna. Den gode Mebius påstår nämligen att han vill gynna företagsklimatet utan att göra avkall på de politiska värderingarna - och att döma av citatet "[j]ag tror på kollektiva lösningar, inte på individualismen" får man anta att det är socialistiska värderingar. Mebius får gärna förklara hur i hela friden han tänkt sig att det skulle gå ihop, men ännu hellre säga att citatet är felaktigt. Jag blir nämligen orolig när en rektor verkar anse att en lösning skulle passa alla - det blir som om han vill pressa alla elever genom samma mall. För mig är den inställningen nästan äcklig, för om det är någonstans som individualism är viktigt så är det i skolan. Barn och undomar ska inte bli likadana, de ska bli sig själva, och alla har inte samma förutsättningar eller samma mål. Har rektorn inställningen att alla är likadana så är jag i alla fall glad att jag slutat på skolan.